Äntligen Öland

Vi är här nu. Senast vi var här var vi ju inte riktigt här, inte i vårat hus. Senast vi var här var allt annorlunda och sen dess kommer Öland alltid vara annorlunda. Då bodde vi i en fin stuga på Böda, nu bor vi i våran fina stuga två mil söderut. Då var vi här för att ta farväl av min Ölandsmamma och nu är vi här för att hälsa på henne på ett annat ställe och för att välkomna våren. Allt är annorlunda. Fast bra ändå.

Förutom det faktum att hon inte finns längre så är ju nästan allt bra med Öland. I alla fall hos mig. Här finner jag lugn och ro och får brorsans goda mat, Frank lever livet och familjekärleken dukas upp på fat. Det är havsutsikt och några kilo upp i vikt. Vi gör som vi alltid gjort och kryddar med nyheter. Grillar korv från Rosas till lunch och överraskar med långkok över samma eld till middag. Alltså vi åt förstås inte upp elden, men det som låg i grytan. Och tro mig, det smälte i munnen.

Och kanske är det så att jag inte är lika förvånad längre över att min bror har blivit en mästerkock, men varje ny måltid han bjuder på är verkligen awesome! Att få vara här med hela familjen och ta det lilla lugna är så att säga balsam för själen.

Och vet ni, idag tog vi dessutom med Frank till badhuset, det där lilla gulliga badhuset där jag en gång lärde mig att simma och plockade hem paddan, simborgarmärket och diverse andra färdigheter i mindre medaljform. Och Frank älskade det. Han älskade det så mycket att han absolut inte skulle följa med hem. Extra roligt var det nog för att han kunde trippa på botten med sina små russintår utan att behöva flytkuddar på armarna som är så irriterande ivägen för vattenlek.

Nåväl. Vi är här nu och allt är annorlunda fast lika ändå…

Kommentera