Dagens Frank

Alltså jädrar i min lilla låda vad mamma envisas med att ta kort på mig. Nog för att jag är söt som socker, men kom igen, så ofta behövs väl inte. Både igår och idag och precis innan jag ska ta min förmiddagstupplur, det känns inte helt okej. Som ni ser protesterade jag lite idag. Fast jag var finklädd, med fluga och hängslen. Det är ju lördag och solsken så då kan man ju få klä upp sig lite.

Tydligen hade jag fått en herrans massa små paket av min mammas moster Barbro. Ser ni, jag räknade till hela 15 stycken och alla har hon gjort själv, slagit in små askar av en almanacka. Vilket pyssel. Och i varje liten ask ligger det en bil. Men jag fattar inte riktigt än vilken nytta jag har av dem, så mamma la tillbaka dem i askarna så länge. Men ändå, gud vad snällt. Tack Barbro, hoppas att vi ses snart så att jag får tacka dig ordentligt.

Sen så fick jag en sup mjölk och så fick jag sova i vagnen under tiden som framor gick på promenad med mig ute i det sköna vädret. Då fick Wilma leka med mitt paket en stund. Och nu har jag vaknat, skitit ner hela mig, fått ny blöja av farmor och är väldigt hungrig.

Så vi hörs säkert snart igen!
Kram till er godingar.

Marschera mera

I går gick alltså Moder Tereza och jag barnvagnsmarschen här i Örebro. Det var tydligen andra året i rad som RFSU i Örebro var med på marschen. Förutom det primära syftet att manifestera för mödradödligheten så delades det ut urtjusiga regnskydd till vagnen. Dessvärre trodde RFSU tydligen bara att det skulle gå fem stycken i marschen i Örebro, för så många vagnar var det som hade fått fina skydd. Nu gick jag ju inte för att få en gåva utan för att visa mitt stöd, men det hade varit fint med ett fräsigt och annorlunda regnskydd som är gjort för den goda sakens skull.

I Stockholm däremot var det utdelning av rosa moderkakor, låter ju smakskens och en massa vagnar med fina regnskydd. Där marscherade de till rikstaden och lämnade över krav på bättre villkor för världens kvinnor, varje dag dör nämligen 800 kvinnor världen över på grund av att de saknar tillgång till preventivmedel, säker abort och mödrahälsovård. Uschamig. Och tänk vad lyckligt lottad jag är och vi som bor här.

Här i Örebro var det som sagt fem vagnar med regnskydd och övriga 20 hade inga, så de flesta som såg vår lilla marsch undrade vad det var frågan om, om mammamaffian hade gått bananas i vårsolen eftersom det inte var så tydligt med vad vi sysslade med och vi gick heller inte så långt, men vi syntes i alla fall. Tereza och jag syntes till och med så bra att vi fastnade på bild.

Här kan ni läsa mer om marschen och dessutom se bilden på Moder Tereza och mig. Tjusigt. 

Var det någon av er som gick?

Barnvagnsmarschen

Internationella kvinnodagen och precis ett år sedan vi fick tillgång till huset. Det förstnämnda ska firas i form av barnvagnsmarschen, för den gods sakens skull. Det är en manifestation som RSFU ordnar i 33 olika städer i Sverige för att stoppa mödradödligheten. I Örebro är det samling vid slottet kl 13, någon av er som ska gå?

Det förstnämnda skriver jag mer om sen, när jag har uppfunnit mer timmar och när Frank inte ligger och sover på mig med tutten i mungipan och luftsnuttar. Haha. Med andra ord var han inte nöjd så länge på fällen…

Kärlek i en hattask

Jag tror inte att jag skulle behöva skriva ett enda ord här, ni ser ju själva, jag dör sötdöden lite grann. Och honom har jag gjort tillsammans med min man, det är ju egentligen helt galet bra. Ett mirakel. Jag bölar av lycka. Jag tänkte också somna om, men jag hittade ingen stor låda som jag gulligt kunde krypa ihop i, så jag hamnade vid datorn istället, tur var väl det.

Egentligen tog jag fram kameran för att dokumentera de fina stickade kläderna som Frank fått av min andra moster, moster Inga. Så himla söta och passar perfekt. Tusen, tusen tack för det. Inte särskilt snällt att först sätta på honom kläderna precis när han hoppar på sömntåget och sen dessutom stoppa ner honom i en hattask, men jag kunde inte låta bli.

Nu sover han gott på fällen i sängen, så ni behöver inte vara oroliga.
Och jag ler så att jag får ont i kinderna…

Vårkänslor

Slussen, bred om stussen. Glad and, kamera i min hand. Torkad ljung, idag känner jag mig ung. Solsken i blick, vårkänslorna ger mig en kick. Elektricitet, jag tror jag går bet, på grönskan som tittar fram, jag blir alldeles varm…

Innan Frank och jag svettades på crosstrainern så gick vi på finpromenad in the area. Och nu känner jag att det finns hopp om våren. Snödroppar i grannens trädgård, värmande solstrålar och glada änder. Knoppar på träden, sovande gosse och bänkar som längtar efter besökare som äter glass. Solglasögon, fröståndare och harlekinbjörkar.

Trots att jag lyssnade på Hanna och Amandas podd så kvittrade fåglarna så glatt att de inte gick att undgå. Jag slirade runt på smältande is, stannade upp och fotograferade.

Med andra ord en hejdundrande bra förmiddag, full av vårkänslor och kärlek till livet…

Målbilden…

Ovanstående donna fanns för precis ett år sen, då var jag banne mig i toppform (även om jag ville få ännu mer konturer på min styrka), lyfte 100 kg i marklyft, vägde 57 kg, fixade en träningsblogg och såg fram emot att kunna vara hållkäftensnygg i bikini till sommaren. Sen vet vi ju alla vad som hände. Jag pissade plus, vägde 60 kg när jag skrev in mig hos barnmorskan i maj, blev bagare innan Frank kom ut och jag vägde in mig på förlossningen med en matchvikt på 85 pannor kärlek. Joråsåatt.

Nu väger jag 72 kg, lyfter Frank som väger 5 kg och har aldrig varit så glad över att väga 72 pannor kärlek. Haha. De första 10 kg efter förlossningen försvann magiskt redan efter en vecka, men nu krävs det arbete för att bli av med resten. Det här med amningsmirakel tycks inte vara något som jag har belönats med, eller när sker det? Min taktik är att minska på kolhydrater, träna så gott jag kan och givetvis gå promenader med Franken.

Och tro det eller ej men idag har jag träningsvärk i magen. Gött mos. I måndags gjorde jag mitt första pass från Olgas bok. Bara att kränga på sig träningskläderna, dra in magen och svettas lite kändes väldigt bra. Sen att magen låg på linningen och att brallorna halkade ner mer och mer efter varje övning så att mitt ass hade kunnat spela in stunts åt Ronny och Ragge är väl bara ett tecken på att jag ska fortsätta med det här. Jocke och jag konstaterade att det var en jädra tur att jag inte var på gymmet i den där outfiten.

Så idag gick jag 30 minuter på crosstrainern med Frank i babybjörnen, efter fem minuter fick jag lockigt hår av all svett, efter 15 somnade Frank och efter 30 klev jag av och ville dricka upp hela Hjälmaren, så efter några shottar lyckades jag med plankan på tå, visserligen bara 3×30 sek, men jag måste ju börja nåonstans.

Så nu känns det som om jag är på G igen, kanske att målbilden är orealistisk, men vi får väl se hur jag ser ut om ett år, det borde banne mig gå, vad tror ni och tycker ni att jag ska skriva om min träningsresa på Ottars magi?

Frank och föräldragruppen

Idag fick jag följa med mamma till BVC för att träffa andra mammor och bebisar. Jag sov hela vägen dit i min nya vagn, var ju tvungen att prova den, det gick utmärkt. Skönt med sånna där gamla farkoster. Men ni ska inte tro att jag fortsatte att sova när vi kom dit, nej, nej. Först var jag förstås lite lugn, så att jag inte skulle skrämma de andra kidsen, men sen la jag av en brakare så att det ekade i väntrummet.

Mamma bytte blöja på mig och då visade det sig att hon har tagit på mig en alldeles för liten body, hur schyst är det när man ska träffa sina polare för första gången, inte särskilt. Ni ser ju själva, där fick jag en magtröja helt plötsligt, jag som försökte hålla en lagom profil, klart jag blev lite skeptisk. Så bara därför protesterade jag en gnutta, mamma förstod ju inte att det var därför som jag blev lite lack, så hon serverade mig mjölk för säkerhets skull, yes asså tänkte jag och tuttade glatt i mig under tiden som de andra mammorna diskuterade diverse föräldrafrågor. Har man satt på mig en body som blir en magtröja så får man ju skylla sig själv om man inte kan vara med i samtalet, för att titta på när andra äter tycker varken mamma eller jag är trevligt så vi satt i ett rum bredvid…

Sen kom mamma och jag överens om att jag var mätt för stunden, då bajsade jag lite igen och fick en ny blöja, bodyn kändes vid det här laget som en fara för allmänheten eftersom knapparna smattrade upp gång på gång. Mamma gav upp och jag fick hicka. Men då förstår ni fick jag syn på en söt tjej, spanade lite på henne och försökte finta bort hickan och fokusera på pinglan precis bredvid. Hon var inte ett dugg intresserad. Men jag blev lugn och glömde bort att jag hade magtröja.

Sen var det tydligen dags att gå hem igen. Jag somnade så fort mamma la mig i vagnen och sen drömde jag om att de där med föräldragrupp kanske kan bli bra ändå, särskilt om man får träffa söta tjejer och goa killar, så jag följer nog med nästa gång också.

Dagens lyx

Yes asså. Jag hittade den här godingen i en tidningsannons och var snabb som attan med att roffa åt mig den. 500 riksdaler, vilket fynd (hur många barnvagnar kan man ha till ett barn tänker ni då, men det är inte för inte som min pappa har åtta borrmaskiner, say no more). Den har bara använts till ett barn och det var prick 27 år sedan. Så nu kan vi fingå på Öland också. Tidigare har den bott i Nora och nu ska den få bo på Öland. Så himla glad är jag för det.

Gladast är jag tack vare mina kära föräldrar som alltid ställer upp, så då kunde pappa och jag åka dit och köpa vagnen samtidigt som mamma var hemma och hade koll på Frank. Frank sköter sig ypperligt för han sover fortfarande i sin vagn på verandan och mamma fixar lunchen.

Snacka om lyxig måndag!
Tack världens bästa mamma och pappa för det!

En björntjänst

Eftersom Frank numera alltid vaknar klockan tre och får mat och sedan somnar om ett par timmar så är jag inte helt pigg när vår vuxendag drar igång (vad trodde du liksom, du är mamma nu) dvs. då det förväntas att man är någotsånär vaken, pigg på promenader och redo för att fånga dagen. Så istället för att trotsa tröttheten och göra någon slags nytta så somnade jag som en stock i soffan, vaknade av att norrmannen vann Vasaloppet och somnade om tills nu.

Tack vare min norrman som tog med sig Frank i babybjörnen och gick till farfar. Snacka om björntjänst. Och vilken bra grej den där bärselen är, Frank somnar närhelst vi börjar gå runt med honom, stå eller sitta still är inte att tänka på mitt på ljusa dagen, ju mer rörelse ju längre tid sover han. Och som sagt, vi börjar lära känna varandra, våren närmar sig och snart är det påsk. Som jag längtar till påsken.

Kanske att jag skulle försöka mig på ett litet träningspass à la Olga innan söndagen är passé. Då skulle ändå jazzen hålla käften och jag känna mig bättre till mods. Återkommer i den frågan.

Men först måste jag fixa någon slags krubb. Bara så ni vet.

Glad gosse

Här ser ni vilka fina klossar jag köpte på den glada butiken. Jag har letat efter sånna och blev väldigt glad när jag fick syn på dem, hade velat köpa hela burken eller åtminstone hela alfabetet men det gick inte för sig. Kanske går dit igen och sätter mig på golvet och rafsar runt i glasburken bland klossarna. Vi får väl se. Så länge är jag väldigt nöjd med dessa. Och den fina roboten som går att vrida upp så att den mekaniskt går iväg på golvet. Tjusigt.

För att inte tala om självaste Frank, han är ju så franktastic att jag går åt. Men honom hittade jag ju förstås inte på butiken, även om hela han uppfyller alla kriterier för att ha en butik som heter glad. Undra vad han skulle sälja i sin butik, urväxta bebiskläder, bajsblöjor, första skivan med absolut grymtande Frank och kanske tips på tillsynes obekväma sovställningar. Glatt. Något sånt säkerligen.

Jaja. Vasaloppet fortsätter i bakgrunden och jag funderar på att gå och lägga mig igen, nu när pappa Jocke är i farten och hela familjen har fått frukost. En promenad i solen vore förstås skönt, men inte lika skönt som en gnutta sömn, för som sagt det verkar som om Frank lägger en bra grund för många framtida yrkesval, exempelvis bagare eller tidningsbud…

Hoppas att ni får en fin söndag!