Redo för afton

Som ni ser är stugan pyntad för nyårsfest.  Några av er kanske undrar hur det är med den där nyårsblåsan, då kan jag meddela er att jag kommer i den, men om vi säger såhär, hips don’t lie, lite tight över det partiet. Som tur är innebär inte pyntet i stugan att det blir en bankett med tvång på den lilla svarta och in med magen ut med bröstet. Nej.

Vi kör all in på myskläder, tar en grillkorvslunch och badar vedeldad bastu i goda vänners lag, forsätter med en stödvila innan kvällens trerätters glatt ska intas och vi firar in det nya året med en flaska champagne och raketer. Det är så vi har tänkt i alla fall, om det blir så återstår att se. Frank firar med mormor och morfar och årets sista dag kommer sannerligen bli till belåtenhet för oss alla.

Hoppas att er nyårsafton blir outstanding och att ni får ett fantastiskt gott nytt år. Det här med årskrönika känns i dagsläget lite överskattat för min del då året kort och gott kan sammanfattas med Frank, men nog ska jag nog kunna knyta ihop säcken så småningom. Det är ju bara det att tiden går så förbenat fort, på både gott och ont.

Men äsch. Nu kickar vi gång den här aftonen, gästerna här precis kommit och gäststugan är redo, kanske att vi till och med tar ett dopp i sjön…

På återseende ni härliga bloggläsare och gott nytt!

 

Jessie’s barbershop

Idag var Jocke i den i särklass finaste salongen jag har sett och självklart var jag tvungen att dokumentera härligheten. Ni ser ju själva. Om jag var frisör skulle jag vilja jobba där och helst skulle jag vilja vara en piffig böna på 50-talet, i alla fall när jag satt där i deras soffa och drömde mig bort bland filmaffischer och pinuppor. Alltså jädrar vad folk måste varit tjusiga förr, för att inte tal om Jessica som har salongen, hon är så snygg så att jag går åt.

Jessica huserar här tillsammans med två andra sköna bönor, de fixar tjusiga frisyrer och rakar skägg med kniv på gammalt hederligt vis. Under tiden som Jocke fick lite omvårdnad så uträttade jag några ärenden på stan, fick för mig att några Ginger Joe skulle smaka fint till aftonen. Men när jag insåg att kön till systemet var lika med insläpp/utsläpp så gick jag tillbaka till det sköna 50-tals lugnet, med skön musik  och varm stämning.

De undrade om jag fotade för någonting speciellt, mitt svar blev nej, för min blogg och för mig själv. För att jag bara måste visa er, för är det inte tjusigt så säg? Och vill ni gå dit och få lite skön feeling, titta på ljuvliga detaljer från 50-talet, kanske få en fantastisk uppsättning eller något annat hårresande så hittar ni Jessie’s barbehrshop på Kungsgatan 23, Örebro.

Nu ska jag sova och ladda för årets sista dag.
Sov gott eller god morgon!

 

Franks julstök

Redan när mamma plockade fram kuddar med text på förstod jag att det var något lurt på gång. Sen när det kom fram röda figurer och växande lök som sattes i krukor blev jag än mer övertygad. För att inte tala om när jag kom ner en morgon och det stod en gran inne vardagsrummet. Herregud tänkte jag, nu har det slagit slint hos både mamma och pappa. En gran inne, de ska ju stå i skogen.

Men mamma och pappa berättade att det är så vi gör det, vi firar jul. Köper en vildvuxen gran och stoppar den i en stadig vas dagen innan julafton, ger den glittrigt pynt och juleljus, piffar hemmet med röda detaljer, lökar i krukor och tomtar på loftet.

Jul har jag ju koll på nu när jag har tittat på Barna Hedenhös men jag blev ändå lite förvånad när det plockades fram färgsprakande bollar med snöre på. Men självklart var jag inte sen med att hänga på det där firandet. Jag hjälpte mamma att klä granen, hoppade i tomtedräkten utan protest men ville inte ha på mig tomteluvan inne, vet ni hur varmt det blir? Jag plockade ner några kulor och drog i glittret men jag förstod ganska snabbt att den där granen skulle stå där ett tag så då fick den väl göra det. Men det är bra att smaka på allt som är nytt för att få sig en ordentlig uppfattning.

Sen träffade jag morbror, mormor och morfar nästan varje dag. När det var själva julafton hälsade jag på farfar och min yngsta farbror, sen åt jag köttbullar hemma tillsammans med farmor, Janne, alla farbröder, en okänd snubbe och så redan nämnda. Plus mamma och pappa så klart. Sen åkte vi en sväng till pappas kusin där jag blev alldeles kär i en discokula, ska önska mig en sån när jag fyller ett.

Två dagar i rad fick jag paket. Finfina leksaker och sköna kläder. Jag såg dock ingen annan tomte men han kanske kommer nästa år, det var ett snack om det i alla fall. För så länge jag får köttbullar, prassla med papper och vara med de jag tycker mest om så kan jag tänka mig att fira jul igen.
Hur har er jul varit?

 

Brända nypor

Smög upp med Frank imorse så att Jocke skulle få sovmorgon, funderade på att ta mig till bageriet och köpa bröd men beslutade mig för att baka scones. Ville vara extra gullig mot min man som lät mig ha sovmorgon igår och dessutom få frukost på sängen. Kärlek på det.

Men när klockan var 9.30 vakande Jocke av ett vrål. Jag hade frilansat ihop ett halvt dussin finfina scones, tagit ut dem ur ugnen, lagt dem på gallret och hoppsansa, glömt bort att gallret också varit i ugnen. Det pös till som om jag släkt ett ljus mellan tumme och pekfinger eller som en plötslig pyspunka när jag tog tag med båda händerna. Osmart, osmart, osmart sa jag flera gånger på väg till kranen innan jag spolade kallvatten till känseln försvann och bad Jocke komma ner för att ha koll på Frank under tiden som fingrarna körde forsränning i kallvattnet. Fy bubblan vad det brände till och sved. Men tack vare forsränningen så blev skadan inte så stor, däremot syns märken på fingertopparna från morgonens misslyckade stunt och den romantiska frukosten på sängen blev som bortblåst.

Men sconesen fick högsta betyg trots sveda och värk. Jag använde det här receptet och plussade på med lite vetekli, krossade linfrön och russin. Rullade degen i lite krossad choklad och ringlade över lite honung på bullarna innan jag tog en nypa sesamfrön över och skjuts in i ugnen. Så ni vet.

 

 

Julbestyr

Granen står fortfarande grön och grann i stugan, Frank tycker fortfarande att julkulorna är ganska intressanta, tomtedräkten ligger i tvätten och paketen som låg under har paketeras upp och en del av dess innehåll ligger utspritt här bakom min rygg. Jocke försöker få Frank att bygga med Lego, men det roligaste i skrivande stund är ett julägg (som ett påskägg fast rött och det står god jul på) med en legobit i som går att skaka som en maracas. Förutom att Frank har fått leksaker och kläder har han även fått två fina framtänder och en till tand i underkäken. Bra jobbat tandfen (eller vem det nu är som ser till så att tänderna kommer dit, hon hjälper tydligen till när de ska bort)!

Franks första jul har varit lite utspridd, lite jul här och där. Han får nog berätta lite mer om den sen. För mig har den dock varit helt okej, av någon anledning smyger sig julstressen alltid på sådär på julaftonsmorgon trots att jag vet att det kommer bli en bra dag med nära och kära, god mat, soffhäng och julklappar. Som ni ser fick jag en efterlängtad hjälm, jag är nämligen sämst på att dricka vatten, eller snarare komma ihåg att dricka vatten, för när jag väl dricker är jag bra. Nu ska jag bara hitta några lämpliga flaskor att fylla med vatten, sen är saken biff. Kanske att jag kan ha hjälmen på jobbet också och leka byggare-Bob dagarna i enda.

Det bästa av allt är förstås att min bror varit hemma. Han och Frank har lekt och vi har läst julrim för glatta livet. Vi, brorsan, Jocke och jag gick på bio, hundraåringen, sen åkte vi hem till Karlssons och bakade pizza och struntade i julmaten för en stund. Dessutom har brorsan bakat macarons och ännu en gång visat sina färdigheter i köket. Och jag blir lika imponerad varje gång. Ni som följer mig på Instagram har ju redan sett det där förstås.

Det får räcka som rapport så länge, ifall ni varit väldigt nyfikna alltså, haha.
Mer om julrim och klappar i ett senare inlägg.
Hoppas att er jul har varit till belåtenhet.

 

 

Eva goes medicinsk yoga

Japp, ni läste rätt. Jag har varit på yoga. Egentligen är jag ju med på att jag om någon skulle behöva gå på yoga lite titt som tätt med tanke på allt som snurrar runt i mitt huvud. Slappna av i hela kroppen inklusive hjärnan är tydligen en sport som jag inte behärskar riktigt. Men idag gjorde jag ett tappert försök. Sen att jag var den enda som såg ut som sporty-spice, det bjuder jag på. Inte visste jag att min bekväma stil är synonym med yoga, med andra ord ännu en anledning till att utöva avslappningen under ordnade former, jag är allt som oftast klädd för ändamålet.

Så hur var det då. Det var inga konstigheter. Jag hade visselkusar i ena näsborren och låg bredvid Darth Vader. Vi skulle bara andas genom näsan, på inandning skulle vi tänka på s.a.t och på utandning på nam. Jag har förstås ingen aning om vad det är men jag försökte fokusera. I mitt huvud är Darth Vader en satt en som fuskar och andas med munnen på naanbröd. Dessutom så var Darth så avslappnad att hen somnade. Jag nickade väl till lite mellan sattheten och naanbrödet, men ändå.

Vi gjorde inga pinkande hundar eller andra bökiga ställningar, för det här var nämligen ett provapåtillfälle för nybörjare av medicinsk yoga, vilket jag förstår handlar om hur man kan förbättra sin cirkulation i kroppen med hjälp av olika övningar. Lite hokus pokus på det och sen vilostund på mattan. Yogaläraren körde loss på sin gong eller gonggong (lite oklart med rätt benämning där) så det dånade i varenda ven, det kändes som om jag låg på marken bredvid ett flygplan som skulle lyfta, fast jag hade fleecefilt och funderade på varför Darth Vader fuskade och andades med munnen och dessutom sov.

Summan av kardemumman var att det var två timmar av ordand avslappning som jag absolut kan tänka mig att testa igen. Kanske redan imorgon kväll. Så är det några av er i Örebro som blir nyfikna så kom till Naturligtvis, Gamla gatan 12, kl 18 imorgon. Det håller på till klockan 20 och kostar 250:-, anmäler er kan ni göra här.

Nu ska jag ta mina visselkusar och gå och lägga mig.
Sov gott vetja!
Julbestyr och annat berättar jag om en annan gång.

 

Lucka 24 – Berätta om en gång när du kände dig älskad.

Nu är väl det här så klyschigt att man kan få nog, men jag är så lycklig att jag alltid känner mig älskad. Fast vårat bröllop tar nog priset. Trots att jag inte fällde en tår av lycka på hela helgen så kan jag nu i efterhand när jag försöker minnas tillbaka till de fina talen börja böla av tacksamhet och lycka. Förutom att det blev en hejdundrande fest som det fortfarande talas om så kände jag mig så älskad som jag inte trodde var möjligt. Att jag dessutom skulle bli gift kunde jag väl inte tro. Snacka om älskvärt!

Jag tror inte jag behöver skriva mer än så. De fantastiskt fina bilderna som Adorable Moments tagit får tala sitt tydliga språk. Sen önskar jag förstås att alla som själva vill ska få känna den där obotliga kärleken, känna sig älskad för den du är och leva lycklig.

Och självklart hoppas jag att ni alla får en fantastisk julafton, jag ska göra mitt bästa i alla fall med start nu.

Puss och kram raringar!

 

Dan före dan

Nu känns det som om mössens sång till Askkungen skulle räcka som definition av dagens arbete. Men för att vara lite mer långdragen kan jag berätta att vi har städat och donat och gjort oss hyfsat redo för julafton. Kulafton. Flisafton.

Jag köpte den fylligaste granen jag kunde hitta på Coops parkering igår, den är så tät nertill att smällkaramellerna inte gick att pressa in och i toppen finns det så många grenar som slåss om att vara närmast himlen att jag beslutade att ge granen två spiror. Med andra ord har jag klätt granen idag, Frank försökte hjälpa till. Det gick sådär. Så under tiden som han sov och Jocke städade så styrdes granen upp, när Frank vaknade som tomte var det väldigt spännande att slita i glittret och plocka ner kulorna, men än så länge är allt helt och granen står kvar på sin plats.

Sen har jag skrivit rim, vi har gått till grannen och lämnat julgodis och glögg, önskat god jul och hittat en orange boll på vägen. Vi har satt upp en tavellist för Emils fina tavla i vardagsrummet och slagit in paket. Ätit en stadig frukost och förtjusande julmiddag hos Karlssons catering. Öppnat några av de inslagna paketen och läst alla rim. Tagit emot finfina klappar, knäppt upp byxorna och snart lagt oss för natten.

Dan före dan alltså.

 

Lucka 23 – Berätta om en gång när du kände dig ensam.


Som ni ser provar jag en ny grej, signat mina bilder, bra eller dåligt?
Inte jättesnyggt kanske…

Tråkigheter som att känna mig ensam har jag förstås förträngt. I alla fall när det gäller att vara ofrivilligt ensam, men om jag får välja så tycker jag att det är skönt att vara ensam. Bara vara jag en stund. Jag kan inte komma ihåg när jag kände mig ofrivilligt ensam senast, känns som smärre evigheter sen, som tur är.  Sådär jobbigt ensam som i att vara olycklig och tycka att livet är lite pissigt ett tag en regning lördag, typ, det var väl innan Jocke tog mig med storm, även om jag vill minnas min tid som singel som förbannat rolig och lärorik. Så var det nog då. Någon specifik gång kan jag dock inte minnas.

Men som sagt, om jag får välja så är jag gärna ensam. Inte gärna som att jag vill byta bort min älskade familj, absolut inte. Herregud, jag är ju inte alldels tossig heller. Men ensam som i att kunna sova så länge jag vill utan att Frank kallar på uppmärksamhet. Förslagsvis. Eller ensam med Frank för att lattja runt med honom, krypa på golvet i mjukisbyxor och känna mig allt annat än ensam.

Så nej, inte heller dagens lucka var någon skräll. Tacka vet jag Barna Hedenhös, det är ju så spännande och roligt att jag går åt. Imorgon ska jag däremot berätta om en gång när jag kände mig älskad. Det blir en lätt en.

Tack och hej leverpastej, och god jul vetja!

 

Lucka 22 – Berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv.


De här sista luckorna vill man ju egentligen bara sprätta upp på en gång så att det blir julafton snart. Istället har jag gått och funderat, pillat lite på dem i hörnen men inte kommit mig för att öppna. Förmodligen för att jag tycker att det är några kluriga rackare här på upploppet.

Jag frågade min man vad han tyckte var vackrast hos mig, han tycker att jag har ett så gulligt ansikte. Gulli gull. Och mitt vackraste inuti var min lekfullhet. Vad jag själv tycker är lite oklart. Men jag kan väl tycka att jag är vacker för att jag inte sminkar mig så särskilt ofta och om jag inte missminner mig helt så har jag fått komplimanger i stil med att ”du kan ju vara utan smink för att du är fin ändå”. Sen kanske det bara är från svärmor och mamma och pappa, men ändå, en komplimang är alltid en komplimang.

Så vi kör på det. Mitt ytligaste vackra är att jag är vacker precis som jag är. Med blåtira, ärr och ränder i pannan från mössan så som på korten ovan. Alltså. That will do it. Inuti är jag ännu vackrare, men det tar vi inte nu, då blir det alldels för mycket inbördes beundran här. Haha.

God natt nu för tusan!
I morgon ska jag berätta om en gång när jag kände mig ensam.
Åhåjaja.

 
1 av 512345