Jag är alldels yr i bollen av den där TENS maskinen, vet inte om det hör ihop med det. Fast mest skrattar jag åt Jocke som uppenbarligen tänker ta slut på batterierna innan jag behöver använda den på allvar. Rätt vad det är kommer han mot reglaget och stönar till som bara den i stolen bredvid. Haha.
Jag har i alla fall vågat prova nu och tror att det kommer fungera fint, hade förstås på ganska låg intensitet. Det är en slags maskin som ger elektriska stötar där det gör ont, alltså i förebyggande syfte vid värkarbetet inför förlossningen. Man sätter exempelvis fast elektroderna vid ryggslutet och sen är det bara att dra på spakarna. Jag tycker att det påminner om att tatuera sig eller mer som att ta bort en tatuering. Det har jag ju i och för sig bara provat i fyra sekunder, ta bort en tatuering alltså, för det gjorde förbannat ont.
Dessa stötar kan jag kontrollera själv, vore givetvis fiffigt att få bort tatueringen samtidigt som jag får smärtlindring, två flugor i en smäll ni vet. Men nu är det fokus på förlossning och inte borttagning av svanktatuering. Det där har jag ju redan lagt bakom mig.
Nåväl. Idag är det prick två veckor kvar till beräknat nersläpp. Vi har bökat in bilbarnstolen i baksätet på bilen och jag ojar mig mest över att jag inte har några kläder som passar och ser ut som en slashas i mjukisbyxor med utstickande gravidmage. Flott start på det nya året. Minsann.
Skrivet den 2 januari 2013 i kategorin
Preggo |
1 Kommentar
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Natthimlen lyses fortfarande upp av raketer på avstånd och jag är proppmätt och belåten efter en väldigt trevlig och god middag tillsammans med Moder Tereza och hennes man. Som också väntar barn, inte mannen alltså, men Tereza. Vi kommer bli grymma mammor i år och lillen i magen är välkommen ut nu när helst det passar sig. Jag är som sagt ivrig inför vad som komma skall och nervös för det här med förlossning. Men det kommer bli bra.
I morgon, dvs. idag kan vi sätta fast babyskyddet i bilen, göra ordning vagnen och börja packa den där väskan. Nedsläpp kan som sagt ske när som helst nu, även om jag tror att jag går över tiden en aning. Men det skadar ju inte att vara så förberedd som jag tror att jag kan.
Nåväl. Den här nyårsaftonen var perfekt med väldigt god mat och barfotaskål på verandan vid tolvslaget. Jag är ju en liten svettig tant, ni vet. Och nu ska jag krypa till kojs med min stora mage, lägga ett valfritt gosedjur mellan knäna, pussa lite på min man och drömma mig bort till ovissheten som förälder…
Välkommen 2013!
