Kotz design

I fredags fotade jag åt en kollega, kan vi väl säga. En donna som är snäppet vassare än mig när det gäller grafisk design och trycksaker, för att inte tala om webbdesign. Vi pluggade tillsammans, jag pluggade med henne till jag insåg att det där inte var min grej, ni vet. Hon fixade det och jag hoppade av. Men äschdå.

Nu ville hon ha lite porträttbilder till sin hemsida bland annat och även om det precis som skarpheten i skymning inte är min bästa avtryckargenre, så tycker jag ändå att jag lyckades.

Huvudsaken är förstås att hon är nöjd, och nog är jag nöjd också. Men mest nöjd är jag med bilderna på hennes händer som är täckta av färg. De blev banne mig riktigt bra. Så nu kan vi kanske säga att jag kan erbjuda fotografering som en del av Deermountain Design. Men som sagt, ska bara läsa på lite mer först…

Nu ska jag arbeta lite till med diverse byggen innan Frank kommer hem, mer om hans bortamach senare…
Kram so long followers!

Och vill ni kolla in Kotz Design så gör ni det här.
Håll till godo och ha en fortsatt skön söndag!

Morgon, middag, kväll…

Från en soluppgång vid Rävgången till en solnedgång genom badrumsfönstret. Från en företagsfotografering till en promenad på andra sidan stan. Från fyrklöver och fredag till sovmorgon och lördag.

Från en livlig förmiddag med Frank till en arbetsam eftermiddag med mannen. Till farmor med Frank och från hushållssysslor till hantverkare. Såga av och lägga pannor på snedden, spika läkt och få en frisk fläkt.

Från solgula löv i kvällssol till ombonad höst i skymning. Från en svan i horisonten till en trasslig fjäder i vattenbrynet. Från varma husfasader till kylig afton. Från god middag till filmtajm i soffan. Skratta gott, hålla hand hårt och lyssna på en bra låt. Från soffan till datorn och allt går runt igen.

Sakna Frank och bli lite kärlekskrank. Från tekoppen till sängen och sova nu. Morgon, middag, kväll. Att det här blivit en bildblogg är ingen skräll…

Firar sömnen

När grannarna på ren rutin plockar fram morgonens frukost smyger vi förbi utanför fönstren i gryningen på väg mot en solhälsning. Alldeles ensamma med djuren, räven raskar förbi och brunänderna syns till bland sothönorna innan solen ger sig till känna med sitt bländande sken och änderna är puts väck. Ordningen likt andra morgnar är återställd, sothönorna och familjen svan på ena sidan och soluppgången och enstaka grupperingar av gäss på andra sidan av stigen. Längre bort radar hägrarna upp sig på varsina stenar och jag försöker smyga mig inpå dem, men misslyckas då Frank talar i tungor och jag är allt annat än hemlig i mina knallrosa stövlar som skrapar mot marken.

Och precis som innan börjar andra morgonmotionärer göra sig till känna med kameror i högsta hugg, kikare runt halsen och solsken i blick. Så klart. Men först när solen kommit fram och brunänderna gömt sig.

Och jag säger såhär, nåt ska jag ju ha för att jag fick sova sju timmar i natt, en magisk morgon firade jag alltså det med.
Nu satsar vi på en finfin fredag kamrater!

Med min mobil

Jag letade mig yr efter märkvärdiga löv på min promenad hem från stan idag. Jag visste att jag skulle ångra att jag inte tog med mig min riktiga kamera. Men när regent stod som spön i backen och tidsoptimisten flåsade mig i nacken inför en kommande lyxlunch så lät jag kameran ligga hemma på vänt. Tänk så dumt.

Som alltid när jag inte har med kameran inbillar jag mig att jag hittar de där lövverken och färgerna som jag aldrig mer kommer se igen. Trams. Dessutom fungerar ju mobilen bra. Men aldrig lika bra som min mammarazzikamera.

Förutom den sista bilden, hjärtat, som ett smycke låg det där på asfalten, täckt av pärlor och bara väntade på sin rätta bekräftelse. Jag hoppas att jag gav den det, en gnutta kärlek i höstrusket, det fick i alla fall jag. Och om det hade gått skulle jag plockat upp det och satt det på ett halsband…

Och för att blanda upp hösten kryddar jag med lite Frank och några av veckans instagram. I går busade han med morfar och åt dessutom sin första korv från Robertsons, inte illa. Ni som följer mig på Instagram har ju redan sett bilderna, men ni andra, varsågoda.

Vill ni följa mig så sök bara på deermountain eller tryck på länken här i spalten till höger.
Och nu god natt.

Hemma hos Frank

Hemma hos Frank är det tydligen så att alla leksaker lever rövare på natten så att Frank inte kan sova. I natt verkade det som om de hade full moon party, men så fort jag kom dit blev det tyst och det vara bara Frank som fortsatte härja efter fler drinkar i baren. Vad är det för fasoner? Ingen sprit efter klockan tolv har jag ju sagt.

I natt var det verkligen rekord. Så fort jag somnade om vaknade Frank, han bälgade i sig en flaska och sov räv nån timme, sen var det samma visa igen. Och ja, flaska, nog för att kiosken kan ha öppet fortfarande någon gång strax efter att tidningarna lämpats av utanför dörren, men nån måtta får det vara på arbetstiderna. Och ja, jag förstår att jag ska ha min beskärda del av vakna nätter och att det här med att Frank sov hela nätterna till han var sex månader, det får väl ses som något slags mirakel.

Jag funderar förstås på att ta den där sömnfighten, men hur vet jag i fall han vaknar för att han är hungrigast på vår gata eller om han vaknar för att han är lite hängig och kärlekskrank. Jag menar, nog för att jag vill vänja honom av med att äta på natten och givetvis trolla bort bacillerna om det nu är det, men om han är kärlekskrank och gnisslar tänder som han inte har än, då vill jag ju förstås finnas där med min varma barm…

Ni kanske undrar var Jocke är när partyt rullar på, jo, han sover som en gris eftersom han ska se till så att arbetet fungerar på dagarna och att garaget blir klart på kvällarna, annars hade han så klart också fått blanda drinkar i baren.

Aja. Fint har han i alla fall, älskade Frank. Bäst att sova nu ifall partyt fortsätter i natt. Och ja, mirakeltips emottages tacksamt!

Sov gott vetja!

Fånga Frank och hösten

Egentligen tog jag bara med kameran för att jag skulle ta ovanstående kort på Frank och låta honom härja fritt bland hösten tillsammans med en blåsig Britt. Eller Nils, eftersom det är han som har namnsdag idag och bjuder på bra många plusgrader.

Men som ni redan vet återvände jag till den där skateparken och försökte se snygg ut i mina tighta brallor. Det gick väl sådär. Snart kommer de lägga till en punkt på sin lista, no nosy moms. Och när jag svassade omkring där och försökte få till skärpan så ramlade det ner ett par skor från himlen. Jag blev skiträdd. Först trodde jag att det var någon som skämtade aprillo med mig eller som helt sonika tyckte att nu fick det vara nog med det där tramset på deras mark. Sen tittade jag upp mot träden och såg som tur var ingen rackare i en koja som ville jävlas utan bara en herrans massa skor. Varav ett par skor inte pallade med dagens blåsiga Britt-Nils. Så jag knäppte några kort till, fast det kändes som om jag var på olaglig mark sen tog jag med mig Frank och hoppades på att några av bilderna blivit bra. På mig.

De på Frank är som ni ser outstanding om ni frågar mig. Fast det är ju för att han är bäst och för att löven är så förbenat fina.  Och för att han verkligen älskar att vara ute, tycks gilla att skaka lite galler och försöka smaka på lönnlöven…

Så var det med den här tisdagen. Eftersom Britt-Nils blåser på mig ska jag dricka te och tända ljus nu.
Hej då!

Spretig söndag

I helgen hade jag en spretig söndag fast i positiv bemärkelse. Jag egoboostade för ett tag framöver, fick lite egentid och nya tighta brallor. Ha, högstadiets snyggaste rumpa är på väg tillbaka, det må jag säga. Och som ni ser har jag trollat till det och gjort som så många andra bloggerskor, riggat kameran, försökt se snygg ut och tryckt av på fjärrkontrollen. Ta det för vad det är, men brallorna sitter där de sitter (bilderna tog jag idag, mer om det senare).

Men det var inte bara ytlig egoboost som söndagen kryddades med. Jag ska nämligen vara rådgivare åt ett UF-företag igen. Och det känns så otroligt roligt och smickrande att få den frågan och att få kunna stötta fyra tjejer till att nå sina mål. Jag hoppas förstås på framgång å deras vägnar, och jag ska verkligen göra mitt bästa för att hjälpa dem.

I söndags hade vi vårt första möte, jag var nervös och sprallig och snubblade lite på orden i början, men när mitt chaite blivit ljummet kändes det som om jag var med i matchen och att vi tillsammans kommer göra det som krävs för att nå framgång. Förstås. Så nu är jag taggad till tänderna. Ni undrar förstås vad det är för produkt som de ska erövra Örebro, Sverige, Världen med? Det kan jag dock inte avslöja riktigt än, men det jag kan säga är att det kommer bli succé till fikat.

Så när vi hade teamworkat lite, som det heter, så sprallade jag vidare på stan. Tog tillfället i akt när Frank var hemma med pappa och så provade jag banne mig alla jeans på Monki. Nästan i alla fall. Om jag var svettig innan så var det ingenting mot matchen med jeansen i de surrealistiska provrummen. Dra mig baklänges.

Men det var det värt. Ett par toktighta gråsvarta pants, som ni ser och ett par blåa, minst lika tighta manchester.  Och jag behövde inte ens lägga mig raklång på golvet, det räckte med att dra in magen och försöka hålla fokus så att tant inte blev alldeles yr av alla speglar och lysdioder.

Ja jäklar.

Oskarp måndagskväll

Nog för att jag är en jävel på att ta bilder i dagsljus, på soluppgångar och solnedgångar, men det här med att få till höstens vackra toner i skymning och förstås utan att använda blixt, vara tokstadig på hand och fixa rätt manuell inställning, det är, som ni ser något jag får träna på.  Givetvis har jag en bok där det  står, förmodligen med stora bokstäver och det är säkert enkelt, men jag är inte mycket för att läsa instruktioner, jag vill kunna själv.

Så dagens kvällspromenad får ses som ett experiment. Dessutom hade jag med mig Bachelor Benny och tog andra hållet runt Astrid Lindgrensvärld. Fast där, åt det hållet är det nog lite mer hiphop, coola killar och industrichick. Industrichick alltså, som diverse magasin myntat om den industriella stilen, snyggt, rått och käckt skulle man väl kunna säga. För ett stenkast åt andra hållet, sett från att naturstråket är min vanliga slinga, ligger en skatepark där kidsen verkligen kämpar med att få till de rätta hoppen, både på sina brädor och som i att bygga hopp.

Jag smög dit för jag tänkte att det inte var några tuffa killar där, men det var det, snälla rara ungar som brinner för sitt intresse och som fixat ett eget hak. Jag blir imponerad av sånt, verkligen, och hoppas förstås att de får hållas där och utöva sina trix. Och eftersom jag anser mig vara lite av en tant så berättade jag att jag eventuellt kommer tillbaka och fotar lite, om ni undrar vad det är frågan om i buskarna.  Det var okej.

Sen gick vi vidare. Jag försökte stå blickstilla och fånga min omgivning men nu när jag ser hur bilderna blev funderar jag på att göra stativet till en följeslagare och inbilla både mig och övriga nyfikna att det är fullt naturligt att kånka upp ett stativ för att ta bilder på höstlöv, snygga snubbar eller staplade Berglöfslådor…

I’m a superstar

Frank här. Idag var jag en stjärna i trädgården. Under tiden som pappa bökade på förrådstaket (hur många tak kan man renovera på en och samma gång undrar jag) så sicksackade mamma och jag runt bland fallfrukten. Jag försökte plocka äpplen, men hur lätt är det när mina vantar ser ut som strumpor, inte särskilt greppvänligt.

Så istället visade jag mamma och grannarna mina nya skills. Jajamensan, förutom att jag kan krypa så kan jag även ställa mig upp och. Lyssna noga nu. Och jag kan stå alldeles själv i en si så där 3 sekunder.

Ja ba, mamma, mamma, looki looki, no hands, no hands! Och hoppades på att hon skulle kunna ta en bild på mig, men så snabb var hon tydligen inte. Trots att jag visade henne flera gånger, så var kameran framme i samma stund som min rumpa nuddade gräsmattan. Nästa gång får jag säga åt henne på skarpen, för det känns ju ganska stort att jag kan stå själv, även om det är mer eller mindre kontrollerat.

Men stå mot stängsel och diverse andra stöttepelare är inga problem, eller tja, efter en stund blir jag lite baktung eller ofokuserad men nu kan jag till och med stå och vinka med en hand om det är så. Idag vinkade jag till tjejen på andra sidan stängslet, min granne alltså.  Sen åt vi äpplen innan jag gick in och åt middag. Mamma åt fyrklöver. Konstigt.

Och om ni tror att jag fiser gröna fisar så är det inte sanningen, det blev bara någon slags solreflektion där i motljuset. Så det så. Dessutom, om någon vill vara en superstar som mig så finns outfiten på Åhléns. Och nej, jag svettades inte ihjäl för jag hade bara brottarlinne under. Så ni vet.

God natt!

Dagsfärska potatisar

Ja, nu är potatisen ur jorden. Som vanligt blåste det isbjörnar över åkrarna och det var riktigt ruggigt, men vi arbetade oss varma för att sedan få en käftsmäll av regnet och snabbt bege oss till storbonden för att avnjuta det traditionsenliga fikat i deras kök. Som tur var hann vi precis bli klara med potatisen innan det började ösa ner. I vanliga fall fikar vi ju på plats, men det tillät inte vädret idag. Det vara bara några tranor på avstånd och en ryttlande fjällvråk som stod ut med vädret.

Dessvärre blev det inte alls lika mycket potatis som vanligt på grund av torkan, men det räcker nog en liten stund i alla fall. Som tur var hade jag en gigantisk släpkärra så för omväxlingsskull fick min kompanjon Vuka och jag portionera ut potatisen på två ställen och dessutom bli med en hyvellbänk till garaget. Mycket bra byte må jag säga.

Hur den där bänken ser ut visar jag när den har fått flytta in i garaget, som numera har port. Himla tur att Janne har hjälpt oss idag, Jocke gick nämligen på halvfart, han var tydligen den ende som firade Franks namnsdag igår. Haha.

Yeah well. Nu kör vi fasen höstmys för hela slanten.
Hej så länge!