Kosmoskatten

Alltså det här är ju inte precis Kosmoskatten från Dr. Snuggles. Det här är liksom THE KOSMOSKATT, den andra katten tyckte att jag var så himla frän så den snodde mitt namn och det kan man ju förstå. Det är okej, men kom ihåg vem som hette det först.

Ni ser ju själva vilken rymdtiger jag är som liksom tittar lite förbi och blickar ut över oändligheten med hopp om att finna nya vägar för att fånga mitt byte. Jag har stenkoll och skarp blick, kan ryta som en tiger och spinna som en katt. Med vässade klor och snabb tunga. Ofattbart mjuk päls och precis så där lurig som en tiger kan vara. Och trygg, jag skyddar min familj som jag skyddar mitt byte…

Hon som har fött upp mig får berätta mer någon annan gång, hon håller tydligen på och göder en häst nu. Herregud vilken djuruppfödare hon är, helt otroligt när man tänker efter. Tur att de flesta av oss får flytta till nya hem, tänk hur det skulle se ut i Astrid Lindgrens värld annars, vilken cirkus!

Kom ihåg att det går utmärkt att beställa valfri kreativt konstverk från min uppfödare, hon fixar det mesta med hull och hår, skicka bara ett meddelande eller lämna en kommentar, jag bor nämligen i Linde så mig kan ni minsann inte lägga band på.

 

Partaj med Pagelle

 

Jag flirtade till mig en sprillans ny sparkdräkt från Lindex med abstrakt mönster av min kära man, köpte lite bling-bling på Glitter och stoppade ner fötterna i mina klackigaste skor och begav mig mot Ritz, ovetande om vad kvällen skulle erbjuda. Det jag visste var att jag skulle på något slags Ladies Night, tack gode gud för att det inte var det med lättklädda snubbar på scen och tokiga svettiga tanter i orkesterdiket, det hade jag aldrig följt med på. What so ever.

Men nu mötte jag upp min kollega Martina och min goda vän Vuka för att reka läget på Ritz, Input ställde nämligen upp som sponsor i form av att låna ut möbler till scen, så vi traskade in där innan alla andra, besökte logen där tjusiga ladies piffades och gick ut på taket och tjuvrökte. Haha. Skoja bara, jag röker då rakt inte. Vidrigt är vad det är.

Hur som helst, det blev show, en Carolina med magisk röst tar ton så att håret på armarna reser sig och det går ett sus genom publiken av häpnad. Publiken som består av damer i alla åldrar och som har någon slags anknytning till Pagelle. Sen kommer en snubbe med saxofon och lirar kjolarna av oss och ber oss sittdansa med armkrok. Här säger jag sitt ner i båten och tänker att en inte behöver boka finlandsfärja om man kan få det såhär likvärdigt på Ritz.

Och kvällen rullar vidare, event Gunnar hittar på tokigheter och rätt vad det är blir jag intervjuad och berättar lite kort om Input, sittandes på scen tillsammans med en chef från Nordea, en donna som importerar champagne och självaste miss Pagelle her self, eller åtminstone bossen för de 14 butikerna i Sverige. Fattar jag det som. Men det är snabba vändingar, ge mig en mick och en scen och jag går inte där ifrån. Haha.

Fast det blev modevisning, det var ju lite det som var grejen och det var jag inte med på, då satt jag klappandes i publiken och blev glad av modellernas fina framträdande och tänkte att nu får jag minsann besöka den där butiken, för jösses så mycket fint de hade att erbjuda.

Sen hör jag bara, ni som var uppe på scen här nyss, kom tillbaka ni kommer inte ångra er. Snabb som en vessla spatserar jag upp i rampljuset, haha, de andra damerna ansluter och det visar sig att vi ska få åka med någon storfräsares båt, dricka champagne och förena nytta med nöje. Ge mig en flyväst och sen är jag med.

Jag vet inte riktigt vad det här blev, men jag tog en sväng om på scenen, dansade glatt och drack några glas bubbel off scen innan jag traskade vidare för en drink på Makeriet tillsammans med ovanstående donnor och sen var det väl inte mer med det. Men en sak är säker, secnskräck har jag då rakt inte…

Tack igen för en tokrolig kväll, mycket bra fixat Martina och tack för att du lät mig frilansa lite 😉

 

Hjortsberg goes Budo & Fitness

Eller det där kanske var lite missvisande. Jag i egen hög person kommer sannerligen inte börja med någon budofitness, men nu ska ni få höra. En får ju vissa hintar ibland om att göra reklam hit och dit och det är ju inte så att det strömmar in fancy erbjudanden som jag tycker passar mig, men så hörde en snubbe av sig från Budo & Fitness och jag ba, varför inte?

Jag testar. Jag känner mig ju ändå hyfsat fit, inte så ness och inte alls budo. Men vissa av de produkter som finns på deras hemsida kan jag både önska mig och rekommendera, så vad falls. Jag kör. Dessutom tränar ju min bättre hälft thaiboxning så det här hittepåt kändes inte allt för långt bort.

Och sen får jag ju ta tillfälle i akt att sprida ut mitt bekräftelsebehov än mer om jag tar med mig träningen till bloggen och inte bara på Instagram. Ni som vill läser, ni andra hittar på något annat eller tar tag i er och klickar er in på sidan och kanske börjar er resa på er bättre version.

Min plan är som bekant att uppnå min bästa version innan min kropp återigen ska lånas ut till en liten rackare som någon gång ska bli Franks syskon, men det är inte än. Så nog hinner jag uppnå nya mål med min kropp.

Nåväl. Tack Budo & Fitness för förtroendet, nu jädrar ska jag fläka ut mig tillsammans med er så att pappa Pohlman får spunk och jag blir starkare än nånsin. Haha. Det här kommer bli bra, det hör ni ju själva.

 

Nya rum

Förra veckan måste ha varit en av de snabbaste hittills. Kanske för att jag har börjat träna på mornarna igen (peppar, peppar, låt mig vara frisk nu) och kanske för att det har varit ett fullt sjå med offerter och ambitioner om stordåd på jobbet. Men jösses, den bara svischade förbi.

Och när jag kommer hem från jobbet och Frank kommer springande mot mig, middagen är på gång och klockan bara tickar på, så går tiden ännu fortare på något vis. Ekorrhjulet snurrar på och jag är trött som en mört på kvällarna. Och det är inte för att jag går upp i ottan och försöker få starkare muskler, tro mig, jag är lika trött oavsett om jag tränar den där timmen på morgonen eller inte.

Men projekten på alla möjliga plan snurrar ju runt i samma hjul. Vi har länge funderat på att dela av vårat sovrum så att Frank får ett bättre eget rum som man inte behöver sporta igenom för att komma till toaletten. Och förra helgen började vi med det.

Vi åkte till Klassisk byggnadsvård i Hallsberg, träffade en trevlig Steve och reserverade två gamla fönster till en kommande farstukvist (javisst, det står på tur strax efter en kakelugn i vardagsrummet) och så dubbeldörrar till vårat nya sovrum. Det kommer bli smashing. Tänk såhär, där Franks säng står idag, där kommer det sitta dubbeldörrar in till sovrummet, eftermiddagssolen kommer spegla sig i det gamla glaset i dörrarna och bilda skuggor av historia på väggarna. Vi kommer få ett petit sovrum men med ljusinsläpp från två håll och dessutom närmare till toaletten. Och hur mycket är man i sovrummet, nej precis, bara när man sover.

Och Frank, han kommer få ett avlångt rum med stor säng och färgglada finheter. Som nu ungefär fast bättre. Trots att det är lite svårt att se det färdiga resultatet och lite tråkigt att dela av det där fina rummet, så vet vi att det kommer vara nödvändigt och bra.

Varför vi inte gör kontoret till ett sovrum, nej, den gubben går inte. Har man ett företag så säger det ju sig själv att man måste ha ett kontor, oavsett hur mycket eller lite man arbetar med det där företaget.

Hur som helst så lyckades Jocke få bort de gamla rören från hörnet undertiden som jag gjorde lite vårstädning på nedre plan. Så kanske att det blir ett hål nästa helg. Den som lever får se.

 

 

Frank uppdaterar lite…

Franken här. Vet ni, jag är en ganska stor kille nu. Jag har ingen blöja på dagis, bara när vi är ute och ibland när jag sover middag, men annars så säger jag rätt ut, måste kissa och så springer jag till pottan och det går hur bra som helst. Gissa om mamma och pappa är stolta över mig? Och så gör jag ju tvåan också, annars kan man ju inte leva.

Fast det var egentligen inte det jag skulle berätta nu, för igår så var jag hos min kompis Vincent. Hans mamma och pappa hade fixat värsta goda frukosten till oss. Det kittlade dödskönt i kistan. Och, jag fick ett påskägg med en färsig tröja i. Vilken grej! Tack! Och nu är Vincent i Thailand, det är tydligen jättelångt bort, jag som tycker att det är långt att åka till stugan. Aja.

Sen lekte vi med Vincents alla saker och egentligen är det han som har lärt mig det här med att inte ha blöja, för han kör samma race. Alltså, high five på det liksom. Hur skönt som helst med kallingar istället för blöja, ni kan ju tänka er själva. Förutom det så talar jag ju långa haranger för att vara 2 år, isch. Med andra ord är jag pretty good på det mesta.

För att inte tala om att vara envis, jag har hört att det finns något som kallas tvåårstrots så då tänkte jag att det är lika bra att testa det ordentligt. Jag gormar och gastar och har mig. Mamma och pappa blir tokiga och sliter sitt hår. De har till och med pratat med syster Anne på barnavårdcentralen för att de inte har något hår kvar att slita i. Men hon läste innantill och konstaterade att det är precis så en tvååring ska vara så jag ba, ha, in your face!

Fast för det mesta är jag faktiskt världens bästa, för det säger de, mamma och pappa och de tycker om mig jättemycket, det vet jag ju, men det är ju därför som jag kan spela dem ett spratt ibland.

Det var väl mest det, jag ville säga hej, tacka för frukosten och visa att jag har det bra, minsann. Hoppas att ni också mår bra och skippar det där med trots, det blir så himla ansträngd stämning då 😉

 

Svanspan

Förra helgen var det bryggeri i källaren och svanspaning för Frank och mig. Den här helgen var det bryggeri i källaren igen och vårfix i äppelgården för Frank och mig. Det är ju tur att det ska bryggas öl så att en får komma ut i naturen lite med jämna mellanrum. Även om jag inte riktigt gjort någon nytta på varken svanspan eller vårfix i äppelgåden. Jag håller mig till dokumentationen och fikat.

För när det skulle tittas på svanar var det så förbannat blåsigt så det kändes lite som ett mirakel att svanarna stod kvar på marken, vi gjorde det knappt. Men såhär på bild ser det förstås fint ut. Och det var fint och härligt att höra dem sjunga och snacka skit med gässen. Det bästa var matsäcken som intogs i en lite stuga där man även kunde mumsa i sig nygräddade wienerbröd. Jo, jag tackar ja.

Och Frank tyckte att det var superkul ända till han inte fick gunga mer och var tvungen att åka hem. Då var det nästan som att han skrämde varenda svan och åskådare med sin envishet och avgrundsvrål. Hade inte ljudet blåst bort hade det nog blivit en snackis i NA. Älskade unge till att vara bestämd, man kan säga att han går all in när det gäller tvåårstrosten. Jodå. Så är det.

Hur som helst var det ett fint inslag i förra helgens bravader. Och lagom till alla övriga svanspanare kom till Tysslingen så hade vi redan bökat in oss i bilen och åkt hem igen. Perfekt att beblanda sig med pensionärer på en söndag.

 

Tisdagstok…

Efter gårdagens promenad i skymning så fick jag lite vårkänslor och tog fram en vårjacka och mina rutigaste Converse. Innan jag tittade ut genom fönstret ordentligt. Jag hade nämligen fullt sjå med Frank, min morgonträning har bytts ut mot morgonkamper med den där oerhört bestämda och envisa tvååringen, men det hör tydligen till 😉

Och när jag väl tittade ut genom fönstret och såg att vädret ba’ ha, du kan glömma att det är vår idag, så fanns tiden till förnuftigt ombyte inte. Men det blev bra. Jag jobbar ju som tur är inne på Örebros snyggaste kontor och där passar det bra med gnissliga Converse och en krypande vårkänsla.

Hur som helst så kom solen och räddade upp det hela, lagom till att jag skulle åka hem från jobbet. Jag ville kompensera morgonens kamp och ta en utflykt med familjen innan solen gått ner. Jocke och Frank fixade mackor och filt och var redo när jag kom hem. Och vi hann nästan äta mackorna innan det blev mörkt, men bara nästan. Vi såg två svanar, sex rådjur som käkade middag i skogen vid utfodringsplatsen och så hörde vi gässen säga god natt innan det blev för mörkt.

Fast när vi satt där och åt våra mackor i månljus med mobilens ficklampa för att hitta gurkan i burken och diverse motionärer knastrade förbi i gruset kändes det lite väl ambitiöst med en kompenserad utflykt med kvällsmacka. Haha. Men Frank tyckte det var toppen, jag frös i vanlig ordning om fingrarna men annars var det banne mig ett bra tisdagstok.

Tänk om nån månad, då är det fortfarande ljust när kvällsmackan ska intas utomhus och inte alls så tokigt…

 

Dagens reflekterande motion…

Sportar till föräldrarådet på förskolan i mina snabbaste tights. Gör nästan hoppsasteg i skogen för att klockan är efter 17 och det är ljust ute, fåglarna kvittrar, man ser sjön, ja ni fattar. Skön motion alltså. Och närmare än så kommer jag inte träning efter en smärre evighet av barnsjukdomar. Men bara att böka på sig sina snabbaste byxor känns ju som ett steg i rätt riktning. Jag menar det är ju ingen av de hundägare jag möter som vet att jag ska sitta still på ett föräldraråd bara nån kilometer från min bostad och de på föräldrarådet kanske tror att jag har eller ska utföra någon slags aktivitet. Vinn vinn för huvudet, minus för musklerna, men äsch.

Den enda aktiviteten som utförs är att jag antar rollen som sekreterare och flitigt antecknar efter kvällens dagordning och resonemang. Sen tar jag på mig reflexvästen som jag så vuxet hade lagt ner i den prickiga tygpåsen från HAY och sportar hem igen (jag vet, vilken förnuftig gumma, men tro mig det är mörkt som i en säck 19.30).

Tar vägen hem på andra sidan skogen, sida vid sida med de nybyggda radhusen där vällingarna värms i mikron på löpande band, bebisar ska vaggas till sömns och föräldrarna ska få lite kvällstid. Eller somna bredvid som undertecknad oftast gör. Och sen bara snedda över parken, ännu mörkare och läskiga skuggor från träden, för att komma in i Astrid Lindgrensvärld med hus som man inte kan se rätt in i eller igenom, hus med olika former och färger.

Hus där man inte vet om det värms välling eller tittas på rapport i lugnan ro. Hus där hemligheterna kvarstår till betraktaren och där fantasierna är minst lika viktiga att motionera som benen i de snabba tightsen…