Gotland är ett öl land

Vårat bord

Plingplongdong

Dovhjortytterfilé

Kärleken

Måndagen började inte så bra men avslutades i världsklass. Som ni ser. Kanske att det borde bli två inlägg det här, men bildbomb, lång text och risk för vattenansamling i gommen, det bjuder jag på nu.

Jocke och jag hade nämligen bokat in oss på en ölprovning med Johan Spendrup från Gotlands bryggeri i Saluhallen. Vi bjöd med Benny och gav honom följande instruktioner, vi ses vid Likkistan 17.20, du ska vara hungrig, aningens törstig och känna dig snygg. Det fixade han galant.

Egentligen är jag ingen öldrickare, jag gillar en kall Staropramen, absolut, med det är väldigt sällan jag dricker alkohol över huvudtaget. Jocke är däremot väldigt intresserad av öl, löjligt förtjust i sleepy bulldog och skulle gärna göra om garaget till bryggeri. Så att han och Benny skulle på ölprovning var mer givet, men när jag såg femrättersmenyn var jag inte sen att hänga på. Vi kan ju inte bara arbeta, så därför slog vi på stort.

Och det gjorde vi rätt i. Vilken kväll. Vi kom till Saluhallen och Brödernas restaurang, fick en mingelöl och en guidad tur av initiativtagare Matz i Saluhallen. En ryss, en grek och så Bellman och en herrans massa läskande godsaker. Ungefär så.

Sen till bords med ypperligt trevligt sällskap, min bordsherre till vänster, Arne, honom saknar jag redan. Vi skrattade åt rappa skämt så att tårarna sprutade genom mer eller mindre hela middagen. Och vilken middag, dra mig baklänges så gott det var.

Men vi var ju där för ölen, för ni vet väl att Gotland är ett öl land och att Öland är ett gott land. I måndags blev det i alla fall än mer tydligt. Bara att höra Johan Spendrup berätta om alla ölsorter som vi drack till maten var läskande nog. Hans gedigna kunskap och historiska inslag gjorde kvällen till top of the line så att säga.

Sen det här med att jag inte drack så värst mycket av varje öl, det var inte för att jag var otacksam och tyckte att det smakade illa, nej, nej. Det var bara sunt förnuft för att inte riskera att bli utkastad på grund av dåligt uppförande, jag menar, jag har ju knappt druckit en droppe sen Frank föddes och självklart inte heller nio månader innan det. Men summan av kardemumman, det där var banne mig den bästa måndagskvällen på väldigt länge, förmodligen den bästa i min historia.

Och får ni möjlighet att träffa Johan Spendrup, ta en öl från Gotlands bryggeri, snacka lite hårdrock och säg att min pappa gick i samma klass som hans pappa. Träffar ni inte Johan Spendrup så tycker jag sannerligen att ett besök på Brödernas i Saluhallen är ett måste.

Superhjältekrafter hitåt

Rackarns seg söndag det här må jag säga. Den började med en gnutta sovmorgon och frukost på sängen, överraskande gott och kärleksfullt.

Sen strosade vi runt en stund, mannen och jag och hummade åt hemmets tumult. Drog på ett lager till av färg på fönstren till garaget, bättra på emballaget.

Fönstren som just nu ligger utspridda på kontoret och osar färg så man blir alldeles seg i kolan. Men om man vill ha ett fint garage får man leva lite pint, är det inte så man säger.

Så när ångorna slagit slint och vi ätit lunch från Karlssons catering gick vi och la oss igen, bildade en mur av våra kroppar runt Frank och tog en ordentlig eftermiddagslur. Sen fick vi lov att rycka upp oss, köpa energidryck och en påse godis för att åstadkomma lite höghöjdsträning på ett knyck, dvs lägga lite pannor på taket.

Med andra ord blev det lite gjort ändå. På Franks 8-månadersdag. Men det får vi berätta mer om sen, Frank och jag för nu ska här sovas, imorgon hoppas jag nämligen på superhjältekrafter till städning av hemmet och målning av fönster och dörr. Önska mig lycka till vetja!

Sov gott!

På en månad

På en månad kan man bygga ett garage på kvällstid och helger. Exempelvis. För prick en månad sen rullade nämligen grävmaskinen in på tomten och tog sin första skopa och nu har vi ett garage som för visso saknar sin lockläkt (de tunna pinnarna som sitter på panelens springor och skapar lite tjusig struktur) en dörr, två fönster, en port och ett gäng tegelpannor. Men kom igen. På en månad. Bra jobbat eller hur?

Idag har jag målat fönster under tiden som Hasse och Jocke har satt fast vindskivor, styrt upp takfötter och börjat spika läkt på taket. Visst är det roligt att jag slänger mig med snickartermer som om jag vore Martin Timell? Haha. Humor, jag vet.

Aja. Som ni ser är det inte långt kvar till garagefest nu. Och självklart ska vindskivorna sågas av sen, fundera inte på det du. Nu vaknade Frank.

Hej så länge!

Frank och barnbidraget

Frank här. Ni ska inte tro att jag inte vet att jag får cash den 20:e varje månad, det har jag minsann koll på. Och för säkerhets skull gjorde jag av med hela pengen på en gång, de hann knappt komma in på mammas konto förrän jag roffade åt mig hela summan och köpte en massa bra att ha grejer.

Fast det är klart att det vore inte så dumt om jag kunde spara lite också, vissa tycker att jag är väldigt lik min morbror till utseendet så vi får väl hoppas att jag får lite av hans ekonomiska sida så småningom, för att vara med i lyxfällan innan jag har fyllt 1 år är förstås inget delmål jag har med livet.

Men nu när jag är såhär liten så behöver jag en hel del grejer, tydligen. I går fick jag nämligen en jättefin cykelstol från mammas gamla kollega, värsta snälla tanten. En bobike mini om ni vill se hur den ser ut. Så nu vill jag ut och cykla och när man cyklar måste man ha hjälm. Så då pep jag in och köpte den enda de hade i min size på cykelaffären, egentligen ville jag ha en svart, men det fanns inte. Nästa vecka ska jag inviga både hjälm och cykelstol. Det ska ni få se, jag lovar. Och när jag ska cykla vill jag ju inte frysa så då slog jag till på en overall också.

Sen ska jag gunga. Inomhus. Hör och häpna, för på Öland får man tydligen gunga inomhus för det gjorde mamma och morbror när de var små, så nu ska jag med det. Det ska också bli spännande. Jag ska uppenbarligen åka till Öland snart. Och på Öland behöver jag en potta. Nu kanske ni tycker att jag tar i lite, men jag kan faktiskt kissa på pottan, jag gör det nästan varje dag när jag vaknar. Skönt att sitta där och filosofera lite liksom.

Sen råkade jag köpa en gammal grävskopa från 60-talet. Den var förstås inte lika nödvändig som en potta, en overall, en gunga eller en hjälm, men ack så fin. Jag såg hur grävskopan gjorde för en månad sen här utanför, så jag ska nog få kolla på det där sen. Som ni ser vet jag redan att det är bra med hörselkåpor på bygge.

Det var det, bra mycket grejer för ett barnbidrag. Och just det, jag var på kontroll idag, blev godkänd och uppnådde en vikt på 8,6 kg och en längd på 71. Det tar sig.

w:forms ABC

Idag lanserar w:form sin första utgåva av ovanstående poster.  Är det inte fantastiska djur så säg? Jag blev ju fast redan vid elefanterna, som ni vet, men nu, ett helt alfabet fullt av fina djur. Jag gillar verkligen hennes formspråk, jag har sagt det förr och säger det igen. Så med risk för att bli tjatig vill jag ge er möjligheten att köpa ett ex av hennes limited edition på ovanstående ABC-plansch.

Nja, det är ju inte jag som säljer dem, men eftersom det är en begränsad upplaga till endast 100 ex i den här färgställningen och först till kvarn som gäller så vill jag dela med mig av den informationen så att ni också kan hinna köpa ett ex. Minst.

De kostar nämligen bara 150 kronor inklusive frakt. Tjena mittbena vilket bra pris! Jag har förstås redan lagt en order och hoppas att ni också kommer göra det. Och nej, det här är inte ren och skär reklam, det här är ett kärleksfullt inlägg för den goda designerns skull. Så det så.

Här beställer ni er ABC-plansch. Och vill ni gå all in så går det utmärkt att klicka hem mönstret som tapet också. Och så småningom kommer även de enskilda bokstäverna gå att beställa som vykort. Bra va!?

Vid mitt ritbord…

Efter att jag hade spikat i 256 spik på två timmar och fått en svidande arbetarblåsa tog jag med mig nyvakne Frank in och styrde upp lite vid ritbordet. Nu ska jag som sagt bara komma igång med ritandet också. Då blir det ännu bättre. Men hörni, hur jobbigt är det inte att spika panel då, jag tror jag måste träna upp mina hammarslag en aning. Nu är jag helt slut i mitt spikhuvud.

Hur som helst så har IKEA haft erbjudande om att köpa vagnen RÅSKOG till medlemspris så då passade jag på. Och den blev perfekt till mina målarfärger. Nu kanske ni tycker att det är konstigt att jag valde den gråa och inte turkosa, men ni förstår, att den turkosa var för mjäkig för min smak så lika bra att köra på den grå. Och eftersom målarfärgerna fick en ny plats blev det en tom hylla vilken snabbt fylldes på med tidningar och lite annat bös. Och nu när jag ser det såhär, så kliar det i fingrarna till att börja skapa och måla och dona.

Men för att inte kvällsarbetarna ska giva mig på moppo får jag förvandla kliet i fingrarna till korvstroganoff. Och på tal om tidning, ni har väl inte missat reportaget i Älskade hem där jag och hemmet är med på hela sex sidor, spring iväg med er och köp nu!

Hos Karlssons

Ni som känner mina föräldrar vet ju att pappa Pohlman är en riktig lurgubbe med pondus för ett helt regemente och att mamma är en försiktig gourmetkock med överraskande roliga kommentarer. Älskade föräldrar. Men ni andra, ni får ta dem för mina ord och le åt deras lekfulla trädgård.

Häromdagen var Frank och jag där, vi åt isterband med potatis, Frank skrattade alldeles bubblande när han busade med mormor och morfar i köket och jag fick sova middag så djupt att jag inte fattade var jag var när jag vakande. Pappa och jag drog en lov på vinden, kollade in gamla pryttlar och flinade åt samlargenen som gjorde sig påtaglig bland kartonger och åter kartonger av mina alster och samlingar. För vad sägs om min suddgummisamling sen lågstadiet. Den lådan var som ett endaste stort luktsudd. Eller om broderade dukar i korsstygn och spargrisar av papiermache. Fantastiskt roligt på något vis.

Minst lika rolig som deras trädgård, där mina numera trasiga keramikfigurer samsas med kantstötta keramikpjäser från Gösta Grähs. Där en blå Pluto får vara Nils Holgerson på en gås av ved och där de lekfulla detaljerna lurar där man minst anar det. I trädgården står växterna för pondusen och pappa går all in på lurigheter och klurigheter. Och mamma rensar rabatter och skördar vinbär som om hon vore en spion för nästa års trädgårdsmässa.

Alltså. Jag blir inte klok på hur bra det är att vi bor så nära varann.
High five på det och glädjedans och trumvirvel!

In med magen…

Jajamensan. In med magen ut med brösten. Eller tvärtom. Det här med att ta kort på sig själv går ju sådär, som ni ser. Tur att jag dessutom hade på mig mina tjusigaste långkallingar, nya mockasiner och tvådagars smink. Vilken fashionista!

Men nu tycker jag minsann att det börjar likna något, men tacka trägen för det, 20 kg mindre borde ju sannerligen synas. Eller 21 om jag ska vara korrekt, för nu är det bara 4 kg kvar till 60. Gött mos. Sen ska jag ”bara” bli så där stark och tränad som innan, men det kommer. Förhoppningsvis. Joråsåatt.

Så förutom att jag numera kommer i mina smaljeans utan problem och nästan har suddat ut dragkedjan på magen så tror jag banne mig att det här med att knappt amma funkar för mig, när det gäller vikten alltså. För som ni vet skedde inget mirakel med vikten när jag helammade, men nu, volia. Fast det är klart att det inte bara är det, jag tränar ju, går på finfina morgonpromenader och kompletterar min kost med Herbalife. Kanske att det där med 5:2 är bra, men satan vad hungrig jag skulle vara och sen undrar jag hur länge man håller på. För alltid? För om man rasar i vikt, då skulle jag ju inte finnas kvar till påsk och det vore tråkigt tycker jag. Så hur fungerar det liksom?

Aja. Förutom vikten som ändå var orsaken till min tioveckorsjazz så har jag verkligen hittat min roll som mamma nu. Ambitionen om rutiner för Frank finns och oftast fungerar det bra, sen är det som sagt det här med att Frank envisas med att tvångsöppna kiosken på nätterna i tid och otid, men på det stora hela så är livet som mamma något alldels extra underbart. Och jag menar, så länge Frank är frisk och glad och utvecklas och växer som han ska, då är det väl inte hela världen om han beställer in ett shotrace mitt i natten?

Nej precis. Och förresten. Vi sov 2,5 timme sen efter lunch idag, så nog kompenserar vi nattarbetet allt. På tal om det är så är det nog bäst att krypa till kojs nu innan det är dags att hälla upp en fyra renat. Men då vet ni hur mamma Hjort har det.

Sov gott fina ni!

Legolovers

Förra veckan besökte Frank, pappa Pohlman och jag konstnären Emil Öhlund i hans källarateljé. Jag gillar ju verkligen det han gör. Som ni vet. Även om jag inte är någon hejare på tv-spel så är jag en legolovers av rang, det tycker jag ändå.

Därför pep vi dit och gjorde en beställning, en beställning som jag har funderat på ett tag och som jag redan vet kommer bli förbannat bra. Självklart innehåller den legogubbar. Någon av er som kan gissa vad den ska föreställa?

Jag tänkte att jag skulle passa på att beställa en tavla innan han erövrar världen, vilket jag tycker att han borde med sin färgglada konst och nisch på retrospel och lego. För visst är det fräsiga bilder och visst känner ni säkert någon som spelade sönder sitt Nintendo 8-bitars som liten eller som lekte med lego till fingertopparna skavde och som säkert skulle behöva en extraordinär tavla på sin vita vägg?

Ja, jag tycker i alla fall att nästan alla borde få koll på den här killen. Så nu har jag hjälpt er lite, gett er dagens dos av konst och kultur, inte illa va?

Typiskt tråkigt

Nu kan man ju tro att garagebygget står still eftersom jag inte lagt upp några bilder på ett ögonblick. Men när jag kommer på att jag ska dokumentera dagens arbete har solen gått ner och ta kort med blixt tycker jag är tråkigt.

Och idag är hela bygget typsikt tråkigt, för det står faktiskt still. Eller bygget är inte tråkigt, Jockes arm är förjävla tråkig. Den har nämligen råkat ut för en liten olycka. Han är en man med stort hjärta och vill bl.a. hjälpa andra genom trombocytgivning. Jag har förstås ingen ordentlig koll på trombocyter men processen när man lämnar är ungefär som vid plasma, om ni vet. Trombocyter är våra minsta blodkroppar som vissa kan behöva kvickt som attan och som bara håller sig färskt i ett dygn. När man lämnar det så får man liksom tillbaka det andra beståndsdelarna i blodet och idag när Jocke skulle dra sitt strå till stacken, så att säga, då blev det galet.

Sköterskan hade uppenbarligen stuckit fel och blodet som skulle tillbaka hamnade bredvid venen, inte bra, med andra ord fick Jockes vänstra biceps en lårkaka. Smidigt. Armen svullnade upp, han fick kylpåse och ordinerad vila. Bra tajming må jag säga. Som kompensation fick ha tyvärr inte med sig någon annan snickare så därför har bygget stått still idag, han får nämligen inte använda armen. Alls.

Men nu är det bara panel på framsidan som saknas och så har vi fått en plåt monterad ovanför där garageporten ska sitta och imorgon är det jag som blir kompis med hammaren och spikar panel. Den enarmade banditen får agera arbetsledare åt mig och lekledare åt Frank, sen ska vi se att vi är igång igen…