Bästa affärsplan

Här sitter jag och är stolt som en tupp, en lucky friday är snart till ända och rådgivaren i mig fäller tårar av stolthet. Ha. Idag fick vi nämligen reda på att Cupies har kammat hem första priset i bästa affärsplan i hela Örebroregionen, det är ju så fantastiskt roligt att lyckotårar är befogade. Jag säger vi eftersom det är ”mina” tjejer som jag är rådgivare åt som är så himla duktiga. Stort grattis till er! Och hoppas att jag får följa med er till SM i Sthlm.

Och, ni som har följt mig ett tag vet ju även att det förra UF-företaget som jag var rådgivare åt vann samma pris, snabbt överslag, det måste ju betyda att jag är en himla bra rådgivare eller åtminstone en rackare som bringar tur åt entreprenörstörstiga studenter. Eller så är det så att jag har sådan tur att jag får vara med och peppa och stötta de bästa, så måste det vara. Tack, tack, tack för det!

Och som om inte det vore nog så har en av tjejerna, Cecilia blivit en av 14 kandidater i tävlingen ”Årets affärskreatör”, om hon går vidare till den stora finalen så har hon chans att få en plats på Handelshögskolan där hon kan göra Cupies till ett riktigt företag, så för att kunna ge henne den möjligheten ber jag er att rösta på henne i tävlingen, det gör ni genom att trycka på länken här. Tack så länge och heja Cupies! Och heja Cicci!

 

Kontorslek

Frank är överallt och ingenstans nu för tiden, vilket försåts är roligt och spännande och aningens virvelvindande, om en säger så. Han har kommit på att det går utmärkt att klättra upp på sin leksakskoffert, ställa sig på den och helst dansa lite eller göra lite andra moves så att jag ska bli aningens nervös där jag sitter som ett skyddsnät bredvid på golvet. Så för att vara på den säkra sidan får jag lyfta upp den på ritbordet mellan varven (kofferten inte Frank), men Frank hittar förstås andra saker att klättra på.

Han tycker även om att spela trumpet på diverse rör, förslagsvis hushållpappersrullar, men han har även upptäckt sen länge att jag har som en samling rör på kontoret. I dessa rör döljer sig diverse planscher och skisser.  Och häromdagen hjälpte Frank mig att ta fram omslagspapperet med alla fina färger på, så innan det blev för mycket trumpetande av den rullen så gjorde jag en ny affisch. Är det inte fint så säg?

Papperet fick jag på bästa färgaffären, Magnussons. Jag kunde liksom inte låta bli det eftersom jag direkt såg att det var ett stycke papper som blev en perfekt plansch på kontoret. Så, ett bra tips för en billig plansch, kolla på färgaffären ifall de har omslagspapper från Winsor & Newton, ramen är från IKEA.

Så, bland ballonger från kalaset klättrar Frank upp och ner, väljer en bok ur lådan, pekar och säger där, får syn på kossan och säger mmmmmmm. Lägger boken åt sidan, stänger locket till lådan och så börjar det om igen…

 

Vår i vardagsrummet

Den där turkosa våren blommar på i vardagsrummet helt ovetande om snöflingorna som viner omkring utanför fönstret. Och för första gången på evigheter har jag köpt gröna växter. Gröna växter som vid inköpstillfället var lite oklart, om vad som var just gröna växter, allt som inte blommar fick jag till svar och plockade på mig några rackare som jag tyckte var gröna nog för att få bo hemma hos oss. Och det är ju fint förstås, bara det att de behöver omsorg och vatten, som ni vet.

Fast det är ju mest kuddarna som gör det. Ombyte förnöjer. Egentligen skulle jag vilja ha en ny soffa, det har förstås inget med våren att göra, det har att göra med utrymmet för diverse familjemedlemmar. Men äschdå, jag får fortsätta låsas att jag slänger upp fötterna på en divan när jag i själva verket lirkar in tårna i soffbordet och tänker att skinn är ju så himla bra när man har barn och själv är spillig. Det är bara till att torka av. Soffan alltså.

Jaha, ni vill veta var kuddarna kommer från. Det ska jag säga er, att de är från HM home hela bunten, några nya och några gamla. Okej, inte den i Arkan, det är tyg från w:form som jag sytt kuddfodral av, men resten har jag klickat hem. Vad fasen är Arkan tänker ni då, jo det är den tjusiga pinnstolen till vänster i bild. Arka heter den egentligen, men här slänger vi oss med smeknamn på det mesta.

Japp. Så är det, bara två och en halv, månad kvar till påsk då, ungefär…

Sov gott!

 

Mild motocross

För en månad sen lyste snön med sin frånvaro, Jocke plockade fram crossen och körde några varv bakom den fina ladan på landet. Jag pratade engelska med Frank till frukosten och förberedde honom på besöket hos amerikanen, han bara skrattade och jag skrev in honom i kön till engelska skolan direkt. Inte amerikanen alltså, utan Frank.

Ni förstår att snubben som Jocke kör cross med kommer från Kalifornien så när vi träffar honom slänger vi oss med svengelska som om det vore det enda språket vi någonsin behärskat. Och jag känner mig vansinnigt internationell mellan varven, motocrossvarven.

Just den här dagen var det även liten donna från USA där som pratade glatt med Frank och mig. Så då var det ju lika bra att öva lite, det sägs ju att barn lär sig himla mycket innan de fyllt två, så då är det väl dags att passa på. Rim. Aja.

Det var i alla fall en fin dag med mild motocross. Samma dag dom avslutades med ett yogapass, ni vet. Allt hör ihop, jag talar i tungor och korven har två.

Sov gott!

 

Frank i fotostudion

Idag när jag hade ätit brunch och egentligen skulle ta min förmiddagslur så bökade mamma på mig en ny fräsig jacka, satte ner mig i det där babyskyddet (hallå, jag är en stor kille nu!) och så åkte vi en sväng hela familjen. Jag knoppade in redan innan vi lämnat området och var inte alls med på var vi skulle, men så vaknade jag bryskt upp i en lägenhet som jag tidigare aldrig skådat. Och rätt vad det var befann jag mig i en fotostudio. Magi.

Tydligen är det si som så att mammas nya kollega Jenny är en fena på porträttfoto och mamma var förstås inte sen med att prova hennes utrustning, därav ovanstående posör.

Okej, tänkte jag. De kan få tro en stund att jag tänker sitta still här och stirra upp i de där fräsiga lamporna som jag kallar mamma, en stund kan de få tro att jag ska vara modell, men sen ska de få se att jag inte alls är så trött som det verkade. Så jag satt där en millisekund, till jag fattade att jag var vaken, sen gick jag kors och tvärs över golvet. Pappa frågade var igelkotten var, och jag gick och hämtade den, sen tjatade de om bilen och boken och kom igen, jag vet väl vad det är.

Men uppenbarligen lyckades mamma knäppa en jädra massa kort, för nu när jag skulle blogga fick jag knappt bort henne från datorn för att hon satt och grejade, så jag lovade att jag skulle vara snabb. Men några bilder kunde jag i alla fall få visa upp. Och det lär väl komma fler, om en säger.

Puss och kram nu!

 

 

The kalas

Kom på att det vore tråkigt med bara en kladdkaka till kaffet så därför åkte jag och handlade, köpte allt utom socker och mjöl, jag menar, det har man ju ändå hemma. Började baka, slängde ihop smeten till kladdkakan på en handvändning och tänkte att cupcakes är ju modernt, det ska jag också baka. Hade inhandlat det jag skulle ha och när det var dags för socker och mjöl fick jag typ dammsuga ur påsarna, lyckades hitta en extra liten burk med socker så att det räckte precis. Med andra ord var det lite svettigt där en och en halvtimme innan kalaset skulle gå av stapeln. Men jag gjorde det, jag debuterade som cupcakesmorsa. Sött utav helvete blev det, men gott och ganska fint.

Så efter den otroligt goda smörgåstårtan från Smörgåsverkstan så var det fika och paketöppning. Det var släkt, vänner och smörgåstårta högt och lågt. Frank behöver som bekant inte särskilt mycket, men ändå var det en hög med paket som öppnades. Och han fick superfina presenter, de får ni se senare. Men det roligaste av allt var förstås att leka med Vincent och alla släktingar. Och äta smörgåstårta med händerna. Blåsa ut ljuset gick sådär.

Så tack som tusan för att ni gjorde Franks första kalas precis så bra som ett kalas ska vara! Och för att ni hade handlat presenterna på favoritbutiken Glad!

 

Sally Bazar

Som ni vet blev jag alldeles yr av mitt googlande på kalas, extra känslig blev jag för alla (svordom) indelade grupperingar av rosa tjejgrejer och blå killgrejer, fick typ spunk och la mig raklång på golvet i ren frustration över avsaknaden på genus.

Så istället för att köpa engångstallrikar beställde jag ett gäng Rice från Sally Bazar och kompletterade upp till ett dussin på de stora tallrikarna, assietterna är än så länge bara åtta, men ändå. Dessutom är ju Rice produkterna gjorda i bra plast, melamin, så förmodligen kommer vi kunna använda dem länge. Jag kommer ihåg när vi var små, min bror och jag, då hade vi två tallrikar i plast på Öland, en platt och en djup och vi bråkade alltid om vem som skulle ha vilken när det var dags för mat. Röda var de och jag minns det som igår, och jag tror att det var den djupa tallriken som var mest attraktiv av någon anledning. Kanske att spagettin låg bäst i den…

Hur som helst så är den där Sally en av de raraste leverantörerna jag har varit med om. Först hade vi jättebra mailkontakt för att några av de tallrikar jag ville beställa inte skulle komma in fort nog till Franks kalas, sen när jag väl beställde gick det på ett knyck och jag hämtade ut ett superfint paket. Så fint och fiffigt att det såg ut som om det var till Frank, med andra ord kunde jag lura Jocke, eftersom vi egentligen inte behöver tallrikar. Precis. Men är det kalas så är det.

Och som om det inte var nog att Frank fick ett extra litet paket med beställningen så fick jag även en chokladbit att suga på under tiden som jag plockade upp varje tallrik som omsorgsfullt var inslaget i färgglatt prasselpapper (som jag nu inte kommer på vad det heter). Hur gulligt som helst. Så om ni blir ivriga efter fina färgglada produkter från Rice så kan jag verkligen rekommendera en beställning från Sally Bazar, om ni inte bor i Göteborg förstås, för då skulle jag pinna in till henne direkt.

Fast nu ska jag duka upp det här kalaset, det kommer bli så himla Ricebra!
På återseende gott folk och happy lördag!

 

Förbereder firande

Girlangen är uppe, ballongerna är inhandlade och den supersnygga tripp trapp stolen står på Franks plats. Jag googlar cupcakes och inbillar mig att jag ska hinna baka något mer än kladdkaka till kalaset imorgon. Killen i pyjamas sover och Jocke tittar på Top Gear, jag med fast bara med ett öga, lyssnar mest på billjuden och fnissar åt galningarna.

Hur som helst. Den där stolen, blev den inte tjusig så säg? Egentligen ska den lackas en gång till, men Frank får ha den ett tag ändå, den andra han hade kunde han ställa sig upp i, inte så bra. Så nu sitter han där han sitter även om han vrider och vänder lite på sig så kommer han inte ur.

Och hur det gick till. Jo, Simon som gjorde väggen i garaget fick som sagt gå loss på stolen. Jag hade inte gjort något förarbete mer än att jag köpte stolen bra begagnad, dvs. rätt slipad av tidigare barn på en förskola. Kanske hade det varit bra att slipa den ordentligt, men äsch. Vi får väl se hur det funkar. Sen sprayade Simon den turkosa färgen av märket Liquitex, en vattenbaserad sprayfärg, på hela stommen. Oklart om det var ett bra val, den färgen var min och jag gillar just den kulören så därför tog han den. På plattorna använde han sin vanliga spray, Montana Black, som verkar vara mer avtorkningsvänlig och blank. Nåväl.  Jag tycker så klart att stolen blev så himla fin.

Men nu är det si som så att den turkosa är matt och känns inte lika avtorkningsvänlig så därför ska jag spraya på en gång med oljebaserad lack. Hoppas att det blir slitstarkt nog för Franks matäventyr. Ha.

Så var det med det. Nu åter till föreberedelserna även om det mest är planering i huvudet och inte i görningen.
Hoppas att ni har en fin fredagskväll och att ni får en förträfflig helg!

 

Ettåringen

Ettåringen här. Eftersom mamma inte hittar orden så passar jag väl på att berätta om mitt lekkalas som jag hade igår, när jag fyllde ett år ni vet. Nu är ju jag en stor kille. Lika stor som mina armar räcker högt upp i luften, i alla fall när mamma frågar hur stor jag är. Jag menar, då vill man ju ta i och visa sitt största.

Hur som helst. Jag hade bjudit in ovanstående godbitar, Alicia och Vincent, vi åt lite frukt och smörgås. Jag festade i och för sig till det på locket till en semla också, mums med grädde. Lite extra får man faktiskt smaska till med på sin första födelsedag. Så det så.

Men mest lekte vi i mitt lekhörn på kontoret. Vincent (hur fint hår har inte den gossen, bedårande, hör ni det, bedårande) lagade mat och diskade, jag fikade och assisterade medan Alicia (kolla den damens ögon, jag smälter) hittade några av mina andra leksaker och lattjade med. Det är bra roligt med kompisar måste jag ju säga även om vi mest pinnar på i vår egen värld. Och så fick jag ett paket av Alicia, en superfin pyjamas.

Som sagt, roligt med kalas. Så himla roligt att jag har bjudit in släkten och lite annat löst folk på lördag, då blir det ännu mer kalas med ballonger och allt. Nej, nu måste jag verkligen sova, små stora kids som mig ska sannerligen inte vara uppe vid den här tiden.

Så, sov gott raringar och tack igen för alla fantastiska gratulationer, ni gjorde min dag, eller mammas, hon blev mallig och varm i hjärtat, det vet jag. Tack!

 

Förkyld i ordförrådet

Nej, men jag har lite bloggtid, fast jag hittar inte orden. Ska berätta om Franks första födelsedag, om våren i vardagsrummet och om tripp trapp stolen som sopar banan med alla andra tripp trapp stolar. Men nej. Jag har blivit förkyld i ordförrådet, det bara rasslar och frustar när jag öppnar dörren dit. Ett jäkla kraxande är vad det är, så att det svider i halsen och nyser i näsan. Ingen ordning på någonting. Typisk tråkig åkomma som kan orsakas av min halvtidstjänst bland 3-4 åringar. Men äsch, ni som följer mig på Instagram har ju redan lite koll, men för er andra raringar hoppas jag på en piggare torsdag med mer tjusiga bilder…

Så, jag suger på karamellen, läs halstabletten och så återkommer jag imorgon. Till dess ska jag hälsa från Frank att han är alldeles överväldigad av alla grattis han fått på de sociala medierna. Tusen tack.

Nu blir det Mia på Grötö och en stor kopp honungsvatten.
Kram so long!

 
1 av 3123