I paketen…

Det var det här som gömde sig i alla paketen till kidsen på jobbet. Namntavlor är ju modernt så vi tänkte att vi kunde fixa egna, lite billigare än att betala flera dundra, om vi säger så. Sagt och gjort, vi bestämde ord och sedan styrde vi upp bakgrund och bilder i Publisher, går säkert att göra i en herrans massa andra program också, men det funkade för oss. Så nu hoppas vi, vi som i den före detta eliten på lilla Tallen att alla barn och föräldrar uppskattade presenten, vad tycker ni?

Nu är ju Frank inte riktigt där än, men jag hoppas att han får några av dessa egenskaper.

Som ett träningspass

Snön fortsätter att vräka ner över kvarteret och såhär från insidan ser flingorna lätta ut. Men skenet bedrar kan jag säga. Så fort jag kom utanför dörren var jag blöt och såg inte särskilt mycket. Men Frank somnade på en gång när rymdskeppet började rulla. Och nu är jag glad att vi köpte den där retrovagnen som klarar av några decimeter snö. Bra att ha, även om jag håller med mina mostrar om att en spark med låda vore ett väldigt bra alternativ.

Hur som helst så mötte vi upp Tereza och Vincent och sen gick vi och handlade lite. För mig blev det här dagens träningspass på oplogade gångbanor med ett par gamla snowjoggers, igensnöade brillor och våt vinterjacka. Men jädrar vad skönt det var att komma ut ändå. Jag tror att vi gör ett nytt försök imorgon.

Nu ska jag styra upp lite före och efterbilder här på bloggen, har sett att den kategorin inte är komplett efter renoveringen, trots att bloggen kryllar av bilder på hemmet. Vadan detta, jo inom en hyfsat snar framtid kommer ett hemma-hos-reportage om vårat hem i ett glansigt magasin, och då hoppas jag på nya nyfikna läsare som vill se hur rummen såg ut innan.

Bara så ni vet…

Välkommen Vincent

Foto: Tereza

Jag har ju glömt att berätta en väldigt rolig grej. Moder Tereza är numera moder upphöjt i två. Egentligen skulle deras son komma i mitten av februari, men han hade lite brådis ut. Han ville gärna vara före Frank till världen. Och så blev det. Dagen innan Frank föddes, föddes hans kompis Vincent. Hur fantastisk som helst. Vincent var förstås lite mindre än Frank och fick vara på solsemester några dagar innan han fick komma hem.

Frank och Vincent har setts under lugna förhållanden, båda sov kan man säga. Men ge dem några månader och det blir annat liv i luckan. Det gillar jag verkligen, att de ska få bli kompisar, hoppas att de kommer tycka om varandra lika mycket som jag tycker om Moder Tereza. Kärlek på det.

Och välkommen Vincent!

Bra osammanhängande…

Sjusovare fram till lunch. Äta frukost i etapper och blänga på disken i diskhon. Fantisera om en äppelpaj till mina bästa kollegor och inbilla mig att Frank vill vila lite i sin säng. Slickar mig runt munnen och minns brorsans fantastiska middag à la Jamie Oliverstyle. Paket, gourmet och utebliven promenad.

Men Frank vill inte sova i sitt babynest, han vill vara hos mig och bli svettig i sin lilla frisyr när han vilar mot mitt bröst. Och jag kan inte sluta le när jag tittar på honom. Och jag fattar fortfarande inte riktigt att jag har fött fram honom. Det är overkligt och underbart.

En måndag med babygos och pyssel. Ja, tro det eller ej, jag har pysslat. Pysselakuten rykte ut och såg till så att jag fick vara lite kreativ en stund. Pysselakuten i form av mina bästa kollegor, eller före detta, för imorgon är deras sista dag och vi pysslade finfina presenter till kidsen. Vad det blev, det får ni se imorgon.

Lika osammanhängande som detta inlägg är, är min första måndag som mammaledig alldeles allena med en liten varm gosse vid min barm…

Hej måndag!

Den första soliga februarihelgen har passerat utan större besvär. Som ni förstår händer det inte så mycket hos familjen Hjortsberg Reithe just nu. Men för er som undrar kan jag berätta att pirayan har blivit lite mer som en slamsugare och det verkar som om Frank och mina tuttar kommer överens, det tackar jag för.

Annars har vi gått på långpromenad, fått fantastiskt god mat av min bror som tycks ha blivit någon slags mästerkock och så har vi sovit och sovit. Frank fick finfina nallar av morbror Per och vi har provat det här med napp för att stilla suget en aning. Funkar ganska bra.

Så är det med det och idag är Jocke på jobbet och Frank och jag hemma själva. Intressant. Förresten så upptäckte jag det här med podcast igår när jag gick på långpromenad, bra grej. Ett avsnitt av Värvet och jag hade gått 5 km med en sovande krabat i vagnen. Så det kanske blir min nya hobby.

Hoppas vi ses senare och att ni får en skön måndag!

Förresten, tusen tack för era kommentarer och tips, guld värda!

Lägesrapport

De där morgontimmarna som jag var vaken innan Frank kom ut, då mitt huvud var trött och kroppen rastlös, nu vet jag varför jag tränade på det. Jag börjar nämligen komma tillbaka till den dygnsrytmen. Skillnaden nu är ju det att Frank är on the other side och suger musten ur mig, as we speak. Men hur länge åt gången ska han hänga i mjölkkiosken, har ni några bra metoder? För när jag tycker att vi ska somna om då tycker Frank att det är läge att suga ännu mer. Det är inte helt lätt att hitta alla nya rutiner.

Sen när det lilla hjärtat somnat om med ett glas mjölk i mungipan är det dags för blöjbyte och karusellen är nästan igång igen. På dagarna kan han sova som en liten gris i flera timmar, då försöker jag väga förnuft och rastlöshet mot varann. Sova själv, gå på promenad eller göra något kreativt för att inte bli tokig på all stiltje. För så lite som jag gör nu, så kan jag inte ha det, jag kan inte bara vara en mjölkkiosk, då kommer jag nog bli slut som artist och bara vara mamma, och jag är inte så säker på att det räcker för mig. Möjligtvis en stund, men sen behöver jag hitta på något.

På måndag börjar Jocke jobba, då får vi se hur den här vindstilla atmosfären förhåller sig till tillgång och efterfrågan på mjölk. Vilka rutiner jag ska försöka strukturera upp och om jag förblir en pascha med tuttarna i vädret.

Det är som sagt inte helt lätt att hitta sin mammaroll även om jag så klart gör allt för att hitta den och bli den bästa mamman i denna boning. Summan av kardemumman är att vi på det stora hela har det fantastiskt bra, Frank sover, äter och skiter, jag gör ungefär samma fast numera med ett piggt huvud och trött kropp…

Då vet ni, hoppas att ni får en finfin lördag!