Wilma rapporterar

Hemma

Gissa om jag spelade matte och husse ett spratt igår. Såhär var det. Jag har hört att lill-lördagar för kissekatter som mig kan vara något alldeles extra, dessutom är jag ju nästan byxmyndig i människoår räknat, kattår ska vi inte tala om, då är jag förmodligen närmare 100.

Hur som helst. Jag har sett att det bor rätt fräsiga killar i huset mittemot, så när en snubbe kom hem igår och parkerade sin vespa i garaget så såg jag min chans till lite teambuliding för att eventuellt starta ett garageband. Så jag svassade in där med hopp om en hejdeundrande fest. Jag smög omkring obemärkt och bara väntade på att festen skulle börja. Jag slickade pälsen och vässade klorna, jag var på topp.

Sen blev allt svart. Killen försvann och vespan blev tyst. Det hände ingenting. Jag sniffade runt lite och blev salongsberusad, hade roligt för stunden men blev ivrig som få när jag hörde matte och husse vissla. Hallå, jag är på fest här mitt emot, kom hit vetja! Men de bara visslade vidare och hörde inte mina discovrål. Typiskt tråkigt. Matte visslade ända fram till efter midnatt, då var ju min fest slut för länge sedan och jag hade knoppat in i en kartong.

Matte var uppe igen och visslade runt halvfemsnåret, jag tittade till med ett öga, påmindes om att jag låg i en kartong i grannens garage och somnade om. Matte fick dock fin ögonkontakt med en råbock som svassade förbi på uppfarten, hon lyssnade lite på fågelkvittret gick och la sig igen. Ledsamt förstås.

Sen har jag hört det där visslet till och från mellan regnets smattrande, den där fräsiga killen med vespan har jag dock inte sett röken av så jag sov vidare i den där kartongen till husse kom och befriade mig.

Thank god vad skönt att se dagsljus och vad glada matte och husse blev. Jag fick godis, god mat och kärlek och sen försökte jag övertyga dem att jag ville gå ut eftersom jag faktiskt har varit inne nästan ett helt dygn, och dessutom i grannens garage, snuvad på både fest och garageband. Men se den gubben gick inte, så  nu håller jag mig här och svassar omkring, precis som vanligt.

Slutet gott allting gott.

Det vete katten…

Wilma

Ja, nu är det lite jobbigt, för Wilma har inte kommit in sen igår. Katten, alltså. Förmodligen har hon sin time of her life eftersom hon aldrig tidigare har spenderat en natt ute. Hon är visserligen 14 år så man kan ju tycka att hon kan få bestämma själv hur hon vill spendera sin lill-lördag. Men ändå. Vi visslade oss trötta igår och när klockan var 00.30 så gick jag och la mig med en tår i ögonvrån. Fasen oxå. Hon brukar nämligen alltid komma när vi visslar. Kattrackare.

Jocke och jag inbillar oss att hon är inlåst i någons garage eller skjul eftersom hon är en nyfiken liten rackare. I somras hoppade hon tex in i en öppen bil, det märkte chauffören först något kvarter bort så då var det bara till att åka tillbaka med henne. Jodå.

Men jobbigt är det när jag inte vet var hon håller hus. Hon har ett rött halsband där Jockes nummer står, så om hon inte leker Pelle Svanslös med alla andra katter i området, ligger och trycker i ett garage eller, Gud bevare mig väl, har blivit skadad så hoppas jag att hon pinnar hem snart eller att någon rar själ hör av sig till Jocke för att det sitter en go liten blöt katt i deras knä. Jomenvisst.

Fortsättning följer…

Lägesrapport…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=dNMbV0QZmXM[/youtube]

Som tur är sover Frank nästan hela nätterna och vaknar vid kl 6, så även i dag plus att vi somnade om en stund till efter att mjölkglaset var uppdrucket. Skönt. Och nu verkar allt vara i sin ordning och jag hoppas som sagt att det håller i sig, för när han inte sover är han som på filmen ovan, han pratar och skrattar och sprattlar om vartannat och det är ju så vi vill ha det. Bara så ni vet.

Hoppas att ni får en fin tisdag, det ska vi försöka med nu i alla fall!
Kram so long!

Personligt vrålrekord

20130415-225412.jpg
Frank har precis haft ett personligt rekord i katastrofläge här. Håll i hatten! Stackars liten. Jag fick lov att hämta öronproppar för att inte själv gå åt. Och i vanlig ordning har jag ingen aning om vad det kan bero på, men svordom vad ont det gör i hjärtat när inget hjälper. En timmes vrål och det är inte bara salta tårar som rinner utan svetten lackar kan jag säga, på både honom och mig.

När jag inte trodde att det finns en växel till i kategorin bebisvrål på grund av magknip så är det precis det som inträffar. Tinnitusen känns oroväckande nära men jag hoppas att jag klarade mig och att Franks onda försvann i samma sekund som han blev aningens lugn och makalöst sugen på mjölk, för nu sover han med sugröret i mungipan. Mitt lilla hjärta, inte ska du vara ledsen.

Och jag funderar på var mannen som kunde tala med bebisar håller hus för så här otillräcklig och oförstående vill jag inte känna mig, det kanske inte ens var ett magknipsvrål, Frank kanske hade ont någon annanstans.

Så om du som kan tala med bebisar funderar på ett rikstäckande tvprogram så tjingpax och tuppenja för att vara först ut som gäster i nöd. Fast det är klart, peppar, peppar ta i trä, det händer väldigt sällan, men när det händer så känns det verkligen inte bra. Ledsamt dåligt faktiskt. För Frank är nästan alltid glad och tillfreds med sin tillvaro och inte alls såhär ledsen att det skallrar i fönsterrutorna och skär rätt igenom mamma och pappahjärtat.

Nej, bevare mig väl. Nu hoppas jag att vi alla får sova några timmar och att det dröjer väldigt länge till Frank blir sådär ledsen igen.

Veckans välmående

Veckans välmående

Min andra vecka av motion var inte lika intensiv som den första, men ändå bra nog. Dessvärre var jag inte heller lika disciplinerad när det gällde maten, så nu när det är måndag igen är det bara till att ta nya tag.

Minus en centimeter i midjan på en vecka är inget att hänga i julgranen, så kom igen nu mamma Hjort! Och precis som Olga och andra påpekar så är maten så himla viktig för att nå resultat, så trots att de frusna bären kan ha bajs på sig så får jag väl koka en sylt och fixa gott mellis för att veckans matintag ska bli komplett.

Hur det än blev så tränade jag enligt nedan och dubblade även plankan till 1min x 3, och satan i gatan vad det känns.

Såhär var det:
Måndag: Promenad rask takt 4,5 km + simma 30 min á 1 km.
Tisdag: Promenad 4 km, Gymmet; benböj, axelpress, marklyft + plankan 30 sek x 3.
Onsdag: Promenad rask takt 4 km. Gymmet; latsdrag, bröstpress, plankan 1 min x 3.
Torsdag: Promenad rask takt 4,5 km + simma 30 min á 1 km.
Fredag: Vilodag.
Lördag: Vilodag.
Söndag: Promenad rask tak 2 km. Gymmet; körde igenom alla ovanstående övningar + plankan 1 min x 3.

Så var det med det och ikväll blir det på med baddräkten igen och plaska på Gustavsvik. De där jeansen ska banne mig gå att knäppa innan midsommar!
Hej så länge!

Varning för orm

KryperÖgatKvismarenPohlmanGrågäss

För någon vecka sedan skyltade Nerikes Allehanda med att ormarna vid Öby Kulle hade kommit fram från stenröset och numera låg och solade i slänten. Därför åkte pappa Pohlman och jag dit för en liten expedition under tiden som Frank lekte med mormor, han får följa med när han är lite större och inte sover för jämnan.

Dock kan vi väl säga att det var buffel och båg gällande ormtjusandet i slänten. Tre huggormar var det enda som fanns att skåda och några myrstackar, så istället spanade vi lite på gässen och svanarna innan vi åkte hem igen och planerade nästa expedition, som inte har blivit av än, men som jag kan tänka mig blir till Tysslingen, såvida inte svanarna har flugit vidare, har de flugit vidare pappa?

Men fler ormar blir det nog inte, så ni som kräktes av det här inlägget kan nog känna er lugna i framtiden. Och, nej, jag kan inte riktigt rå för att jag fascineras av allsköns olika djur, där ibland ormar, så förlåt Lucy Luke, Leader L och ni andra som hatar ovanstående rackare, men jag kunde inte låta bli.

 

Impa och ympa

KoncentreradÄlskade mammaÄppelgårdenNy gardinModer TerezaFokusPomologenDrakenbergUppochnerPomologhumorMorochfar

Äppelgård och äppelvård. Pomologen imponerar och entusiasmerar på nya delägare som snart renoverar. Musteri, mustera, det här kommer bli bra. Historien vill bli en bok och vi gör så småningom ett hopkok. En bestseller i fantasin, nu måste vi bara invänta blommor och bin.

Äppel päppel pirum parum, nåt med skum, sötma och syra kommer sitta fint som en lyra. Impa, ympa och pimpa.  Nu regnblöta ägor och knoppar på vänt, snart maj och då ska vi se att ett och annat har hänt. En minst sagt solblekt gardin, tomma buteljer och med tiden ett äppelvin. Drömmar och verklighet, vi ska nog se till så att Frank och Vincent vet, var äpplen kommer ifrån så att de om grödorna blir mån.

Tänk att få ta del av denna pomologiska skatt, jag lyfter av min visuella hatt, låter rimhjärnan få fnatt och längtar till maj, solsken och bara ben…

 

Om alla hade en pappa Pohlman

20130413-093508.jpg
Om det inte vore för att termometern visar en grad, vinterdäcken fortfarande sitter på och jag har Pohlman som pappa, då hade jag trott att regndropparna som smattrade på fönsterbläcket igår kväll var ett stillsamt vårregn som gav näring till uppkäftiga tussilagor och färgglada krokusar.

Men nu har jag Pohlman som pappa och är inte ett dugg förvånad över att regnet blev till snö som tyst singlar ner utanför fönstret och ger alla solsucktande en lavett och säger, ta en skit i allt helg, våren kommer nästa vecka!

Så, om alla hade en pappa Pohlman eller åtminstone hade koll på prognosen skulle ingen statusuppdatering på Facebook handla om det vita som envisas med att återigen lägga sig som ett täcke över landskapet och få småfåglarna att skatta sig lyckliga över påfyllning av frön.

Ingen skulle svära över vädrets makter utan alla skulle bara köra på sitt carpefuckingdiem och inte tänka mer på det…

 

Rariteterna

OscariaEssoFörbjuden ingångMedicinflaskorNymålatBrioLekoSkylten

Ser ni så många fina saker!? Ja, jag säger då det, det är nästan så att jag ramlar av stolen.

På Öland hittade vi alltså en skattkista full av rariteter, inte särskilt bra för plånboken men ack så härligt för ögat och samlarhjärtat. Och om vi säger såhär, skulle det bli kris och svält kan jag sälja mina rariteter, men till dess gläds jag åt mina finfina fynd och tycker att det är helt otroligt att delar av en lanthandel och måleributik som fanns i Växjö på 1930-talet numera finns hemma hos oss. Och därmed känner sig gunghästen mer hemma än innan då han är omgiven av kompisar från sin tid, han, Brunte Legolas kommer nämligen från 1920-talet.

Förutom skorna som kommer från Oscaria som Jocke har fått av sin boss så är övriga fynd från påskens spargristömning.

För vad sägs om en gammal Essoplansch, medicinflaskor, ett urtjusigt nästan oanvänt stort Briotåg, en leksaksbil, trädgårdskorgar, liten och stor emaljskylt?! Och snacka om stor skylt sen, den färgglada skylten har suttit utanför butiken och är alltså gjord i emalj och nu bor den här. Jag säger välkommen Knut Knutsson, du kommer bli alldels till dig i trasan!

Jag är förstås mållös av prylkärlek och väldigt glad att jag hade kosing till den stora skylten, för ni ser ju själva, det är en skylt som sannerligen klär mig och vårat hem. Tack du, dam som beslutat att sälja ut skatterna från dina föräldrars gamla lanthandel.

Nu ska jag sprattla ikapp med Frank innan han kör i väg med tåget.

Russinhud och hundsim

20130408-230845.jpg
Jag krånglade på mig baddräkten likt en trollkarl som försöker krångla sig ur en liten box, sen hoppade jag ner i bassängen och simmade 1 km. Men det var inte helt lätt. Vi kan väl säga att gäststugan för ett ögonblick gjorde om sig till ett akvarium och jag undrade hur detta skulle sluta, om jag månne skulle få lov att betala för vattnet, men äsch. Jag kände mig snabb och simmade sicksack mellan motionärerna under en halvtimme, fick både russinhud och håll, men som sagt, vad gör man inte för smaljeansen.

Men det var väl kaos i basängen, som Autobahn utan simfötter och styrning. Ett simkort i det här sammanhanget borde endast ges ut till de som kan högerregeln, och det är inte många i Örebro vill jag lova. Men jag klarade mig utan fadäser. Jag tog mig genom vissa hinder och fick tillampa hundsim för att inte krocka med utstickande armar och ben, dessutom fick jag svänga förbi en snubbe med viktbälte som cirkulerade runt i mitten av basängen.

Det är säkert bara jag, men vore det inte lämpligt att de med fartränder på magen får en egen fil att plaska omkring på i snabba 2 km i timmen, eller?

Simma lugnt och sov gott, men inte samtidigt för det är absolut livsfarligt.

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier