Den där latmasken

Krubb

Förra veckan är som sagt inget att lägga till historien som den då jag tränade mest och förlorade flest centimeter i midjan. Nej och åter nej. Men det gör inget. Jag tar nya tag nu. Eller gör inget, det var väl förstås tråkigt att jag tappade motivationen där en stund och istället tillät mig att vara lat, men det betyder inte att jag har ätit mer eller tappat det helt. Nixpix. Så som sagt, ge mig en månad till och de där smaljenasen ska komma på utan större ansträngning. Så får det bli.

Skippar en summering eftersom det bara blev ett pass på utegymmet, några plankor i spridda skurar och så en herrans massa promenader med Frank i mer eller mindre rask takt.

Joråsåatt. Nu ska jag sova så att jag orkar gå på promenad imorgon innan frukost, det tänkte jag skulle bli mitt nya, vad tror ni om det?

Sov gott raringar!

 

Mer finheter

TjusigaFinheterFinastePlockmatFranks sängÄlskade

Eftersom Frank som sagt fyllde tre månader förra måndagen så kan vi säga att Jocke och jag tog tillfället i akt och firade hela veckan mer eller mindre. Imorgon är han dock 14 veckor, så hur det där ligger till med månader, dagar och veckor verkar ju vara lite rappakalja. Och självklart vet jag att det är olika många dagar på en månad, jag är ju inte helt koko, men ändå. Från och med nu tror jag att jag räknar Franks liv i månader, i alla fall fram till att han fyller 1. Undra hur många veckor jag är, exakt…?

Nåväl. Vi firade bland annat med god mat, plocktallrik med smaskiga ostar, goda korvar och feta röror. Och så var Frank och jag i Örebros gladaste butik och köpte ett gäng roliga djur som får stå på kontoret till Frank har blivit större och kan leka med dem. Han fick en ny nappflaska också som ska motverka eventuella vrål där öronproppar är ett måste för föräldrarna och hittills verkar den fungera fint. Ja, jag ammar, men Frank får ersättning ibland på kvällarna för att det känns som om han blir mer mätt då, så härja inte om det nu.

Sen så har jag dagen till ära plockat bort hans babynest och bäddad och gjort fint i sängen. Som sagt så har jag lite svårt för det där med spjälskydd, men nu har jag hittat ett i fin färg. Frank kanske bli alldeles vimmelkantig av alla prickar så det kan bli så att jag måste sy på något på insidan så att han inte blir sjösjuk när jag vyssar honom till sömns i sin säng. Bara så ni vet.

Ja det var väl mest det. Huset är städat, rosorna håller ställningarna ett tag till och finheterna fortsätter att vara stolta medborgare i mina pryttelsamlingar…

 

Allergi eller…

20130429-090336.jpg20130429-090344.jpg

Alltså. Allergi är väl djävulens påfund, vad är det för ett hittepå. En ögonskugga av kli och en näsa som vid hastig inandning totalvägrar att utföra sin primära uppgift. Jag blir alldeles matt. Eller är näsans primära uppgift att lukta och inte andas, hur som helst så blir det ju galet svårt att lukta om jag inte kan andas med näsan.

Det var precis lika illa för ett år sedan, men då inbillade jag mig att det var gravidsnuva, något som jag vid det laget inte visste om än, men som jag senare antog. Tills nu. Nu när det är likadant igen och jag inte alls är gravid. Så då är det väl bara till att köpa någon slags medicin. Vet ni vad som är bra för mig som ammar och inte är särskilt förtjust i nässpray? Nej, det är ingen gåta, bara ett litet rop på hjälp.

Så då kanske det inte är så konstigt att jag har varit lat den här veckan, låtit latmasken och snuvan gå hand i hand under tiden som jag har sovit räv med min son. Vaknat, känt mig som bakis, snytit mig och försökt somna om. Eller i alla fall göra mindre krävande aktiviteter.

Så nu får vi se vad den här veckan kan erbjuda, jag har i alla fall haft en grymt skön start, morgonpromenad med Frank i babybjörnen. Gött mos. Hoppas att ni får en fin måndag!

 

Studsmatta och tropisk hetta

MumsVälgrillatGrillfest

Jajamensan, nu är studsmattorna framtagna, vinterdäcken är undanplockade och äppelträden klippta. Bilarna tvättas längst med gatan och barnen leker i vattenpölarna. Flugorna förvirrar sig in i vårstädade hus mot en säker död och solen gassar på mot husväggen. Citronfjärilar fladdrar förbi och tuppen gal längst ner på gatan.

Lunchen intas utomhus och en försmak på sommaren smeker min kind och ger mig nya fräknar på näsan. Det grillas till middag och glädjerop om den lyckliga vardagen utropas, sportbilar accelererar och brorsan presterar. Familjen framför allt.

Motorcyklar brummar förbi och gruset sen den långa vintern ligger kvar som balansövningar för knuttar. När ska allt detta grus sopas bort och var tar den vägen, finns det ett gruslager?

Jocke sågar ner äppelträd med dröm om ett garage, Frank sover gott i vagnen utan den tjocka åkpåsen och jag skattar mig lycklig över min tillvaro. Med eller utan smaljeans så hoppas jag att Frank aldrig önskar sig en studsmatta och att den tropiska hettan kommer tillbaka snart och välkomnar den svenska sommaren med öppen famn.

Jösses vilken härlig helg vi har haft, bäst att hålla huvudet på skaft, så att minnet stannar kvar länge, länge…

Självklart håller Jocke i gaffeln med Frank, don’t you worry child.

 

Kaffetrend

KaffemästarnaMackanMattuesStiliga herrarGott kaffe

Så när jag hade krigat på mig brallorna så gick vi till Trendmässan. En mässa likt de flesta hem och villamässor. Vi gick dit enkom för ovanstående kaffemästare och för att få lite hum om diverse garageportar, då näsa projekt i Astrid Lindgrens värld är att bygga ett garage. Sen huttrade vi runt ett varv i ishallen, konstaterade att det inte var så mycket med det där och var nöjda med det vi hade fått för vårat ämnade besök.

Och med risk för att bli tjatig, har ni inte besökt kaffemästaren på drottninggatan 7 så gör det för bövelen. Särskilt om du älskar kaffe, men gillar du te och smarrig choklad så är det också en anledning bra nog för att besöka stans trevligaste gossar.

Gör’t bara!
Eller kolla in deras hemsida här!

 

Närmar mig smaljeansen

Hips don't lieGött.jpgHello.jpg

Nu börjar det likna nåt vill jag lova. Trots en vecka där jag har legat sked med latmasken och endast tränat en gång så krigade jag på mig ett par gamla jeans. Och lyckades. Visserligen sitter jeansen kvar när jag väl har tagit av mig dem, men äsch, det är väl fint med strukturerade lår och en linning i midjan framåt läggdags. Jomenvisst.

Så jag klappar mig själv på axeln en smula, dribblar bort latmasken och tar nya tag till Olgas jeansutmaning, den har nämligen inte deadline förrän om en månad och då borde jag ju lyckas få på mig brallorna utan större besvär. Och helst inte ha så rackarns mycket fläsk att det hänger över kanten. För även om jag fått en flicknäve nytt självförtroende och en gnutta ytlig lycka så är jag ju inte nöjd. Jag har 10 kg kvar till mål, mål som i den vikt jag hade innan jag blev gravid. Men å ena sidan är jag väldigt nöjd med att komma i mina vanliga kläder, sen är det väl egentligen lite skitsamma vad det står på vågen.

Å andra sidan så vill jag ju komma i kläderna utan att bli svettig och utan att vara skitorolig för att brallorna ska spricka vid minsta lilla naturliga rörelse, som att knyta skorna. Exempelvis. Så jag kämpar vidare.

Men hur det än är så är det skönt att få känna sig snygg.

 

Frank om sprutan

20130426-145416.jpg

Dra mig baklänges på en skotkärra fram vilka sprutor jag fick igår. Kids får tydligen sprutor när man har uppnått en ålder av tre månader. Bring it on tänkte jag först, men nålen var ju typ lika lång som min underarm. Kom igen, vi behöver väl inte överdriva. Visserligen hade mamma sagt att jag skulle få en spruta och att det skulle gå bra, det gör ont för stunden och sen går det över. Tjena mittbena! En spruta. Två. Jag fick en i varje ben.

Först fick jag sockervatten i munnen för att vilseleda mina känslor, men se den lätta gick jag inte på, jag är ju inte blind. Jag såg väl att barnmorskan hade en gigantisk spruta och jag visste att det inte varken var mamma eller pappa som skulle få den. Så jag stålsatte mig, försökte charma sköterskan med ett smile men hon bara tryckte in nålen och försäkrade mig om att det var för mitt eget bästa. Jag darrade på underläppen och skrek till för att visa att det där inte var riktigt bekvämt, sen var jag ledsen i pappas famn en stund innan jag återigen visade mig från min bästa sida.

Men som sagt, det var ingen liten spruta och jag blev lite hängning fram på eftermiddagen. Och fick nog lite feber, för jag har aldrig varit så svettig i hela mitt liv, och då låg jag bara still, jag sprattlade inte ens lite. Men nu känner jag mig mycket bättre, det bästa av allt är ju att kiosken är öppen när helst jag vill och då leker livet vill jag lova.

Förutom de där sprutorna så fick jag hoppa upp på vågen och trycka till med hela min kroppshydda, nästan 6 kg nu, 5965 g för att vara exakt. Sen ställde jag mig mot väggen och nådde upp till 62 cm. Finemang.

Så, så var det med det. Sen har tydligen mamma och pappa firat hela veckan bara för att jag har fyllt tre månader, men det vill nog mamma berätta om själv.

 

Till Frank från Wenche

20130424-223726.jpgwenche designHyggen
I tisdags fick vi finbesök, fint för att det var första gången vi sågs på riktigt, Wenche och jag. IRL, alltså. Roligt på något vis. Vi känner egentligen inte varann men jag är ju som sagt ett stort fans till hennes design, en design som jag första gången fick syn på tack vare bloggen Anna ritar och sen dess kan vi säga att jag är lite av en stalker på Wenche a.k.a w:form.

Det är hon som bland annat har gjort de där superfina elefanterna som jag har klistrat fast på väggen i Franks rum. Och så den där toksköna hyggedräkten (hygge betyder typ mys på dansk, roligt om ni försöker läsa på danska) som jag har en av och som jag nu även har köpt en lika till Frank. Den kommer bli perfekt till dagis sen. Mamma och son i lika kläder, då kommer väl fröknarna undra vad det där är för en cirkusfamilj, men äsch. Jag står fast vid att sparkdräkt för vuxna är ett skönt och bra hittepå.

Och förutom den tjusiga hyggen så köpte jag några virkade flugor till både Jocke och Frank så att även de kan matcha varann. Och det bästa av allt, det kom med en väldigt fin krokodil i hatt och med mustasch och vassa tänder på sniskan.

Så nu är hela familjen fans till w:form och vi tackar det ödmjukaste för besöket och hoppas att vi ses snart igen!

Kolla förresten in w:forms hemsida här!

 

Frank på gym

Roligt juJahajaSprattlaHallå där!

Nej, jag blev ingen bloggkompis till Polarn O. Pyret, men lika glad är jag ändå. Jag är ju fortfarande eran kompis och dessutom sprattlar jag på bra i mina färgglada plagg från Littlephant. Och är plaggen inte färgglada så skiter jag ner dem så att de i alla fall blir gula, för gult är ju inte fult, bara något osmakligt när färgfläcken är placerad strax över blöjkanten på ryggen, men äsch. Jag är som sagt lika glad ändå. Fast mamma och pappa envisas förstås med att försöka få bort de där fläckarna men de verkar inte ha hittat något bra mirakelmedel, vet ni vad som funkar?

Hur som helst. I dag härmade jag mamma och gjorde pruttljud med munnen, hur det gick till är lite oklart, men bra blev det och många bubblor fick jag till. Mamma kallar mig för bubblaren mellan varven och får jag tillräckligt mycket uppmärksamhet kan jag ligga och sprattla, skratta, bubbla och tala bra länge i mitt bättre begagnade babygym(tacka vet jag blocket) med spöket Laban. Vem han nu är, tydligen har han i alla fall en prickig hund på ett moln och just den hunden är jag väldigt bra på att ge en skjuts med foten. Vilket hittepå egentligen. Fast nu är jag pretty tierd, har ju gymnastiserat ganska flitigt idag, faktiskt.

Så god natt godingar!

YouTube Preview Image

 

Tant Gredelin

RobynTant GredelinIMG_3359

I går var Tant Gredelin på besök och stuvade om lite i sovrummet. Det blev inte så pjåkigt. Tur att jag har så många tavlor som matchar diverse överkast och dylikt att det bara är till att stuva om.  Och färgglada strumpbyxor, då blir ju allt lite roligare.

Tavlan är för övrigt ett fotografi som jag tog när Jocke och jag var på Robyn, sen har jag förstorat det på canvas. Robyn är den gulvita ljuskällan. Och självklart var det medvetet att det skulle bli fart och fläkt i bilden, nog för att jag säkert var skakig på hand tack vare hennes grymma konsert, men någon måtta får det vara på okontrollerade ryckningar. För övrigt kan jag ju påstå att det är ett enkelt pyssel för att fixa rolig och annorlunda konst. Om du dock inte har någon fräsig konsert inbokad så går det lika bra att ta en tur med bilen och fotografera trafiken samt närliggande skyltar som helst lyser och röra lite extra på kameran samtidigt, men för guds skull, se till att någon annan kör så du inte blir en allmän trafikfara, det är ju direkt livsfarligt och inte alls bra konst på något vis.

Så då vet ni. Men det bästa med igår var att vi fick besök av w:form a.k.a Wenche, men det berättar jag mer om snart.
Hej så länge!

 
1 av 512345