Nyårsafton on the way

Jamen då är vi här igen, det var ett tag sen sist och precis ett år sedan som nyårsafton firades här. Som ni ser är bordet dukat, servetterna kör 80-talstema, jag har gått en liten promenad, Jocke har skjutsat Frank till farmor och våra gäster har anlänt. Veden till bastun är tänd, isvaken är utsågad och jag vaknade med en ny förkylning. Haha, är det ett skämt eller. Frågan nu är väl om bastubad och hopp i isvak gör mig än mer förkyld eller om det botar alla barnbaciller som intar min kropp. Den som lever får se.

Yeah well, jag vet i alla fall att pappa Pohlman stark avråder all slags aktivitet som kan göra det sämre, men hej, sista dagen på året, det får bli som det blir. Förhoppningsvis blir jag väl träningsfrisk ganska snart ändå och kan återuppta mina välmående rutiner.

Nu kör vi i alla fall nyårsafton och verkar göra det här till en tradition, först korvgrillning vid sjön, bastubad och sen trerätters, sällskapspel, fyrverkerier och skål tamigtusan!

Gott nytt år raringar, ta hand om er och må väl!

Isande promenad

Vi har nyligen kommit in från en isande kall promenad vid Rävgången. Magiskt fint i solnedgången, kallt om kinderna och en sovande Frank i vagnen. Min bror har varit hos oss idag och vi har haft jättemysigt, ätit god korvstroganoff, fixat en affär åt mig på nätet, tictail (återkommer om det) och så har Frank döpt Per till Peris och busat ned honom.

Frank är dock lite förkyld, årets julklapp för småglin tycks vara feber, snuva och hosta, men han är vid gott mod ändå. Och idag verkar det som om febern har släppt. Hoppas att ni mår bra och att ni har en skön ledighet.

Nåväl. En himla fin promenad var det trots att det var rätt kyligt.
Kram so long!

Med trollspöt…

Att Jocke och jag lider av någon slags smittsam renoveringsskada kommer väl inte som någon nyhet direkt, men nu fick jag ett sådant akut fall av hyssighet gällande husets möblemang att jag inte vet var jag ska ta vägen. Efter gårdagens julaftonslunch insåg jag att köksbordet är för litet för 10 personer, det går precis men ingen sitter väl särskilt bekvämt och det gäller att hålla armbågarna i schack. Men jag kan inte trolla så det får väl vara som det är ett tag till, men tro mig, med det yrket jag har så växer habegäret av god design och kärleksfullt hantverk mig över öronen.

Den exemplariska gästtoaletten är i alla fall färdig, som ni ser och den är ju smashing. Tvättstugan är inte klar men den är funktionell, vi behöver alltså inte konsumera i engångskläder längre utan kan tvätta våra egna kläder. Vuxenpoäng. Jag vet. Så nu är det några dagar av lugn och ro här och då vill jag ju förändra lite. Vi får väl se om jag lyckas som sagt, det jag vet att jag kan trolla fram med mitt trollspö är djur i akryl på duk, så nu ska jag styra upp en noshörning som ska flytta till Kalmar.

Spretigt inlägg, jo jag tackar ja, men nu har det som sagt varit lugnt några timmar så huvudet sprängs av idéer och kreativitet åt alla möjliga håll. Men jag börjar med en noshörning så får vi se vad det blir sen.

Hej så länge och god fortsättning!
Får berätta mer fakta om gästtoaletten sen, om någon är intresserad…

 

 

 

Djuren berättar…

Om ni orkar läsa så berättar djuren lite mer om sig själva här nedan. Hänger snett gör vi för att vi inte är som alla andra. Det är liksom inte bara att vara en tavla, det är mer än så…

Pride zebran – Nog för att det kan vara svårt att gömma sig med den här fina dräkten, men ni vet på pride är jag zebrornas zebra. Och om du dessutom köper mig så går alla pengarna oavkortat till kampen för att minska spridningen av HIV. Är inte det bra så säg? Ni kanske undrar hur, det är bara att lira in på Tradera och söka på mitt namn, lägga ett bud och hoppas på vinst. Gör’t bara!

Tuppenja – En morgon när jag vaknade så var jag bara där, på det där stökiga kontoret, inte alls långt ifrån där jag egentligen bor. Ni vet den gula lekstugan precis bredvid eken. Men efter en tisdagsfest utan dess like så hamnade jag alltså på ett kreativt stökigt kontor, vaknade upp med lilaskimmrande fjäderdräkt och förvånad syn. Och nu vill jag ju flytta hem igen, får jag bo hos dig?

Hjort är gjort – Från början hade jag inga synfel, jag kanske inte har det nu heller, men man vill ju vara modern liksom. Så snacka om modern hjort jag är. Jag ser liksom längre än du kan ana och har ett snöre bakom huvudet så att brillorna inte ramlar av när jag hoppar fram på mina klövar. Fiffigt som fasen.

Giraffen har koll – Att jag har. Vet ni hur lång jag är? Typ fem meter. Hallå. Fem meter, jag kan dribbla bort vilken basketspelare som helst. Jag menar, min tunga är lika lång som en nyfödd människobebis. Galet. Jag vet. Så klart som tusan att jag har koll.

Evas zoo – Hon ba’, ställ upp er här nu så att jag får måla av er ordentligt. Zebran ville ha en räv bakom örat, pingvinen ville känna sig lång och ståtligt, chimpansen ville leva lite on the edge så att säga och strutsen vill få en hyfsat lång polare att gnägga med på savannen. För att inte tala om ormen från paradiset som slingrar sig ner för att snacka lite med koltrasten på hjortens rumpestump. Och ja, man kan tro att strutsen bara har ett halvt ben, men den fick liksom lov att ställa sig lite upp på en kulle bakom zebran för att komma upp ordentligt till giraffen. That’s why. Grodan då, grodan is just chill’n.

Camo ko – Jag förstår att ni är förvånade och ni undrar varför jag tittar ner på er sådär. Det har liksom bara att göra med att jag är befäl för den här truppen. Jag står liksom lite över alla andra. Eller jag tror det i alla fall med tanke på att jag föddes som en camouflage kossa. Pretty fantastic, med andra ord. Men mest gömmer jag mig bland vallmofälten på Öland och håller min vakt.

Hold your horse – har ni sett någon gladare häst? Nej, skulle inte tror det. Nu kan man ju tro att jag vunnit på lotto eller nåt, men när ni ser alla mina polare här inne så fattar ni ju att jag är gnäggande glad. Vilket gäng vi är. Och det enda vi begär är att bli matade med kärlek. Så hold your horses honey, I’m home!

Herreminget – jag stod där bakom stenen vid Rävgången en morgon och fick syn på en så himla fin soluppgång att jag blev alldeles till mig och helt sonika sträckte på huvudet och fick se att gräset minsann inte var grönare på andra sidan. Jag ba, herreminget vilken lättnad, jag har det ju så bra där jag är. Fast det är klart, har du en massa kärlek och grönt gräs så hänger jag med dig hem.

Bussiga bullen – Bussigare bulle får man leta efter. Jo det är faktiskt sant. Egentligen är jag vakthund här, jag menar nog för att kossan är kamouflerad, men det är ingen garanti, därför ligger jag här och ser väldigt loj och bussig ut, men jag har minst lika bra koll som giraffen. Så är det bara.

Coola katten – Jag säger bara, bakom mina solglasögon kan jag va mig själv! Och jag älskar’t. Jag och hjorten köpte brillor samtidigt, hjorten fick ett par solbrillor på köpet så vi körde sten, sax och påse om vem som skulle få vilka. Lovar att jag vann de bästa, ni skulle bara veta. 

Monkey business – Man får inte lipa säger ni, nä men vad glor du på då. Här har jag ridit hit på en flodhäst och fått andan i halsen, träffat en kamouflerad ko och en hjort med gula glasögon, inte så konstigt då att tungan åker ut. Jag vet ju inte hur jag ska bete mig…

Struts kan du va – Precis, stå inte där och fnittra. Har du provat att springa med styltor och fjäderdräkt, det är nämligen precis så det är att vara struts. Man skulle vilja flyga, man har liksom förutsättningarna, egentligen. Men någon glömde vingarna. Sjukt dålig planering där. Jesus.

Längtar bort eller hem – Ni vet när det är lite oklart om man har det bra där man är eller om det är något som saknas. När man har allt fast ändå inte, sand mellan tårna och en opålitlig sjöman till havs. Då är det inte så himla lätt att bestämma sig för vart längtan håller hus. Hemma eller borta. Därför står jag här på stranden och funderar lite på det.

Och har ni orkat läsa ända hit så kan jag glatt meddela att tokiga djur och annat färgglatt som målas med kärlek och akryl gärna produceras efter önskemål, så tveka inte att höra av dig.

I morgon är sista dagen som vi visar upp oss i Hantverkarboden i Wadköping, det är öppet mellan 11-16 och planscherna här nedan finns till försäljning för endast 100:- stycket och är i A3.

Kom och köp!

En liten status bara…

Nu brinner det i knutarna. Det är väl ingen skräll att jag har mycket för mig, men nu har det nästan slagit slint. Jag har ruvat på ett zoo hela hösten och värpte nyligen ut hela högen. Dra mig baklänges, det är liksom inte bra att föda upp ett zoo på mindre än en vecka. Men är man konstnär så är man, då görs banne mig inte saker i god tid, men det görs gott i otid. Kan man väl säga.

Och nu är alla mina tokiga djur samlade i Wadköping, jag bad dem ha lite fest nu när de är samlade, innan de liksom skiljs åt och flyttar ut i landet.

Som ni ser är utställningen nu fram till söndag. Om ni vill besöka mig och djuren är vi där tillsammans fredag-söndag mellan kl 11-16. En närmare beskrivning av dem kommer senare.

Nu är jag slut som artist. Men då vet ni hur läget ligger. Yeseriba!

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier