Jobba på dagen, dansa på natten…

Så var det en fredag i Valencia också, en finfredag med fabriksbesök och arbete på schemat. Föreläsning om företaget, paella och genomgång i deras showroom. Ett makalöst stort sortiment med finheter som provsats och klämdes och kändes på.

Det här med att besöka möbelfabriker är verkligen nyttigt, då får man en inblick i hantverket och förstår vilka timmar som läggs ner på varje produkt och hur noggranna kontroller varje möbel genomgår innan de slutligen packas och skickas världen över för att så småningom nå till slutkund. Det läggs sannerligen ner kärlek i produkterna oavsett om de slipas på i Spanien eller i Sverige, det är en sak som är säker.

Min absoluta favorit hos Andreu Wolrd är deras serie som heter NUB. En stol med svarvade pinnar i ryggen och med varierande utryck beroende på underrede, kulör och tillval av sittdyna. Ge mig några till punschverandan och jag sitter där ända till jul. Det gör heller ingenting om deras stabila bord Reverse körs hit på en lastbil, jag ska vårda de med ömhet, först ska jag bara ta ett smslån och fortsätta drömma mig bort. Haha.

Men den där fredagen då. Återigen strålande sol, sommarvärme och inspiration. Efter arbetsdagen och innan middagen hann jag med en liten siesta för sen håll i hatten, då dansande vi oss svettiga till klockan 6 på morgonen med magen full av tapas och skratt. Och bebis. I alla fall i min mage.

Och den där middagen, den var outstanding. Vi blev skjutsade till ett ställe som heter Casa Montana (det ska vara en sån våg ovanför sista n:et, men jag hittar inte vågen, viktigt det där) där det dukades fram tapas efter tapas samtidigt som vi hade vinprovning. Jag körde the spanish way och hängde på bara, hur tror ni annars att jag orkade dansa till klockan 6.

Nehe, vet du va, jag tog en droppe bara och höll mig lika strikt som de svenska rekommendationerna. Men nog blev jag sugen på allt kallskuret, den varma getosten, färska tonfisken och givetvis vinerna.

Vi satt i ett stort rum, runt ett stort fyrkantigt bord och hade sällskap av ägaren under hela middagen. Otroligt trevligt. Och rätt vad det var skulle det sabreras cava, ni vet svärda av en kork som ett kanonskott. Först ägaren och sen frivillig. Frivillig lika med mamma Hjort. Jodådåsåatt.

Och det gick hur bra som helst, i en millisekund, för sen sköt jag min kära vän Annsofie rätt i pannan. Som tur var hade hon mobilen som sköld annars hade det varit fruktansvärt tråkigt om den kommit i ögat. Hujedamig. Men det gick bra, jag gjorde high five och konstaterade att från och med nu ska jag alltid öppna buteljer like that. Bildbevis finns på min instagram sök bara på @deermountain och så hittar ni årets bästa kortfilm!

Nej, nu har jag skrivit alldeles för långt, ingen som orkar läsa hit. Men det här dygnet, det var bland det bästa jag varit med om på länge och senast jag dansade till klockan 6 på morgonen var när jag var med brorsan till Amsterdam på sensation white. Men ge mig ett dansgolv och sjuhelvetsbra musik så står jag där. Står och studsar. Så är det bara.

Skulle det vara så att ni blir shoppingsugna så är det bara att hojta till, möblerna säljs genom Input och Infurn.
 

Valencia på cykel

Jag vet inte var jag ska börja riktigt, men som ni ser har jag haft förmånen att spendera en weekend i Valencia. Och för första gången i mitt liv har jag stigit av ett flygplan och mötts av ett varmare klimat. Nästan så att jag började gravidgråta bara därför (jaja, jag har flugit innan, men inte till en stad vid Medelhavet).

Nej, jag är som sagt inte så berest, men det har vi ju gått igenom innan. Största anledningen till det stavas Öland och det finns inget som helst negativt med det snarare bara positivt och att jag har mycket kvar att se av världen om så önskas. Men nu kan jag bocka av Valencia på listan.

Hur som helst så får jag nog dela upp den här tjänsteresan i fler inlägg eftersom kameran har gått varm. Och snacka om tjänsteresa sen, magiskt bra! En tjänsteresa där företaget Andreu World stod i fokus och visade sitt Valencia och sina fabriker och produkter. Nu jädrar ska här säljas finheter från Spanien, det kan jag säga.

Så fort vi klivit av planet började vårat välplanerade äventyr, efter incheckning på ett tjusigt hotell mitt i stan så stod en guide och cyklar redo att ta oss längst med flodrännan med havet som slutdestination. Vi guidades genom arkitektur, historia händelser och en flod som blivit en trädgård. Floden svämmade över 1957 och då fick stadens invånare nog, de tyckte att så här kan vi banne mig inte ha det om 50 år igen, så nu måste vi göra någonting åt det. Och de slog på stora trumman. Grävde en ny kanal utanför stan och lät olika landskapsarkitekter skapa en grönskande flod i den förra.

Översvämningsproblemen försvann och en tanke om att vatten skulle få rinna genom staden i framtiden fanns som grund när flodrännan omvandlades från kanal till trädgård. En otroligt härlig cykeltur i sommarvärme, god lunch utomhus och en doft av havet.

Och innan kvällens middag hann vi med en liten siesta, promenad på stan och shopping. En middag i strålkastarljus inrett endast med möbler från Andreu World, tjusigt som bara den och god meny. Tyvärr så åt jag inte allt eftersom jag har en ”children in my stomach” som jag uttryckte det till servitrisen. Haha, vad hände med att säga att jag är pregnant…?

Efter en heldag på resande fot så gick vi hem innan fredagens äventyr började, men det får jag ta sen, nu måste tant sova några timmar, det är nämligen det minsta jag har gjort i Valencia 😉

 Gracias por favor!

 

Ers hövliga klurighet…

För er som missat alltså:

Deras hövliga klurigheter kreatören Eva och snickarhjälten Jocke har den stora glädjen att meddela att de väntar sitt andra barn. 

Födseln är beräknad till mars 2016.

Under hösten 2015 förväntas inga större förändringar i Evakims program. //

Ja, jag menar vi vill ju inte vara sämre än Kungahuset 😉

 

Slut som Piff…

Min kollega och jag har utnämnt oss själva till kontorets Piff och Puff då vi har ansvar för utställningen. Joråsåatt. Privilegierat uppdrag där ens kvalifikationer på Ernstskalan bör ligga på topp för att försöka få ihop en helhet av de möblerna som vi vill visa 😉

Och det har de fasen gjort i dagarna tre nu. Minst två i alla fall. Kvalifikationerna alltså. Puff och jag har tillsammans med övriga medarbetare kånkat möbler, trollat bort finheter och dirigerat leverantörer för att få vårat showroom så bra som det bara var möjligt inför årets Design in town. Och jädrar vad bra det blev.

Ni ser ju själva och nu förstår ni varför jag för tre år sedan blev fast besluten att det här skulle bli min arbetsplats. Hur fint kontor kan man egentligen?

Så idag öppnade vi portarna för inbjudna gäster, dukade upp med buffé från Gamla Örebro och satte på oss våra svartaste kläder och våra mest serviceinriktade skills med hopp om nya affärer.

Och det känns precis som förra året som att det blev en mycket lyckad tillställning och att jag har ett väldigt roligt arbete, men nu är jag banne mig slut som Piff .

Sov gott raringar och tack alla leverantörer, kunder och kollegor för en fantastisk fredag!

 

Color me rad

Nej men se där. Ett inlägg ikväll oxå. Jajamensan. Och inte vilket som helst. Utan ett med bilder från färgfemman den 11:e augusti. Color me rad alltså.

Då var det dag två med firandet av Örebros 750 årsjubileum och när det nalkas färg och träning i fem km så känns det ju liksom dumt att inte delta. Tillsammans med ett gäng sköna bönor a.k.a pantertanterna så genomförde vi loppet med glädje.

Jag sprang minsann hela femman (även om jag var tvungen att kissa redan vid första bästa bajamaja, men sen så, ni skulle sett mitt löpsteg, haha, där missade ni nåt snabbisarna Fia, Smulan och Tereza 😉 ) och var full i färg när jag kom i mål, precis som resten av deltagarna. Det var ju liksom det som var meningen. Sen gick vi hem över stan med hämtmat och åt middag i vårat garage innan färgen gnuggades ur porerna.

Och jag längtar redan till nästa års lopp. För om jag fick välja skulle jag vara full i färg dagarna i ända. Förstås.