Midsommarfirande

MästerkockenGlad midsommarSå det såGodaste brödetGrabbarn springBusBusfröngrabbarna grusTummen uppVilket lyftCitronbusDokumenteramidsommarmiddagMorotstuggMidsommarkväll

Sillunch på altanen i Dödevi, nyfunna vänner och gamla som jag redan känner. Blommiga klänningar, ostadigt väder och alldeles för varma kläder. Nyss åska, nu strålande sol. Väderpessimist i gummistövlar, jeans och långärmat. Råmande kor, avsaknaden av blomsterkrans och utebliven dans. Hem för en stödvila i solen, pittstopp och nästan läge för ett dopp.

En mästerkock som fixar en helgrillad gris på ett särskilt vis, stoppad med en höna och så snurra på ett spätt. Vad är det för ett sätt. Makabert men gott. Annorlunda och flått. Baka bröd på en Ölandssten i solens kvällssken. Smälta en fläkt och önska man hade en Sverigedräkt.

Livliga busfrön rusar runt, runt och snackar strunt. Inte godis före maten, men oj, napparna föll ur emballagen. Små citroner gula, grabbarna bus dansar hula, hula. Frank myser omkring, nästa år är det han som är full i spring.

En utsökt midsommarafton som firades på bästa sätt, trots min avsaknad av krans och utebliven dans.
Tack alla goa ölänningar för att vi fastlandsfolk får vara med när det bjuds till fest, ni är tamigtusan bäst!

 

Zoey & Co…

TuffingKvällspromenadRosaSpanGängetGodingFörsiktigtTre musketörerHopp och lekMitt däckZoey

Midsommarhelgen tillbringades som bekant på Öland, i vanlig ordning kan vi väl säga. Den här gången tillsammans med Moder Tereza, Niklas och deras son Vincent, ni vet Franks polare som bara är en halv dag äldre, ungefär. Och så var deras kompisar Anna och Fredrik med och deras glada rottweiler Zoey.

Först var både Jocke och jag lite oroliga för det där med att det skulle komma en stor hund, inte oroliga för oss och Frank men för Wilma, hon är inte jätteförtjust i hundar, en gång blev hon nämligen jagad av en hund, Wilma sprang igenom ett staket, oklart vilken sort, och fick sina tänder ut genom överläppen (nästan som mig när jag fick mitt ärr på överläppen, minus hund, men det är en annan femma), med andra ord en traumatisk upplevelse.

Hur som, så gick det ju hur bra som helst. Wilma var nyfiken på avstånd och Zoey var lekfull och väldigt snäll, hon vaktade oss och skällde till någon gång. Vid första skallet darrade Frank på underläppen, men se så var det inte mer med det. Jag tycker att det är bra att han får var med om en del så att han inte blir rädd.

För att citera en tokig tant vi träffade vid ett loppis som hade två läskigt trovärdiga bebisdockor i baksätet på bilen; ”vissa har barn, vissa har hundar och andra har dockor”.

Jo men det är ju nästan samma. Jisses, det finns folk till allt. Men folket som var hemma hos oss under midsommarhelgen var de bästa, vi gick på promenader, skrattade så att jag fick träningsvärk i magen, åt väldigt god mat och erövrade rädslor…

Tusen tack för att ni ville komma och fira med oss!
Och hur firandet var, det får ni se senare…