Det där med morsdag…

För ett år sedan firades min första morsdag med en saftig hamburgare på Kalk på Öland. Idag var det annat ljud i källan, jag har burit sten som om jag skulle bygga en borg och skydda mig från farliga väsen, fått pirr i magen av att köra sportbil, pussats med Frank och varit och röstat. Men mest burit sten på sten på sten. Så det här med morsdag har inte riktigt firats med pompa och ståt.

Eller jo lite, fast mest för min mamma. Med god trerättersmiddag som kittlade dödsskönt i kistan. Och faktiskt kan jag ju inte begära så mycket av Frank, jag menar vi firar ju morsdag varje dag eftersom han förgyller min vardag å det grövsta, så några krusiduller kring det är inget jag saknar. Visserligen gjorde han en teckning igår, det är inte fy skam det inte.

Och just det, jag fick ju ett par riktiga byggarbyxor med knäskydd och allt, visserligen var de fodrade så det blev lite svettigt där, var tvungen att dra upp dem så himla högt annars gick de inte att knäppa. Vet inte riktigt vad det var för en liten anläggningsarbetare som skulle ha de där på sig. Galaxer i mina braxer säger jag!

Nåväl. Som ni ser har vi nästan lagt klart hela uppfarten, det är lite fix och trix kvar ”bara” sen så kan vi dundra in med bilarna igen. Stenen som är kvar ska läggas mellan garaget och huset sen går vi på med finlir och drömmer oss bort till ett färdigt staket och den där rackarns garagefesten…

Så ja, det här med morsdag kan firas på olika sätt, jag gjorde det i mina mest orangea braxer, fick nya arbetarvalkar i mina flicknävar och god mat hos mor och far.

Det var det hela. Over and out!

Valborg utan eld

Frank här. Valborg smalborg kan man ju säga. Mamma och pappa snackade om att det var något med en brasa när det är Valborg, jag ba’ yeah well whatever, bara jag får hänga med er så är jag lugn, sa jag. De tog med mig till stugan i skogen, schysst liksom.

Men någon vidare brasa såg jag inte. Däremot hittade jag en gunga, fattar ni vad roligt det är att gunga? Jag blir alldeles till mig och skrattar när jag flyger fram och tillbaka, helst av allt vill jag gunga hela tiden men tydligen måste man göra andra saker också. Typ eat sleep rave repeat. Och så är det ju, dessvärre lyckades jag bli magsjuk där, inte i gungan alltså utan när vi var i stugan. Först trodde mamma och pappa att jag hade överkonsumerat päron men det visade sig att så inte var fallet.

Jag har aldrig varit magsjuk innan och det var banne mig ingen rolig upplevelse, fy bubblan. Jag var hungrig och törstig som en galning, gick och bankade på kylskåpet men fick bara dricka vätskeersättning var 3-5 minut och då endast någon tesked. Vad är det för hokus pokus? Som tur är blev jag frisk men det var några gånger där som mamma fick ringa 1177 och fråga om hur man skulle göra med kräkande krabater som mig. Uschamig säger jag.

Och om ni undrar varför jag inte har skrivit på ett tag så har jag så mycket spring i benen att jag inte har särskild lust att sitta och smattra på tangenterna även om jag gärna berättar för er om hur jag har det. För nu tex ska jag åka till mormor och morfar, igår lekte jag med farmor på hennes födelsedag och hjälpte till att lägga sten, men idag tänkte jag att mamma och pappa kan få fixa det där själva tillsammans med Janne så då flyr jag fältet en stund.

Bara så ni vet. Förresten så börjar jag bli en hejare på att härma och säga ord, nu kan jag tex säga Eva, fatta hur mallig mamma är då när jag säger Ea.

Jaja, det blev en Valborg samlborg och jag mår fint som snus nu så, så är det med det.
Puss och kram so long!

Vid det lilla sommarnöjet

Ja nu var det ju ett tag sen det var Valborg, men tiden bara rusar förbi. Som ni säkert märker. Helt plötsligt är det som sommar, det nalkas skolavslutningar och studentfester, syrenen står i blom och myggen har pinkat in sitt revir, dvs. invaderat helat Astrid Lindgrens värld och därmed gett mig ett och annat bett.

Skillnad var det på Valborg, då var det minsann lite kyligt, för någon brasa mer än den vi hade i en tunna på tomten kom vi inte i närheten av, men ack vad gjorde väl det. Vi spenderade några dagar av familjemys i sommarnöjet, Frank lyckades få fatt i en magbakterie som senare resulterade i magsjuka, som ni vet. Men innan den lilla detaljen så hade vi det fantastiskt skönt där i skogen vid sjön.

Vi styrde upp en större parkeringsplats, städade lite och fantiserade om tiden som vi ska ägna där om helgerna snart. Snart när alla stenplattor är på plats, snart när der går att bada i sjön och snart när tiden finns för lite mer sommarnöje och familjemys.

Och P.S vill någon av er kanske hyra vårat sommarnöje så skriv en kommentar här eller maila mig under fliken ”kontakt” så återkommer jag, för det är nämligen så att vi hyr ut stället till städade personer som kan klippa gräs. Haha. D.S

7 ton

Nu är visserligen inte min huvudräkning något att förlita sig på men jag skulle tippa på att det har lagts en si så där 7 ton stenplattor idag. Sjutton gubbar alltså. Sju ton! Vi har i alla fall fått bort sju pallar av 26.

Det tycks vara ungefär det man hinner på en arbetsdag 9-17 på tre personer, fyra om vi räknar med Franks exemplariska insats, så det får vi absolut vara nöjda med. Och det blir ju så himla fint. Vilket jag också har konstaterat mellan varven och sagt högt bara för att få medhåll av mannen att vi minsann gjorde ett jädra bra val trots att eller tack vara (beror ju på hur man ser det) att det är en smärre förmögenhet som spenderats på det här projektet.

Och med dessa 7 ton stenplattor på plats så kan vi väl säga att första etappen är färdiglagd, men det partiet är inte klart bara för det. Nej nej, sen ska man gå efter och ”foga” med stenmjöl eller vad det heter så att det inte är mellanrum mellan plattorna, så det är därför det ligger som ett lager grus över plattorna, i fall ni undrade.

Och imorgon går vi på det igen, jag är taggad för ett träningspass och tycker att det känns helt okej att fira morsdag på garageuppfarten.

Så är det med det.

Och förresten, man skulle kunna tro att Frank har sitt första rock’n rollparty på sitt rum för det är nästan så att det dunkar i 20-talskåken när metallallsvenskan headbangar i en annan stadsdel. Galet.

Rockar ni?

Där besluten sitter i väggarna…

Idag fick jag följa med min kollega på kundbesök till Hallstahammar. Det var min debut i Hallstahammar och dessutom fick jag möjligheten att hälsa på i deras hjärta, i kommunhuset. Ett kommunhus fyllt av historia och funkisdesign med roliga detaljer. En tegelvägg i kommunfullmäktiges stora sal där nämndemännen sätter sig ner på stolar som har några år på nacken och där väggarna säkert hade kunnat berätta ett och annat för oss om vi bara hade stannat upp och lyssnat bland måttagningar och möbelfunderingar, jag tror nog att nästan varje hål i den där väggen har fyllts med beslut, vad tror ni?

Jag gillar verkligen detaljer och funderar på om de någonsin behöver använda sig av nödficklampan som hänger på ett bestämt ställe på väggen och bara väntar på att få bli använd igen. Om det nu är en ficklampa. Misstänkt likt en rackare som är till för nödsituationer där bara morsespråket kan få nämndemännen att överleva.

Inte vet jag riktigt, men jag gillade verkligen rummet och tegelväggen. För att inte tala om käppen med hästen som tillhörde en farbror som hade en smartphone i ena handen och sin käpp i andra. Fint.

Ett stycke historia alltså, där besluten sitter i väggarna…

 

Allt annat än potatis

Ja, vi skyndade oss till potatislandet, men inte så pass att vi riskerade fortkörningsböter eller anmälan för dåligt uppförande, utan mer lite vanlig vardagsstress. Jag menar sätta potatis i sina fancy försäljningskläder passar sig ju inte. Dessutom brukar vi alltid vara först vid det där potatislandet, vilket vi tog för givet även idag.

Men hoppsan Kerstin så fel vi hade. Vi kom dit sist. När jag hade fått ut lillbonden Frank ur bilden var redan storbönderna färdiga med att kratta igen fårorna. Inte en enda potatis satte vi i jorden. Jag blev sur och åt mackor istället. Så vi kan säga att vi skyndade oss till potatislandet för att fika på mammas nybakade bröd. Visserligen trevligt och gott i allra högsta grad, men det är ju svårt att vara potatisbonde om man inte får ner några potäter i jorden. Tur att det här är en potatissekt som håller sina medlemmarna om ryggen till den grad att även försenade småbönder kommer få potatis när det är dags. Men lite snopet var det.

Istället fikade vi som sagt, Frank åt ost för glatta livet och jag knäppte kort för att kompensera min bristfälliga arbetsinsats. Hittade ännu en stor fyrklöver, hälsade på en nyckelpiga och lyssnade på lärkorna som spelade som om det inte fanns en morgondag.

Och när mackorna var slut och stövlarna fulla av lera åkte vi hem igen, lugnt och försiktigt. Stannade till vid rapsfälten och blev förvånade över vilken härlig doft som spred sig av nektar, blev nästan bländad av den gula oändlighet och andades in en försmak av sommarkväll.

Hoppas att ni har haft en bra start på veckan, min tycks vara helt okej även om jag blev lite sur och det blev allt annat än potatis…

Men okej. God natt.

Helgsummering

Tiden bara flyger fram. I fredags efter jobbet skyndade vi oss till Kavats butik i Kumla för att vi hade fått nys om ett erbjudande på nya sandaler till små fötter. Självklart skulle Frank ha nya sommarsandaler. Och hoppsansa, helt plötsligt hade hans fötter växt till storlek 23. Så det var bara att slå till på det och sen pipa vidare mot pappa Pohlman och mamma Ulla för ett spontanbesök innehållande färska räkor, jo jag tackar ja.

Vi kan väl säga att den där fredagen var lite som lugnet före stormen. För resten av helgen har gått åt till diverse hushållssysslor men främst till att sätta kantsten vid garageuppfarten för att nästa helg börja läggningen av markstenen. Alltså, vet ni hur jävla bra det är med en handyman? Dra mig baklänges vilket kap jag gjort där.

En himla fiffig grej med en händig man är att det kommer fler på köpet, låter märkligt, men så är det. För oftast känner händiga män andra händiga män och det är hur bra som helst vid större projekt, så som att bygga garage eller sätta kantsten. Den som kom på köpet när jag träffade Jocke var Janne, svärmors man och de där två snubbarna arbetar så förbannat bra ihop så nu sitter kantstenen där den ska och bara väntar på att få stöttning av sina små polare på 10 gånger 10 centimeter. Suveränt alltså.

Som ni ser går inte heller Frank av för hackor, han har gått runt här och pratat och gestikulerat, hjälpt till och snubblat på snören, fått sten i sandalerna och kastat sten hit och dit, busat med farmor och hjälpt mig att vattna blommorna. För jag har tyvärr inte varit till någon nytta när det gällde själva utförandet av att sätta dit kantstenen istället har jag fixat krubb, planterat i odlingsbänken, spelat lite boll med Frank och gjort mitt bästa för att vara en bra fru. Jag tror jag har fått godkänt. Förhoppningsvis kan jag spänna mina muskler och lägga någon kvadrat nästa helg så att det känns lite bättre även i mina renoveringshänder…

Yeah well, det var väl det. Och ja, nog har solen värmt oss, doften av syren letat sig in i luktsinnet och känslan av att alla pengarna läggs på en garageuppfart ändå känts ganska bra.

Dessutom blev vi bjudna på en utsökt pulled pork av Niklas och Tereza igår, så det var inte alls en tokig helg, även om tiden bara svischar förbi. Och nu är det sannerligen läggdags, i morgon är det först back to business och sen ett snabtt byte till bonde och potatissättning.

Inte konstigt att tiden går fort…

Fancy kontorsråtta

Jamenvist, nu har jag gått in helt i rollen som kontorsråtta, jädra missvisande namn egentligen, med tanke på att jag bör vara hyfsat fancy och inte på något vis lik en råtta, anyway.

Jag känner mig viktig med ett eget skrivbord, en egen dator och en egen telefon. Visserligen har jag mest använt telefonen för att prata med IT-supporten då det har varit lite tekniskt strul. T.ex. hade mitt abonnemang gått i baklås, vad är det för hittepå. Men eftersom jag anser att människor som kan det här med data är mer eller mindre magiker, så var det ju inga svårigheter att låsa upp det baklåset. Datorn har arbetat lite flitigare även om jag förmodligen bara har lyckats klicka in en order och gjort en liten presentation med fyra stolar. Men hej, man måste ju börja någonstans.

Skrivbordet där emot, vi har blivit polare, minsann. Jag hissar upp och ner, gör ljudeffekter och ser nog väldigt arbetsam ut där jag sitter eller står och utför övningar för att lära mig systemet. Mittemellan två proffs sitter jag och kuckelurar, tittar ut på motorvägen och drömmer mig bort till den dagen jag också är proffs och slänger mig med beställningar värda mer än en kontorsstol.

Så summa summarum, jag trivs väldigt bra i rollen som en fancy kontorsråtta, är ivrig inför min nya kunskap och tacksam för att jag får den här möjligheten, jag saknar att vara ute dagarna i ända men går som sagt morgonpromenader för att kompensera och dessutom här jag snyggheter runtomkring mig på kontoret hela tiden, både kollegor och pryttlar.

Bytet från fröken till försäljare känns so far alldeles rätt, med andra ord.

Uppgång och nedgång

Alltså de här bilderna togs som ni ser inte på morgonens promenad precis, men det var ju dels ett tag sen som solen var magisk på morgonen och dels ett tag sen som kameran drogs upp ur hölstret och brände av några snabba skott. Så jag fyller ut med lite Öland, väderkvarn och havsbris, blunda och lyssna noga så hör ni.

Och det där med uppgång och nedgång, ni som följer mig på Instagram, inklusive pappa Pohlman och som har fått spunk på mig för att jag så flitigt visar mina träningskort är ju med på att den enda nedgången just nu är fläsket, vilket jag är väldigt tacksam för. Ytligheter men ack så bra för självförtroendet och äntligen är jag där jag var när jag pissade plus på pinnen, 60 pannor kärlek. Tackar, tackar.

Grejen med det här hittepåt är som sagt att jag vill se vilken bättre version det finns av mig och jag vill gärna att den versionen ska vara stark, ha energi och vara pigg och orka med ditt och datt. Och det må jag säga, nu är jag inne på min sjätte vecka med hyfsat strikt kost och där jag tränar fyra gånger i veckan, tacka fan för att det syns skillnad och att jag kommer i mina minsta jeans, konstigt vore väl annars. Jag är förvånad själv att jag håller i med tanke på att jag är en periodare av rang när det gäller träning, men nu hoppas jag att det håller i länge, länge så att kroppen bär mig till döden skiljer oss åt. Alltså om förslagsvis i 50 år till. Minst.

Och nu när jag har börjat på mitt nya jobb med kontorstider så hinner jag pinna ut på en morgonpromenad innan frukost, vilket är en perfekt start på dagen. Så det var väl mest det, resten är uppgång.

Men nu ska jag sova förstår ni och drömma om Öland, uppgångar och nedgångar.
God natt raringar, vi hörs snart igen!

Och är det någon av er som skulle vara nyfiken på vad Gurra har gett mig för kost- och träningsprogram så hojta till vetja.

Sommarlängt

Hej hej hallå!

Jajamensan, jag lever i allra högsta grad. Don’t you worry. Men det blir förstås lite glest mellan inläggen när jag prioriterar annat och är ihärdig på Instagram. Fast magsjukan är ett minne blott, granitpelarna till grinden står rakare än någonsin och nu har vi både vallgrav och snubbellina här utanför, i helgen läggs det kantsten och jag fortsätter förhoppningsvis styra upp verandan för någon slags sommar.

Jag gjorde ett tappert försök i helgen som var, men det blir ganska omysigt när det känns som höst istället för ordentlig vår. Så nu hoppas jag verkligen att Maj tar sig samman och kommer med värme och solsken, men pappa Pohlman och resten av Sveriges befolkning spår ju sommarvärme i helgen, så vi hoppas på det.

Till dess så får vi nöja oss med sommarlängt och en hyfsat fin veranda…
Jaha, ni vill vet hur jag har det på nya jobbet, jo det ska jag berätta snart. Okej, en ledtråd, jag har det hur bra som helst!

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier