Badkillar

Frank här. I går efter att jag hade ätit frukost och sprang ute på tomten så skulle jag helt plötsligt förflyttas in i bilen och sen fara till stugan för dit skulle nämligen min bästa kompis Vincent komma med sina föräldrar. Okej tänkte jag, knoppade in och vaknade när vi kom fram. Så himla skönt att sova i bilen. Och roligt att få leka med Vincent.

Tydligen var det ju så att våran brygga hade frilansat iväg i vintras och nu var det dags att få den på rätt plats igen. Det fixade min pappa och Vincents pappa under tiden som vi badade med våra mammor. Bra deal. Jag älskar verkligen att bada och skvätta, gräva i sanden och kasta iväg sand. Och Vincent han bara skrattar när jag plaskar omkring så då gör jag det ännu mer. Roligt ju. Det var faktiskt varmt i sjön även om det blåste lite.

Sen tyckte mamma att jag såg lite frusen ut där jag satt och filurade i vattnet så då tog hon upp mig. Inte populärt men som tur var hade Vincent makaroner som jag fick smaka på vägen tillbaka till stugan så då blev jag glad igen. Puh, annars hade jag aldrig slutat sjunga ”bär ner mig till sjön”.

Och just det, jag börjar bli jättebra på att säga namn på alla mina favoriter, det enda som tycks vara lite svårt att uttala är mitt eget namn, men å andra sidan varför ska jag säga det, mamma och pappa säger det ju hela tiden så det får räcka.

Idag har det tyvärr inte varit något badväder även om jag väldigt gärna ville bada idag med, istället har vi varit ute i skogen och letat efter kantareller och ätit lite bär, men det får ni se senare. Nu ska jag spela lite boll eller dansa till Gangnam Style.

Slängpuss på er!

Semestermood is on

Jamen nu har det ju blivit sådär igen att tiden går så himla fort att jag lägger inläggen på hög i bakre delen av hjärnan och så hokus pokus har mina första två månader på Input Interiör passerat och jag, precis som resten av styrkan i landet har fått semester och tiden för att rota i arkivet finns, fingrarna är flinka på tangenterna och rekordlånga meningar printas ner.

Så nu hänger vi här i stugan. Jag började min semester med att köpa det efterlängtade objektivet till kameran (Canon EF 5o mm f/1.4) som jag så klart ville prova med en gång och lämpligt nog besökte vi Makeriet tillsammans med mamma, pappa och min bror som var hemma på snabbvisit så jag gav mig på några snapshots, som ni ser.

Och jädrar vilket fint bygge. Makeriet alltså. Senast jag var där var det Björnstugan, jag fintade vakten, sprang in och dansade en halvtimme innan stängning för att sedan bli portad i ett halvår. Haha. Nu var det Frank som dansade kvällen lång, det var sittdans och spontandans på heltäckningsmattan med rosor, ett rytmiskt gung genom hela middagen och inte i närheten av besöksförbud, förstås.

En trerättersmiddag som bestod av mycket mat, skratt och spring i benen på den yngsta medlemmen i klanen. När vi gick hem mötte vi bara ben på väg mot festligheter och jag var tvungen att knäppa upp byxorna för att inte riskera knappskott eller andnöd, en överlevnadsreflex helt enkelt. Lite skillnad mot gången då jag fintade vakten. Joråsåatt. Tänk vad tiden går fort när man har roligt.

Jaja. Nu ska jag försöka ta det lite lugnt några timmar i alla fall, men givetvis har jag en gedigen önskelista med aktiviteter inför dessa tre semesterveckor. Den som lever får se, nu ska jag nog sova snart, sjöng både Frank och mannen till sömns för en timme sen, gullungar.

Sov gott raringar!

Kick off

Om ni kollar på donnorna på de här bilderna så fattar ni ju att det är läge att vara tjusig på jobbet, jösses vilka vackra kvinnor jag arbetar med. De var till och med snygga i sina gokartoveraller.

Det var ju såhär att vi åkte hem från Öland mitt i veckan för att jag skulle kunna vara med på kick-offen med mitt jobb. En kick-off som innebar gokart, trevliga kollegor, god mat och en hotellnatt i Karlstad. Vi mötte upp kollegorna från Karlstad vid gokarten och så körde vi gummit av däcken.

Och den där gokarten, hujedamig. Jag har kört en gång innan med det var en byxmyndig ålder sen och när jag körde då var jag mer som en stoppkloss i vägen för övriga tävlande. Men nu, håll i hatten. Jag var bajsnödigt nervös innan och hade laddat med en Cesaersallad från McDonald’s och tänkte att jag borde ju tycka att det är roligt eftersom jag älskar att köra bil och gärna bilar som går fort, där det så att säga händer något när man trampar plattan i mattan. Så jag krånglade på mig overallen, letade rätt på den minsta hjälmen och satte mig i gokarten.

Vi blev indelade i ett Örebrogäng och ett Karlstadgäng som vardera körde två kval var, de med de nio bästa tiderna fick gå vidare till A-final och de nio andra fick köra B-final. Jag körde som en galning, kontrollerat men så snabbt jag bara kunde. Gokarten krängde och donade och jag snurrade runt två gånger och höll i ratten för glatta livet. Och jag vann den där B-finalen och fick direkt köra A-final, och jag var yr som om jag åkt karusell i flera varv. Eftersom jag vann B-finalen så fick jag starta sist i A-finalen och då var ju mitt mål att inte bli varvad och trots att jag snurrade en gång så klarade jag det. Men sen var jag åksjuk som aldrig förr.

Hur är det möjligt? Hur kan man köra så att man blir åksjuk av sig själv? Vi kan väl säga att delar av den där salladen var tvungna att förflytta sig ur min kropp för att kvällen skulle kunna fortskrida på bästa sätt. Sportsligt. Köra gokart i fyra lopp och sen vomera lite. Haha. Men jädrar vad roligt det var och jag var fasen rätt snabb.

Sen for vi till hotellet och piffade lite innan det var dags för tilltugg och munhugg hos Input i Karlstad. Väldigt trevligt och väldigt gott! Och om ni bor i Karlstad så besök Input Interiör, gamla Incentro, de rear ut en massa finheter, dagens andra shoppingtips.

Har jag sagt att jag trivs väldigt bra på mitt nya jobb, mina kollegor är fantastiska och lär mig en massa.
High five på det!

 

Gå bananas

Ni vet, nu när jag jobbar på kontor, då är det ju som sagt så att det är till ens fördel att vara lite fancy. Och gärna färgglad om ni frågar mig, så nu har jag gått banans på Lindex sortiment Holly & White. Ser ni så mycket tjusigt de har. Och tydligen är jumpsuit mitt nya, så himla skönt och tjusigt.

Dessvärre kommer inte skorna därifrån, men de där med klack känns som om de skulle passa mig. Nu har jag dock tappat bort dem i cyberrymden men de andra snabba Nikeskorna har levererats till mig och i skrivandes stund sitter jag in dem, jag är frälst på färgen men inte helt kompis med storlek och modell än, men ge mig en snabb promenad och så får vi se om de får godkänt sen. Nike free är modellen om någon är nyfiken och jag köpte dem på Sportamore.

Förutom färgglad shopping på Lindex så tycker jag verkligen att det är roligt att få vara mer eller mindre finklädd dagarna i ända. Så när jag inte är Sporty Spice så är jag banne mig rätt proper. Jag gillar’t.

Med andra ord är dagens shoppingtips Lindex kollektion Holly & White och rean på Sportamore, där kan man gå banans, tro mig.

Pimp my garage

Jamenvisst, nu börjar garaget se ut som ett garage på insidan också. Och jag tycker förstås att det blir förbannat bra. Och vi har haft sådan tur att vi känner en grym bilmekaniker som passande nog ska gå i pension och har stängt sin verkstad, med andra ord fick vi köpa hans slitna snygga grejer. För vad sägs om verkstadsbänken, är den inte tjusig så säg? Eller arbetsbänkstavlan med märkning för olika verktyg och den klassiska stegpallen.

I love it all! Men den där bänken, det är ingen pjäs som man flyttar runt hur som helst om vi säger så. Den står sannerligen där den står. Och den gör de bra. Och som om det inte vore nog har ju pappa Pohlman som bekant en samling som var och varannan antikhandlare och loppsijunkie blir avundsjuk på, så pimpandet fortsätter.

Igår kom några tjusiga skyltar på plats, en Michelingubbe hänger i ett hörn och i ett annat är det möblerat för Wilmas garageband och annat löst folk som bara vill chilla lite. Så tro det eller ej, det kanske blir en garagefest snart ändå. Jag menar, nu är ju ändå buffébordet på plats. Det är bara målarfärg på fasaden som saknas annars är nog det här projektet också snart till ända.

Det är inte dåligt det.

Jaha, ni kanske undrar hur det gått med de 26 ton stenplattorna som ligger utanför också. Fint som snus. Det visar jag er snart ska ni se.

Ha nu en ypperlig onsdag, det ska jag försöka med!
Kram so long!

Det händer grejer

Och om man inte knäcker koden med att få fler timmar på dygnet men ändå vill blogga så kan man ju förslagsvis styra upp lite tillhörande text på sin lunch. Fanfar vilken bra idé!

Så nu sitter jag här vid mitt skrivbord med ett kreativt kaos, lyssnar på sköna hits och letar efter orden. Men om vi ska göra det här i någon slags ordning så kan jag ju återigen påpeka fördelen med att ha en handy man, dra mig baklänges vad bra det blir med en handy man i familjen. Han har slitit som ett djur med förfiningen av framsidan av huset. Innan midsommar byggde han en exemplarisk form för gjutningen till det kommande staketet och som ni ser blev det awesome.

Och under tiden som vi dansade runt stången och roade oss på Öland styrde smeden upp vår gamla grind. Den där fina järngrinden som har stått i skamvrån bakom förrådet sen 60-talet. Alltså det där 60-talet, det måste varit en epidemi av tokigheter då. Jösses, spola tillbaka tiden och ge mig trägolv och kakelugnarna åter. Men okej. Vi släpper det nu. För nu har grinden återtagit sin plats på resta stolpar och välkomnar oss med värdighet. Finemang. Dessutom har grinden fått en ny kompis, en brevlåda av större modell, nästan så att Frank kan leka kurragömma där i. Posten kan det sannerligen och det är ju huvudsaken.

Så nu väntar vi med spänning på staketet som vi köpte på Blocket för ett tag sen, det som låg som ett rostigt plockepinn i en annan del av Köping, typ, och som alltså ska få sätta ännu mer prägling på framsidan av vår 20-talskåk

Det är till att vara vuxen alltså, men nog händer det grejer när man har en handy man i familjen och själv får eksem av att inte ha projekt att pilla med.

Så är det med det, nu ska jag dra fram min luftgitarr och drämma av en bit innan jag ska återgå till arbetet, kontorstrubadurer med luftgitarr är banne i underskattade…

Jahaja

Ja men jag åt väl upp mig några kilo runt midsommar, mumsfillibabba, så nu när vi är hemma igen och jag arbetar så har jag återgått till träning och strikt kost, för ni förstår att den där rymdvågen var inte där när jag skulle väga mig. Typiskt tråkigt. Så jag kör ett tag till och jag gör det för att jag mår bra av det och för att jag hoppas få fatt i en rymdvåg. Men om två veckor är det semester igen så då lägger jag väl karaktären åt sidan och så att säga unnar mig livets goda, vad nu som ingår i den termen.

Hur som helst så hinner vi ju med en hel del annat än att träna, för jo, det är inte bara jag som tränar i den här familjen, som ni ser på bilden ovan. Frank är väl still så lite som möjligt, Jocke springer inte bara efter honom utan även på eget bevåg titt som tätt och så ränner jag på ÖKK. Men där emellan så kan man exempelvis hämta en svintung verkstadsbänk och baxa in den i garaget, man kan bygga en form och gjuta en mur till kommande staket, som ni vet. Eller så kan man se till så att grindarna kommer på plats, och välkomnar en med pompa och ståt. Jag har dessutom varit iväg på kick-off och kört gokart så att jag fick lov att spy, fyllt år och ätit frulle på stan, snott grejer på tippen och varit kriminell bara därför, trams och så har jag lagt mina första beställningar på jobbet.

Så nog händer det grejer, men eftersom ingen ännu har skruvat på klockan eller uppfunnit mer tid åt överenergiska människor som vill göra allt och lite till så måste jag erkänna att prioritering ligger på andra saker just nu, även om blogginläggen staplar sig på hög i väntan på tillhörande text, så får vi nöja oss såhär så länge.

Ska vi kalla det en cliffhanger? Och för er som skulle vara nyfikna på vad jag sysslar med så är jag rätt flitig på Instagram, sök bara på Deermountain så hittar ni mig.

Nu. Tack och god natt!

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier