Vaccinet till trots…

För två veckor sen när jag var hos barnmorskan så tog jag vaccin mot svininfluensa, jag är ju så att säga i riskgruppen (gravid alltså) för att bli sjuk så det var lika bra att lyda rekommendationerna. Och i samma sekund som vaccinet pumpades in i min axelmuskel och jag nästan kände hur det rann ut i kroppen så önskade jag att jag inte kommer bli sjuk överhuvudtaget på väldigt länge. Åtminstone inte bli drabbad av några biverkningar. Jag vet mycket väl att ett vaccin för svininfluensa inte råder bot på dagisbaciller och annat ovälkommet som skapar kaos med ens immunförsvar. Men kom igen, räcker det inte med gravidkrämpor av olika slag och ett blåmärke på armen?

Tydligen inte. Och inte heller hjälper det att vara hyfsat positivt inställd till sin tillvaro, man blir sjuk ändå. Det har nämligen Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi bestämt klartgjort i SVTs programserie ”Min sanning” (se det om du känner för lite matnyttig kunskap, särskilt om du är eller ska bli mamma). Så att jag sitter här och önskar mig frisk har ingen som helst påverkan på min rethosta och täppta näsa. Typiskt tråkigt.

Så nu kan vi säga såhär, helgens mål var att inte föda barn, kissa på mig och få kramp i vaderna samtidigt som jag hostar så att jag kiknar. Och det har jag ändå lyckats med, i alla fall det förstnämnda. Tyvärr mår jag inte mycket bättre, är för rastlös för att vara sjuk så igår inhalerade jag frisk luft lite för länge och spraymålade Franks tripp trapp, säkert onödigt på alla sätt och vis. Och att jag blir drabbad av hosta när jag blir förkyld, det är lika sant som det är sagt. Som Bergär’n säger i Bilarfilmen. Men det kunde varit värre, men det här är fasen bra tröttsamt det med.

Jag försöker välja mina biverkningar men glädjer mig ändå att man får ta en shot med Cocillana trots att man är gravid, sen att jag blir bakis och illamående av det, det får jag liksom ta. Jag hostar inte ihjäl mig nattetid och jag får sova. I två dygn. Minst.

Summan av kardemumman, jag är just nu väldigt gravidtrött och otålig på att vara sjuk. Dålig kombination, halsont vs halsbränna. Hallå, ge mig styrka!

 

Second floor

Försökte ta lite kort idag när det var ljust, men prick den ljusaste tiden på dygnet tycks jag vara mest trött, så jag tog en lur då. Men vet ni, jag har hittat mitt kamerastativ så då gick det att fotografera med längre slutartid och lura sig lite med dagsljuset. Stativet hade jag ställt i ett hörn på jobbet, förresten. Bra gömställe.

Hur som helst. Som ni ser har mellanrummet fått sin tapet och jädrar vad bra det blev, tycker ni inte? Och dörren har fått den finaste turkosa färgen och jag är alldeles kär i övervåningens rumsindelning och funktion.

Och nej, jag tror då rakt inte att bebisen kommer bli yr i huvudet av mönstret på väggen, och som sagt, blir det trubbel så lär vi ju märka det om några år så då tar vi det då. Men förhoppningsvis sover ju brorsan och inte ligger vaken och blir yr när det väl är dags att sova i egen säng. Och för er oroliga själar så kan jag säga att planen är att brorsan ska sova hos oss i ett babynest till en början och så småningom flytta ut till mellanrummet. Så fundera inte på det, det ska nog bli bra ska ni se.

Så nu är Franks gamla bebiskläder tvättade och inlagda i skåpet, spjälsängen är hopbyggd, väggen har fått fler tavlor och en stor trasmatta har lagt sig på sniskan mitt i rummet. Mattan hittade jag på Lagerhaus rea till det eminenta priset av 75 kronor. Jag vet, för billigt och dumt att inte köpa den. Sen köpte jag ett sånt ”mattstopp” på IKEA och la under, mattan ligger blickstilla och är dessutom tjock och go att gå på. Sen har den fått några rondellkuddar, men de ligger bara där ibland, blir så joxigt att krocka med de på nätterna när det är fyllekörning på grund av full blåsa…

Och idag när gravidappen säger att vi går in i vecka 35 med endast 41 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum så känns det ändå väldigt skönt att the secound floor är så uppstyrt för tvåbarnsmorsan att jag kan börja fundera och reflektera över mer allvarliga saker som förlossningsbrev, amning, själva förlossningen och hur det ska gå när Frank bara får gå 15 h i veckan på förskolan. Att jag alltid ska göra det roligaste först, haha. Men just i det här fallet så är det ju både svårt och dumt att börja i fel ände.

Summan av kardemumman. Övervåningen är redo för hela familjen. The master bedroom är komplett med fungerande TV på väggen, (Netflixtips tas tacksamt emot), DOT:sen från Muuto fyller sin funktion och blev även som en installation i sovhålet. Mellanrummet har ett något för vitt område där i hörnet vid Stringhyllan för att jag ska vara nöjd, men jag hittar på något och så är ju Franks rum makalöst bra. Men det får jag dokumentera en annan dag när det är något sånär ljust ute 🙂

Det var väl mest det och som sagt, oerhört skönt med ett färdigrenoverat hem, även om hjärnan snurrar vidare på nya projekt och drömmar, dock inte när det gäller inomhus…

 

Frank och Darth Vader

Frank här. Japp länge sen, men lyssna!
Det började med att jag föddes för tre år sedan, igår. Sen har tiden liksom bara rullat på ni vet, som den gör. Och jag fick en legokatalog för ganska länge sen. Förstår ni vad coolt lego är, det finns typ allt i lego. Och jag fastande direkt för superhjältarna och Star wars, oklart varför, men de såg ju fräna ut. Och sen har jag bläddrat i den där legokatalogen så att jag nästan nött ut sidorna, jag har varit på legobutiken otaliga gånger och nu har jag fyllt tre. Och firat jul. Ganska nära inpå dessutom. Och gissa vad jag önskade mig?

Japp, mycket riktigt Darth Vader. Om min familj fattar ju grejen, okej att jag är tre och att det står 7-12 på legoförpackningarna, men jag vet ju att de finns dem som är över 12 år som leker och bygger med lego, så varför skulle inte jag kunna göra det också, som är under 7år?

Så igår när jag hade min födelsedag så hämtade mamma och pappa mig tidigt på förskolan och sen åkte vi till Svampen och fikade. Mamma lockade med att det vi kunde kolla på utsikten över hela stan och pappa sa att vi kunde se de stora byggkranarna precis bredvid. Klart att jag hängde med. Och det där med utsikt, det var falsk marknadsföring big time, det kan jag säga. För att ha ett utsiktstorn utan utsikt, det är inte okej. Vem som helst vet väl att glas får en hinna av is på vintern, så även det som sitter högst upp på Svampen. Klantigt skulle jag säga. Men pappa lyfte upp mig så att jag i alla fall fick syn på en dumper genom en springa mellan glasen, så det var ju fint. Men annars, nej, en god chokladboll som jag lika gärna hade kunnat äta hemma i soffan.

Anyway. Sen när vi kom hem, då fick jag ett paket. Och i det paketet låg den stora Darth Vader som jag har önskat mig sen jag såg honom i legokatalogen och jag ba’ körde the amarican way på upphetsning och oh my good! Det ögonblicket var oslagbart, men där hann varken mamma eller pappa med att dokumentera, synd, tror nämligen att jag hade kunnat tjäna en hacka på youtube annars 😉

Och idag har huset varit fullt i folk. Jag tog sovmorgon men mamma och pappa gick upp i ottan för att baka muffins och styra upp kalaset innan gästerna skulle komma klockan 12. Mamma undrade vad hon höll på med bland alla bunkar och ingredienser och det kan jag ju förstå eftersom det enda jag åt när det väl var dags för kalas var tre stycken ballerinakex. Hur goda som helst. Det andra såg också gott ut, men det var inget för mig. Sen hann mamma precis byta om från skitiga mjukisbyxor till klänning och mumla lite fula ord om att vara ute i god tid, innan gästerna kom och kalaset var ett faktum.

Men hon gjorde det bra, jag är nöjd och jag har fått finfina presenter. Jag har lekt med kompisar och busat med Janne, öppnat stora och små paket och tränat lite på fäktning. Och pappa har skött sig exemplariskt.

Men nu ska jag äta popcorn och titta på film (läs, somna i soffan).
Vi kanske hörs snart igen, det händer ju en hel del här, tex ska jag ju bli storerbror, OMG!

 

Sticky 9

Alltså nu har det ju helt slagit slint här, man kan ju tycka att det vore lämpligt att spara sina väl förvärvade slantar inför mammaledigheten, ledighet och ledighet, men inför tjänsten som tvåbarnsmorsa då den inte är lika högavlönad som säljare, i alla fall inte i form av pengar, men kärlek och tacksamhet. Oh yeah!

Så istället för att vara spara så har jag blivit slösa. Osmart, jag vet. Precis som att jag tänker att om jag vill ha en pryl nu så är det lika bra att köpa den eftersom jag sen inte alls kommer ha utsvävningar för fina fotografier, hyllor eller andra onödiga pryttlar.

Ja, jag hör ju själv hur det låter. Men jag kunde inte låta bli. En shopaholics bekännelser 2.0. För jag hittade en fin ram på Gallerix rea, 70 %, opps! Den där ramen har liksom 16 rutor á 10×10 cm, så då fick jag lov att styra upp lite tjusiga kort till den. Jag menar det är ju ändå väldigt sällan som jag förstorar mina bilder till papperskopior så då passade jag på när även sticy9 hade 20 % rabatt.

Och en herrans massa fina kort för 120 pix är ändå överkomligt. Så nu inväntar jag ovanstående minnen för att gör ramen hel och kanske ge den som present till mannen, rätt bra argument för mitt slösande. Haha.

Och på tal om present, imorgon fyller våran älskade Frank 3 år. Hallå, hur fort går tiden?
Bäst att jag går och lägger mig och funderar ut hur jag kan göra en kladdkaka till en Darth Vader.

Tack och god natt.
Och har ni missat sticky9 så kolla in det, jag är säkert sist på den bollen, men man vet aldrig, dessutom får du 15% rabatt om du använder den här koden: FRIENDXU0L

 

Brorsans mellanrum

Produkter från: Bordstapeter, Vitra, HM Home, IKEA, Familyroom, Lagerhaus, Åhléns, Färg & Form, Resenio, Kaxholmen, String

För det första, det här med att vi kallar livet i magen för brorsan är ju förstås för att det såg ut som att det var en liten kille med en pille när vi gjorde ultraljudet, det kan lika gärna vara en tjej eller en oerhört hårig och gullig apa med tanke på att det sägs att mycket halsbränna under graviditeten betyder att bebisen har mycket hår. Och då kan jag säga i förhållande till min halsbränna så är det sista alternativet mest troligt.

Så om vi säger såhär, låt mig dementera eller bekräfta detta påstående gällande halsbränna och hårighet om sisådär 7 veckor (OMG! 7 veckor, det är fasen rätt snart, skriva förlossningsbrev, packa väska, inreda barnrum)…

Yeah well.

Vi börjar så klart med att inreda barnrum det andra är ju bara copy/paste på 😉

Brorsan ska få det här tokiga rummet som Frank hade innan och som förmodligen bara har varit i sitt esse när det bodde två familjer i det här huset och just det rummet var kök. Typ på 40-talet alltså. För nu är det ju som en flervägskorsning, en rondell med tre vägar där ingen leder till Rom, men där du kan gå till badrummet, till master bedroom och ut i hallen/ in i rummet.

Vi har tagit bort skrivbordet vid fönstret och så börjar vi om lite grann. För det finns väggyta, tex för en tapet. Och inte vilken tapet som helst heller, utan ovanstående. Jag vet, hur fräsig som helst och det bästa av allt var att jag kunde köpa en rulle genom en skön böna på Instagram som sålde den till rabatterat pris. Svårt att låta bli. Och jag hävdar fortfarande att färger och mixmatch av mönster inte är något en bebis tar skada av och är det så får vi ta tag i det problemet i framtiden, men nu, nu kör jag bara. Färg för fan.

Så i helgen ska det tapetseras, den gula Billybokhyllan från IKEA ska få innehåll i form av nytvättade bebiskläder (Franks gamla), en och annan filt och så förmodligen några pryttlar för att det är fint. Stringhyllan sitter där den sitter men får fyllas med annat bös, och en fåtölj från källaren får flytta upp och bli kompis med spjälsängen Ulla och sen är nog rummet redo för brorsan, även om han kommer sova hos oss först förstås.

Men hej, roligt att få inreda ett rum ju!
Så vi kör på gult, turkost och grönt och resten. Yes asså! Heja Evakim!

Men nu ska den här tablettmissbrukaren försöka sova, sov gott raringar och hoppas att ni slipper kramp i vaderna, halsbränna och sura uppstötningar, man sover ju liksom så mycket bättre utan det 😉

 

Med näbbstövlar och kalaskula

När jag var gravid med Frank så tog jag ju kort på mig själv veckan innan jag vrålade ut det lilla livet. Jag tänkte att det är lika bra att försöka sig på någon slags dokumentation så att jag inte ångrar mig sen. Det är ju inte precis så att jag tittar på de korten ofta, men de finns där som ett fint minne ändå. Och nu har jag gjort det igen, inte tagit kort på mig själv men dokumenterat mig som ”rulltantulltan” med kalaskula i vinterlandskap.

Jag såg några fina kort som den eminenta fotografen Lena Larsson tagit och blev väldigt sugen på att anlita henne. Bilden jag såg var på en nyfödd liten parvel som låg i en hand längs med en arm, en sådan bild jag ville ta med Frank men som aldrig blev av. Därför slår vi på stora trumman nu. Så då gör vi det här rätt från början. Först gravidfotografering och sedan familjefotografering. Det fiffiga är att hon bjuder på hembesöket sen när miraklet kommit ut om man innan har bokat en gravidfotografering, sen får man betala för bilderna. Hör med henne för korrekt info om ni är nyfikna.

Hur som helst.

För kanske första och enda gången så kände jag mig fin som gravid. Eller nu när jag ser bilderna så tycker jag att det är väldigt fina bilder. Att glädjen och kärleken till det lilla miraklet i magen syns. För det är ju en himla tur att inte vulkanhalsbrännan fastnar på bild, även om det låter som om det skulle kunna vara en rätt cool effekt. Den ihop med gravidstördhet som jag kallar det skulle väl mer bli som något slags science fiction dokumentation. Men nej, nu håller vi oss till det magiskt vackra och ställer upp för konsten.

Så det gjorde jag, fick låna superfina kläder av Jockes kusins fru (matplatsen), tog fram mammas gamla pälsmössa och hämtade hennes färsiga näbbstövlar. Jag menar, ska en vara något slags väsen i ett vinterlandskap då känns det som att näbbstövlar är det enda rätta. Haha. Och sen var det tumvantar som moster stickat och en finfin sjal. Komplett outfit alltså.

Och fotografen Lena, det är en jädra skön filur må jag säga. Hon bara kör, tar magiska bilder och får mig att känna mig avslappnad och trygg, trots minusgrader och rastlösa ben. Så, lurar ni på att dokumentera er själva, med eller utan kalaskula så kan jag verkligen rekommendera henne som fotograf. Ta en titt på hennes hemsida vetja! Hon huserar över Studio Vasa i Örebro, bara så ni vet.

Ja, det var väl det hela. Nu längtar jag verkligen efter brorsan och ser framemot att få ta de bilderna när hela familjen är samlad. Till dess ska jag försöka sova på nätterna med rastlösa ben, stödstrumpor och halsbränna.

Joråsåatt. Tack och god natt!

 

Privilegierat pisseri…

På tal om att vara priviligerad med en sommarstuga. Vi åkte dit i fredagskväll, hade låtit värmen vara på sen nyår så det var inte superkallt. Största farhågan var att vattnet hade frusit, men det hade det inte. High five!

Så vi tände ljus, försökte få eld i spisen (längtar efter den nya kaminen, kommer bli succé), drack något kallt och log glatt åt varandra. Jag sa högt och tydligt till Frank att det här min son, det är livskvalité. Han upprepade ordet livskvalité och vi fortsatte att götta oss och somnande alldels för sent.

Men där, strax innan läggdags så förvandlades definitionen på livskvalité en aning. Jocke skulle utföra lite sanitära behov och spolade som sig bör i klosetten, då bubblade det till i avloppet och ”här ska du få se på livskvalité” sa brunnstrollet och stoppet var ett faktum. Svordom. Detta har tidigare aldrig inträffat och vi började analysera men kom inte på någon bra anledning till stopp i rören.

Jag började omdelebums att googla slamsugning och försökte att röra mig så lite som möjligt så att jag inte skulle behöva kissa innan skönhetssömnen på soffan. Haha. Lyckades med det sistnämnda, somnade och sov rätt gott till jag var så kissnödig att hälften vore nog. Gå ut och kissa och sätta sig i snön kändes inte aktuellt, himla tur då att Frank har en potta. Med risk för översvämning även där så kunde jag ändå lätta på trycket utan missöde och sedan kasta ut det runt husknuten. Buskis när den är som bäst.

Sen kan man väl säga att lördagen inte blev som vi tänkt oss. Det här med att pulsa i snön och åka snowracer fick vi helt enkelt skjuta lite på. Frank var han inte riktig tillfreds. Mäkta förvånad och besviken på att jag tagit hans potta och svårt att förstå varför pappa inte kan vara med och leka Star Wars samtidigt som han står med stövlar i kissvatten i badrummet och försöker fixa problemet.

Men Jocke löste så klart de sanitära oangelägenheterna lagom till att jag hade kissat på pottan fyra gånger och Frank och jag hade gjort ett tappert försök till att vistas i snölandskapet. Så nu är allt åter i sin ordning och vi är fortfarande lika tacksamma som innan om inte mer.

Så nog är det bra lyxigt med en sommarstuga på vintern där vattnet inte har frusit och där det går att ta en varm dusch utan att brunnstrollet kräks på en…

 

Mer och mer…

Det verkar ju inte riktigt ta slut, det här med renoveringarna hos familjen Hjortsberg Reithe. Det är ju vårat gemensamma intresse och driv att komma vidare i drömmarna om de bästa förutsättningar för vårat hus och vår familj. Men jag tror faktiskt att vi kan påstå att vi är klara invändigt nu på några år.

Och med en snickarhjälte vid min sida som samlar på material att bygga med så behöver alla projekt inte kosta en förmögenhet. Kakelugnen fick vi som sagt av mina Ölandsföräldrar för några år sedan och tyckte därför att det var värt att lägga pengar på att få den uppmurad. När vi byggde verandan hade vi kvar virke och isolering sen bygget av garaget. Så till verandan la vi mest pengar på sjuktdörrspartiet och målarfärg, för övrigt var det Jockes tid som förbrukades och tur är väl det, annars hade vi ju inte kommit någonstans.

Så vi kan väl säga att det är en sjuhelvetes fördel att vara gift med en snickare som vet precis hur man gör när det ska byggas plasthus till murare, rum till Frank och sovalkov till oss. Att min inredningshjärna sen kompletterar hans expertis känns som en himla bra kombo. Och redan när projektet är i startgroparna har jag flyttat in i rummet i huvudet och inrett, så det här med att känna in rummet och låta det ta sin tid, det är inte riktigt min kopp te. Nu ska sovrummet få en heltäckningsmatta och Franks gamla rum ska få bli brorsans på något vis, även om det är ett tokigt genomgångsrum så ska vi nog få till det med spjälsäng och förvaring…

Annars är årets projekt att isolera golvet till verandan och försöka förverkliga drömmen om en farstukvist med bra klädförvaring och plats för barnvagn och liten frukostveranda. Än så länge är det bara en skiss på ett papper, några gamla fönster från Hallsbergs byggnadsvård och en bevarad dubbeldörr från snickarhjältens samlingar. Så det är väl bara att försöka få till ett bygglov och klura på resten så får vi väl se hur huset ser ut till hösten 😉

Sen här vi ju privilegiet att äga en sommarstuga och den har förstås också fått en gnutta kärlek och piff. Sovloftet blev klart och fick fina väggar av gamla tidningar. Och så har vi hyrt ut stugan i några omgångar och redan fått sommarbokningar för i år. Detta har lett till att vi har köpt en täljstenskamin. Dessutom hittade vi en fin rackare på utförsäljning nu i mellandagarna, så kanske att vi kan götta oss i ny värme där innan alla stjärtnasdag 😉

Och är det någon av er som är intresserade av att hyra en stuga till sommaren så hittar ni mer info här.

 

Renovera mera

I morgon och i morgon. Nog för att en blir lite dagvill mellan julledighet, arbete och klämdagar, men så virrig är jag inte. Jag har helt enkelt bara prioriterat annat. Typ sömn och familj, allt enligt rekommendationerna från läkaren alltså 😉

Men som sagt, när väggen var uppe i sovrummet så var det fullt fokus på att få göra ett rum till Frank. Jag velade mellan tapet, anlita en graffitikonstnär eller att måla själv. Och som ni vet fixade jag det där själv då jag redan hade en hel del färgslattar kvar sen målningen av den randiga byrån. Och la i stället pengar på matta och Stringhylla.

Så nog är vi nöjda med det, jag tycker verkligen om allt i hans rum, den färgglada väggen, Stringhyllan med skrivbord och massor av förvaring och så den fräsiga mattan som gör rummet varmare, dämpar ljud och dessutom mer hygieniskt. Och det är förstås ett av årets bästa projekt. Att få se glädjen i Franks ögon när han fått ett eget rum, en stor säng som han vill sova i och ärvda och nya leksaker att leka med. Nu för tiden går han upp själv och leker och säger stolt att han ska till sitt rum. Älskade unge.

Sen vistades vi i vännernas inbyggda uterum en regning sommardag och insåg att vi nog skulle behöva bygga in våran veranda. Liksom förvandla den till en punschveranda. Tyvärr har vi inte använt den så mycket som den var innan så det kändes sannerligen som ett högst lämpligt beslut.

Vi hittade gamla fönster på Blocket där den enda betalningen som säljaren ville ha var att vi stod för annonsen, typ 150 riksdaler. Sen att Jocke har lagt ner cirka 2 timmar på varje fönster är förstås också en slags kostnad, men så värt det. Fönstren passar ihop med övriga husets karaktär och punschverandan har vi verkligen använt. Senast satt vi där på julafton, 10 personer utan problem. Och endast med värme från levande ljus, isolerande tak och väggar. Isolering av golv står på schemat för 2016.

Golvet däremot har fått en fin matta som är lämpad för uterum men som ser mer ut som en vanlig matta och inte som typisk uterums-lurv-matta. Ja ni fattar, efter tips från min kära vän AnnSofie så pep jag till Linde en eftermiddag och slängde upp en rulle matta på biltaket med hjälp från personalen från Gustafssons Parkett & Golv AB. Kan jag varmt rekommendera, så jag är nog beredd att hålla med AnnSofie där, det mesta finns banne mig i Linde 😉

Och ena gaveln på den inklädda delen av verandan mot andra dörren har ett fönsterparti med skjutdörrar som jag verkligen ser fram emot att öppna upp i sommar, tända grillen och bjuda till fest.

För särskilt mycket fest har det inte blivit i detta hus, men det kanske är dags efter snart fyra år. Med tanke på att jag drömmer om det titt som tätt. Men äsch. Vi ska ju bo här resten av livet så det hinns nog med.

Och så lagom till punschverandan var invigd tog vi en micropaus innan vårat sovrum skulle få sin finslipning. Målet var att bli klara innan jul men främst innan bebisens nedkomst, och det har vi ju verkligen klarat av. Och det har ni ju redan sett och ja, det finns mer, men det tar vi lite senare…

 

Renoveringsåret 2015

Hej igen!

Jag kunde ligga ner och sova. Gött. Men en sak kan jag nog påstå, har du inte varit gravid och haft halsbränna, då har du nog banne mig inte haft halsbränna. Så är det.

Tänkte att jag skulle summera renoveringsåret, för jösses vad vi har fixat och donat. Jag glömmer bort men när jag verkligen tänker till så är det en hel del projekt som blivit klara under 2015. Får nog ta det i två inlägg så ni inte får fyrkantiga ögon av all text…

Först ut var en funktionell och fin tvättstuga. Från en tvättmaskin ståendes på sniskan på ett ojämnt betonggolv till samma tvättmaskin ståendes på ett lite mindre ojämnt klinkergolv tillsammans med en ny tumlare, kaklad vit vägg bakom och bra upphängningsmöjligheter vid det stora elementet. Och ett av årets bästa köp, tvättvagnen från kommunens överskottscentral, en dunring så var den min. Och ungefär här började även jag tvätta och slippa få spunk. Bra start på 2015 alltså 😉

Sen var vi väl lugna i några veckor i alla fall innan vi började med projekt, dela av sovrummet så att Frank skulle få ett nytt eget rum. Vårat hus är som bekant från 20-talet och har tidigare haft plats för två familjer, en på övervåningen och en på nedervåning. Och i Franks gamla rum hade det varit ett kök så när vi började riva vägg så kom det fram en massa rör som fick sågas av och bökas lite med. Vi började med att sätta dit dubbeldörrar som vi köpt på en byggnadsvård i Hallsberg och när de var på plats satte min snickarhjälte upp väggen så att sovrummet blev två rum.

Ungefär i samma veva hittade vi en snubbe som kunde hjälpa oss att mura upp kakelugnen som jag fått av mina Ölandsföräldrar, så att ugnen skulle hinna bli godkänd och användbar fram till hösten. Och då var vi ju bara tvungna att se hur golvet såg ut under parketten, och ja, det var ju magiskt fint. Så då var det slipning och målning och bygga en koja till kakelugnssnubben så att han kunde slafsa runt bäst han ville där i hörnet.

Och sen vi fick godkänt för vår eldstad så har vi nästan eldat varje dag och det räcker med att elda lite på morgonen och lite på kvällen för att den ska hålla värmen dygnet runt. Svordom på 60-talet då husets ugnar plockades bort, det tycks nämligen ha stått minst tre i detta hus innan. Men nu har vi alltså en med historia och stolthet. Och en Ölandssten framför som Jocke åkte och hämtade hos min Ölandspappa över en dag, 80 mil och kärlek så det förslår.

I morgon får ni se resten, Franks rum, punschverandan och vårat sovrum…
Nu ska jag kolla på ett avsnitt eller två av Suits tillsammans med min man.
Awseome och god kväll!

 
1 av 212