För att fortsätta hålla mig sysselsatt skapade jag ett kreativt kaos i ateljén för att sedan få bättre ordning i lådorna än någonsin. I dag var det ju också strålande sol och inte alls lika kallt som igår, men eftersom jag blev världsmästare i går så kunde jag ju knappt gå i dag. Joråsåatt.
Så istället har jag suttit på golvet och sorterat, stånkat och stönat med en vetekudde i knät och svurit lite över att lillen inte vill komma ut och önskat att jag hade kunnat gå på promenad i det fina vädret. Men äsch, rätt vad det är blir det här surrealistiska tillståndet med en bebis i magen än mer som Tim Burtons Alice i underlandet och jag föder barn. Så är det ju. Men vänta har aldrig riktigt varit min grej.
Nåväl. Snart är vi tre. Och idag är jag lite som en skrikapa som ser fram emot att föda barn, även om jag som sagt inte fattar det här riktigt. Kanske att somebody else kan fixa det.
Jaja. Det blir bra det här.
Jädrar i min lilla låda vad jag har gått idag, hand i hand med mannen, promenerat med små, små steg upp på stan och sedan hem igen. Jösses vilken bedrift. Måtte det räcka som uppvärmning för att få ut krabaten (har som sagt provat andra knep också).
Det är med skräckblandad förtjusning som dagens ansträngning är gjord förstås. Främst för att jag har ont i ryggen när jag går, men också för att jag är så ivrig inför hur allt ska sätta igång. Allt med förlossningen. Alltså. Men med åtdraget resårskärp, varma vinterkängor och kameran i högsta hugg så var det en fin promenad.
Även om jag inte vill gå på vägen hem, då ville jag stanna som ett barn och nästan be Jocke hämta bilen för att sedan hämta mig. Eller åtminstone låta honom gå före, bygga ihop kakelugnen och tända en brasa innan jag hade kommit hem. Just då kändes det nämligen inte som om det skulle vara helt omöjligt. Men jag vaggade mig hela vägen hem och är stolt över min självbetitlade världsmästarseger i pingvingång…
Vad vi egentligen gjorde på stan, det kommer i ett senare inlägg. Nu måste jag nog ta en stödvila.
God morgon lördag!
Det blev ingen morgonvaka, har ni hört på maken så skönt? Maken sover i och för sig fortfarande så det är inget att lyssna på. Varför säger man så egentligen, jag har aldrig hört på maken så tokigt?! Känns som något min farmor kunde yttra. Hört på magen vore ju mer passande nu.
Men skönt att sova. Förstås.
Det är så där gnistrande vackert ute idag, så att jag skulle vilja gå en pingvinpromenad, men det är även pingvinkallt ute. Minus 15,4. Burr.
Vad gör ni en dag som denna?
Skrivet den 19 januari 2013 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Här om dagen kom pappa med tre litografier, två med Alfons och en med Pettson. Mamma kom med bullar. Bästa kombon. Tyvärr är det svårt att ta kort på tavlorna då det blänker så förbannat i glaset. Den ena Alfons har redan fått en plats i lillens tum och likaså Pettson, den andra Alfons är när han bygger sin helikopter, men den får vila lite innan den får sin plats. Hur som helst är ju alla tre så himla fina, och återigen är jag väldigt glad över att pappa Pohlman är en sådan samlare. Det var mest det.
Och den där mjuka bandspelaren fick jag av fina Nina. Tack! Disco baby, disco!
Men nu måste jag sova eftersom jag vaknar om tre timmar. Ungefär.
Tack å hej leverpastej!
Skrivet den 18 januari 2013 i kategorin
Home sweet home |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Jag vet inte riktigt hur jag hamnade på den här sidan, men jösses så mycket fint det fanns där. Låsasshoppa en fredagsmorgon är ju kul. Särskilt när det är med fransk accent. Jag tittade inte ens på om de levererar till Sverige, men lite inspiration kan ju inte skada. Och de finns säkert att köpa någon annanstans som är lite närmare än just France. Jag tycker att de påminner som de finfina sakerna som finns på Mokkasin.
Tror att jag hamnade hos French Blossom för att jag ville sy något mer till lillen. Det har jag dock inte gjort. Än. I dag var det garderoben som fick sig en omgång. Bara så ni vet. Och snart ska jag sova eftersom mitt nya är morgonvaka mellan typ klockan 03.00-06.00.
Nu har jag varit klarvaken sen 03.30. Försökte förstås somna om men sen började jag läsa om förlossning, sen tänkte jag att en burk ananas eller två kanske inte är en så dum idé. Och när jag gick upp fick jag syn på rådjuren i trädgården och ville gå ut till dem och lägga mig bredvid och visa hur man gör snöänglar. Det har jag inte gjort. Tyvärr.
Men vore jag Mattias Klum så skulle jag kunna visa er fantastsiska fotografier på rådjur i Astrid Lindgrens värld nattetid, men inte heller det fungerar och nu är rådjuren hos grannen och äter äppelträd. Eller nåt. Och jag har slängt i mig en burk ananas, tagit en smörgås, ritat ovanstående bild och funderar på vad jag ska göra nu. Ta fram den där pilatesbollen jag köpte på loppisen i augusti och studsa runt lite eller bara slösurfa och somna om igen.
För konstigt nog tycker jag att jag sover bra, när jag väl sover. Och jag somnar ju om sen, så det går ju liksom ingen nöd på mig även om jag så klart vill att bebisen ska komma ut nu. Och tro mig, jag har provat diverse kända knep, men har ni ett ess i rockärmen så hit me!
Hoppas att ni får en alldeles förträfflig fredag!
Att ta av sig strumporna och blotta sina svullna anklar, slarvigt svarvade i träslöjden av en ivrig femteklassare är väl ändå en påminnelse om att jag är färdig med det här att vara gravid nu.
Jag vill stänga av svarven, lägga verktygen åt sidan och låta den välsvarvade varelsen titta ut, bli beskådad av moderskärlek, få högsta betyg och återfå konturerna på min kropp som fanns där för nio månader sen…
Skrivet den 17 januari 2013 i kategorin
Preggo |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Nog för att jag är lite av en tidsoptimist, men att lillen i magen skulle ta efter det redan innan nedsläpp känns väl sådär. Och dessutom komma för sent. Idag var jag alltså beräknad och jag kan inte tänka mig att det sker nu. Känner inget särkilt. Mer än ett härligt liv som har kvällsgymnastik. Och det är klart att det inte är för sent, krabaten kommer ut när det passar, men jag är redo. Som sagt.
Så nu har jag alltså varit gravid i 40 veckor. Det är fasen bra jobbat. Jag skulle fortfarande i vissa stunder vilja vara pappa. Jag vill jobba och träna och inte vagga mig fram som en pingvinpappa med ägg på fötterna. Men det kommer sen. Och nu vill jag verkligen bli mamma. Och det blir jag ju när som helst. Men ändå. Ivrig är väl bara förnamnet på tidsoptimisten som sitter och trycker på de här tangenterna.
Nåväl. Välkommen när helst du vill, lille vän. Mamma Hjort är överredo. Och blir det inget mirakel i natt så kanske jag tar fram symaskinen imorgon igen och syr ett gosedjur, packar den där rackarns väskan eller börjar slicka på mögelostarna i kylen. Haha. Smågodiset som skulle ner i förlossningsväskan har jag nämligen redan smällt i mig.
Joråsåatt. God natt. Förresten så vaknade jag av plogbilen i morse 03.30, gick upp och kissade och fick syn på ett rådjur som stod och slickade salt på trappen. Sen var jag vaken eller kroppen var vaken, särskilt tårna och de rastlösa benen i ungefär tre timmar, sen somnade hela jag om. I fall ni ville veta.
Hej så länge!
Skrivet den 16 januari 2013 i kategorin
Preggo |
3 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Som sagt så är det bäst att passa på innan vi ska passa in, passa in som i en familj med tre. Därför kan vi säga att vi firade tulpanens dag, mitt studieuppehåll eller vår blivande familjekonstellation med en trevlig tisdagsmiddag på tu man hand på East West. Stans bästa sushiställe och den bästa sushin jag vet. What so ever.
Bokade bord online i förmiddags, otroligt smidigt, skrev i kommentarsfältet ”Om vi mot förmodan inte dyker upp och inte har hört av oss innan så föder jag barn, annars ses vi sen!”. Och inte har jag fött något barn heller. Ingen brådska på den där gymnasten i magen inte.
Så visst beställde vi in en planka med godsaker, varsin ingefärslemonad och toppade det hela med en dessert. Så rackarns gott att det smälter i munnen. Och så himla trevlig personal.
Vi skulle kunna säga att det var där den här familjekonstellationen började, med en förlovning för nästan precis två och ett halvt år sedan, då jag blev så till mig i mina Karlsson på taket hängselbyxor att lemonaden flög all sin väg, jag grät en skvätt och insåg att jag skulle bli fru.
Och nu är vi snart tre, jag är mätt och belåten som alltid när vi har besökt East West och jag längtar redan efter deras sushi igen. Har ni inte ätit sushi så är det rätt ställe att ge det en chans på, ni kommer inte ångra er. Senast vi var där och åt på tu man hand avslöjade jag min graviditet för personalen, tokigt kanske, men som en kul grej, skrev en berättelse på baksidan av kvittot, vilket senare hamnade på deras facebooksida och blev lite av en gillasuccé.
Jomenvisst. Så är det med det.
Och nu ska jag sova och undra när lillen kommer ut egentligen…
Sov gott godingar!
