Ekande rent

Grejen med den här städningen var ju att det kom hit en journalist och en fotograf igår för att göra ett reportage till den lokala tidningen Örebroar’n. Och även om mamma trodde att det inte skulle behövas så mycket städning, kan jag säga att det var mer likt en brottsplats än ett tjusigt hem redo att visas upp. Det var grejer högt och lågt, mest högt för det som är lågt tar Frank hand om och lägger på helt fel ställen om ni frågar mig, frågar ni honom så ligger de säkert på rätt plats. Och finns det inget som ligger lågt då drar han ut lådorna och sprider ut det på hela nedervåningen. Spärrar sa du, ja, vi har funderat på det. Men det är ju mer sport utan.

Anyway. Typiskt tråkigt att klockan skulle skruvas fram precis i går eftersom tidsoptimisten fick lite mer stylingstress och städmani då. Med andra ord ingen direkt njutning av söndagens solsken för mig utan mer agera virvelvind och bortplockerska. Fast ytterdörren stod på vid gavel, fågelkvittret hördes ända in och de smutsiga fönstren blev än mer tydliga…

Nu är huset så fint och städat att prylarna som förut fungerade som ljudabsorberande material gömts i garderoben så att det ekar när vi går i trappen. En Nisse har flyttat in och håller sig på mattan i köket och en hylla har kommit ut ur garderoben och en klädställning har gått in. Fyndigt, jag vet.

I skrivande stund är det så i alla fall, risken att Frank har flyttat om allt till sitt sätt när jag kommer hem från jobbet är förstås överhängande, men det är förstås okej. För vi bor ju faktiskt här. Även on jag trivs bäst när det är välstädat och nästan ekar i trappen…

När reportaget kommer återstår att se, ni lär ju bli varse om vi säger så. Happy måndag kamrater!

 

Ruckel av rang

Gårdagens planering gällande storstädning av hemmet raserades strax efter frukost då jag beslutade att följa med Jocke till äppelgården för röjning, mannen hittade inte dit så då var det lika bra att hoppa in som vägvisare, strunta i prylarna som fanns högt och lågt och överallt här hemma och spendera förmiddagen i solen. Trots att jag blev lite sur över mitt val och min tidsoptimism.

Men ni ska inte tro att jag ångrar det beslutet, för så fort jag fick fatt i trädgårdssaxen och började klippa ner en häck så ville jag inte gå in något mer på hela dagen. Det var ju så förbenat skönt, som jag hoppas att ni också fick uppleva. Sen att jag fick spunk i morse när jag städade rent hela huset så att det numera ekar, det är en annan femma. För igår blev jag rosig om kinderna och fick vårkänslor utöver det vanliga. Det måste varit för att dagen började med att jag mötte sädesärlan.

För sen var det trädgårdsarbete i någon timme, flanera lite i trädgården, tycka synd om huset som blivit en myrstack, bli glad av ett bi som hittat en blomma och mätt i magen av fikapaus.

Det där huset är sannerligen ett ruckel av rang med skatter i sin trädgård. Jag har tyvärr inte koll på hur många äppelträd det finns där och antalet äppelsorter på alla träd är oklart, men det är en rolig grej att vara med på.  Härligt att se alla träden blomma så småningom, få smaka olika äppelsorter och pressa sin egen must.

Men som ni vet var ju tvungen att gå in sen, för eftermiddagen spenderade jag i en fotostudio där jag försökte fotografera pressbilder åt Daleri, mer om det senare, för nu ska jag ta den här tröttmössan och gå och lägga mig.

Sov gott godingar!

 

Lucky me

Somnade på soffan och vaknade när solen gick upp. Solen sa hej, följ efter mig! Jag sa, okej, jag kommer. Plockade ner kameran, satte på mig hjälmen och cyklade iväg mot solen, fångad av älvorna som dansar över fälten, intresserad av bävern som simmade under bron jag stod på och glad av årets första sädesärla som trippade fram på isen. Lucky me. En sädesärla och bäver på en och samma morgonstund.

Vidare runt Oset, sångsvanar som håller morgonmässa med gässen, krickorna som putsar sin fjäderdräkt och sothönan som speglar sig i vattnet.  Vindstilla med ekande fågelsång, glada tillrop från skrattmåsar och hungriga knölsvanar. Lucky me. Bländande solsken och motion innan klockan sju.

Frost i gräset och en grågås redo för avspark. Skimrande starar, lekfulla tofsvipor och uppkäftiga kanadagäss.  Osets enda lada lyser upp som en stor varningsflagg på åkern, spegelblanka fuktängar och ornitologer på span. Lucky me.

Vilken bra start på helgen! Hinner jag inte ut i solskenet mer idag så gör det inget. För nu ska det ätas frukost, sen ska jag städa hela huset och fotografera Daleri. Hej händelserika lördag och vårsol!

Hoppas att ni får en fantastisk helg!

 

Vattnas i habegäret

Jamen hej! Du kom hit ner i alla fall. Jag blev nämligen lite rädd för att datorn skulle krascha med tanke på bildbomben, eller att du fick musarm på grund av allt scrollande och var tvungen att luta dig tillbaka i Ägget från Fritz Hansen, ta en stödvila hos Lilla Åland från Stolab eller rent av slänga dig i en skön soffa från Blå Station…?

Jag menar, jag provade allt när jag var på mässan i måndags så jag blir inte ett dugg förvånad om du gör detsamma, torkar ha begäret av pannan, fingrar snällt på de olika materialen och förslagsvis vinner på lotto, bokar in mig för en affärsuppgörelse innan sommaren och låter några raringar flytta hem till dig.

Eller så tittar du bara in här i etapper om det här blev för övermäktigt.

För det där med att välja ut finheter för ett och samma inlägg var inte helt lätt. Därför tryckte jag in knappt två tjog skönheter från mässan och hoppas att dina ögon inte blivit fyrkantiga av alla intryck utan att du precis som jag gläds åt den goda designen, färgerna och formerna.

Och vad var det jag sa, jag gick bananas. Jag blev sprallig som ett litet barn med socker i kroppen, flanerade med kameran, kände och klämde på materialen och möblerna. Gick på en hälsningsturné hos viktiga leverantörer, blev lite svettig och fick längt till vad som komma skall och fick ansikten på kunnig personal som sedan ska lära mig ett och annat om det ena och det andra inom inredning för offentliga miljöer, kontor, skolor och dylikt.

Om jag fick välja skulle jag också vinna på lotto och låta ett gäng raringar flytta in hos oss, men innan dess håller vi oss på mattan, låter hemmet visas upp i Örebroar’n inom en snar framtid och hoppas på att dammråttorna flyger sin kos när det är dags för fotografering… 

Här kan ni läsa mer om mässan.

 

En från och till tisdag

Efter gårdagens intryck och uttryck så var snoozefunktionen på mobilen i sitt esse i morse, dock inte jag. Från en otrolig morgontrötthet till en livlig frukost på jobbet. Vidare på utflykt med barnen, ut från gården och upp på en kulle. Grilla hamburgare, spana fåglar och frysa lite grann. Tillbaka in på förskolan, röda kinder och trött av frisk luft.

Från en planerad middagsvila till en oplanerad bryggupptagning vid stugan. Vår brygga hade blivit en flotte och frilansat på eget bevåg runt på sjön, lagt till vid den knappt märkbara sandstranden och blivit blytung av allt vatten. Från avslappnade muskler till kraftprov, svordomar och envishet. Från en brygga i sjön till en brygga på land. Starka vindar och frysa lite grann.

Från älgarna i skogen till en magisk solnedgång. Från en planerad hemmakväll till en oplanerad hockeymatch.

Och nu från arenan till sängen, möta John Blund på ängen och inte alls frysa lite grann…

 

Hockeypremiär

Jag har precis kommit hem från min hockeypremiär. Gurra som jag annars tränar med undrade om jag ville följa med, egentligen var jag trött som en mört som simmat bört i Göteborg, men så tänkte jag att det är lika bra att passa på. Senast jag var på hockey var väl typ när jag gick på högstadiet och höll på att frysa ihjäl i den gamla ishallen, så det var liksom på tiden att prova igen.

Och det gick bra för mig, men inte för Örebro. Gurra och jag kom lite sent till matchen för att Jocke och jag fick en utryckning till stugan då vår brygga hade tagit ett ärevarv runt sjön och beslutat sig att stanna vid badplatsen en si så där 250 meter från dens egentliga plats, men det kan jag berätta mer om senare.

Förlusten med att komma sent till en hockeymatch är att jag missade den nedsläckta hallen, elden och inåkningen av spelarna, men precis när jag satt mig på min plats hoppade jag upp igen för att Örebro gjorde mål. Jädra härlig stämning på arenan då må jag säga.

Sen blev det ett till mål och sen var det roliga slut. Örebro spelade mot Rögle och förlorade dessvärre med 2-3 på straffar. Under tiden som jag smaskade Ahlgrens bilar och världens dyraste varmkorv så försökte Gurra lära mig lite av reglerna, det gick väl sådär, många linjer och avblåsningar hit och dit. Huvudsaken att de röda gör mål, liksom.

Men det var en rolig upplevelse, även fast jag egentligen fortfarande är sur för att de inte valde min design på de rackarns matchtröjorna.
Då hade de säkert vunnit hela skiten, haha.

 

Minibussbubbel och möbelmässa

Som ett barn som ska iväg på sommarkollo var jag lite nervös och mycket förväntansfull när Jocke skjutsade mig till uppsamlingsplatsen för dagens startpunkt. Jag hälsade glatt på medresenärerna, tog plats längst fram i bussen och var redo för dagens äventyr. Undrade var min skylt var, den där det står ”ny på jobbet” eller åtminstone ”prao”, eftersom jag inte börjar arbeta ordentligt på Input förrän i mitten av maj, men någon skylt fick jag inte. Däremot ett glas bubbel och upprepning av namnen innan vi kom fram till Göteborg. Och ett glas bubbel är banne mig inget dåligt välkomnande, det må jag säga.

Väl framme åkte kameran upp direkt. Jag sköt från grodperspektiv, från höften och från himlen. Jag sa att jag skulle gå bananas, många trodde att jag var där i syfte att fotografera, att fotograf är mitt yrke, men åhåjajaja, nej vet ni va. Jag är en lärare med ett stort intresse för färg och form och som längtar efter ny kunskap.  Så nog gick jag bananas. Och ni ska inte tro att ovanstående bilder är de enda jag tänker visa er, det är så att säga bara en input på dagens möbelmässa på världskulturmuseet i Göteborg.

För nu är hjärnkontoret och minneskort fullproppat med designklassiker, viktiga personer och uppstickande nyheter. Det går på högvarv och måste släckas ner för idag, imorgon är en annan dag och då ska jag inte tilltala barnen på förskolan med Fritz, Hay eller Muuto, så tack och god natt.

Fortsättning följer, för jösses vad mycket fint och fräsigt det fanns…

 

Bryggskratt, hagel och historia

Idag på förmiddagen åkte vi ut på landet där vägen kantas av röda hus med vita knutar, nyklippta äppelträd, tussilago och kanadagäss. Jocke skulle köra lite cross och Frank och jag följde med för att hänga lite med yogadonnan och amerikanen som bor i det där fina huset där väggarna andas historia och inredningen skvallrar om färgfest från förr.

Men på vägen dit knoppade förstås Frank in, jag släppte av Jocke vid åkern och åkte vidare längs med den kringelkrokiga vägen ut mot Katrinelund. Katrinelund med sin välkända sjökrog som jag aldrig har besökt tidigare men som jag har hört mycket gott om. Tyvärr var det inte så att vi tog ett smslån och köpte varsin räkmacka, Frank och jag. Nej, restaurangen var stängd och vi spatserade mest runt och tittade på den västkustinspirerade platsen vid Hjälmaren.

Och tjusigt var det. Fast blåsigt, så blåsigt att det gnisslade till i bryggorna när vinden friskade på. Ett högst roligt gnissel för Frank kunde inte sluta skratta sitt bubbliga skratt där han satt på bryggan. Älskade unge.

Sen åkte vi tillbaka till åkern, mannen, yogadonnan och amerikanen. Vi möttes av en hagelskur som gick över till snöblandat regn och såsmåning om sol igen. Hej aprilväder i mars, kyliga vindar och värmande sol. Vi var där en stund innan vi tog pizzaracern hem igen. Körde in i garaget, stängde porten och vilade middag hela bunten. En timme senare var vi utvilade och grannarna undrade vad det var frågan om när vi kom ut nyvakna från garaget. Bäst att passa på att vila lite när Frank sover, sa vi och skrattade glatt.

Och det var det.

Nu ska jag ladda inför en morgondag med mina nya kollegor på Input Interiör. Här ska spanas finheter på världskulturmuseet i Göteborg.
Yes asså!

 

Veckans rådgivare

Veckans rådgivare – Eva Hjortsberg

Varje vecka vill vi uppmärksamma en av alla våra fantastiska rådgivare. De gör ett otroligt viktigt jobb och kräver all uppmärksamhet de kan få. De lägger en sin tid på att stötta, peppa, hjälpa och utveckla våra UF-företag.

2014-03-18
ÖREBRO

Vem är du och vad jobbar du med?
Eva Hjortsberg, har enskild firma som konstnär och kreatör (www.deermountaindesign.com) men arbetar heltid som förskollärare. Är utbildad bild- och textillärare, älskar regnbågens alla färger och är full av kreativitet.

Vilket UF-företag är du rådgivare åt, och vad gör de för något?
Jag är rådgivare åt Cupies UF (www.cupies.se) 40 sekunder till fika. Cupies är en kladdkaka som gräddas i mikron på 40 sekunder, tillsätt bara vatten och olja och sen är sockersuget räddat. Bakom produkten står fyra tjejer från Thoren Business School.

Varför valde du att bli rådgivare?
För att jag tack vare mitt breda kontaktnät och mitt egna driv vet att jag kan vara en engagerad och peppande rådgivare och för att jag tycker att det är så otroligt roligt att se ambitiösa studenter förverkliga sina mål genom UF.

Vad är det bästa med att vara rådgivare?
Att få vara en del av Ung företagsamhet och hjälpa till med allt från dagligt peppande till konstruktiv kritik och konkreta lösningar. Att dessutom få egen inspiration från studenterna och tillsammans hjälpas åt för att nå målen gör att jag som rådgivare känner att min roll är viktig och betydelsefull.

Vad skulle du säga till dem som inte är rådgivare ännu?
Gör’t bara! Du kommer inte ångra dig när du ser vad dina erfarenheter tillsammans med engagerade studenter kan åstadkomma!

Ung företagsamhets hemsida kan du läsa mer om andra rådgivare och duktiga entreprenörer. 

 

It wasn’t me

Förra veckan var vi uppe på Svampen med kidsen på jobbet, jag trodde förstås att det inte var någon fara på taket. Tänkte att en och annan fis inte skulle göra någon påverkan, ni vet, som en fis i rymden, vad kan hända liksom?

Men tjenare italienare vilket pådrag det blev. Jag vill förstås inte tro att det var vårat fel, men så mycket kiss och bajs som det snackas om på förskolan så är jag inte ett dugg förvånad om vi råkade förorena hela Örebro med omnejd. Vi som har sagt att man bara får prata bajs på toaletten. Något måste gått riktigt fel. Kanske blev orden en häxkonst på hög höjd. Inte vet jag.

Förbannat fin utsikt var det i alla fall. Och jösses vad tokigt att vi var tvungna att koka vattnet efter besöket och att Svampen dessutom är i fara för framtida turister nu. Men tur att vi hann ta hissen upp, förundras över utsikten och ge barnen en upplevelse.

Som tur var har det ordnat upp sig nu och vi behöver inte dricka kastrullvatten längre. För aldrig har jag väl varit så törstig som när jag inte fick dricka ur kranen och bortskämda som vi är här med vårat utmärkta vatten så kändes touchen av kastrull inte det minsta modern.

Nåväl. Bara för det ska jag lapa en liter nu och sedan somna gott.
Och hörrni, It wasn’t me.

 

 
1 av 3123