Vilken fullpoängare…

Ja vad ska jag säga. Ni ser ju själva, snacka om bra morgon att göra hattrick på. Var förstås tvungen att ta med kameran för att visa er. Och ja, det blev en herrans massa kort, men det får vara så idag, för naturen runt hörnet är precis så där fin att varje kort är värd att visas. Så trots att de täcker hela sidan så hoppas jag att ni göttar er i det vackra och att ni, om ni vill och kan får möjlighet att promenera en vindstilla morgon med solsken och fågelkvitter.

Det är så härligt så att jag baxnar och det där vackra finns precis här utanför. Jag kan inte ha det bättre. Det är nästan för bra för att vara sant. Som jag längtar till Frank är lite äldre och jag kan visa honom allt det här, nu när vi är ute och går sover han gott i vagnen och andas frisk luft.

Ja, jag är lite mållös. Men vilken fullpoängare och en fantastisk dag att fira skolavslutning på. Minst sagt.

Ha nu en alldeles förträfflig onsdag!

Laddar för hattrick

Två morgnar i rad har Frank och jag gått på promenad i solskenet. Vi har sicksackat oss fram bland utsträckta sniglar, tittat på kor med kalvar, får med lamm och gäss med gässlingar. Ojat oss åt de supersöta andungarna och tackat livet för att vi har det så bra och inte kan ha det bättre. Spejat på fåglar, luktat på skogen och andas frisk luft.

Bättre start på dagen går banne mig inte att få. Fast det är lätt att glömma bort det där vackra utanför fönstret när sängen är så skön, Frank ligger och skrattar och vi kan somna om igen. Men som sagt, två morgnar i rad, kan det bli en tredje?

Det återstår att se, bäst att sova om jag ska fixa hattrick på tidiga morgonpromenader i fantastisk miljö…

Sov gott godingar!

Kändishoppet

Igår var vi på tvinspelningen av Kändishoppet. Kanske inte en jättebra idé med Frank som inte är överförtjust i värme, men det gick bra. Svettdöden var förstås nära för oss alla, men det var roligt att se. Gustavsvik var pimpat till max. Och egentligen borde vi haft badkläder på oss och helst varit i vattnen, men vi svettades på läktaren. Förstås.

En av de som hoppade var Frank Andersson, det hade varit väldigt fyndigt att få en bild på honom och vår Frank, men vid det laget hade våran Frank somnat i pappa Jockes famn endast iklädd blöja, så det fick gå ändå.

Om vi har otur eller tur, beroende på hur man ser det så är vi väl med på tv sen, svettiga och inte ett dugg piffade, men äsch, de bjuder vi på. Franks kompis Vincent var också med och de var väl de enda bebisarna i den där hettan.

Sen kan jag säga att vissa i publiken var så flotta att de skulle vara överklädda till och med för prinsessans stundande bröllop. Kom igen, tvpublik i ett svettigt badhus. Inte bal eller bröllop. Skönt att jag sänkte den ribban i mina färgglada tights, ruffsiga flofs (fläta uppsatt i tofs eftersom jag haft flätan i minst ett dygn) och osminkade nylle, som grädde på moset sprängande mjölkkiosk. Jomenvisst, hej, filma mig!

Jaja. Vad är väl en bal på slottet. Det vat ett roligt och svettigt hittepå i alla fall. Tack så mycket för att ni tog med oss, Tereza, Niklas och Vincent. Och heja Frank Andersson!

Och ja, Frank hade på sig en filt också när vi åkte hem, men viktigt att inte frysa om fötterna och huvudet, ni vet.

Frank och sitt rum

Nu vet jag inte riktigt var jag ska börja. Här händer det grejer vill jag lova. Har jag tex berättat att jag går på babymassage, nä, inte det, då får jag ta det sen för nu är jag så ivrig att berätta andra saker. För vad sägs om att jag kan bita mig i tårna, tycker om banan och kan sova själv i mitt rum? Hallå, kom igen, känns inte det ganska modigt och moget, eller är det bara nybörjartur? Inte vet jag, men bra går det.

Det där med mitt rum, mamma och pappa har ju visat mig flera gånger att det är mitt rum och att alla sakerna som är där är mina och att jag ska bo där sen, men jag trodde väl aldrig att det där sen skulle vara nu. Nu ska vi förstås inte låta mamma och pappa ropa hej än, jag har bara sovit där i två nätter. Men kanske inte så konstigt att jag somnar där i min säng, ni ser ju själva, det är hur mycket som helst att titta på, klart jag blir matt och somnar sött.  Smart drag mamma!

Men vet ni ifall det finns något dåligt med att sova i sitt eget rum när man är en såhär liten kis som jag är, jag menar, mamma och pappa sover ju precis bredvid och vill jag något så ropar jag ju.  Vad tror ni?

Det där andra då, yeah well. Banan kittlar dödsskönt i kistan, katrinplommon är okej, men det tar jag mest för att ställa upp för laget och visa att jag visst kan bajsa, big time. Sen är det ju rackarns kul att leka med fötterna och helst bita mig i tårna, för att inte tala om hur enkelt det är att rulla från sida till sida, och rätt vad det är ligger jag på mage. Hur det gått till är lite oklart, så jag tränar ganska mycket på det. Sen pratar jag så högt mellan varven att mamma och pappa håller för öronen, vänta ni bara till jag kommer i målbrottet tänker jag och pratar på. Och bada, ge mig styrka, vet ni hur roligt det är att plaska i en badbalja, det skvätter överallt. Superkul.

Och just det, nu väger jag en si så där sju kilo och är 65 cm lång, alltså bara 100 cm kortare än mamma och 60 kg lättare, haha. Det var väl det för nu, snart ska jag leka med mormor och morfar.

Puss och kram så länge!

Tentan avklarad

Puh, vilken tenta sen. Alla inblandade dröp av svett. Det här med salstentor där teorier ska memoreras och sedan skrivas ner på A4 efter A4 har väl aldrig riktigt varit min kopp te, så att säga. Men det har ju gått bra ändå. Tacka vet jag praktiska övningar som kan utbringa högsta betyg och där jag känner att jag hänger med de övriga i klassen. Där jag helst är bäst, förstås.

I fredags var det en sådan tenta, där jag fick känna mig stolt över vårt hem och min känsla för färg och form. Klart att de där salstentorna också kan ge högsta betyg, men just de betygen har väldigt sällan tilldelats mig, den teoretiska kunskapen och förmågan att memorera den till då det är skarpt läge, den står min bror för, med råge.

Hur som helst så är det ju alltid skönt med ett magasinfint hem, välstädat och pyntat med små stillebens av alla dess slag och malligt att få beröm av både fotograf och journalist för att jag kan se hur det kan tänkas bli på bild. Med andra ord en väl genomförd tenta. Vad jag får för slutgiltigt betyg återstår att se, för jag har ingen aning om när och i vilken tidning det eventuellt kommer att publiceras, men jag hoppas förstås på något flott magasin. Ha.

Ni kanske undrar var Franks rum är, hold your horses, det kommer i ett senare inlägg, han sa nämligen att han ville berätta om det själv.

Hej så länge!

Förresten, kanske är det någon av er som känner att jag har minsann också ett magasinfint hem, hojta till då vetja, för trevliga fotografer och lyhörda journalister vill gärna ha nya uppdrag.

Och ovanstående kort har förstås jag tagit och ingen proffsfotograf. Bara så ni vet.

Potatisexpressen

Med ett skoskavsplåster på tummen som följd efter en ”rafsa-igen-potatis-fårorna-tävling” ser jag nu fram emot färskpotatis och sill. Det tar väl en liten stund förstås, men nu är knölarna i jorden och arbetet som jordbrukare över för den här gången. Och det gick fort som sagt. Potatissekten hade för ett ögonblick generationsskifte och blev potatisexpressen.

På avstånd hörde vi hur åskan mullrade och jag som har åska som mitt värsta deklarerade att det här med att stå på ett öppet fält är inget att rekommendera vid blixtar och dunder. Så vi arbetade på, som tur var hade Moder Tereza med förstärkning i form av tre snabba 20-åringar med eller utan gympaskor. Innan hade grabbarna undrat hur stort landet var, Tereza drämde till med ett tunnland. Haha. Skrämselpropaganda. Landet är väl typ som bassängen på Gustavsvik.

Nåväl. Vi stegade ner de olika sorterna, en potatis ner och en fot emellan. Asterix, Amandine, Rooster, Cherie och Challanger. Potäto potato.

Det var så rackarns varmt och vindstilla att svetten vattnade potatisarna innan regnskuren fyllde på. För det var inte bara knölarna som kom i jorden med expressfart, fikat hann precis tuggas ur munnen innan regnet började ösa ner.

Men nu är som sagt arbetet som jordbrukare över för den här gången, nu hoppas vi bara på bra väder och vind för att få en fin skörd. Så att ni vet.

Välkommen juni

God morgon rufsigt hår och gammalt smink. Hej ansiktstvätt och solkräm. Välkommen juni och sommarnaglar!

Plötsligt är det juni, sommarvärme och skolavslutningar. Syrenen står i blom och liljekonvaljen doftar ljuvligt. Solen strålar in bakom rullgardinen och Frank och jag ligger skavfötters på soffan i stugan. Han sover så sött med armarna uppåt sträckt, i sängen snusar mannen och jag lyssnar på fåglarnas kvitter och klappar Wilma på magen.

Nu har vi helg och jag hoppas på nya fräknar och färre myggbett som kliar. Hoppas att ni får en alldeles förträfflig 1:a juni. Det ska jag försöka med i alla fall.

Hej så länge!