Jag tar två. Minst.

Sista helgen i april slog Porsche center i Örebro upp portarna på vid gavel och vi var förstås inte sena med att hälsa på. Oh nej. Att beskåda fräsiga bilar med ett motorljud som heter duga tåls inte att vänta på. Den enda som provkörde var dock Frank som ni ser.

Men jag log glatt åt vältvättade skönheter i olika modeller och utföranden, tuggade i mig jordgubbar på löpande band och drömde mig bort till plattan i mattan och kittel (ja, inte en sån kittel alltså, det vore ju svinjobbigt, men fjärilar typ) i magen.

Parkeringen var full av Porscheentusiaster, solen stekte som på en sommardag och Frank lekte glatt med den lilla bilen, sprang runt bland de stora bilarna och puttade i väg det gigantiska däcket längs klinkergolvet.

Sen körde vi över motorvägen och hamnade på Truck Stop, moffade i oss korv och åkte hem innan vi fick solsting. Och nu längtar vi mest efter den där sommarvärmen igen, för åka trampbil i regnrusk är ingen hit.

Fokus hos frisören

I tisdags var jag hos min grymma frisör på Trash, senast jag var där var i december 2012 så det var sannerligen på tiden. Jag menar ett frisörbesök för en smärre förmögenhet när jag var mammaledig kändes inte som prio, men nu är jag har hand om pengarna och Jocke är pappaledig så passade jag på.

Men vad hände, jag ser knappt någon skillnad. Det finaste var slingorna i färg som jag gjorde endast för barnen på förskolan. Jag hade nämligen stolt berättat att jag skulle till frisören och de fick berätta vad de tyckte att jag skulle ha för frisyr, rosa var det jag fick till svar. Men nu såhär efteråt när jag suttit där i 4 timmar och blivit ompysslad till sömns ser jag inte de där sommarslingorna som jag hade bilden av innan jag kom dit, men äsch, håret har fått en uppfräschning, ett gäng slingor som smyger fram när man minst anar det och dessutom kom jag hem med två gamla frisörstolar.

Jag bytte rakt av, inte med håret som var avklippt utan utbytet blev två biostolar mot två frisörstolar, så kanske att jag fixar frisyren själv nästa gång. Haha. Helst vill jag ju att det ska synas jättemycket att jag har varit hos frisören, som om jag hade klippt mitt kortaste, färgat i galen färg eller i alla fall fixat lugg. Men nu när det ska bli sommar så småningom så känns lugg lite svettigt, så nästa gång jag går tillbaka till min grymma frisör så ska det banne mig synas att jag har lagt ner en smärre förmögenhet på kalufsen.

Sen skulle jag ju alltid vilja ha de där lockarna, då skulle det inte spela någon roll vilken färg håret har, då skulle de gråa stråna få ta över helt och det kanske de gör efter den här sjukan och projekt garageuppfart, jag menar, gräva ner alla pengar i marken…

Projekt garageuppfart

Det paddas så mycket här utanför att det skuttar i hela huset, soffan har blivit som en massagefåtölj och jag får liggsår av utmattning. Som tur är har de fem rostmackorna som jag ätit i spridda skurar fått stanna kvar i min mage, värre har det varit med Frank, men han tycks gilla skakningarna och vaggas till sömns istället. Älskade lilla unge, måtte han bli frisk snart.

Ja, för nu är det alltså som så att nästa stora projekt är på gång, minst sagt. Vi har beställt 27 pall marksten. Herrejävlar tänker ni och jag instämmer, det är mycket sten och mycket pengar. Väldigt mycket av båda faktiskt. Men nu är det beställt och bestämt, det blir aldrig billigare och det kommer bli hur bra som helst när det är klart. Jag letar ny postlåda och googlar trädgårdsinspiration för att få ihop helheten i huvudet.

För ett år sedan stod körsbärsträdet i blom där garaget nu har tagit plats, där fanns en grönskande gräsmatta, vinbärsbuskar och äppelträd som rådjuren vilade vid på vintern. Nu är det som ni ser ännu en arbetsplats för de grymma markkillarna, som vi kallar dem, killen som dirigerar på marken och plattar till med paddan så att huset skakar och så han som kör grävmaskinen med bästa precision. De började sitt arbete igår och avslutar förhoppningsvis nu ikväll. De förbereder som sagt för 27 pall marksten, ställer i ordning stolparna för grinden och rättar till nivåerna. Vi kan väl säga att det mesta här är snett, tomten lutar åt alla håll och kanter, men som sagt, det kommer bli bra när det blir klart.

Ska bli spännande att se om det är någon skillnad imorgon när jag vaknar, om stolparna står rakt och redo för den gamla grinden eller om de fortfarande ligger som jättarnas plockepinn på uppfarten…

Blev inte…

Nej det blev inte riktig som jag hade tänkt mig, förmodligen inte alls som Frank eller Jocke heller hade tänkt sig. Och nu pratar jag inte om mitt hår. Nej. Utan om den förbenade magsjukan som har drabbat både Frank och mig och säkert Jocke med snart. I skrivande stund står Jocke utanför och bilar bort betongklumpar från grindstolparna, stackaren, på skakiga ben i dubbel bemärkelse. För det vore ju konstigt om han skulle klara sig ifrån vomeringar och dylikt när Frank kräks rakt ut, utan hejd och kontroll. Uschamig.

Frank sover på soffan och jag håller tummarna för att blåbärssoppan och de rostade mackorna ska få stanna kvar i min mage. Typiskt tråkig tajming. I och för sig kommer väl aldrig en magsjuka lägligt, det kan jag verkligen inte tänka mig. Men som ni vet är den här veckan min sista som pedagog på förskolan och jag hade absolut inte tänkt vara hemma och spendera de dagarna hängandes över toaringen. Nej. Nej. Nej.

Jag skulle vara frisk som en nötkärna, ha fest med barnen och kramkalas, fixa en frökenfinal som de skulle minnas resten av livet, komma ihåg mig som en härlig och glad fröken, inte en som blev grön i ansiktet och aldrig mer kom tillbaka. Dåligt.

Som om det inte vore nog har vi dragit igång ett nytt projekt, nämligen förberedelser inför plattsättning av garageuppfart. Så igår när Frank och jag låg sked i soffan knuffade grävmaskinen omkring på jordmassor här utanför, lastbilar kom med grus och Jocke varvade arbetet som sjuksköterska med projektledare.

Men det får jag berätta mer om sen, nu ska jag nog lägga mig bredvid Frank igen. Jag hoppas verkligen att ni mår bra och har en bra dag!