9 månaders Frank

Hello everybody. Frank här. Idag har jag varit ute lika länge som jag varit inne. Som morfar säger. Han är rolig den gubben. Och jag tycker att det är mycket roligare att vara ute än inne, det tycker väl alla som har suttit inne i minst nio månader. Det händer ju så förbenat mycket på den här sidan magen, liksom.

Här kan jag springa runt, sträcka ut, peka ut, åka bil, träffa kompisar, äta blodpudding och mandariner.  Fast inte ihop. Jag kan kissa och bajsa på pottan, skratta åt det mesta, prata med katten och lyfta på hatten.

Här händer det grejer. Mamma blev så i gasen att hon plockade fram både en och två bilar ur gömmorna för att fira min niomånadersdag. Jag förstod inte riktigt grejen med det, jag har ju inget körkort. Jag kan inte ens gå själv. Än mindre i tjusiga Converse. Nog för att de var fina och fräsiga, men jag har aldrig varit med om så hala skor. Knappt varit med om skor överhuvudtaget. Ska det vara på det där viset så säger jag ifrån på skarpen. Jag höll på att gå ner i spagat flera gånger. Skitjobbigt. Så till slut tog jag av mig skorna, hoppade upp på en av kärrorna och åkte lite bil för att visa mamma att okjéjrå.

Men det är mycket roligare att gå och stå. Träna balans och sittdans. Åka bil får jag göra en annan gång. Jag tror till och med att mamma gömde dem igen, körde in dem i garderobsgaraget eller nåt. Men det är okej. Jag märker väl när jag får ett körkort i vällingpaketet, det kanske kommer i samma veva som tänderna pluppar upp och det borde vara relativt snart, så då blir det väl åka av.

Aja. Heja mig för 9 månader i det fria. Det går ju galant, har bara vandaliserat kiosken en gång och busar en del på nätterna, annars är jag prickfri. By the book, så att säga. Och nu ska jag hem till mormor och morfar lattja lite, mitt alldeles egna dagis. Så ni vet.

Kram so long raringar!