Frank och racerbilen

TrampbilenTut-tut!BrumbrumHan ba' kör

Jag vet. Hur fräsig är inte den där. I går när jag hade hängt med mamma och hennes polare Elle, Axel och Kerstin så övade jag på att brumma med munnen, helt ovetande om vad som komma skulle. Och så mötte vi upp pappa och vad hade han i sin byggbil, jo, dra på trissor en hållkäften cool racerbil. Jag hoppade ner i sätet på en gång och började ratta runt på gruset. Men fasen, jag är för kort, hur mycket jag än sträckte på mig och brummade med munnen så nådde jag inte fram till tramporna. Typiskt.

Vi kan väl säga att det är en racerbil att växa i.
Jo, jag tackar ja.

Göta Petter

HönöfärjanSkumtFärjaWGötaLaxenGöttLintottHarry

Västkusten, bästkusten. Nja, jag vet inte. Kenny Starfighter på vattnet och båtar härs och tvärs. Göta dit och Marie hem. Hej Hönö, god lax och lek under borden. Spralliga barn, törstiga stupar och bonbränna. Smartphone, snutte och en kall. Jag tror jag står pall. Reashopping och glass med topping. Turist javisst med småstadslist. Göta Petter utan getter, gul färja och John Blund mig snärja…

Bada med morfar

GnuggaMorfar och FrankKärlekenFinasteFavorit

Som sagt. När Frank hoppar ner i baljan går han bananas. Det är väl inte för inte som han är vattuman. Trots att jag fick googla upp det där med stjärntecken så känns det redan som om minst två saker går att bocka av, tydligen gillar de turkost och har bland annat 11 som turnummer.

Fast det där med 11 är väl snarare Jockes och mitt nummer eftersom det var den 11:e juni 2009 vi träffades för första gången, men nu är det si som så att Frank har blivit med trampbil och den racerbilen har nummer 11. Se där. Och det turkosa är väl också jag som gillar, men det kanske är något fuffens mellan Uranus och Saturnus som berättar för mig att gossen klär i turkost. Inte vet jag heller men när jag läste det här så antog jag att planeterna och elementen hade koll på oss. Haha. Spåtanten spekulerar…

Men det var ju inte det jag skulle dravla om. Nej, för när Frank vevar igång både armar och ben i den där baljan så blir det lika mycket vatten utanför som i baljan, med en radie på minst en meter. Det måste ändå vara bra jobbat för en parvel på ett halvår, att sätta igång ett helt vattenkraftverk i en badbalja från IKEA. Och om han sedan har morfar Ove till sin hjälp, då blir det som bäst. Då får han sprattla för glatta livet till vattnet är slut och morfar är alldeles blöt.

Härliga tider. Strålande tider.
Just det, vill ni se Frank in action rekommenderar jag en glutt på min instagram, sök bara på deermountain.
Tack och bok morgonrock.

Årets första dopp

KontrastKärlekenHästevikFånga krabborBadaLite kallt kanskeVästkusten
Helgen som var tillbringades som bekant strax utanför Göteborg, precis vid färjeövergången mot Hönö/Öckerö. En snabbtripp till västkusten för att träffa goda vänner, känna på saltvattnet och se på utsikten.

Badstället låg bara ett stenkast från huset men ändå hann Frank somna med huvudet mot relingen i vagnen. Eller vad vi ska kalla det där handtaget. Hur som helst så sött att jag fick dåndimpen. Och kanske slog det slint där eller så lämnade jag helt enkelt bara badkrukan hemma, för bär ner mig till sjön vad skönt det var.

Trots att det var eftermiddag så värmde solen bra och ett svalkande kärringdopp var överväldigande. Och självklart fick Frank känna på vattnet när han vaknat till. För det här med vatten tycks vara väldigt roligt. Ni som inte har instagram ska snart få se Franks evinnerliga plaskande. Fast i stillbild.

Nåväl. Årets första dopp är gjort. Förhoppningsvis inte det sista. För snart befinner vi oss på östkusten igen, med mindre saltvatten, färre krabbor och annan utsikt.

Lekfullt retrohem

20130717-093737.jpg
Satan i gatan vilken träningsvärk jag har idag. Det känns som något slags rekord. I måndags när vi tränade så kände jag mig stark men nu, nej, nu är det inte mycket med mig. En fantastisk hatkärlek har infunnit sig och jag är ändå glad över att kroppen bär mig och att musklerna påminner mig om att jag minsann kan ta i lite mer. Jomenvisst.

