Det där garaget

Med fönsterfoder

Bara resten kvar

Vad fasen, Frank har ju haft namnsdag idag och jag hade ingen aning om det förrän min bror skickade ett mess och grattade. Känns som om jag kunde tagit några fler kanelbullar då för att fira båda ordentligt. Jaja. Det får bli nästa år om nu Frank och kanelbullarna kommer hålla ihop för all framtid, vet ni det?

Men garaget var det ja. Som ni ser har det hänt en del sen senaste inlägget. De återvunna tegelpannorna har lagts på, vindskivorna har sågats av, plåtslagaren har fixat hängränna och tratt, panelen är sågad nertill och fönstren har kommit till rätta och dessutom fått fönsterfoder.

Men de där fönstren tror jag banne mig att det har gått troll i. Precis när jag ansåg mig klar och började skruva tillbaka beslagen insåg jag att jag hade målat den röda färgen på insidan av karmen och vitt på utsidan. Gör om gör rätt. Fönsterkarmen fick bli röd runt om. Sen när vi skulle sätta dit dem visade det sig att hålen för fönstren var tio centimeter för små. Svordom och sågning på det. Gör om gör rätt.

Men nu sitter de på plats och under helgen ska porten monteras och sen är det till att spika lockläkt för glatta livet innan vi börjar isolera insidan, dra el och göra resten. Sen. Sen är det fest. Men först ska jag ta upp potatis. Och sova, fast i omvänd ordning.

God natt.

Frostig fredagsmorgon

Innan jag visar garaget så måste jag dela med mig av morgonen. Eftersom Frank vaknar 05.20 och är i sitt esse, bestiger berg och pratar med katten så är det inga svårigheter att komma upp på morgonen även om jag helst av allt vill sova ett tag till. Men det är inte aktuellt. Så därför gick vi ut på promenad extra tidigt idag. För att fånga dagen från första stund, så att säga.

De första vi mötte var två rådjur som åt äpplen från komposten, frosten och dimman gifte sig med varann och i hagen stod korna blickstilla som om de tänkte att om vi inte rör oss så ser de oss inte. Men Frank och jag gick inte på den lätta.

Fåren däremot lattjade runt lite och fick sig ett spratt när gässen lättade en bit bort. Rönnbären var frusna och familjen svan åt frukostbuffé med sothönorna i soluppgångens varma sken.

Örebro och Rävgången kan också, det är tydligen inte bara på Öland som solen går upp och hänför mig. Haha. Och mitt nya favoritmotiv tycks vara en fjäder i motljus, gärna en där nattfrosten börjar smälta och varje vattenpärla speglar horisonten. För att inte tala om dropparna. Igen. De där dropparna alltså, titta noga så ser du soluppgången i varje droppe. Uppochner.

Aja. Ni ser ju själva. Trots att jag gärna vill dra täcket över huvudet och försöka få Frank att somna om så är just dessa pigga morgnar anledningen till att hela dagen blir bra. Med andra ord en fantastisk frostig fredagsmorgon.

Så, igen. Carpe fucking fredag kamrater!

En smula höst

Smula och smula, tittar man på termometern och är ute så tycker jag nog att det är lite mer än en smula, men enligt pappa Pohlman kommer det minsann lite värme nästa vecka, så det här är väl bara en liten påminnelse om vad som komma skall. Kylan som fryser ända in i märgen. Uschamig.

Fast det är inte den rackarns kylan som jag har smulat ner med här hemma. Jag har bara pyntat odlingsbänken och flyttat ner kuddarna från sovrummet till vardagsrummet, plockat bort pryttlar i fönstren så att den lille marodören inte gör sig illa och så har jag planterat en blomma i en ishink. Planterat var förstås i överkant, som ni ser. Det saknas lite jord, men det ska åtgärdas hyfsat snart. Men ett tips, kolla efter diverse ishinkar på loppis och använd som kruka. Jag tycker att det blev flott.

Och nu när kylan kryper på och jag huttrar till lite så blir jag per automatik sugen på lite förändring, så även det lilla gläder en fattig. Tur då att jag har så rackarns många kuddar och kuddfodral att variera med. Haha.

Jaja, ni kan även skymta garagetaket där i bakgrunden, så en uppdatering om bygget kanske inte vore så dumt. Men först ska jag nog satsa på lite skönhetssöm. Wish me good luck…

Getahult

Skön soffa

När vi åkte hem från Öland åkte vi genom de småländska skogarna och besökte ett par kompisar i sitt finfina 1800-tals hus. Som ni ser. Och vilket arbete de har lagt ner på huset. Kika gärna in på deras blogg för att se hur de har gått till väga. Ett hästjobb om vi jämför med vår renovering.

För lite mer än en månad sen fick de en dotter och strax innan kunde de flytta in i huset. På något vis verkar det som att flytt, barn och hus hör ihop, det kommer mer eller mindre på samma gång. Och det kanske är bra, om man var orolig för att inte ha något att göra så att säga. Då tänker jag förstås även på oss själva.

Hur som helst så blev jag alldels kär i alla detaljer som nästan själva berättade en historia om huset. De breda träplanken på både golv och vägg, de gamla fina dörrarna och de stora öppna rummen. Själen i huset, det nya köket som sitter som ett smäck i mitten och välkomnar en när man kommer in genom den karakteristiska glasverandan och de påhittiga återbruken. För vad sägs om sänggaveln som är en gammal grind? Linn är nämligen en hejare på att återvinna, hon har t.ex. en egen butik i Kalmar. Den hittar ni här.

Ja, jag säger då det. Tjusigt värre och den där pickadollen, den hittade de när de rev upp ett golv. Tydligen någon som tröttnade på alla små cowboys när den senaste renoveringen gjordes. Roligt.

Så var det med det. Tack Getahult för ett varmt välkomnande. Och Tack Linn, Anton och Viola för att vi fick hälsa på er och äta god äppelkaka innan vår resa fortsatte hemmåt!

Dagens brorsa

Jajamensan. Jag har en ny favorit. Bröderna i saluhallen. Nu ska ni inte tro att hela mammapengen går åt till äta ute, men ibland måste man krydda sin vardag. Och nu har jag hittat en ny krydda, hela saluhallen är i och för sig som den bästa sorten av piffiallkrydda men Bröderna tycks vara lika självklara som salt och peppar.

Och äta bör man annars dör man, det vet vi ju alla. Men att man kan få tag på en trerätters lunch för 125:- det är banne mig lika oväntat som att de serverade friterad kapris till förrätten. Och mäktar man inte med en trerätters så kan man givetvis bara äta den träffsäkra varmrätten som lunch till en billigare penning.

Idag tog jag med mamma och pappa dit, de blev precis som jag lika glatt överraskade av den goda maten. Vi beställde in en fyra älgfärsjärpar med extra sås eftersom den var så förbenat god. Nej, det var inte så att jag åt två portioner varmrätt, Jocke var ju med också som ni ser.

Så, med risk för att bli tjatig. Besök saluhallen, äter du inte på Bröderna så kanske fisksoppan kittlar dödsskönt i kistan hos Fisk i Hallen eller någon annan kulinarisk rätt från Bellman och hans polare.

Seså. Off you go!

Som naturens sockervadd

Morgonens filosofi blir eftermiddagens lektyr. Höstens kontraster med varma toner mot klarblå himmel. Suddiga sniglar med skarpa hus lyser upp i skuggan.

Solen reser sig över trädtopparna och belyser deras praktfulla höstlöv. De exploderade cigarrerna är som naturens sockervadd där de står stilla i vattenbrynet och bara väntar på att få dela ut sina frön som ska flyga sin kos. Kanadagåsen leker herren på täppan i sin ensamhet och svanen lyser upp bland sothönorna. Solen värmer fortfarande men i skuggan droppar näsan kall av köld. Den K-märkta telefonstolpen agerar klätterställning åt den rödaste av rankor och ormbunkarna bildar ett tapetmönster i motljus.

Frank sover gott i vagnen och jag kryper på alla fyra för att föreviga maskrosens giftermål med solen. Kossorna står som siluetter på ängen och ju mer klockan blir desto fler möter jag och ju färre hälsningar blir det på vägen.

Och ännu en strålande morgon läggs till arkivet. En morgon som man vet leder till en alldeles ypperlig dag…