Idag kom krypet

Plötsligt händer det. Innan det blir oktober måste jag berätta vad Frank hittade på idag. Inte svårt att gissa med tanke på rubriken. Och för er som följer mig på Instagram så har ni redan sett Franks första försök till kryp. Men nu kör han på bara. Eller just nu sover han förstås som en liten gris. Men annars. Han tar sig fram, helst till något som det går att resa sig mot och går det inte att resa sig mot så är det ändå lika bra att prova.

Och helst vill han klättra i trappen eller gå upp för trappen med min hjälp, fast då får jag bara hålla i honom under armarna, gå stora steg och ta ett trappsteg i taget är det som gäller. Som ni förstår själva så är det en himla schysst stil killen har. Med tanke på att hans ben är ungefär lika långt som ett trappsteg är högt…

Sen hade han tydligen kämpat så hårt med sin krypstil att han somnade ute i vagnen i sin sköna overall och sov från 17-21. Hoppsan Kerstin, hur ska denna natt bli. Och när han vaknade så satt det en liten donna i köket och höll låda, talade i tungor och ålade sig fram som om hon var värsta militären.

Det var vår bröllopsfotograf med familj som kom på spontanbesök. Ja, alltså det var ju inte Emma som ålade sig fram på köksgolvet, utan henens supersöta dotter Lilly. Mycket trevligt och överraskande för Frank med playdate en måndagskväll.

Yeah well. Med andra ord är det läge att barnsäkra hemmet nu, känns om det blir en tur till IKEA imorgon och köpa grindar och annat bra att ha.

Hej så länge och sov gott!

Humle och dumle

Eller egentligen humlor och blommor. Men det har ju inte riktigt lika klang som rubriken. Så vi kör på det. Humle och dumle, hälften höst, hälften sommarsurr i augusti.

En samling humlor från Ölandsföräldrarnas trädgård, humlor som surrade glatt i början på augusti men som nu kanske inte surrar mer. Jag vet inte så noga hur det är med de där fina små djuren om de kanske har lagt sig för att vila upp sig till nästa sommar eller om en humla bara blir en sommar. Pappa Pohlman vet säkert, och kommer bergis upplysa mig om det imorgon, så till dess är det oklart.

Hur som helst så var inga humlor kvar där nu när jag tog ett varv med kameran i trädgården. Nu var hösten påtaglig, halva gårdsplanen full av löv som täcktes av perfektionistens regndroppar. Där fanns några ståtliga färggranna blommor och så de kyliga vindarna. Men mest höst. Nästan så att jag fryser till av tanken. Och så är det något särskilt med de där perfekta små runda vattendropparna, hela världen är ju där och dessutom uppochner. Har ni tänkt på det?

Och så humlorna, de vill jag ta upp i min hand, klappa snällt och önska dem ett härligt liv med mycket nektar och kärlek. Fast som ni förstår hoppar jag över det första, knäpper några kort istället och önskar de ett härligt liv med mycket nektar och kärlek.

Så är det med det. Humle och dumle kan du va!

Ett sminktips

Här svänger det vill jag lova. Från Frank, mopeder och Öland till ett sminktips. Vad hände kan man undra. Ja, jag sitter här och fnyser lite när jag skriver det, hopkuren vid datorn, håret på ända och allt annat än sminkad. Men äsch. Jag ger er det ändå, mitt förmodligen första och sista sminktips. Greta Garbo.

Ni tycker inte att det räcker så. Vadå Greta Garbo. Hon hade väl bara vanlig eyeliner. Nej, jag fick nämligen nys om att hon spexade till det ibland och liksom duttade dit små prickar med sin eyeliner för att få ögonfransarna att se längre ut. Och senast jag var sminkad hajade nämligen Tereza till och undrade om jag hade lösögonfransar för att hon såg mina duttar (nej, inte tuttar, skärp er!). Jag svarade bara Greta Garbo.

Så nu när jag sminkar mig, vilket händer högst tre gånger i månaden så duttar jag på friskt med min billiga eyeliner från HM. Som sagt, det är ingen fashionista som sitter och trycker på det här tangentbordet. No shit Sherlock!

Men jag tycker liksom att det blir lite extra med de där prickarna, sen får ni givetvis tycka vad ni vill om den saken. Och jag tycker fasen att jag är bra tjusig med lite smink, men jag orkar som bekant inte tvätta och hålla på, så då gör jag det så sällan. Lat morsa punkt nu eller bekväm och snygg ändå. Haschfuckingtag.

Klart slut.

Mopedist javisst

Som sagt är mitt intresse för diverse fordon hyfsat överhängande och ihärdigt. Så fort jag ser en fräsig bil, moppe, motorcykel eller annan annorlunda farkost så hojtar jag till Jocke och han gör detsamma till mig. Det och fåglar är väl ungefär lika uppseendeväckande när det gäller min uppmärksamhet. Och igår träffade vi på en hel radda med mopeder som stolt stod uppställda och trotsade regnet.

Det var en snubbe vid namn Richard som hade dessa godingar i sin samlarfamilj, han berättade entusiastiskt om de olika modellerna för andra nyfikna, jag lyssnade lite på avstånd och kikade på detaljer och dekaler. Han hade även en cykelbil från Spanien som tydligen var för rolig för att inte köpa, en och annan tjusig traktor samt en sidovagn till en Ural. Och alltså än mer intressant för våran ryss, men vi lät sidovagnen stå på vänt och nöjde oss med att betrakta mopederna.

Nog vore det bra roligt att trampa igång en sån där gamling och ta en tur. En gång provkörde jag en kompis trampmoppe när vi gick på högstadiet. Det gick så där. Jag gjorde en klassiker, gasade i stället för att bromsa och körde rakt in i en häck, inte som i röv utan som i buske. Buske som i trädgårdshäck alltså. Ja ni fattar. Då var det inte lika roligt, inte när ägaren till häcken kom ut och stirrade på mig. Sen lyckades jag komma därifrån lika fort som jag kom dit och sen skrattade jag väl nästan så att jag kissade på mig. Det är tydligen lite så jag gör när jag kör moppe…

Nåväl. Ovanstående samling finns i alla fall att beskåda på Öland vid Skördefesten, om någon skulle vara minst lika nyfiken som mig.

Lördagens familjefoto

Igår hade vi en lagom lat lördag. Segade lite på morgonen och höll oss mest hemikring, tog en lunchkorv från Rosas, tittade på folk i Löttorp och misströstade de uteblivna fynden på loppisrundan. Typiskt tråkigt. Fast ekonomiskt. Och Frank fick vara med om sin andra cykeltur, det verkade vara uppskattat det där. Fast är nog lite roligare om det inte är duggregn och så förbenat kyliga vindar, men rosig om kinderna och glad blev han allt.

Vi strosade runt bland gamla mopeder i ömsom sol och ömsom regn, försökte visa regnbågen för Frank och avslutade Ölandsvistelsen på bästa sätt. Nämligen med en kroppkaksmiddag hos Pelle och Vailet, tillika mina Ölandsföräldrar. Jag tryckte i mig tre kroppkakor från Ninnis för att sedan ligga utsträckt på deras kökssoffa, prata lite strunt med Vailet och imponeras över hennes ständiga hetta i köket. Hon eldar på i sin gamla spis som om det inte vore en morgondag, 27°C är inga konstigheter. Frank satt vid bordsgaveln i Valiets gamla barnstol och höll låda, inspekterade Pelle och smakade lite på kroppkakorna. Eller, ytterst lite på själva potatisen.

Så förutom ett kommande inlägg på tjusiga mopeder och ett från P och Vs trädgård så var gårdagens familjefoto lite åt det tjåsiga, som en Lundsbergare säkert skulle uttrycka det. Ha. Men skönt och nu är vi hemma i Örebro igen efter en lång resdag genom de småländska skogarna…

Bara så ni vet. Alltså.

Seasalt kitchen

Istället för att åka till Borgholm igår styrde vi skutan längre söderut och hamnade i Färjestaden, främst för att besöka Susanne på hennes nya place Seasalt Kitchen och ta en lunch. Men också för att kolla in lite skördeyra, fingra på en tjusig skrivmaskin och besöka Ölands ända HM och Lindex.

Och tydligen för att tappa plånboken på en busshållsplats, inse att jag inte kunde betala lunchen, älga tillbaka till min röda plånbok som låg och sken några hundra meter bort och inse att den var intakt där den blivit tappad. Puh. Frank är inte att lita på när det gäller pengar, det vet vi ju i och för sig redan med tanke på det brända barnbidraget, men att jag lät honom hålla i den var lite knasigt kanske.

Men plånboken låg som sagt kvar så vi kunde äta gott och betala för oss. Himla tur, för det var väldigt gott. Jocke och Frank åt lite gulaschsoppa och jag en saftig lammfärsbiff. Delicious. För er som inte vet så drev Susanne och hennes man restaurangen på Böda när vi gifte oss men nu har de öppnat nytt i Färjestaden, med utsökt mat och finfina prylar. Åk dit vetja!

Och bilen. Snacka om tjusig företagsbil, jag ska bara sälja några tusen tavlor till sen ska jag också ha en pickup som företagskärra. Perfekt för otympliga tavlor eller för allsköns cateing a la Seasalt kitchen.

Septembers sista…

Septembers sista magiska morgon. Förmodligen. När Jocke kom hit och morgonsolen var alldeles röd pinnade jag ner till havet, Frank och Jocke fick joddla vidare i sängen. Jag tog på mig mina fodrade gummistövlar, mammas gamla fleecetröja och brorsan gamla dunjacka. Och lite till däremellan förstås. Påpälsad och redo för ännu en soluppgång, ännu en magisk morgon. I mitt paradis.

Jag vet att jag är tjatig, men jag känner att jag måste dela med mig av det här. Även om det förstås är mycket, mycket mer känsla i att uppleva det på plats. Och kyligare. Så tror jag allt att ni kan bli lite hänförda på avstånd, se det vackra och kanske få en liten längtan till havet eller sonika nöja er med ett besök här.

Hur det än är så älskar jag det här stället, där havet ligger ett stenkast bort, där den lilla sandstranden har sällskap av en trasig Brassestol som skvallrar om varmare sommardagar och där kossorna och deras komockor blänger på mig där jag stövlar fram.

Och jag tror att det här var septembers sista magiska morgon, i alla fall för mig.

Morris garage -54

När vi åkte förbi macken häromdagen så fick vi syn på konstnärens gamla MG, den stod där så snällt med huven bortplockad och i väntan på någon slags uppfräschning. Som ni ser kanske det behövs mer uppfräschning än under huven. Men original is the shit. Hela bilen är alltså original sen 1954, är den inte fräsig så säg?

Vad sägs om den slitna läderratten, texten på locket till oljetanken eller vindrutorna, den lilla som förmodligen är till för att användas när den stora är nerfälld. Här snackar vi finurliga detaljer och finfin design.  Jag skulle gärna dra på mig en läderhjälm och ta en repa tillsammans med konstnären, Stephan Lund. Samma man som bor i det fantastiska stenhuset vid fyren. Det vore inte så dumt det.

Men med tanke på att han är något över 80 år och vi inte har någon nära relation så får jag förstås nöja mig med en glutt i verkstaden. Och jag skulle förmodligen aldrig få köra den ändå. Men titta får man. Och om ni undrar vad grejen är med mig och bilar, det är kanske lite oklart, men räcker det med att jag säger att Top Gear är mitt favoritprogram?

Öland är ett gott land

Som sagt. Öland är ett gott land. Och nu är vi här. Insuper havsluft och kyliga höstvindar, plockar fram Franks overall och brorsans gamla vinterjacka. Inviger cykelstolen och tar del av skördefesten. Äter god mat hos Ölandsföräldrarna och gör fynd på loppisar.  Träffar en MG från -54 och en Cheva från -63. Lunchar på Seasalt Kitchen i Färjestaden och njuter av ljuset…

8 månader och blöjfri

Frank här. 8 månader och blöjfri. Oj, hoppsan, förlåt. Satte du morgonkaffet i halsen, hostade ut allt över tangentbordet och febrilt började leta efter något att torka med, hittade inget, tog tröjärmen, drog av en salva med svordomar och snabbt googlade fram första bästa nummer till dataansvarig på jobbet precis innan tangenterna gick sitt öde till mötes och drunknade i en kaffepöl?

Det var verkligen inte meningen. Jag ville mest bara säga att jag kan göra både det ena och det andra på den där pottan. Min bästa kompis Vincent har nämligen peppat mig till pottkanten, kan han så kan jag, tänkte jag och slängde blöjan.

Fast nej, det är förstås inte så riktigt än, ni ska inte tro att min mamma letar uppslag för ”solsidanstausar” på FB. Absolut inte. Hon försöker väl bara vänja mig, testa lite då och då. Och grejen är ju den att hon blir så förbannat glad så komplimangerna bara sprutar ut så fort jag kissat lite, fatta då hur det låter när jag gör tvåan. Med andra ord är det ju dumt att inte sitta på pottan och uträtta mina behov några gånger om dagen, vem vill inte ha ett regn av komplimanger, liksom.

Tjaa, det var väl mest det. Sen jobbar jag på att överraska mamma och pappa, jag planerar nämligen att chocka dem vilken dag som helst. Gissa med vad? Japp, jag ska både krypa och visa tänderna, kanske inte samtidigt men jag känner att det är på gång.

Bäst att sova nu så att jag kan träna ännu mer imorgon, på både det ena och det andra. Men lova att inte skvallra för mamma och pappa om krypet och tänderna, ok?

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier