Lekkoll och studieuppehåll…

Som ni vet har jag haft en ganska ödmjuk inställning till mitt val att studera heltid på distans och särskilt webbdesign som är som att lära sig ett nytt språk för mig. Jag har inte försökt helhjärtat på de två senaste kurserna och har som ni förstår haft fokus på annat. Så idag tog jag det befriande beslutet att ansöka om studieuppehåll. Smart, eller hur?

När jag ringde till studievägledaren och sa att jag är beräknad att föda barn i morgon så skrattade hon glatt och höll med om att det var ett klokt val och att jag inte var särskilt svårövertalad för att välja rätt. Hon skrattade säkert vidare på sin kafferast och berättade om en toka för sina kollegor som ringde in och ville göra studieuppehåll för att hon ska föda barn ungefär nu och undrade nog vad folk tänker med när det tror att de kan studera heltid och föda barn samtidigt.

Tjaa, det undrar väl jag med kanske. Men nu är det gjort. Studieuppehållet alltså, barnet är kvar i magen. Jag får en ny chans om ett år om jag så vill då jag har rätt till en plats i och med att jag gör ett formellt uppehåll. Så, så var det med det. Dagens bästa beslut. Eftersom det sägs att jag som nybliven mamma inte kommer ha tid till något annat än barnet så tar vi det säkra före det osäkra, jag och det ännu ofödda barnet. Och om jag mot förmodan skulle få tid över så vill jag säkerligen hålla på med andra kreativa saker än att slita mitt hår över koder och javascript. Så då vet ni.

Jag vill kanske leka med lillens fina leksaker som vi fått av pappa Pohlman eller sova som en liten gris. Till exempel.

Preggo i Pettsons hatt…

Solen kom fram, jag anade en viss tidspress och gjorde slag i saken. Piffade till mig. Lösögonfransar på. Hämtade gubben Pettsons hatt i källaren, riggade stativ och sovrum för fotografering. Wilma ville inte vara Findus, men det gick bra ändå. Drog på mig lite läppstift när det började snöa mer utanför fönstret och sen rullade jag runt där i sängen som en strandad val i slokhatt.

Och det får fasen duga. Jag antar att det är ungefär så det går till, med eller utan gubben Pettsons hatt, när det ska fotograferas, att det är klapp på magen och blicken i fjärran. Vad ni än tycker så måste jag ju säga att lösögonfransar, slokhatt och läppstift kan pigga upp vilken måndag som helst och förmodligen nästan vilken big mama som helst med.

Jag tycker att det duger fint och förstår att det här med att knäppa dagens bild på sig själv inte behöver vara så komplicerat, som om det nu skulle bli min nya grej. Nåväl. Nu har jag i alla fall en bunt foton på mig som preggo, så nu är lillen än mer välkommen ut ur kaggen…

Bara så ni vet.

Fin ambition

Pryttlarna kommer från Bluebox, HM, Iittala, Lagerhaus, Åhléns.

Idag ska jag försöka studera lite eftersom jag som sagt inte känner några som helst tecken på att den lille vill komma ut. Och det vore ju en sådan befrielse om jag bara förstod lite, lite av det där med html och javascript, även om vägen dit är kantad av känslor som att jag är dum i huvudet då formlerna är svårare att tyda för mig än grekiska hälsningsfraser. Till exempel.

Så för att samla kraft till dagens börda så fick jag lov att insupa lite mer vårpryttlar. För vad sägs om årets färg på Iittala Marimekko, laxrosa. Jo, jag tackar ja, den ska nog få en fin plats i samlingen så småningom.

Och jag vet att jag studerar för mig själv och ingen annan, men jag har svårt att fokusera när det blir så där läskigt utmanande att jag sliter mitt hår och kommer på att det inte är världsavgörande trots allt. Så om någon äter htmlkoder till frukost och känner att en god gärning för en höggravid vore lämplig, så pretty please hör av er till mig.

Tack på förhand. Nu gör jag ett försök…

Söndagssemlan

Visst slank det ner en semla, inga som helst svårigheter att slicka bort den där grädden och smaska i sig resten. Så mycket socker som jag har tryckt i mig de senaste månaderna så borde jag verkligen vara sötare än vad jag är. Haha.

Såhär på slutspurten av graviditeten börjar jag bli lite sugen på att ta några fina romantiska gullipluttiga preggobilder, som jag sen kan titta tillbaka på och tänka, oj vilken fin flodhäst. Eller mest titta på och konstatera att det var easypeasy att bli av med gravidkilona, ja, jag önsketänker nu.

Men jag har ingen lust att gå till en fotograf utan tror därför att jag ska fixa det där själv. En stor näve självförtroende, kamerastativ och självutlösare. Tjaa, vi får väl se om jag lyckas, verkar ju vara lite av en bloggares grej att ta snygga kort på sig själv, så jag kanske ska börja med det nu när jag har störst volym och med andra ord inte borde ha så svårt för att fastna på bild.

Om inte annat kan jag ju titta på några fina romantiska gullipluttiga preggobilder hos fotografen Anna Roström, för i mitt huvud är jag ju precis så där tjusig som damerna på hennes bilder.

Joråsåatt…

Obs, skrivet med en stor flicknäve ironi och en liten nypa allvar.

Pingvingångsavstånd…

Tänk att det här vinterlandskapet finns på pingvingångsavstånd. Det går inte fort men det går. Desto fortare gick det för övriga söndagsmotionärer. Hela den uppskottade parkeringen vid Rävgången var full av bilar, på isen samlades entusiastiska långfärdsskridskoåkare med stavgångare och barnfamiljer, och vi stod på avstånd och bara tittade in omgivningen.

Sakta, sakta i takt med pensionärer med dubbar under skorna gick vi hand i hand, förbi utkastade julgranar på rad, övertäckta båtar som väntar på våren och björkvita dungar. Det var väldigt skönt att komma ut en sväng, även om svängen som mer eller mindre är runt kvarteret tog närmare två timmar så var det gött. Så gött att jag snart kan ta en söndagssemla med bästa inspirerande E för att sedan sova räv en timme eller två.

God morgon söndag!

Lillen i magen har hicka och morgongympa och visar inga som helst tecken på att vilja komma ut än. Hepp. Jag som annars tycker att dagens datum vore lite snyggt. I och för sig är det ju rätt många timmar kvar än så den som lever får se.

Tänkte ta mig en pingvinpromenad i det vinterbonade landskapet med hopp om att arbeta igång förlossningen, det kommer säkert inte att fungera men det kommer nog vara skönt med lite frisk luft i alla fall. Och det är väl klart att det är skönare i mammas mage än utanför.

Nåväl. Jag sydde en kattbädd och fick godkänt av Wilma. Tur det. Annars är det mest stök i källaren, god mat med nära och kära och tokiga filmer som vi roar oss med. Har ni sett den svenska filmen Cockpit? Skämskudde för Jocke lite då och då men jag fnissade glatt åt alla tokigheter.

Så är det med det. Hoppas att ni får en skön söndag, förhoppningsvis ses vi lite senare med vinterlandskap och nygamla leksaker från pappa Pohlman till exempel.

Hej så länge!

Fixar efterfesten…

Nu är jag som sagt så redo som jag tror att jag kan bli. Jag har visserligen inte packat min egen förlossningsväska än, men lite spänning måste jag ju ha kvar. Haha. Men vi har varit och handlat sånt som jag tror att jag kommer bli sugen på och sådant som jag har varit sugen på i nio månader men inte fått äta, så efterfesten är fixad. Plocktallrik och dessertostar står nu och väntar på mig i kylskåpet. Jädrar vad gott det ska bli!

Vi var hos barnmorskan idag och läget var under kontroll. Förstås. Kurvan är exemplarisk, jag är stor som en flodhäst, fast det är bara jag som tycker och hjärtljuden på den lilla var utmärkta. Inga konstigheter. Så välkommen till världen lilla vän. Mamma Hjort är redo.

Men nu ska jag vila, vakna tidningsbudstidigt och sen ha en skön fredag. Förresten så har jag haft en toppentorsdag med expertis gällande kids och förlossning av min kära vän Elle, alltid lika uppskattat. Och Wilma kan uppenbarligen inte sluta sova räv i babybädden, så jag får lov att sy en till. Kanske blir morgondagens rastlöshet…

God natt godingar!

Ett rastlöst hörn…

Efter luftmaraton och tidig frukost framför nyhetsmorgon somnade jag förstås om, men sen vaknade jag och var rastlös. Som av en händelse hade jag tre tavellister från IKEA som bara låg och väntade på en placering. Så nu har jag placerat dem. Sen har jag länge funderat på att byta sladd i farfars gamla sladdlampa och det var löjligt enkelt så nu har den fått nytt liv i vardagsrummet.

Jag tycker förstås att det blev väldigt tjusigt och så småningom när krabaten har kommit ut och blivit lite äldre kan vi byta ut tavlorna mot barnböcker och annat fint som lillen gillar.

Ett rastlöst hörn alltså.

Springer luftmaraton

Nu har jag sprungit luftmaraton i en och en halv timme, viftat på tårna och funderat på att gå upp. Men jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på om jag går upp. Förslag på tidig morgonaktivitet utan att väcka en sovande man, någon?

Jag fattar att det finns en baktanke med det här, att jag ska vänja mig att vara vaken vid oregelbundna tider, men så länge bara jag är vaken känns det lite onödigt. Krabaten i kaggen satsar uppenbarligen inte på en karriär som bagare eller tidningsbud så som det verkar just nu i alla fall, det är som sagt bara jag som ligger här och sparkar.

Tjaa, inte vet jag. Kanske går upp och kucklilurar lite eller tar ett ärevarv och försöker somna om. Studera är säkerligen ett hett tips för att bli trött i både ben och huvud, det kan jag prova. Haha.

Ha en fin start på onsdagen vetja!

Ett stort stycke bullmamma

Tänkte visa en bild på hela mig in action som bakande husmor eller ihärdig sömmerska, men nej, bevare er den synen. Jösses amalia, nu är jag stor som ett hus. Jag kanske kan piffa till mig så att det känns lite bättre, men bara ett stort stycke bullmamma, det kan ni vara utan. Har fått potatisnäsa och armar som en rysk kulkastare. Och nej, det är inget som helst fel med det, jag är bara väldigt ovan att ha den här kroppshyddan, bli andfådd mest hela tiden och ha ont lite här och var vid minsta rörelse. Dessutom har jag väl lyckats fått som en inflammation i revbenen på vänster sida, det hör såklart också till att det är en liten människa i mig som trycker på. Får väl försöka se det positiva i det och träna på andning när jag exempelvis försöker vända mig i sängen. Aj. In genom näsan ut genom munnen. Aj. Inte lätt att vara tung. Som sagt. Men nu är det ju toknära.

Så jag tycker att nedsläpp kan vara typ nu. För nu är jag nog så beredd som jag kan vara. Överberedd i materiella ting i alla fall. Tokigt. Men sant. Och jag sydde den där babybädden, verkar dock vara så att jag får sy ett till katten också. Men jösses så fint det blev. Säkert lika dyrt som att köpa ett, men roligare att göra själv som sagt. Och det var inte svårt, jag knyckte instruktionerna här ifrån.

Nåväl. I dag är det 8 dagar kvar till beräknat datum, jag har bakat bullar med min älskade mor och ojat mig gällande revbenen, klappat en liten fot som sticker ut på höger sida av magen och konstaterat att det här med att studera html och vektorgrafik går direkt skitdåligt just nu.

På det stora hela så är det förstås toppen, fast aningens jobbigt att vara ett stort stycke bullmamma, varför bakar du bullar då tänker ni, ja varför inte, för att det är gott och för att jag har en ambition att kunna styra över mitt sötsug så småningom och dessutom kunna röra mig utan att få ont, alltså motionera, så då bör det jämna ut sig…