Efter spring i äppelgården var det dans i skateparken. I alla fall för Frank. Han diggade musiken som spelades ut genom tillfälliga högtalare och ville helst gå på banan, men se det gick inte för sig. Där var det nämligen fullt med skatare och kids på sparkcyklar.
Det var alltså invigning av Örebro skatepark. Det finns ju en liten park precis i närheten av där vi bor och där vi har varit och tittat på ”de stora killarna” när de åker och som Frank tycker är fränt. Därför har både Frank och Jocke köpt varsin skateboard med hopp om någon slags framtida framgång. Tydligen är min man en gammal skatare. Det ska bli intressant att se, kanske att undertecknad också kan lära sig kicka bräda. Haha. Eller så gör jag som Frank gör, åker på mage. Just nu är det ju säkert lika svårt som att stå på brädan eftersom lillebror (ja just det, det är en brorsa i magen) börjar stå rätt ut där.
Hur som helst. Om det finns en mindre skatepark ett stenkast från oss och en större en längre bit bort så känns det väl dumt att inte försöka få koll på den där sporten. Uppenbarligen är den nya parken awesome. Jag tillhör de som inte kan något om skatekulturen men som blev löjligt glad när Carmen vann ”Atleterna” på svt. Ja, jag är en tant alltså. Så det här kommer nog bli superbra.
Jag börjar med att sätta upp gossarnas brädor lite fräsigt i hallen så får de stå för kick och tricks sen. Det blir bra!
Skrivet den 13 oktober 2015 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Igår tyckte Frank att vi skulle gå upp kl 06.10 och det får väl vara okej, men ändå. Idag däremot bjöd han på sovmorgon till 09.10. Gött mos. Så nu är det söndagssysslor på schemat. Men igår hann vi med både äppelgård och skatepark.
Så efter testbild på SVT och bakning av scones så åkte vi till äppelgården där det var dags att plocka ner äpplen som senare ska bli must. Äppelgården är ju en förening som vi är delägare i och som mina föräldrar tillsammans med den eminenta pomologen Christer och en sisådär 45 till äger. Men det är nästan alltid bara en trogen skara på 5-6 personer som gör jobbet där ute och ibland drar vi vårat strå till stacken.
Igår gjorde vi en liten insats eller Jocke gjorde. Jag fotograferade Christers och Kathes magiska trädgårdsland, lekte med Frank och drack äppelmust från ”palla”, då vi inte hunnit gjort våran egen än. Men det är som sagt härligt för själen att få vara med på sånna här tillställningar. Förra helgen tog vi upp potatis och nu plockade vi äpplen. Det är ju liksom bra på alla sätt och vis. Och gott.
Om två veckor är det dags att musta, så då åker vi förmodligen dit en sväng igen. Nu ska äpplena tydligen ligga och svettas lite så att det blir ännu bättre mustmöjligheter.
Så ni vet.
Skrivet den 11 oktober 2015 i kategorin
Äppelgården |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Innan vi hade riktigt semester på Öland i somras så började vi med sommarens projekt. Vi och vi, jag hade ansvar för Frank och Jocke för att verandan skulle få förnamnet punsch. Och jädrar vilken snickarhjälte han är. Ni ser ju själva. Magiskt fint.
Vi började med att köpa att vikbart fönsterparti till rabatterat pris hos Skånska byggvaror, så att vi kan vika upp hela ena kortsidan på sommaren. Det var liksom startskottet. Sen letade vi fönster på Blocket och hade en sån tur att det var en snubbe i Örebro med omnejd som endast ville ha betalt för annonsen och skänkte bort 8 fönster i varierande skick men med lika utformning. Inget snack om saken. Och som sagt, Jocke är en snickarhjälte utöver det vanliga så han började renovera fönster på löpande band.
Slipa, putsa, slipa, måla. Manipulera, modellera och bygga om. Dealen var att innan vi åker till Öland ska det vara klart utvändigt med målning och resten. Det gick som på räls. Sen efter att vi kommit hem har Jocke arbetat varje kväll och helg för att få rummet klart. Och innan jag åkte till Valencia såg det ut som sista bilden här överst. Omålat men färdigsnickrat.
När jag kom hem, tada!!! Nedre sockeln har fått en mörkgrå ton, upp till fönstren är det en ljusgrå variant och resten är vitt. Även fönstren har den ljusgrå tonen, men det får jag visa senare. Hann inte fota så mycket som jag önskat nu i helgen. Och så pep jag till Linde och köpte en tjusig matta som vi fick hjälp att lägga på plats tack vare en jädra snäll mattläggare. Så i fredags vid 18.30 var mattan där den skulle vara och klockan 19.00 kom gästerna med pizza. Mattan och andra detaljer ska jag ge er mer av sen. Som sagt.
Vi invigde med punsch och pizza. En pizzaveranda är fasen inte så dumt. Och sen dess har vi ätit frukost, lunch och middag där. Jag fullkomligt älskar det där rummet. Nu ska det dit eluttag och trekvartslister så att mattan håller sig på mattan så att säga, innan jag kan sabrera en flaska champagne ut genom fönstret och officiellt anse punschverandan färdig. Sånt jädra bra bygge!
Förutom det så har Frank och jag varit på tur idag och då köpte vi nya lampor till vardagsrummet, men innan jag viste ordet av så var det mörkt ute, annars hade jag tänkt att fota huset, för tro det eller ej, men vi har lyckats ha det mer eller mindre städat i två veckor nu. High five!
Idag var det dags för den årliga potatisupptagningen. Dagen till ära var det rekord av arbetare i alla åldrar. Åkern var full av barn och potatis, föräldrar och mor- och farföräldrar. Härligt!
Även om vi inte äter jättemycket potatis så är det en viktig och rolig aktivitet att vi har möjlighet att odla potatis i ett stort land mitt på åkern mellan Mosås och Kumla. Och att Frank och de andra barnen får lära sig var potatis kommer ifrån, att det inte bara finns huxflux i en låda på mataffären. Utan att man först sätter gamla potatisar och sen skördar efter naturens gödning. Sen att det oftast räcker med potatis till en si så där fem familjer så gott som året om är ju nästan för bra för att vara sant.
Så på förmiddagen i dimman var det dags att plocka upp potäterna. Frank tyckte att det var väldigt roligt och sorterade stora och små. Han såg tranor med morfar och fick gofika av mormor. Själv plockade jag knappt en hink utan fotade mest, men hej, dumt att slita ut sig på en lördag. Haha.
Hur som helst en bra årlig aktivitet. Och nu är potatisen ur jorden och vi har redan ätit upp de minsta efter en omgång i ugnen.
Mumsfillibabba!
Skrivet den 3 oktober 2015 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
För prick en vecka sen satt jag förmodligen och smaskade på några bitar oxfilé på Casa Montana, något som kanske kan liknas vid varmrätten på tapasbuffén som serverades. Aningens trött efter en dag med mycket intryck hos Andreu World och ovetande om att jag skulle dansa mig svettig till ottan.
Idag lagom trött efter en händelserik fredag, snabb affär på jobbet, bra flow och en herrans massa jobb i pipen, om en säger så. Ett otippat samtal från Henrik Schyffert när Frank och jag var på väg in på ICA och så en invigd punschveranda som blev en pizzaveranda. Det där med Schyffert har ju med makalösa Malin att göra, hon som styrde upp ”Hela Sverige Skramlar” och som är en hyvens böna på att underhålla stora och små på Böda Sand på somrarna, hon eller rättare sagt Schyffert behövde någon som visste något hyfsat aktuellt om Örebro och jag hoppas att min knappa info räckte och kunde leda till skratt på föreställningen ÄGD.
Men i alla fall.
Efter den där dansnatten hade vi en tid att passa dagen efter, förutom soltimmarna på stranden så var det frukosten som slutade kl 11. Så vi sov en sisådär 3 timmar, gnuggade ur ögonen och åt frukost innan vi begav oss till stranden. Och som sagt, jag är inte berest, jag har aldrig tidigare badat i det salta medelhavet så att det har svidit i ansiktet, fått halvkroppsmassage på en solsäng eller ätit en dålig pizza på hönökaka. Men hej, det var en fantastisk lördag. Som ni kan se. Och jag tror banne mig att jag fick mersmak på att se mer av världen. No shit Sherlock!
Och efter en heldag på stranden var det återigen dags för en sen men god middag, denna gång bara med Inputgänget. Och vi skrattade åt tokiga bilder och natten innan, gästerna runtomkring tittade snett och tyckte förmodligen vi var rätt högljudda. Vi tömde restaurangens vattenflaskor som om vi precis blivit hittade i Saharaöken och lagom till läggdags tog vi en taxi till en karaokebar där Sonny the singer fick ta ton så att spanjorskorna inte visste var de skulle ta vägen.
För att inte tala om när Annsofie och jag sjön ”Mamma Mia”. OMG! Vilken succé! Haha. På en bar med spanjorer i övre medelåldern drog vi av en riktig gammal goding till dans och visslingar från publiken. Alltså lite bättre än sanpjackerna var vi allt, de stod där rakt upp och ner och sjöng sina Bingolottolåtar så att klockorna stannade. Men charmigt ändå.
Nej nu ska jag vara snäll. Det var en upplevelse i sig och när klockan var 03.30 tändes ljuset och musiken tystnade, utgång lika med hemgång. Söndagen blev en resdag utöver det vanliga och tröttheten kom ikapp… men mer om det senare. Eventuellt.
Tack och god natt!
