Lyxproblem…

20130530-233311.jpg

20130530-233320.jpg

20130530-233327.jpg
Att förbereda hemmet för en sån här fotografering är som att gå all in för en praktiskt tentamen. Jag är helt slut nu. Lyxproblem så det skriker om det och ett eget val för att fylla på kontot för bekräftelse. Jomenvisst. Jag är stolt över vårt fina hem och delar gärna med mig av det, som ni vet.

Och som om inte det vore nog, det med att låta hjärnan spela en melodi på en högfrekvent linje för att få hemmet magasinfint, så har vi som sagt satt potatis. Och det gick undan vill jag lova, så undan att blåsan på tummen var ett faktum och fikat nästan sattes i halsen när regnet började vräka ner.

Men nu är potatisen i jorden, gräsmattan är klippt, hemmet är pyntat och jag är slut som artist. Jag som trodde att dagens träningspass var att gå några hundra meter till komposten med en full skottkärra och en Frank i babybjörnen, men se det var ingenting mot att harva över jord på potatisen i en tropiskt hetta, mer om det en annan dag.

Nu säger jag tack och god natt och på återseende.

En herrans massa…

SyrgasgubbeMan överbordGröna fingrarFiningarSå det såNy konst
Med glasögonen täckta av regndroppar går jag med raska steg i blommiga gummistövlar över stans blöta gator. En fjäril i frisyren och ett sminkat face dagen till ära. Sommarregn i spridda skurar och svala varma vindar. Frank hänger med pappa Jocke och jag passar på att uträtta ärenden.

Köper färska kryddor i kruka och jordgubbsplantor, sveper en kaffe på Kaffemästaren, säger hej till Magnussons och lånar hem finfina prylar från butik Glad. Det är nämligen dags för ett nytt besök av en fotograf och en skribent. Vad det blir av det har jag ingen aning om, men fördelen är att det blir en herrans massa gjort och hemmet blir städat och pimpat på nytt. Jag tycker ju att det är förbannat roligt att tänka ut hur det kommer se ut.

I huvudet stuvar jag om bland mina betydelsefulla detaljer, i verkligheten låsas jag att jag har gröna fingrar och hoppas på en lycklig skördefest. Tillverkar nya tavlor till kontoret och önskar att jag hade lite graffitiskills. Svettas under regnkappan på altanen och hänger upp de där sjöfartsvimplarna och tänker att alla i det här området kan ju inte ha båt, någon måste ju ha koll på signalflaggorna också. Jag tar på mig det ansvaret och inser att jag för första gången i mitt inredningsintresse och historia slänger mig med en touch av marint. Det trodde jag väl aldrig.

Fast det är klart, jag får nog öva en del på de där flaggorna, det känns extra viktigt att lära sig ’man överbord’ och ’jag behöver hjälp’. På förpackningen står det dessutom att de passar utmärkt att hissa i så väl flaggstång som båtmast, men ingenting om altan. Mer om hur det ser ut visar jag förhoppningsvis i morgon eller på fredag då jag ska duka upp för låsasfest på altanen. Roligt.

Aja. Skepp och hoj. Nu ska jag sova och imorgon ska jag stuva om detaljerna på riktigt för på fredag smäller det och innan dess ska dessutom potatisen i jorden, var är min assistent nu igen? Frank tänker ni, ja förvisso , men han får växa till sig lite först.

God natt eller god morgon.

Ljuv majkväll….

OrkidéeSippaStammenSommarängMåshängMammaNätetPärlgrändSavannenHumleblomster

När vi var på Öland så gav de isande vindarna vika för två kvällar i rad av sommarvärme och fågelkvitter, solnedgång och mosippor i motljus. En kohage full av orkidéer och en äng täckt av humleblomster.

Mamma, Frank och jag gick ner till första färisten och sneglade ut över landskapet som liknade en savann, det är bara girafferna som saknas. Det var så otroligt skönt, lite läskigt när råbocken skällde men glatt när kaninerna hoppade iväg och så fint att jag aldrig kommer bli mätt på den där miljön. Som ni märker. Oavsett om det är en snöfylld vik eller en grönskande kohage…

Bödde är tillbaka

MålaSlitenStyra uppFärdig

Väl på campingen var det dags för Bödde att få tillbaka sitt face. Jag trodde inte att det var så illa som det var, men jösses, stackars Bödde, han var helt out of office. Som tur var åkte Frank och jag till Öland med mamma och pappa, vilket innebar en vecka med all inclusive, dvs bland annat barnvakt och god mat.

