Längtan

I skrivandes stund är jag pepp som bara den på att åka på party hos min fina kollega. Jumpsuiten som jag hade förra helgen är på, dock lite sliten i sömmarna sen spontandansen, men jag hoppas att den ska hålla för några danssteg till. Annars tänker jag att svart eltejp kan rädda det mesta. Haha.

Hur som helst tar jag ju tillfälle i akt att sprida ut min konst när det vankas födelsedagspartaj. Så jag har målat av ett kort på den sköna bönan som fyller, hon står och blickar ut över havet som ni ser, kanske att det är någon på den där båten som hon längtar efter, kanske inte. Jag har i alla fall döpt tavlan till ”Längtan” och jag hoppas verkligen att födelsedagsbarnet kommer älska den, för jag är nöjd. Och det är ju en bra början.

Extra bra för att jag känner att det här med utställning i Wadköping runt jul kan bli bra, riktigt bra, eller vad tror ni? En torsdagstavla varannan vecka och saken är biff.

Men nu blir det finfest med härliga tjejer.
Lovlely lördag på er godingar!

Och ja, inlägget är tidsinställt för jag vill ju inte att ”Längtan” ska tjuvtittas på innan den överlämnats till ägarinnan.
Hallå, en har väl lite koll. 

 

Sensommarykling

Nu kan man ju tro att jag har glömt ett c där på rubriken, men om ni frågar Frank så är det precis så där man stavar till cykla och främst uttalar det, ykla. Ikväll yklade vi till kossorna när jag kom hem från jobbet. Jag menar, Britt verkar ju vara här så då får man ju passa på att sällskapa med henne i sensommaren. Och Frank älskar verkligen att cykla. Och jag älskar förstås att kossorna och naturen finns några tramptag bort och att vi tillsammans kan busa på kullen och titta på djuren.

Min älskade lilla cowboy och jag.

Sen cyklade vi hem och plockade tomater, eller pomater som Frank säger och åt för glatta livet.
Ännu en fantastisk kväll till minnesbanken.

Om någon funderar på varför inte Jocke var med så var det för att den hjälten målade garaget så snart kan jag visa er ett helt färdigt garage. Det är banne mig inte illa, såhär ett år efter att grävskopan tog sitt första tag i gräsmattan här utanför…

 

Evas 5:2 isch…

Ja, jo, jag tränar väl som en tok. Jag tänkte att ni kanske var lite nyfikna på vad jag pysslar med och varför, så jag ger er ett egoinlägg av rang. Pappa, du kan hoppa över det här. Haha. Har jag förresten sagt att min ”theme song”, ni vet en sån som Ally McBeal hade, eller det vet ni kanske inte, men skit samma, min pepplåt är i alla fall ”Work bitch” med Brittan, lyssna på den texten så fattar ni. Det är bara att kämpa på så att säga.

Nu har jag inte något konkret mål att uppnå (eller jo, jag vill ju alltid bli lite bättre och lite starkare och få lite mer muskler, men det är egentligen en bonus) mer än att som sagt underhålla den kropp jag har och det kräver förstås en del arbete. Fast det känns liksom mer motiverat att träna inför sommaren och stranden än inför vintern och jultomten. Jag menar beach 2014 känns ju roligare än jultomte 2014, även om det säkert är en bragd i sig att fixa skägg och tomtemage.

Men nu jag äter inte alls lika strikt som innan även om jag försöker träna nästan lika mycket. Jag har på sätt och vis alltså kommit dit jag ville när jag startade min egen renovering av kroppen i slutet av mars. Jag har nått min målvikt och jag är starkare än någonsin. Och jag är väldigt glad för min starka kropp och stolt över att jag har kommit hit där jag är idag och väl medveten om att en fin form är en färskvara, så ja, work bitch. Haha.

Men vadå Evas 5:2 tänker ni, jo, min plan efter mina strikta månader med kosten är att mitt 5:2 blir med ett lågt kolhydratintag på vardagarna och sen äta lite vad som helst på helgerna. Alltså fem dagar med koll på kalorierna (det där lät bra, jag har inte koll på kalorierna för fem öre) och två dagar där jag går banans. Och det känns som ett bra upplägg på något vis. För nu vet jag ju vad jag kan äta och inte och hur jag mår när jag äter vad.

Så summa summarum är väl att jag forsätter hålla mig i trim, tränar några gånger i veckan och hoppas på att kroppen är med mig. Men jag kan säga att planering är A och O för att få ihop livspusslet. En gnutta jävlar anamma och så en hyfsad karaktär på det, sen är saken biff. Nu t.ex. bloggade jag istället för att fixa matlåda så imorgon tillåter hushållskassan en kebabsallad till lunch.

Mumsfillibabba och god natt godingar!

Förresten, det där med bryggan är bara något hittepå, jag var ju tvungen att kolla om jag kunde och bättre lär jag ju kunna bli. Om det är bra eller dåligt det vetekatten, men en säker källa från yogavärlden säger att det öppnar upp och luften blir fri. Eller nåt. Sov gott nu.

 

 

 

 

Böda Sand 20 år

Mina hörselstrån i öronen är fortfarande bakis efter lördagens baluns på Böda. Jag vet inte om tant Hjortsberg blivit gammal eller om det bara var så att det var svordomshög musik. Eller det faktum att det var en sisådär en smärre evighet sen jag vistades på lokal med dunka-dunka och coverband och att mina hörselstrån lagt sig till ro. Hur som helst så var det en förbenat trevlig tillställning.

Queen Böda med sitt hov hade ordnat allt på bästa sätt. Helgen var fullspäckad med aktiviteter på Böda. Jocke och jag kom dit först till tågets avgång. Och det där mina vänner, det är inte vilket tåg som helst, nej nej. Det där, det är ers majestät konungens gamla kärra som han tuffat runt i på Solliden men som nu alltså har fått nytt liv på Böda Sand. Och vilken kärra sen, se då fin den har blivit med glada färger och slipad lokförare med originalmundering från statens järnvägar. Jo, jag tackar ja. Lördagens tur gick runt campingen med diverse historiska stopp och anekdoter från de tjugo åren som familjen Barkevall haft campingen i sin ägo. Fantastiskt roligt att få höra hur allt började och var de är på väg.

När tåget tagit oss runt var det dags för tårtkalas och fikapaus, sen skulle mannen och jag hem för en powernap innan piff. Men tiden, kom igen, hejda dig. Tiden gick så fort så det fick bli energidryck istället för stödvila och sen var vi där igen och blev en del av dig, Böda. Jag hade givetvis på mig min gula, lite lätt smutsiga kavaj. Som att den fått säsongsringar av smuts på slagen, men äsch, vi har ju svettas i några somrar så det är väl inte mer än rätt. Och en jumpsuit som jag trodde skulle spricka i sömmarna när dansen drog igång, men det gick bra. Och för att vara på den säkra sidan var jag chaufför och såhär i efterhand var det ett klokt val, det räcker ju att bli bakis på trötthet och huvudsaken avr ju att vi kom hem i söndags. Snacka om snabbvisit. Jag har nog kört lika mycket bil som jag var på Öland, men det var det värt.

Och den där festen då. Det började med en väl uppfylld grillbuffé av bästa sort. Mumsfillibabba. Sen sjöng Anna Bödasången så att jag nästan blev rörd till tårar för att jag har fått vara med på diverse äventyr och för att Anna som bekant är min idol, här kan vi verkligen snacka företagsam kvinna, håll i hatten vilken bedrift att tillsammans med resten av familjen och Lotta år på år göra Böda till en semesterupplevelse utöver det vanliga. Grattis som fasen till 20 år säger jag.

Sen kan vi väl säga att det var suddig spontandans in på småtimmarna innan jag tog med mannen hem och somnade gott för att sedan vakna upp till en söndag med Britt och längtan hem till Frank.

Så ja, det var minsann en himla trevlig snabbvisit i mitt paradis.

Och tusen tack Queen Böda med hov för att vi fick fira med er, det gjorde ni bra!

 

Toa med spån…

Toa med spån är väl motsatsen till kaffe med rån, eller nåt. Det är som ni ser inte alls likt någon kafferast, snarare en grande kattlåda. Wilma har som tur är inte använt den. Än.

Som min älskade man sliter i det där lilla utrymmet, nu ikväll har han lyckats byta avloppsrör då det gamla i gjutjärn satt kvar, så för att vara lite förnuftiga valde vi att byta ut det nu i stället för om x antal år när det kan gå sönder. Inte roligt då att bryta upp allting.

Så nu när det är gjort känns det som om vi är halvvägs. Haha. Som ni ser kom det fram fina gamla plankväggar bakom hundraåriga tidningar och nittiotalskakel. Nästan så att jag vill ha kvar dem, men jag har som bekant en annan plan för den där toan.

Men nu ser det ut ungefär så där. Heja Jocke du är bäst, ingen protest!

Nu måste frugan sova. God natt!

 

Solen och vindarnas ö

God morgon!

Idag vaknar vi upp på ett regnigt Öland. Vi susade hit igår, mannen och jag, på tu man hand. Konstigt utan Frank förstås men mysigt ändå. Och det är ju bara till imorgon, onödigt långt att åka för en helg kan man tycka, men firar Böda Sand 20 år och bjuder upp till dans vill jag förstås gärna dra på mig min gula kavaj och ta en sväng om. Så därför är vi här nu.

Och Frank, han är hos världens bästa mormor och morfar och har det hur bra som helst, så det behöver ni inte grymta om, om det skulle vara så. Och är det någon som undrar var vi har gjort av katten, så är hon hemma själv, kom igen hon är ju byxmyndig för länge sen så det är inga konstigheter. Nej, så klart inte katten är hemma själv, hon är hos Jockes mamma och hennes man. Prima privilegierad och oerhört tacksamma är vi för våra nära och kära. Som ni förstår.

Fast det här med att det regnar här och nu är jag inte helt bekväm med, jag har packat för fest och inte för friluftsliv med oömma kläder. Ja, pappa Pohlman, jag borde väl kollat med dig först för att undvika köld och regn, men hej, är det fest på Öland då tycker jag att vi kan hålla oss till solen och vinden. Helst bara solen.

Så det var väl mest det, nu ska jag åka och fixa frulle.
Hoppas att ni får en fin fin lördag, och vet ni, jag skymtar blå himmel!
Yes asså!

 

Skarpt läge…

Frank här igen. Alltså nu är det skarpt läge, serious talk, blodigt allvar. Ni ser ju själva. Jag har varit hos frisören med mamma, hennes stackars frisör skulle göra ett tappert försök till att klippa min lugg så att jag slapp få den i ögonen. Det gick ganska bra. Frisören kunde förstås sin sak även i farten, jag var ju tvungen att testa henne lite. Hon klarade mitt prov och jag fick kortare lugg, för att inte tala om mamma, hon satt still som ett ljus och fick en urtjusig lugg. Jag tyckte förstås att det var roligare att titta på paraplyer och kammar och borstar och allt sånt.

Egentligen är väl inte det allvarligaste att jag har varit hos frisören, utan det är det faktum att jag ska börja på dagis nu. Hallihallå. Nog för att det verkar spännande, men är det genomtänkt att lämna mig där med en massa främlingar, jag känner mig inte helt bekväm, men kan tänka mig att det kommer bli bra. Nu har jag ju varit där några dagar med pappa och i fredags följde även mamma med. Och självklart var det roligt med vatten och plask och så, särskilt eftersom jag hade stenkoll på mamma och pappa hela tiden. Men nu är det tydligen så att jag ska vara där själv på onsdag, pappa ska lämna mig och sen ska jag vara där med mina fröknar och de andra barnen. Det är nästan så att jag darrar lite på läppen. Skräckblandad förtjusning. Fast jag pratar om dagis varje dag så nog kommer det bli bra.

Min kompis Vincent ska också börja på dagis nu, tyvärr inte på samma som mig men nästa gång vi ses får vi diskutera saken, när vi träffades i lördags lekte vi på Stora Holmen, men då pratade vi mest om tåget och djuren, men det får jag berätta om senare för nu ska jag packa ihop min väska och ta med pappa till dagis.

Önska mig lycka till.
Kramar i långa banor!

 

Alla goda ting är tre…

 

Alltså det här med renovering. När jag kom hem idag möttes jag av en toalett och ett handfat, prefekt tänkte jag och ville genast hjälpa till. Vi började som bekant med tvättstugan och sen råkade jag köpa mer Marrakech på Blocket och så kom vi på att nästa steg i tvättstugan var att måla taket. Men eftersom vi har en litet toalett mellan köket och kontoret som så gärna vill ha ett golv av Marrakechklinkers så fick vi ju lov att börja där med. Och det är inte taget ur luften precis, det finns en logisk förklaring. Nämligen att vi måste borra ner genom golvet på toaletten för att få upp rör till en värmekälla och när man borrar ner i golvet, var hamnar man då, jo, i taket i tvättstugan. Med andra ord korkat att måla taket för att sedan borra sönder det och måla igen. Så vi började riva ut det gamla på toan.

Vi och vi. Frank har varit hos mormor och morfar och jag har ju jobbat, så det är förstås Jocke som ska ha all ära för ett idogt dagsarbete. Och hans farmor och farfar som uppenbarligen har gjort ett bra grundjobb när de gjorde i ordning toaletten på sitt sätt på 70-talet, spånskivan på golvet sitter nämligen som berget. Men nu är vi i gång, jag har redan låtsaslagt golvet för att se hur det kan bli, vi har köpt en kommod med tillhörande spegel och skåp, samt börjat googla väghängda toaletter och gärna en svart. Önskemålet när det gäller värmekälla är en gammal radiator som ska stå på golvet i någon piffig färg bredvid toaletten, kruxet är dock att det är en liten toalett. Och väggarna ska förmodligen bli pärlspont i vitt.

Och som vanligt är det makalöst fint i mitt huvud, ni kanske upplever det lite rörigt, mycket färg och mönster, men ge oss några veckor så ska jag visa er hur bra det kommer bli. Alla goda ting är tre säger du, ja, för när vädret tillåter målas det på garaget och i huvudet växer tvättstugan sakta men säkert framåt.

Det blir bra det här. Bland det bästa är att vi har fått ett stort parti vitt kakel av snällaste Tereza och Niklas så nu kan väggarna i tvättstugan få finporslin. Det absolut bästa är förstås att Jocke är en hyvens kille när det gäller renovering.

Så. Jädra. Bra.

Förresten har ni sett garageuppfarten i sin helhet?

 

 

Fäst och fest

Det känns inte som om det var allt för längesen som vi gick barfota i gräset på Öland, plockade fästingar från benen, små som omkretsen (det blir roligt om man läser orkester, fatta vilken liten orkester) i en fiberkabel och svor över de små rackarna. Har ni sett en fiberkabel, den är fasen mindre än ett morrhår på en katt, så här snackar vi små fästingar, inte små ben. Som tur är verkar ingen av oss ha blivit drabbad av borrelia eller annan lömsk sjukdom. Men fast blev vi.

För nu har det ju gått några veckor sen veckan på Öland då det mesta var som en fest. Frank badade varje dag, var det inte i havet så var det i den klassiska blå barnbassängen på tomten. Vi gottade oss med smaskig mat och hade sällskap av Benny och brorsan, lyxade på Kalk och drack drinkar i sommarkvällen.

Jag är verkligen fäst vid den där ön och tacksamt nog är jag där väldigt snart igen. Öland mitt Öland, vi ses snart!

 

Kroppen tog semester

Första veckan på jobbet efter semestern kände jag mig rätt pigg och allert, visserligen lite trött vid skrivbordet på grund av stillasittandet men jag gick mina morgonpromenader och åt mina torsklådor till lunch och tränade några pass. Tog kontorsgympan till nya nivåer och tränade på bryggan. Så jag var nöjd och trodde att den här veckan skulle bli minst lika allert.

Men se den gubben gick inte, åh nej! Min kropp tog semester, jag har tagit världsrekord i snoozning samtliga morgnar, bara gått en morgonpromenad och tränat ett pass. Skippat matlådorna och ätit det jag varit sugen på.

Segare än segast och trött så inibengen. Visserligen har jag haft mens, men kom igen, lite energi kunde jag väl fått behålla ändå. Jaja, ni tycker säkert att jag är lite koko, lite som ”din mormor har lockigt hår och mustasch”, för jag har ju målat en tavla i alla fall och det är minsann viktigt att kroppen får vila. Jojo.

Så nu har jag tillåtit att kroppen tog ogiltig semester i en vecka och ser fram emot ordning i ledet imorgon. Matlådorna är fixade, träningskläder för morgonpromenaden och kvällsträningen framtagna, kontorsoutfiten kittad och luggen övar på att vara lugg.
Jag menar, förutsättningarna är ju rätt goda för en bra vecka ändå.

Hoppas att eran vecka kommer på bli strålande!
God natt eller god morgon!

 
1 av 212