Positiv energi i vinddrag

Jag har haft en av de bättre onsdagarna på länge. Solenergi, pirr i kroppen och raska steg, toppat med en saftig hamburgare och skratt i vinddrag.

Till att börja med så har jag tränat tillsammans med Moder Tereza på ett utegym, visserligen gjorde vi bara tre övningar med tre set av varje, men ändå. Man måste ju börja någonstans. Jag fick en jädra kick och har kommit på att det är dit jag borde gå varje dag när jag är ute och går med Frank, ta i utav bara helvete för ett ögonblick, känna mig stark som en oxe bland de där stockarna och sen glatt traska hem igen.

Jag fick så klart träningsvärk innan vi hann lämna området, men det kommer bli bättre.  Som grädde på moset tänkte jag delta i Olgas jeansutmaning, wish me good luck säger jag bara, nu är det nämligen en omöjlighet att få igen de där jeansen. No shit Sherlock.

Hur som helst. Sen har jag träffat Leader L och Player E, vi var och åt hamburgare på Pitchers och då förstår ni att tant Hjortsberg satt i drag. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om jag blir förkyld nu, men vem blir förkyld för att man sitter i drag liksom, jo, just det, tanter. Dessutom var läsken så kall att vi tänkte begära in sugrör för att undvika kylan mot tänderna när isen knackade på, men det hoppade vi. Jag undrade givetvis om det gick att göra något åt den där blåsten som gav mig vind i håret och susningar rätt genom öronen, men se det var inte att tänka på. Kanske är det så att en sportbar med adrenalinstinna fotbollssupportrar kan behöva lite extra kyla på sina hamburgare, vad vet jag. Gott var det i alla fall och i vanlig ordning skrattade vi glatt och en onsdag med tema positiv energi blev fulländad.

Och jag är återigen så himla glad för mina nära och kära, så idag somnar jag med ett leende på läpparna och känner hopp om sidfläsket, vänskapen och våren.

Frank som bloggkompis

Frank här. Jag tänkte att jag skulle bli bloggpolare, jag är förstås redan er bloggkompis. Men jag menar, är det något mer jag kan än äta, skita och sova så är det blogga. Så varför inte, och dessutom gillar jag verkligen mina kläder från Polarn o. Pyret, nämligen de som vill ha bloggkompisar. Inte mina kläder alltså utan Polarn o. Pyret. Jajamensan, det där, det är ren och skär reklam, men kom igen, ska jag bli bloggkompis så lär jag gå all in.

Dessvärre börjar mina första plagg jag fick av farmor strama åt lite runt min mjölkmage, så några nya plagg vore inte så dumt. Jag har förstås redan fått några fina av farmor, hon kan det där med pop tydligen. Och jag gillar ju pop i olika former. Men de är lite förstora än, okej att mamma har grädde i tuttarna men så snabbt växer jag inte.

Förutom min kalasbricka och de här fina kläderna jag har på mig så har jag kikat in andra nyheter på deras hemsida som skulle kunna passa en kis som mig, för vad sägs om en body med en herrans massa smarriga glassar, en randig overall i regnbågens alla färger eller ett par tjusiga brallor med roliga djur på. Jo, jag tackar ja. Det finns så mycket fint att jag flinar mig trött i fårfällen, blir dammig mellan tårna och kör händerna upp i luften.

Så vi får väl se, önska kan jag alltid. Jag tror hur som helst att en polare på 10 veckor skulle pigga upp vilken bloggpanel som helst eller vad tror ni?

En kiteninja och istappar…

Den första promenaden som vi gjorde ner till havet var sannerligen frisk, då blåste det verkligen småjävlar, som min Ölandsmamma uttrycker det. Kalla vindar alltså. Det var med andra ord inte jättebehagligt. Men solen sken och i lä bakom en sten var det underbart. Finvagnen hade ännu inte blivit levererad så vi tog vår transformersvagn och tog med Frank till viken, han hade på sig sina solbrillor och var intet vetande om den svarta ninjan på sjön.

För i viken såg vi en ninja som åkte kite. Rackarns i min lilla låda vad duktig han var. Han flög fram på sin bräda med sin skärm högt upp i luften, hoppade och tricksade. Han hoppade och tricksade på brädan, skärmen var mest där som en drake. Inte vet jag hur det där är riktigt, men det ser ju bra fräsigt ut. Dock skulle jag nog föredra några fler plusgrader, fast det är klart, med en ninjadräkt kanske det är överkomligt ändå, för han var ju mest på brädan och inte särskilt ofta i vattnet, om vi säger så.

Sen fick jag så klart syn på naturens eget konstgalleri, den här gången i form av istappar. För säkerhetsskull tog jag väl lika många kort på dem som på kitesurfaren. Men äsch, det är ju sån jag är, en kameracowboy som skjuter från höften.

Så håll till godo, isande vindar, fräsig kiteninja och smältande istappar…

Tillbaka i Pennybridge

Nu är vi hemma igen efter lite mer än en vecka i mitt paradis. I vanliga fall brukar det vara så att vi åker från kylan inne i fastlandet till våren på ön med förhållandevis friska havsvindar och värmande sol i hörnet av lä.

Den här påsken blev det uppenbarligen tvärtom. Visserligen har vi haft fint väder men några värmande plusgrader har vi inte riktigt känt av, nog för att Jocke hann inta en kort stund i solstolen med en god bok och en flaska påskbryggd, men själv har jag mest gottat mig åt en påskvecka med all inclusive á la Karlssons cateringstyle, liggandes på soffan med en glad Frank tätt intill, vilket givetvis är bra nog. Mer än bra nog.

Och gjort otaliga loppisfynd, dra mig baklänges vilka fynd jag har gjort, jag fick dåndimpen när jag hittade det där stället med fina prylar från golv till tak. Jag passade på att ta ut alla mina pengar när bankerna öppnade på Cypern och sen gick jag banans, inte jättebra för plånboken, men ack en sån skön melodi för samlarsjälen. Och tro mig, det där fynden är once in a life time. Jag säger bara lanthandel från 1930-talet. En cliffhanger på det och fotobevis senare i veckan…

På vägen hem idag steg temperaturen allt eftersom och när vi körde in i vårat område kantades vägen av solsuktande motionärer av alla dess slag, med andra ord är våren här nu på riktigt. Det sämsta är att det luktar unket hundbajs lite överallt (det här skulle jag kunna gorma om i några meningar men förstår att det inte kommer ha någon genomslagskraft, men svordom, plocka upp skiten efter era hundar!), det bästa är förstås resten, så som utebliven risk för att halka på en isfläck, solens värme, fågelkvitter, snödroppar i rabatterna och krokus på väg upp, snart rensopade gator och snabba steg i gympaskor.

Jomenvisst. Nu ska det bli skönt att krypa ner i sin egen säng och förhoppningsvis sova några timmar innan kiosken ska öppnas igen. Fler bilder och en och annan rappakalja från påskveckan kommer så småningom. Förstås.
Sov gott vetja!