Så när solen värmde asfalten och vinden susade i träden passade jag på att ge honom en uppfräschning inför sommaren. Och det är klart att skiner man som en sol på en vältrafikerad gata på norra Europas största camping så är det klart att man blir lite sliten och inte kan hålla måttet allt för länge, men nu hoppas jag att han står sig säsongen ut och kan glädja alla gäster som längtat till Böda hela långa vintern.

Och färgen räckte precis till att måla ansiktet, blev nästan som att Bödde hamnade i puberteten och fick lite skäggstubb på grund av den genomträngande asfalten. Men äsch, som ni ser blev det ju bättre än innan med tanke på att det var precis två år sedan han hamnade där på asfalten för första gången.

När vi åker tillbaka nästa gång ska jag styra upp hångelboxen (jag vet, vilken camping behöver inte en hångelbox liksom?) och fixa en hopphage, för då hoppas jag att solen skiner mer och vädret samarbetar med mig lite bättre.

Den traditionsenliga påsken

GodmorgonIsandePinneGässIdyllenHittegodsSpeja

Jaja, nu ni tänker säkert, shut up chicken, påsken är över. Det vet jag väl. Men senast vi var på Öland såg det sådär. Det var isande kalla vindar, istappar på stenarna vid havet och snövallar lite här och där. Nu har vi varit där igen. Som ni vet. Visserligen var det fortfarande isande kalla vindar men annars var det mest grönt och skönt.  Vi åkte dit för att jag skulle jobba lite på Böda, ni som följer mig på instagram vet redan vad det blev av det, ni andra blir snart varse.

Och jag tror banne mig att den friska luften rådde bot på yret för ett ögonblick och det tackar jag för, sen är jag uppenbarligen allergisk och lättirriterad över att sjuksyrror säger olika beroende på vilken medicin jag kan ta eftersom jag ammar, då jag helst vill undvika nässpray så snyter jag mig, svär lite, klipper gräset och tänker att lite snuva borde väl gå över.

Så förutom det lilla rinnande snoret så har ju veckan varit fantastiskt skön och jag ville inte åka hem idag, hade gärna stannat minst en vecka till. Men snart är vi där igen och till dess får jag redigera bilder, portionera ut inlägg och längta tillbaka till en kohage full av orkidéer och en campingplats där lugnet före stormen råder…

 

Egoboosta till sömns…

20130525-233635.jpg
Nu när jag har varit inne i en period med sviktande självförtroende och otålighet gällande mitt yttre så har jag liksom glömt bort att jag kan vara snygg, alltså känna mig så där hållkäftensnygg som ändå är lite av mitt ess i rockärmen, på något vis. Ett ess som plockas fram lite för glest mellan gångerna för mitt eget bästa, tror jag. Sen att jag aldrig är svartvit på riktigt och att jag alltid måste ha glasögon för att jag annars får ont i huvudet och bara tittar med ett öga, det bortser vi från ikväll.

För det är så sällan jag är sminkad att jag nästan glömmer bort hur bra det kan kännas med lite ögonskugga och mascara. Och när jag väl sminkar mig så glömmer jag bort att jag är sminkad, sen kliar det i ögonen och ja, ni förstår ju själva, det blir lite som ”hej kom och hjälp mig” istället för, ”shit majbritt vilken puma”…

Och anledningen till att jag sällan sminkar mig är ju för att det är så förbannat tråkigt att tvätta av sminket. Jag är med andra ord för lat för att vara hållkäftensnygg ofta och kör istället på överraskningsmomentet och förvånar mig själv där i spegeln och kan inte låta bli att egoboosta mig till sömns och visa kortet för Jocke och säga, kolla vilken snygg fru du har. Haha.

Det var väl mest det. Note to self, sminka dig oftare än en gång i kvartalet och du ska se att självförtroende kommer krypande tillbaka…

Ordning på torpet

20130523-230750.jpg

20130523-230806.jpg

20130523-230834.jpg

20130523-230849.jpg

20130523-230906.jpg

20130523-230941.jpg

20130523-230930.jpg

20130523-231029.jpg

20130523-231041.jpg
Frank här igen. Ja jösses vilken dag det blev igår. Jag skulle nästan kunna vara med på det där EFIT, dvs ett foto i timmen, det tycks ju vara ganska populärt. Men ni förstår, att uppkopplingen på den här ön är inte toksnabb så jag håller mig till inlägg i spridda skurar, annars lånar jag mammas instagram mellan varven så då kan ni kolla in mig där, sök bara på deermountain. Om ni är nyfikna alltså.

Hur som helst så följde jag med mamma till Böda, låg lite på beachen, tjenare italienare vilken sandstrand! 2 mil lång och jag var alldeles själv, blev dock lite långtråkigt så jag hoppade in i repan, tog några telefonsamtal, talade i tungor och gjorde några bokningar. Easy peasy.

Sen blev det lite ruggigt väder, mamma och jag åkte hem igen, tog en stödvila och sen var det sommar när vi vaknade. Promenad ner till havet genom en grönskande kohage. Flott ska det va. Solhatt och smörj och så lite häng på trädäcket. Finemang.

Sen gick vi till Pelle och Vailet, sköna gamlingar det där. Dessvärre tappade min vagn två däck precis när vi kom fram, tur att mamma köpt sommardäck. Sen var det gulligull och nya ansikten och joddel i nån timme innan jag knoppade in värdparets säng. Puh. Slut som artist.

Som ni ser fick jag en jordgubbstårta i alla fall. Tack världens bästa mormor för det. Idag har jag en lite lugnare dag. Tar på krafterna att jobba i repan, men nu är det ordning på torpet och tårta till lunch…

Ingen tårta…

20130522-230351.jpg
Hallå. Vad är det här. Ingen tårta. Jag som för tusan fyller fyra månader idag. Och nu sover alla. Hela huset sover. Och jag ser ingen tårta, särskilt inte i det här mörkret. Vet ni hur mörkt det blir på Öland? Tro mig, det blir väldigt mörkt.

Men okej. Ingen tårta alltså. I och för sig har jag hängt med mormor och morfar hela dagen för att mamma tydligen har jobbat på öns tjusigaste camping, så det är väl bra nog. Att vara med mormor Ulla och morfar Ove. Vi har haft det toppen. Busat, tränat gymnastik och jag har sovit ute och allt har gått som på räls.

Men imorgon får jag nog säga till mamma på skarpen, att lite jordgubbstårta vore faktiskt inte så dumt nu när jag har fyllt fyra månader. Så det så.

Fast nu får jag nog lov att sova lite, så jag har krafter nog till morgondagens äventyr, vad det än må vara. Kanske att jag kan få följa med mamma till hennes jobb och kolla läget, jag kanske kan få måla något. Äsch. Den som lever får se.

Sov gott vetja.

Slussen med omnejd

KonBroöppningSlussenTärnaGröntLönnRådjuretNaturens hus

För en vecka sen när sommarkvällen påminde oss om ljumna vindar och fågelsång gick vi som sagt på promenad med Frank i vagnen. Örebro är sannerligen vackert. Slussen med omnejd är vackert.

Räkbåten tog en tur och skapade bilkö med broöppning, kärlekspar gullade på parkbänkar och motionärer svängde med armarna i snabb takt. Båtarna hade intagit position i hamnen, tärnorna kollade läget och Naturens hus ekade tomt på sin tron. Rådjuret speglade sig i vattenbrynet och sniglarna flyttade runt med sina hus.

Ja ni hör ju. Och ser.
Slussen med omnejd är så vackert att man baxnar lite grann.

Och nu är alltså Frank och jag på Öland och insuper havsluft och tångdoft.
Jag säger som Arja Saijonmaa , jag vill tacka livet….

Kille med bit i

Bita lite
För ett år sen var Jocke och jag på Öland, jag anade att jag kunde vara preggo men slog bort tanken och försökte fokusera på att behålla toppformen inför sommaren.
Yeah right.

Fast just den helgen göttade vi oss ordentligt, nöjt i solen, tittade på kosläpp och umgicks med mina Ölandsföräldrar. Jag svepte en öl och somnade på soffan. Jag var hungrig som en varg och törstig som en vattenbuffel.

Vi hade ett break från huset hemma och lite andningspaus mellan innerenovering och takomläggning. En alldeles ypperlig helg alltså. Sen kom vi hem. Jag skulle ha koll på mensen tack vare en app och mensen borde komma när som helst, tänkte jag. Men istället pisaade jag på den där pinnen. Och resten vet vi ju. Jag var livrädd för att den lilla ärtan i magen hade fått varit på fest och inte återhämtat sig efter ölen, men se det var ju ingen fara på taket.

Och nu precis ett år senare är jag och pluset på Öland tillsammans. Tänk hur det kan bli och vilket trolleri, från ett plus av piss på en pinne till världens finaste son. Magi. Jaja, det där med blommor och bin också, men den biten kan ni ju.

Och nu har jag tagit med killen med bit i på nya äventyr. Vi ska knäcka lite extra på Böda och ha det gött med mamma och pappa.

Bara så ni vet. Hoppas att er 21:a maj blir till ett fint minne eller åtminstone en bra dag att lägga till arkivet för en finfin tisdag.

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier