Pallpyssel

Under tiden som Frank sov igår hann jag fixa i ordning pallen med underlägget som vi köpte på Svensk Tenn när vi var i Stockholm. Jag trodde att jag skulle behöva två, men det var bara till att passa in mönstret som jag ville ha det på ett underlägg. Billig makeover kan man säga.

Jag har sett att Linne & Lump i Laxå har sånna här urtjusiga pallar och när Jocke kom hem med en så var jag inte sen att härma deras pallpyssel.  Och men info från en vän var det enkelt som bara den. Först ta bort det gamla och putsa till pallen, det hjälpte visserligen mästerputsaren pappa Pohlman mig med så det kanske räknas som fusk. Men när väl det var gjort, vilket hade gått på ett knyck så var det bara för mig att mäta ut hur jag ville ha mönstret, klippa ut det och använda mig av kontaktlim för att få bitarna på plats. Trycka till och sen var pallpysslet klart.

Och blev det inte tjusigt så säg. Ett underlägg och en halv tub kontaktlim senare är pallen som ny, snacka om att stå pall.

Frank om slajmet

Jaha, här det någon som har stuvat om lite, men med mina flinka fingrar verkar det ju inte vara något problem…

Okej. Det finns tydligen någonting som heter snor. Det hade jag ingen aning om. Efter att igelkotten hade varit på bortamatch kom den tydligen hem med osynliga baciller, det kunde jag räknat ut förstås. Men att dessa baciller skulle sätta sig i min näsa. I näsan, hör ni hur tokigt det låter, det kunde jag inte förutse. Och att det skulle visa sig vara ett slajm som kommer ut när jag nyser, det kommer lite som en chock. Varje gång.

Så här är det. Jag har aldrig varit förkyld innan, nog för att jag hostar lite då och då, men det sysslar ju mamma också med titt som tätt, men förkyld, nej vet du va. Nysa det kan jag också. Det var det första jag gjorde när jag kom ut från mammas mage, inte så konstigt, så himla ljust som det var där utanför, men då var det minsann inget slajm som for ut genom näsan.

Men nu när det kittlas i näsan och jag nyser då kommer det ut en elva, jag blir alldels förskräckt, börjar gråta lite och smetar ut allt likt en ansiktsmask strax innan mamma försöker torka bort det med en näsduk, det gillar jag nämligen inte heller så mycket.

Med andra ord är jag lite snuvig nu. Rackarns igelkotte, först bortamatch och nu det här, var ska det sluta? Ja just, jag tappade min snutte idag på promenaden, men som tur var låg den bara ett kvarter bort och ropade på mig. Tror nog att jag ska slänga in både igelkotten och snutten i tvättmaskinen eller i alla fall i ett varmt bad. Så får det bli.

En Corvette med Input

Efter den enastående morgonpromenaden så piffade Frank och jag till oss för mingel, vilket inte hör till vanligheterna. Men idag var vi inbjudna till Input interiör på Aspholmen tack vare Benny, Jockes kusin. Han ordnade så att Frank och jag fick lufta oss lite bland piffat fredagsfolk och designklassiker. Trevligt, väldigt trevligt och aningens svettigt.

Men innan vi ens hade kommit in i den ljusa lokalen möttes vi av en hållkäftensnygg Corvette. Ge mig stryka, eller ge mig bilen, det skulle också funka. Vems den skönheten var är oklart, men har man en sådan röd goding så tar jag för givet att man får ställa upp på bild, man som i bilen alltså. Ja jäklar.

Väl inne på Input interiör blev jag glad över att få träffa på så många tjusiga designklassiker och stifta bekantskap med nya raringar som så gärna skulle kunna få flytta hem till oss. Men det kommer inte hända än på ett tag, en lottovisnt senare och saken är biff. Till dess får jag gotta mig i kataloger och fantisera om hur det skulle vara om jag var inköpsansvarig på Landstinget, jisses vad flott det skulle vara då. Varenda vårdcentral skulle vara en dröm.

Förutom alla tjusiga möbler så var det fullt av kunnigt folk som undrade vilket företag vi kom ifrån, vi som i Benny, Victoria (matplatsen) och jag. Benny fick presentera sig och vi andra följde med för den goda designens skull. Frank var lika livlig som vanligt och höll låda, gungande gungstol och sprattlade sig hit och dit i famnen, därav det aningens svettiga inslaget.

Nåväl. På deras hemsida kan man läsa följande; Input interiör är Skandinaviens ledande fristående inredningskoncern med en unik kompetens inom inredning av kontor, hotell och restaurang, skola och utbildning samt vård och omsorg.

Ja så är det med det. Tjusigt var det. Nu är det på med myskläder, av med klackskor och fram med dammsugaren.
Hoppas att er fredag är fab!

In i dimman

När jag bad Jocke dra upp rullgardinen imorse och såg soluppgången bakom dimman förstod jag att det var lika bra att stiga upp. Frank var redan redo där han låg bredvid mig och gick igenom morgonbönen och skrattade.

Jag tog på mig träningskläder, med ambitionen att besöka utegymmet, fixade välling och packade ner Frank i vagnen. Kameran tog jag givetvis med. Först tänkte jag bara ha den för säkerhetsskull, knäppa något kort och pinna vidare mot träningen. Tacka vet jag säkerhetsskull.

För när kohagen kryllar av magiska spindelnät är det svårt att inte stanna upp och ge sig på det bästa fotografit inom kategorin ”spindelnäten och daggen”. För att inte tala om när jag närmar mig sjön och inte ser vad som är vad, det är bara änderna som bevisar för mig att det är vatten där. Och min vetskap förstås. Eller när en vit regnbåge uppenbarar sig och jag blir förtrollad av naturen. Har ni sett så vackert?

Ja, vad ska jag säga. Det var väl en himla tur att jag gick in i dimman, struntade i träningen och förevigade ovanstående. Men nu, två timmar senare blir det frukost, morgonbestyr och uppladdning för en carpe fucking fredag.

Hej så länge!

Ett dygn…

Himmel och pannkaka

Sothönorna

Ballongen

Mossig

Skura

Kontrast

Sensommar

Snoken

Återvinning

Ett dygn senare och en ny hemsida har trollats fram. De gamla tegelpannorna har skrubbats rena och ska få leva vidare ett tag till. Recycling is the shit, ni vet. En luftballong har smekt förbi över hustaken och morgonpromenaderna fortsätter att vara enastående vackra. Och snoken visar tungan och jag gör ett testinlägg med nytt bildgalleri. Ett galleri utan galler i.

Det är bara till att trycka på en bild för att den ska bli större. En närmare beskrivning av min nya hemsida kommer vid ett annat tillfälle, nu ska nämligen den här paletthjorten sova, men ni som kikat in, vad tycker ni? 

Ursäkta röran

Ursäkta röran, vi bygger om. Det kommer vara lite hullerombuller en stund, men innan du vet ordet av är det fixat och fint. Välkommen tillbaka!

Kalasbubbel

Det blev inte riktigt någon mer promenad runt Rävgången igår kväll för att se på den spegelblanka Hemfjärden, istället packade vi ihop oss och pep upp på stan för en spontanmiddag på Efesos. Sensommaren bjuder ju på fantastisk fint väder och innan virket hamnar här utanför och väntar på att snickras ihop till ett garage så få man passa på så att säga.

Moder Tereza fyllde nämligen år så då slog vill till med en flaska champagne, eller hennes man ordnade det kalaset och vi var förstås inte sena att skåla in födelsedagen i skumpa. Grattis igen världens bästa Tereza!

Frank och Vincent satt på varsitt hörn av bordet och talade som om de vore på öppna förskolan, bankade i bordet och iakttog de andra gästerna och bubblorna i glasen. Och Efesos får ändå ses som en klassiker, man vet vad man får och det smakar gott. Inga överraskningar men jag blev mätt och på vägen hem låg vitlöksdoften som en dimma efter oss. Det var med andra ord ett himla bra tisdagsnöje och det enda som var spegelblankt var vattnet runt slottet. Och om det inte vore för att vi skulle hem och sova hela bunten så hade jag gärna fotograferat mycket mer av Örebro en stilla tisdagskväll…

Hösttugg

Ovanstående bilder tog jag på söndagens kvällspromenad…

Kylan och hösten gör sig påmind på morgonpromenaden, läpparna blir torra och näsan lite snuvig. Men friskt är det och så skönt att hälften vore nog. Och vackert.

I morse möttes vi av en spegelblank Hemfjärden där änderna står på huvet och käkar frukost och där sothönorna är lika många som näckrosbladen.

Promenadstråket skvallrar om höst, de allra finaste röda löven har fallit av sin kvist, gässen flyger kors och tvärs och daggen ligger som en matta över gräset.

Frank låg på ett fårskinn i vagnen och jag hade vantar på mig till en början, innan takten slog in och jag blev svettig. Men nu, nu är det sommar igen. Jag sitter på verandan och värmer mig i solens strålar och bredvid mig sover Frank i hängmattan. Vilken kille.

Och nej, inte sover Frank hela tiden, han har sprungit runt i sin gåstol och gjort krocktest på inredningen, så nog är en stödvila i hängmattan i väntan på pappa Jockes hemkomst inte så dumt. Och ja, jag tror att det blir en till promenad innan kvällskylan kommer åter…

Förvaltar finheter

Nu när brorsan bor i London så förvaltar jag vissa av hans finheter så länge. Favoriten är förstås tavlan som Emil Öhlund har gjort. Jag minns inte vad den heter men jag tycker att den är fantastisk. Så när man kommer upp för trappen välkomnar den oss. Finemang. Vi har två små tavlor som Emil gjort men ingen egen så stor, men jag önskar mig sannerligen en. Han är ju grym. Och har ofta med lego i sina bilder. Jag gillar’t!

En annan fräsig tavla är den gamla entrétavlan som en gång i tiden informerat om vilka hyresgäster som bott i ett visst trapphus. Oklart var och oklart hur tavlan kom i brorsan ägor, men nu får den bo hos oss ett tag. Som ni ser har Per kastat om bokstäverna hejvilt och satt ihop en massa ord. Fräsig och fin. Det kanske är någon av er som vet var man kan köpa en sådan tavla, jag vet att byggfabriken har bokstäver men ingen stor pannå, skulle gärna ha en egen sån med.

Sist men inte minst ger jag kärlek åt hans tjusiga gamla trälåda, den fick flytta in i köket och fyllas på med bra och ha grejer. Dessutom har jag flyttat in några av mina kryddor nu när hösten gör sig påmind med kyligare vindar. Hoppas bara att de lever vidare en stund till.

Så är det med det. Jag förvaltar finheter och luktar på kryddorna.