Men för att inte sitta som en pinne och oja mig ska jag styra upp hemmet. Det här med att resa hit och dit och packa upp och ner, det fungerar inte riktigt för att hålla hemmet i schack. Jisses. Kläder och väskor högt och lågt, de dribblat liksom bort änglatofflorna som om de aldrig gjort annat. Inte så otippat med tanke på att det ät bra mycket roligare att resa och roa än att retuschera bort klädhögar och dammråttor…

Så, för att återigen få ett magasinfint hem är det dags att sätta fart. Och äntligen. Äntligen kommer vårat lekfulla retrohem att pryda de där glansiga sidorna i nästa nummer av Älskade hem. Tro det eller ej, men den 17:e september smäller det. Så om ni inte redan har fått nog, köp den tidningen vetja!

Kram so long!

Riche rach filibom bom bom

TaxiFlottFamiljenTjenaBrorsanBarhängFörrättMorbrorPohlman och jagRicheSparrisMenynBus

För några timmar sen kom vi tillbaka från en alldeles utmärkt dag i Stockholm. Jag tog pizzaracern och packade in mamma Ulla, pappa Pohlman och Frank sen begav vi oss till Hufvudstaden för att hälsa på min bror Per. Inte en dag för sent och inte alls så jobbigt som jag minns den där trappuppgången likt en fyr. De där trapporna som blev grädde på moset när jag var nära ett vansinnes utbrott då vi gjorde det berömda köket från IKEA som alltså höll på att knäcka mig.  Nu gick det som en dans med Frank i famnen. Upp och ner och ut på stan.

Fantastiskt väder, lyxig lunch och lagom med shopping. Och perfekt med pensionärstempo, ingen risk för skoskav och ypperligt bra takt för att Frank skulle nicka till i vagnen mellan turisttäta shoppingstråk.

Som ni ser intog vi en ordentlig lunch. Vi tog sommarmenyn rakt av och göttade oss på lite plock till förrätt, en helgrillad kyckling till huvudrätt (nej, inte en var, bevare mig väl, en på två) och kalla bär med varm vitchokladsås till efterrätt. Snacka om riche rach filibom bom bom!

Sen pep pappa Pohlman och Per ut till Djurgården medans mamma sicksackade vagnen enligt mina anvisningar på stadens gator, så vi fick oss en flicknäve storstadspuls och reafynd innan vi återigen packade in oss i pizzaracern och jag transporterade hem mina passagerare som om de vore kungliga.

De är kungliga. Min familj.
I love you all!
Puss och god natt och tack för idag!

Ett uns av hållkäftensnygg…

20130715-232129.jpg

20130715-232140.jpg

20130715-232149.jpg
Tänkte att det var läge för en mammarapport såhär när Frank snart fyller halvåret. Jösses vad fort tiden går.

Som ni förstått för länge sen jazzar jag sannerligen inte runt längre, det tycktes bara vara ett nödvändigt ont de 10 första veckorna i min roll som mamma, nu är det disco och glada miner. Svettigt på utegymmet och lättare på vågen. Klart att jag har några kilo kvar att fightas med och en karaktäristisk dragkedja på magen, men nu känner jag mig i alla fall hyfsat bekväm.

Mitt långsiktiga mål är att komma i den lilla svarta till nyår, den där klänningen som jag inte kunde låta bli att köpa för ett år sedan på rean, då dragkedjan knappt gick igen och känslan av uppsvullen mensmage var ett ständigt inslag i vardagen. Prislappen var 79 riksdaler och klänningen har blivit lite av en morot. Fast jag har inte provat den än, jag hinner ju det gott och väl innan det tolvslaget. Haha.

Förutom min egen resa med vikt och ytligheter så känns mammarollen som en självklarhet. Frank är världens bästa trots att han är en vaskare av rang, herregud vad han vaskar mjölk. Beställer in ett stort glas, suger till utav bara den i sugröret och låter mjölken spruta all världens väg. Moget, verkligen. Med andra ord ammar jag fortfarande en del även om Frank äter gröt och snart även annat smaskigt. Skoja min doja att gossen är matglad, han blir tokig om inte han får äta när vi äter. Tex fick han smaka glass häromdagen, mums fillibabba. Magnum. Bra smakupplevelse i hettan.

Just det. Det mest irriterande, jag tappar hår så att jag skulle kunna göra minst en peruk åt Frank och minst en hel smyckeskollektion tillsammans med hårkullorna i Våmhus. För er som tycker att det låter förskräckligt kan jag meddela att det är ett finfint knypplingsarbete som utförs i Dalarna och är inte alls särskilt otäckt. Och det här med att tappa hår hör tydligen också till, när det avtar har jag ingen aning om, men helst så snart som möjligt om ni frågar mig.

Så är det med det. Och smaljeansen av olika slag pressas på mellan varven så att jag kan få ett uns av den där känslan, hållkäftensnygg ni vet…

20130715-232333.jpg

Allt är inte bara tok…

20130712-184123.jpg

20130712-184443.jpg

20130712-184454.jpg

20130712-184512.jpg

20130712-184502.jpg
Tog en tripp till västkusten. Frank sov till Partille. Hälsa på Jockes kompisar och njuta av den svenska sommaren. Strul med GPS-kärringen så jag fick spel. In och snurra på industriområden. Allt är hennes fel. Kom rätt och blev mätt.

Fullt hus och barn som är fulla i bus. Barn, bebis och gravidmage (nej, inte min för tusan). Promenad över klipporna, fågelsång och stekande sol. Minst lika bra som en sketch av Hasse och Tage.

Årets första dopp och Frank får vädra sin snopp. Sprattla med tårna i vattnet, sitta på en filt och utforska världen. Saltvatten och solsting, bättre än en resa med Ving. Fånga krabbor i en klädnypa och dyka från en brygga.

Njuter på en altan, alkoholfri drink och Christer Lundbergs bok, allt är inte bara tok…

Religiös solnedgång

ReligiöstInte få nogMagisktMitt paradis

På tal om religiös. Något tror jag ju på, eller något och något, jag tror på mig själv och mamma och pappa. Och Jocke. Och solnedgångar och soluppgångar.  Inte alls på någon snubbe med vitt skägg som sitter uppe i molnen, däremot är jag fast beslutsam över att farmor och farfar har det toppen på en sommaräng, att de hälsar på mig här i Astrid Lingrens värld ibland, tittar till mig och deras gamla inventarier och klappar Frank på kinden. Men det är ju förstås bara mitt eget kärleksfulla hittepå.

Bilderna här ovan är dock helt och hållet på riktigt. Snacka om religiös solnedgång…

Bär ner mig till sjön…

PoolhängSjömannenstrandraggÄlsklingardoppa tårna

Nu vet jag inte riktigt vad min mamma dravlar om, rätt vad det är talar hon i tungor, hon som tycker jag talar otydligt, vad svamlar hon då om. Lukten av solmogna smultron. Jojo. Det kan du va.

Fast det är klart att jag också börjar gilla det där med stugan i Laxå och huset på Öland, även om jag som sagt tycker att det är ett himla flängande hit och dit. Men då har mamma kommit på ett knep om jag blir otålig, då sjunger hon alla visor hon kan. Det är som att sätta på en skiva, så fort jag börjar fulgråta lite så kör hon igång, imse vimse, krokodilen i bilen, en kulen natt… Ja, hon kan ganska många faktiskt, och det fungerar, jag går på det varje gång.

Och om hon är lite mer sugen på disco dundrar hon i gång sin lista på spotify, just nu diggar vi Aviciis senaste. Jag blir lugn som ett ljus när mamma sjunger med och basen dunkar ur högtalarna. Nej, slappna av, inte så att jag får ont i öronen, bara så att jag slutar fulgråta. Och oftast går det på ett knyck, tack gode gud för det, blir så jäkla varm när jag är ledsen och otålig, helst vill jag ju tutta, nog för att mjölkkiosken är flexibel, men jag kommer fasen inte åt från baksätet i bilen.

Nåväl. Idag när vi åkte hem från BVC då körde vi disco i pizzaracern, så himla bra gung. Nästan som ett fullmoonparty på stranden, typ något sånt jag försökte mig på när vi var på Böda senast, som ni kan se, mitt på ljusa dan dock. Sand mellan tårna är tydligen det senaste, ska känna efter lite mer noga nästa gång jag ligger på playan.

Vad jag gjorde på BVC. Tjaa, det var en halvårskontroll, fast jag är ju bara fem månader och två veckor, men jag fick väl godkänt. Nyfiken som få, 68 cm lång och 7530 g. Det ni. Och om jag skärper till mig kan jag sitta ganska bra nu, så det visade jag så klart också.

Det var väl mest det. Och som sagt, nästa gång, då kanske jag byter ut blöjan mot badbyxor och hoppar i havet, tror jag ska be mamma träna på låten ”bär ner mig till sjön” eller vad den nu heter…

Hej då!

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier