Det går bra nu

ArmeringLuddeGjutning pågårTrix

När den ena grannen reser partytält för kommande galej gjuter vi plattan till garaget. Bygge som bygge. Förhoppningsvis kan vi ha party i vårat garage så småningom…

Igår var det alltså fullrulle i Astrid Lingrens värld. Det har det i och för sig varit varje kväll hela veckan för att förbereda för gårdagens arbete. Ett betongarbete som drog ut på tiden och som avslutades kl 21. Men nu är plattan gjuten och ligger här bredvid huset och fläker ut sig i stundom sol stundom moln. Så jäkla bra. Jag gjorde förstås inget på den biten. Men jag hällde i betong i mina gamla stövlar, gjorde fotavtryck vid brevlådan och servade arbetarna och Frank med diverse föda.

Och idag är det lite lugnare. Innan grannens party drar igång. Den andra grannen lirar på sin gitarr och Frank och jag har precis gått över till en tredje granne vars telekabel förstördes en aning men numera är återställd. Med andra ord kom det en mindre nöjd herre och undrade vad det var frågan om då när kabeln var klippt så att säga. Jag hoppas att han är nöjd nu, men innan han förstod att det bara var Frank och jag som plingade på med en smarrig kaka, såg jag någon glutta fram bakom gardinen, glömma bort att fönstret var öppet och yttra meningen, ”det är bara någon som vill sälja en kaka, skit it”.

Men aja. Kabeln är fixat, kakan är lämnad och plattan är gjuten. Det går bra nu. Det tycker jag ändå. Och varför i hela friden la jag betong i stövlarna, jo, jag tänkte att de kunde få agera dörrstopp.

Hej hopp!

 

Bakery E rapporterar

OstFöre efterIn i ugenenInte sparris

Ja jäklar i min lilla låda vilken fixarfredag. Gick upp tidigt och bestämde mig för att få ihop den där cheesecaken. Det var 14 timmar sen ingredienserna rördes ihop. Och det blev banne mig en finfin amerikansk kaka, kom och smaka!

Och nu är jag så trött att jag per automatik börjar rimma. Eller vimsig för att ett glas champagne skojar till det i vardagen. T.ex. så skulle jag nyss gå ner med kakan till kylskåpet i källaren (ja, vi har ett extra kylskåp där när det vanliga lilla blir fullt) men istället gick jag rätt in i tvättstugan och så när som placerade kakan i kö för tvättning, men då slog det mig att det inte var tvätt jag hade i handen utan en New York blueberry cheesecake, vilket jävla hittepånamn. Så nu står den i kylen.

Och förutom att jag lyckades få ihop kakan, vilket visade sig inte vara särskilt komplicerat, om man har tid på sig, bra då att göra det, det första man gör, för att vara på den säkra sidan så att säga. Men förutom den, så har Jocke och hans bästa betongpolare Ludde gjutit plattan till garaget, ett arbete som avslutades för 1 timme sen ungefär och för att ändå avsluta fredagen på topp gjorde Karlssons catering och jag en favoritmiddag i repris. Dessutom vispade jag ihop en bearnaisesås själv. Vad är det som har hänt, har det slagit slint helt kan man ju undra, men nää. Det var väl bara så att Bakery E levde vidare dagen lång. Praise the lord

Men nu är det slut på de fasonerna, för nu ska kakan in i tvättmaskinen och jag ska gå och lägga mig i kylen.

Sov gott godingar!
Receptet till kakan hittar ni här.

Om ni undrar varför Frank sitter i vagnen så var det för att han vakande precis när jag höll på att vispa ihop hela faderullan, så då var det bara att köra in gossen i köket så att han fick vara med. Och nej, jag hade ingen sparris så det fick bli korslagda bönor istället. God natt. 

 

Mer OpenART

OPENKonsthallenBAD BOYAJStackarsBalansRuber duckAnkanOvertureFlugskugganKameleontEmil ÖhlundGrrrInframundoBird HouseFåglarna

På vår promenad genom staden för att betrakta ovanstående konstskatter så berömde vi en herre för sin tjusiga käpp, hjälpte en dam med rullator att ta sig över Drottninggatans kullersten och log åt främlingar som iakttog oss, eller mig, när jag stod där med kameran i högsta hugg och siktade mot skyn.

Vi lånade A-lagarnas parkbänk vid Strömpis och åt lite lunch, tittade på när en man med Gustav Vasafrisyr matade änderna och lystes upp av alla skyltarna på Konsthallen. Det var en perfekt dag med skattkarta i hand och en beundran över Örebros öppna konstverk. Hoppas, hoppas att några av finheterna får vara kvar, särskilt de som är på väggarna, någon som vet hur det blir med det?

Har ni inte sett OpenART så spring ut på stan och ta en skattkarta, exempelvis vid Konsthallen och betrakta konsten, dessvärre är sista dagen den 1:a september.
Hurry, hurry!

 

New York Blueberry Cheesecake

Smulpajen

Det här är ju löjligt. Sen den dagen jag läste om den godaste blåbärscheesecaken på Kattas blogg (hemma hos Katta) så har jag varit obotligt sugen på att slänga ihop en själv. Jag trodde nämligen att det bara var att slänga ihop en. I kväll påbörjade jag mitt andra försök…

Och nej, det är inte bara att slänga ihop en blåbärscheescake med amerikanskt uttryck. När vi var i stugan förra veckan plockade jag min första omgång blåbär till kakan, det var lätt som en plätt att plocka blåbär, skogen kryllade av dem, dessutom var de av amerikansk storlek. Perfekt alltså.  Men eftersom jag inte riktigt kom in i min roll som Bakery E så gav jag bort blåbären till bättre behövande innan resten av ingredienserna inhandlats.

Så i tisdags skulle jag plocka nya blåbär. Frank och jag. Jag tänkte att om de kryllade av dem i skogen vid stugan borde det vara lika här runtomkring. Lurad. Jag gick väl en sisådär 1,5 km och fick ihop 15 blåbär. Sen fick vi korsa en väg, blockera ett motionsspår och sedan skrapa ihop till 1,5 dl bär. Den mängden blåbär tog typ 1 timme att få ihop. Snacka om att vara sugen på den där kakan. Jisses. Sen när jag fixat huvudingrediensen så gick jag och handlade resten, kom hem, satte på ugnen, blev trött, stängde av ugnen och somnade. Dagen efter blev det en smulpaj på hälften av blåbären, gick ju lite fortare om vi säger så.

Så hur gick det idag då? Tjaa, jag satte på ugnen, skummade igenom receptet, började krossa digestivekex och smälta vit choklad i tanken och kom till informationen om tiden det skulle ta att göra den här goda kakan. Snabbt överslag, ca 2 timmar. Så jag drog av en suck som ekade över hela området och stängde av ugnen.

Och nu sitter jag här och undrar om det någonsin blir en New York Blueberry Cheesecake eller om jag helt enkelt äter upp blåbären till frukost imorgon och har Philadelphiaost på alla mackor i världen, vad tror ni?

 

 

Frank på stan

SkumtGLADBorgenHallå därBetraktaSpelaLunchSova räv

Idag gick mamma och jag på stan. Fast jag gick förstås inte särsklit mycket, jag sprattlade visserligen loss en hel del på Våra Små och tog några stapplande steg med mammas hjälp inne på Butik Glad. Har ni sett den där glada butiken, hallå, det är en dröm för kids i alla åldrar. Gå dit vetja! Jag blev kär i en räv, oklart varför den inte fick följa med hem, tror jag ska gå dit och hämta den.

Och egentligen skulle vi bara byta blöja på Våra Små, vilket vi också gjorde, men där blev jag så glad i personalen att jag frågade mamma sen om jag kan få gå på dagis där, men det sa hon att jag inte fick. Konstigt. Hur som helst så var personalen urgullig, särskilt eftersom jag strax innan mötet med dem hade fått en bula i pannan då jag gjorde ett tappert försök till att krya på deras golv. Det gick alltså inte. Som tröstpris fick jag en ny grön kudde, den var super. Jag provade den på vägen hem och somnade som en stock mot det gröna sköna.

Fast tydligen var syftet med dagens långpromenad att titta på konst, så jag ställde upp för laget, dessvärre missade jag nästan alla OpenART verk ute på stan, för då sov jag som en stock, men när vi var på konsthallen kollade jag in ett och annat. Och sen såg jag ju Emil Öhlunds tokstora tvspel på Grand hotell. Jag har förstås ingen aning om vad det där var för låda, men mamma sa att hon spelade spel på en sån fast aningens mindre när hon var liten. Snurrigt det där. Men för att ni skulle fatta hur stor lådan var så ställde jag dit min nappflaska. Galet stor.

Aja. Jag fick tydligen en höstjacka också. Men det får jag berätta mer om sen, för nu ska jag gå ut till pappa och se hur går det går med garaget. Lite ivrig att få ställa in mina trampbilar där. Liksom…

 

Snabbvisit i Sthlm

IMG_8386StockholmNybrogatan 38LyxlunchVrid på rattenMönsterMorningtonFinemangVåning sjuHötorget

Med risk för att bli tjatig. Men den där snabbvisiten i Sthlm innehöll inte bara ett sjuhelvetes party. Jag var stansugen som bara den. Visserligen gick suget över ganska fort när vi lämnat Nybrogatan och närmade oss de än mer centrala delarna. Det kryllade av folk i den sköna augustivärmen, förstås. Vi sicksackade oss fram med Frank i vagnen som tittade hit och dit likt en uggla på spaning, men nog kom vi dit vi skulle ändå.

Jag vill alltid ta en titt på Designtorget, gärna pinna förbi HM Home och Urban Outfitters. Men den här gången blev det bara Designtorget och en tur till Svenskt Tenn, för att köpa underlägg till en klassisk kökspall jag fått av Jocke. Kanske låter konstigt, men ni ska få se att det ska bli liv i den där gamla pallen igen.

Hur som helst så gillar jag Stockholm, även om Drottninggatan aldrig kan bli en hit en lönelördag en solig helg i augusti, Drottninggatan kanske aldrig är en hit. Men den där bokbindarmackan på Nybrogatan 38 kittlade dödsskönt i kistan, hotell Mornington serverade oss utsökt frukost, sköna sängar på högsta våningen och de franska gästerna gullade med Frank i hissen så han undrade vad det var frågan om.

Men nästa gång familjen åker på weekend och bor på hotell, då ska vi nog bara ta det lilla lugna, lunka på stan och beställa upp roomservice, inte gå på dunderparty och riskera att Frank får festfobi. Ha.

 

Sällskapet Bocken

TilltagetBästa

Ordförande Hjort hälsar er härmed hjärtligt välkomna till årets stämma den 24/8 kl.20.00.
Precis som vanligt håller vi till i Villa Rådjuret.

Skrud:
Han: Färgglada byxor, blazer (helst med Bockens emblem), fluga & mustasch uppmuntras
Hon: Sommarklänning, gärna färgglad, mustasch
Hen: Valfritt av ovanstående + mustasch

Plan: Ingen mat, dock tilltugg och drinkar. Hemmafest tills Noppe däckar. Sedan efterfest. Utgång för de som vill, men som vanligt är utgång = hemgång.

Som ni känner till lider Hovsalen av dålig ventilation, på grund av det kan det vara lämpligt att medtaga egen dryck. Med detta sagt kan de färgglada byxorna även med fördel vara korta.

För de som vill offra något vid Bockens altare rekommenderas Dom Perignon eller champagne. De 25 första medlemmarna erhåller en liten gåva från Ordföranden!

Hovarna i taket,
Ordförande Hjort gm sekrekterare Hjortsberg

ps. #ironi #nukörvi #faktangäller #klaustrofobikergöresigickebesvär
#detvorejujävligtroligtattspelaliteteaterihöst ds.

SovrummetPartyColaskålSnyggoKusinernaHejhejFullt

Så med ovanstående inbjudan intog vi alltså festsalen, jag med den blommigaste och somrigaste klänningen jag kunde hitta och Jocke med de färggladaste brallorna och den tjusigaste skjortan. Födelsedagsbarnet hade frackskjorta, finskor, fluga och avklippta kostymbrallor. Och så den där fina tiaran.

När vi kom dit var det lugnet före stormen, den vita täckpappen var fortfarande vit, ishinken med champagne fortfarande tilltalande och köksbänken med chips och dipp fortfarande synlig. Sängen hade blivit intryckt i duschen och sovrummet hade likt Kalle Ankas husvagnssemester på julafton förvandlats till något helt annat, ett dansgolv med djbås och ordentliga högtalare. Det var med andra ord uppdukat för ett sjuhelvetes party.

Jag höll mig till cola och trodde för ett ögonblick att jag skulle gå hem till hotellet samtidigt som Frank och Jocke, men så när vi tog sällskap hem så ändrade jag mig. Är det brorsans fest så är det, jag skulle dansa täckpappen av parketten, kramas med kusiner och skåla i champagne. Så jag gick hem, bytte om till jeans och pep tillbaka till kalaset.

Och innan klockan slagit 23.00 var lägenheten fullproppad av festsugna medlemmar i sällskapet bocken, ishinken med champagne var numera bara en hink med is, synen hos vissa medlemmar hade sannerligen försämrats, dippen var slut och kön till toaletten en halvtimme lång. Här kan vi snacka lyckad årsstämma i sällskapet bocken.

Summa summarum, min bror är en hejare på att bjuda in till årsstämma, jag har fått dansa häcken av mig till 01.30 och hovsalen är återställd till bebolighet.

 

 

Frank, igelkotten och festen

ChillPå hotellet

Jaha nu har jag varit i huvudstaden och bott på hotell också, fancy. Vi åkte dit för att min morbror ska flytta och för att han fyller år, jag vill ju inte vara den som är den, så självklart skrev jag upp mig på gästlistan. Frank plus en. Min plus var igelkotten. Och ja, det hände så mycket så det här inlägget kan räknas vid en novell…

Först hängde igelkotten och jag med mamma och pappa på stan, chillade i vagnen och talade i tungor. Sen checkade vi in på hotellet, jag fick en egen säng och allt kändes toppen. Sen var det tydligen dags att fixa till sig inför stundande party, jag satte på mig skjorta, jeans och en fräsig body med cool text. Temat var i mustasch. Jag hade ju mustasch redan vid påsk, men den hade jag tydligen slarvat bort, så nu fick jag styra upp en ny. Igelkotten hjälpte mig att rita dit en, sen var kotten och jag redo för fest.

DJ FOHRMorbrorJassåFinfest

Först när vi kom dit var det städat och lugnt, jag drämde av några sköna bitar vid djbåset, drack några klunkar mjölk och sittdansade häcken av mig i soffan. Sen vet jag inte vad som hände och nej, det är inte som det ser ut. Jag är ingen party pooper egentligen, men jag erkänner att jag var den som somnade först, strax efter kröp även igelkotten ihop bredvid mig, som ni ser.

Men när vi vaknade, kotten och jag, då var det banne mig kaos från mina ögon sett. Mamma hade mustasch, hennes polare hade en halv och morbror hade en prinsesskrona på huvudet. Det var folk överallt, med och utan mustascher, det var klackarna i taket och en tät skog av ben. Jag hade en namnlapp på ryggen och inga jeans kvar. Skumt. Verkligen skumt. Då sa jag ifrån på skarpen, drämde näven i bordet och sa till igelkotten att nu går vi hem.

Stödvila i vimletMustaschFrank the man

Trodde jag ja. Jo, pappa och jag gick hem till hotellet. Jag somnade som en stock redan i trapphuset och var helt ovetande om igelkottens äventyr. Den där kotten alltså, jag trodde att jag kunde lita på honom, men se, den gubben gick inte. Under tiden som jag sov i godan tro om att kotten låg kvar i vagnen så dansade han tydligen taggarna av sig på dansgolvet, fick ragg och körde en bortamatch i Vasastan. Vad är det för fasoner?

Mamma säger att hon letade och letade, frågade var och varannan människa om de hade sett igelkotten, och alla hade sett honom på dansgolvet, men när mamma var där så syntes kotten inte till. Så när mamma berättade det här för mig dagen efter då blev jag inte glad. Jag blev tokig. Tokig. Jädra igelkotte att köra ett sidospår alldeles alena. Men han hade som sagt lokaliserats till Vasastan tack vare ett inlägg på instagram, så när jag berättade för morbror att min igelkotte var borta åkte han som tur var och hämtade honom, drog honom i örat och sa att det där var inte okej.

Är det sant

Och nu är alltså ordningen återställd, även om igelkotten luktar tjejparfym och vägrar berätta om exakt vad som hände, han säger bara, ”det kan jag inte säga för då måste jag döda dig” när jag frågar och det låter ju vansinnigt otrevligt, så jag får nöja mig med att det som händer i Vasastan stays in Vasastan…

Och nej, jag tror inte att jag har fått festfobi, men det dröjer nog ett tag innan jag tar med mig igelkotten på fest igen. Och för er som kan tänkas bli oroliga för mitt festande i väldigt ung ålder, ni kan vara lugna, jag gick hem precis innan den riktiga dj:en dundrade i gång discot, drack bara mjölk och hade pappa vid min sida hela kvällen.

 

 

Triss i oxfilé

GrillkvällSå jäkla gott

Helgen började på bästa sätt med en spontanmiddag med goda vänner i fredags, jag sa, fram med oxfilén gästerna kommer om en timme. Som tur är har jag ju löpande abonnemang från Karlsson catering så det var inga konstigheter med att fixa den middagen. Och vilken middag sen. Grillad oxfilé med ugnsstekta potatisar från eget land och hemmagjord bearnaisesås. Kyss Karlsson vad gott!

Det jag inte visste då var att jag skulle äta oxfilé i dagarna tre. Det är till att kosta på sig, så att säga. För när vi hade smält fredagens middag, det hade blivit lördag och vi hade packat några väskor så begav vi oss till Stockholm och mot brorsan som slog till med en sjuhelvetes fest, men mer om det senare.

Vi anlände i alla fall till huvudstaden lagom till lunch som blev en bokbindarmacka av bästa klass, mumsfillibabba! Och när jag hade dansat av mig skoskavsplåstret, städat bort dansgolvet och åter kommit hem till Örebro så kom nästa matkasse från Karlssons catering. Hallå, hur bra kan vi ha det, mina föräldrar är nog världsmästare på curling, och jag, jag tackar och tar emot, förstås. För vem skulle inte tacka ja till en kasse med tre skivor oxfilé, en påse kantareller och borstad potatis? Nej, precis. Så det var bara till att vispa ihop en kantarellsås, köra in potatisen i ugnen och steka oxen, sen var söndagsmiddagen serverad och triss i oxfilé ett faktum. Tusen, tusen tack älskade mamma Ulla och pappa Pohlman. Ni är bäst, alla dagar i veckan!

Som sagt, den där snabbvisiten i Stockholm, den bör avhandlas i några egna inlägg, för det här med att Franks igelkott går på bortamatch, att det var ett djbås i sovrummet och att sällskapet bocken slog nya rekord, det ryms inte inom ramen för en grillad oxfilé. Men först lunch, och nej, idag blir det inte oxfilé.

 

Homestyling nästa…

MjölkKöketBakaFrukostLäshörnaVärma sigUtetjusUtehängSven

Som sagt, det här med att vara aktiv utan att träna tycks för närvarande inte vara något problem, trots att jag sov middag tillsammans med Frank idag så har vi hunnit med en del. I alla fall på förmiddagen. Nu försöker jag styra upp det egna hemmet, plocka bort lite prylar, puffa kuddar och lasta ur bilen på pinaler. Jag kan säga att en sedan rymmer fler kuddar, filtar och lullull än vad man kan tro, men det krävs förstås en mästare i tetris för att packa bilen.

Hur som helst så har jag tagit mina kuddar, filtar och mitt lullull till Sven för att styla hans hem inför en fotografering. Och det blev banne mig inte så dumt, eller vad tycker ni? Vi dukade upp för frukost på verandan och fredagsmys i vardagsrummet, pyntade med rött som accentfärg och jag tillförde min färgglada och finurliga touch.

Och nu när jag ser det såhär så känns det som om jag skulle kunna lägga till det här med homestyling på mitt CW. Inte bara till fotografering för glansiga magasin utan kanske att jag kan slå mig in i fastighetsbranschen, någon intressent?

Hur det än är så tycker jag som sagt att det är förbannat roligt att tänka ut hur ett hem kan se ut på bild, se mina saker i ett annat sammanhang och tänka att ett nytt objektiv för lite mer vidvinkelbilder kanske inte vore så dumt.

Nåja. Carpe fucking fredag på er!

 
1 av 3123