Mina gamla hoods

Old timesLänge senRudbecksgatanJomenvisst

När vi var ute och gick i söndags så gick vi förbi min första och enda egna lägenhet, den som även kan benämnas som min singellya. Rudbecksgatan var adressen och där bodde jag i fem år innan jag träffade mannen i mitt liv. Tack gode gud för att jag träffade honom, the one and only Joakim.

Den lyan där det var otaliga tjejfester, spring i trapphuset mellan bästa grannarna, där jag pluggade till sent in på natten, där jag tog ett glas vin en fredagskväll i min ensamhet och glatt dansade runt med dammsugaren iförd klackskor och funderade på vem jag skulle dela framtiden med. Där jag hade en tjocktv stor som en flodhäst i vardagsrummet och där discodängorna gick varma ur de meterlånga högtalarna. Den där boxningssäcken fick ordentligt med stryk mellan varven och där jag odlade tomater på min franska balkong.

Den där lyan hör ihop med vuxenpoäng, universitetsstudier, rappakalja och hittepå. Och titta på gamla kort när snön singlar ner utanför fönstret borde vara en av de bästa sysselsättningarna för en dag som denna. Jag skrattar så att Frank undrar vad det är frågan om och är väldigt tacksam för att den där tiden är förbi. Jag är ju så himla mogen nu. Jomenvisst.

Puss på er!

 

Franktastic disco

YouTube Preview Image

Som sagt så byter jag ut jazzen mot disco nu. Och självklart vill Frank vara med och dansa, det här med att sträcka upp händerna är hans grej. Och att jag har dålig taktkänsla och är lite snuvig likt Gina i mello, det får ni stå ut med. Söt som socker är han i alla fall min lilla discokula. Ha.

 

Frank och seglartröjan

Segeltröjan

Imorse provade jag den här fina tröjan med segelbåtar på. Jag har liksom sneglat lite på den där den legat i byrålådan men anade att den skulle vara för stor. Fast nu tänkte jag att jag hade växt till mig lite så att den inte skulle vara gigantiskt. Inte så mycket hockeyspelare liksom. Men ni ser ju själva, jag har lite att växa i så att säga. Nu är det mer som ”pappa-jag-vill-ha-en-italienare” (och vad ska jag med en italienare till?) än ”skepp-och-hoj-jag-är-redo-för-sjön”.

Fast tur är väl det för nu är det ju så förbannat kallt att det bara är skönt att ha något att växa i, dessutom har mamma och pappa bara en kanot och det är inget som man bara kastar ut på isen och leker sjörövare i, nej, se den gubben går inte. Men den rara damen som har stickat den här fina tröjan, hon och hennes man har en stor tjusig segelbåt, så när jag har växt till mig så kanske jag kan få kolla in den skutan och då sitter förhoppningsvis tröjan precis som den ska.

Tusen tack snälla grannen för den fina tröjan, den är ett konstverk och värmer bra en dag som denna!

 

Kontrollbesiktning

Babysim

Neje, jag ska inte berätta ingående om det heller, bevare mig väl. Men nu är gäststugan godkänd och inte längre ett tänkbart objekt för fuskbyggarna, det känns bra. Sen måste jag ju bli världsmästare på att knipa, men jag tränar på det. Så kanske att jag krånglar på mig den där baddräkten snart och kör några kärringvändor i bassängen, jag menar då är kroppen ändå under vattnet så det är inget att skämmas för.

För det här med den där jazzen, det tycks vara slut på det nu eller så går det bara längre stunder mellan gångerna då tonerna sakta spelas upp, för nu känner jag mig väl till mods och inbillar mig att det visst inte ska ta ett år att komma i mina vanliga brallor. Gravidbyxorna börjar nämligen bli för stora och de andra är fortfarande för små, så jag befinner mig i något slags mellanland.

Och nej, klart att jag inte skäms för min kropp, tycker bara inte om den lika mycket som innan, men det ska jag inte tjata mer om nu. Det är som det är och jag är frisk och jag har en fungerande mjölkkiosk och ett lyckligt barn, så jag är tacksam så det förslår.

På tal om bassäng så badade Frank och jag i morse, han gillar verkligen att utöva ryggsimmet i sitt riktiga element, så som han tränar så förstår jag honom, kul att bara köra torrsim liksom…

 

Gårdagens fynd

20130318-185131.jpg20130318-185153.jpg20130318-185223.jpg20130318-185230.jpg20130318-185239.jpg20130318-185315.jpg
Sådärja. Då har Frank och jag sovit sen innan klockan åtta, jag i soffan och Frank hos pappa Jocke. Gött. Men innan dess så har vi varit på långpromenad idag, känns som om vi gick en halvmara, jösses, inte konstigt att jag minskar i omkrets. Nu ska jag förstås inte ropa hej än, men tydligen har helgens motionslopp i gång genererat i ytterligare en minskning på tre centimeter, här händer det grejer. Jo, jag tackar ja!

Fast det var inte det jag skulle berätta om nu, nej för ni undrar säkert vad det är för en sovsäck jag a.k.a dubbelbrillan har på mig. Jo, det ska jag säga er att det var gårdagens fynd från Monkii och jag är helnöjd, den där sovsäcken parerar varenda isbjörn som flyger förbi med isande vindar, så himla skönt. Inte isbjörnarna som viner förbi och stryker över mina kinder utan jackan som värmer från topp till tå. Och 200 spänn för en sovsäck som räddar mig från kylan känns lite som en magisk cape. High five för det.

Men nu ska jag somna om igen och för er som undrar är isbjörnar en metafor för sjuhelvetes kyla och imorgon kommer det dessutom toppas med snö, så bli inte förvånade om det snöar, spill ingen energi på att bli förbannad på det utan klä på er ordentligt och tänk att det visst kommer bli vår så småningom, för det blir det alltid.

Nu sover vi, Frank har också somnat om med en tutte i mungipan, tydligen det bästa sättet att somna på.
God natt raringar!

 

Workout baby

20130317-221501.jpg20130317-221511.jpg20130317-221519.jpg
Först 30 minuter på crosstrainern med Frank i babybjörnen och värmande stödstrumpor längst med vaderna. Sen Olgas program från boken, dvs diverse magövningar. Jag avancerade på plankan och gjorde 3×50 sekunder. Det tar sig. För övrigt har som sagt den här veckans motion endast bestått av barnvagnspromenader, men jag avslutar veckan på topp. Det känns bra, klapp på axeln och god mat som belöning.

Vissa lägger sitt barn i barnvagnen och kör över en tröskel för att få lillen att somna, jag sätter Frank i babybjörnen och går på den gnissliga maskinen. Frank somnade efter fem minuter, min högra fot efter sju och resten av mig kommer somna nu.

God natt raringar!

 

Dagens promenad

PåskkärringEn gul bilRelaxaMinigolfVarningEn grön bil
Med solsken i blick och bestämda steg korsade vi hela stan idag för att hämta ut våra simkort på Gustavsvik (varför heter det simkort till telefonen egentligen?). Ni vet dom där korten som vi köade för x antal timmar innan jul med framtidsplaner på en simkarriär bland pensionärerna i fållorna för motionssim. Dom hämtade vi. Inte de till telefonen alltså.

Och jag hade till och med sminkat mig för att jag visste att det skulle fotograferas för att kortet skulle få min identitet, men så blev det inte. Lite mycket folk framför kameran, eller nåt och lika bra var väl det, för varför skulle jag vara sminkad om jag ska simma, sånt hittepå sysslar de bara med på kändishoppet på TV3…

Nåväl. Imorgon ska gäststugan down stairs genomgå en kontrollbesiktning, sen hoppas jag få kränga på mig min numera aningens tajta baddräkt och simma den lagom igen. Fryser av bara tanken på det kyliga vattnet i bassängen, men en kilometer i veckan känns som en genomförbar ambition. Eller okej, varannan vecka då. Men då är frågan, om mjölkkiosken är på vid gavel vid dessa tillfällen blir det fartränder efter mig då likt en båt som läcker olja eller tror ni att det går bra ändå?

Hur som helst. Det blev en stadig promenad med en sovande gosse i vagnen. Han sov hela tiden och åkte obemärkt förbi vakthundar, en och annan tupp, en igenväxt minigolfbana, en lunch på McDonald’s och ett reafynd på Monkii. Vad det var för fynd får ni se en annan dag.

Simma lugnt!

 

Mammarazzi

Idioti

Seriöst. Det är sånt här man läser om i tidningen som aldrig slutar bra. Man, dvs. jag tänker skyll er själva. Det fattar väl vem som helst att det kommer gå åt helvete. Men nej. Bäst att prova ändå. Jackass har ju klarat det så varför ska inte grannkidsen göra en lika storartad succé på sin dumhet. Vad snackar jag om, jo en kör moppe, en annan åker kontorsstol bakom i ett snöre, en tredje springer bakom och filmar med sin smartphone. Bara tanken på att sitta på en sådan kontorsstol i minusgrader på en grusad gata är ju illa nog. Men killen har ju i alla fall hjälm, det är ett plus förstås.

Så kom ihåg var ni såg det först, haha, bakom kulisserna tack vare mammarazzi.

Och nej, det har inte gått åt helvete. Än. Och de skrattar säkert gott åt sin filmsuccé. Jag däremot sparar det här som ett dåligt exempel och berättar för Frank att det där, det är bara dumheter och absolut ingenting som vi på den här sidan av gatan håller på med. Så det så.

 

Med en enkel tulpan

Tulpaner

Äsch jag drog till med tjugo tulpaner istället för en. Det jag firar är att jag minskat tre centimeter i omkrets trots en vecka med en latmask i röven. Fast jag har ju promenerat med Frank så att jag nästan blivit halt. Skulle jag dock haft Olga som PT hade jag fått smisk och skäll och gud vet vad. Nu har jag ju henne bara i en bok och det är bra nog till att börja med. Men även det lilla glädjer en fattig, eller vad är man säger. Jag är i och för sig inte fattig på något vis, snarare övergödd med det mesta. Men den tydligaste övergöddheten som jag bär med mig runt midjan, den ska bli fattig.

Så kanske att jag ska svettas på den där crosstrainern ett ögonblick eller ligga sked med latmasken… hur som helst så hoppas jag att både ni och vi får en fin lördag!
Kram so long!

 

Påskpryttlar

Påskpryttlar

Prylar från H&M, Iittala, Lagerhaus och Åhléns

Om två veckor är det påskafton. Det ska bli riktigt gött. Påsk firas i vanlig ordning på Öland och jag längtar som en galning. Frank är helt ovetande om vad som komma skall, men han kommer bli varse och sen kommer han precis som mig bli frälst av Öland. Eller jag hoppas i alla fall det. Första gången jag var där var jag två veckor, Frank blir två månader så det känns som en lagom ålder för att vidga sina vyer.

Hur som helst så har jag pyntat i fantasin så länge, med pryttlar från H&M, Iittala, Lagerhaus och Åhléns. Jag gillar verkligen deras sortiment. Och hade det varit så att snön och kylan låg tät över Öland så vi inte hade kunnat åka dit, då hade i alla fall något påskpynt behövt införskaffats, för här hemma finns nämligen ingenting. Men nu verkar det som om solen arbetar för fullt med att smälta bort snön och välkomna oss till sydligare breddgrader.

Jag hoppas verkligen det, för som sagt, jag längtar så att jag nästan blir galen. Men fira påsk i ett stenhus med isande vindar runt knuten och med överhängande risk för att proppen ska gå när mamma fixar påskmaten bara för att det är så förbannat kallt, det är ingen fridfull påsk, så då kan vi lika gärna vara hemma.

Fast det hoppas jag att vi slipper och att påsken blir som sig bör, en familjetradition tillsammans med Ölandsföräldrarna.