Talk to the hand

20130131-150203.jpg

Frank här igen. Ni vet när jag gjorde den där undersökningen som jag sov mig igenom, då skulle de även titta hur det låg till med min hörsel. Men jag ba’ talk to the hand, och tänkte göra mamma och pappa lite nervösa. Jag vet ju att Örebro is the place to be om man har trubbel med hörseln. Så jag var lugn och svarade inte alls på tilltal. Men mamma grät en skvätt och tänkte att det skulle bli svårt för mormor och morfar att lära sig teckenspråk, pappa vågade inte visa sin oro och enligt sköterskorna på BB skulle vi få göra en ny koll om en månad.

Då tänkte jag att det var lite onödigt att jag inte svarade på tilltal, en månad för min mamma som brottas med hormoner dagarna i ända känns ju inte så schysst. Men som tur var, var det någon annan parvel som hade bokat av sin tid, kanske för att han eller hon inte var riktigt lika kaxig som mig utan erkände sitt hyss och sa, klart att jag hör dig, men jag lyssnar inte.

Så idag fick jag ett nytt försök. Trots att jag även denna gång sov mig igenom den minutsnabba undersökningen så visade jag mig och mina hörselgångar från vår bästa sida. Så nu är vi lugna och tillfreds med det, även om jag tror att både mormor och morfar och resten i min närhet hade blivit ena hejare på teckenspråk så kan vi lägga den energin på annat.

Så high five på det!

 

Dagens promme

20130130-131053.jpg

Vi bjuder på morgonens frukostflin.

Vi har precis sladdat oss runt kvarteret, mött brevbäraren på cykeln som svär och slirar. Fått vind i håret och konstaterat att frisk luft är bra skönt. Frank somnade först när vi kom tillbaka in på vår gata och nu sover han sött i sin vagn. När det är så här lugnt och skönt, inget läckage eller mjölkmustasch så är det bara min vanliga rastlöshet som spelar mig ett spratt. Kanske att en teckning kan bli till eller så lägger jag mig också bara helt still…

 

 

The lapptäcke

VälkommenThe lapptäckeDIY

Om det inte vore för att jag är ordinerad av min barnmorska att ligga i sängen som en pascha med tuttarna i vädret så hade jag nog tagit med mannen och Franken på en promenad och firat med en semla på första bästa hak. Om det inte heller vore så att det varit snöblandat regn och skridskobana ute på vägen så kanske ännu en tur runt kvarteret hade varit något. Men nej.

Och självklart kan jag inte bara vara still dagarna i ända, då blir ju hela jag som det största rastlösa benet du kan tänka dig. Med en outtalad bokstavskombination är det omöjligt att inte hitta på något. Trots att jag befinner mig i mittemellanlandet, där jag dels är trött för att livet är fantastisk annorlunda, men pigg för att det inte händer särskilt mycket. Så därför sydde jag klart det där lapptäcket.

Istället för att sy ihop lapptäcket och filten räta mot räta och sedan vända det ut och in, sydde jag fast en snedslåremsa runt lapptäcket innan jag sydde fast det på fleecefilten. Så nu är det klart. Ett samarbete med HM Home skulle funka fint för Deermountain Design. Nu får vi hoppas att Frank gillar sin nya filt.

Och för er som tittar på Bygglov, dagens avsnitt är från våra hoods.
Ha en fortsatt fin kväll vetja!

 

Efter 11.36

Åka hemMackan

Här kommer nog det sista inlägget i kategorin TMI (too much information). Om hur det var efter 11.36 för prick en vecka sen.

Så låg han där på mitt bröst, alldels röd och skrynklig. Jag förstod det inte. Våran Frank. Vi hade gjort det, fött fram det nya livet. Och jag var hungrig. Jättehungrig. När frukosten plockades fram strax efter klockan 7 trodde jag att jag var hungrig, men så fort jag drack lite nyponsoppa började jag må illa. Nu förstår jag att det kan ha att göra med de där spineaknölarna (googla det för närmare info), man kan tydligen känna sig illamående då. Det trycker ju på, på alla möjliga konstiga sätt. Spydde gjorde jag som tur var inte. Hur som helst så åt jag ingenting förrän Frank var ute. Det gick inte, jag hade fullt fokus på mitt maraton.

Men när han låg där på mitt bröst, då suktade jag efter smågodiset och drickan och hade en egen liten fest under tiden som Karolina och Christina stängde igen gäststugan. Väldigt konstigt det där. När jag sen skulle resa mig upp och försöka ta mig till duschen kändes det som om det var kvar en tennisboll down stairs och jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna göra nummer två. Men allt blir bättre. Så är det bara.

Sen när gäststugan var stängd fick vi lite tid för oss själva, jag som var vrålhungrig och undrade när de skulle komma med de där beryktade mackorna, tyckte att jag kunde fått in den brickan på en gång, men efter en stund var den serverad och jag fick i mig den i ett nafs. Är nog den godaste mackan jag har ätit. I alla fall där och då.

Vi var en familj på tre, Frank var och är den finaste lilla gossen jag har sett. Så klart. Han är ju vårat barn. Vem han är lik återstår att se. Huvudsaken är att han mår bra och idag fyller han en vecka, vilket borde firas med något gött.

Summan av kardemumman är att min förlossning gick över förväntan bra. Vilket jag tror har att göra med att jag var så pass mentalt förberedd som jag bara trodde att jag kunde, plus att jag är så förbannat envis när det kommer till kritan. Och även om det inte handlar om något duktighetstest så är jag stolt över att jag klarade det utan bedövning. Och jag är väldigt tacksam över att Karolina och Christina hade koll på mitt brev under hela förloppet och visste vad jag önskade mig.

Så tips från mamma Hjort, läs på om hur det kan gå till, vilken smärtlindring du eventuellt vill ha och skriv ett brev om du har speciella önskemål. Och ja, det gör ont att föda fram livet ur en, men det är värt varendaste gladiatorvrål.

Sen pep vi upp till BB en stund, träffade en barnmorska som längtade efter sin semester, jag åt svettiga potatisplättar i plastlåda i väntan på att få träffa barnläkaren som skulle undersöka underverket. Sen när klockan var runt 20 åkte vi hem. Om allt är i sin ordning får man åka hem efter minst sex timmar. Och Frank var godkänd. Vi klädde på honom alldeles för stora kläder och satte honom i babyskyddet. Sen åkte vi hem. Overkligt och underbart.

 

Ett stycke länklove

wpid-2013-01-19-21-42-53 
Teckning: Johanna Christensen

En av mina läsare, som jag tydligen känner på håll, men ännu inte listat ut åt vilket håll, gjorde min dag precis innan Frank kom ut. Hon har nämligen ritat av mig, ser ni så fint? Det är ju så att jag får dåndimpen. Hon och hennes son hade tydligen en liten diskussion om vem det var i min mage som skulle komma ut, om det var en kattunge eller ett barn på tre år. Nu vet vi ju alla att det var Frank. Men bara grejen av att jag fick en liten stund i deras liv och att jag dessutom blev en teckning tycker jag är fantastiskt, eller ska jag alltid säga franktastik nu?

Tusen tack Johanna för den fina teckningen och vad roligt att jag kan inspirera dig. Hälsa sonen att det var Frank som var i min mage, att vi alla mår bra och att vi har en katt sen innan.
Här kan ni läsa Johannas blogg. 

Nu satsar vi på en bra tisdag tycker jag!

 

Premiärturen

LugnetSnögubbeLustChaufförnSötnöt

Javisst. Nu har vi gått ett varv runt kvarteret i töväder med vagnen som jag trodde skulle bespara mitt tålamod. Men det är väl så det är, det blir snögubbar på däcken när det är sånt här väder, eller? Tydligen. Tur att vi inte gick så långt. Fast där det var bra plogat gick det hur bra som helst och rätt vad det är, är det vår och jag går på promenader för glatta livet. Och Frank verkade trivas utmärkt i sin vagn. För att inte tala om Jocke som rattade runt i snömodden som om han inte gjort annat.

Ni ser, det blir en bra måndag i alla fall.

 

Nya tag

20130128-033118.jpg
Gårdagens sömntuta.

Nej vet ni vad. Nu tar vi nya tag, tuttarna, Franken och jag. Jag är ju världens lyckligaste, bara lite oförberedd på en lavett från hormoner och ömmande bröst. Men det hör tydligen till. Och det går över. Idag ska vi till barnmorskan så då kan jag säkert få några exemplariska tips som kan ta hem vilken tiotusenkronorsfråga som helst. Så får det bli.

Hoppas att ni får en fantastisk dag!
God morgon måndag!

 

Tupperwaretutte…

Jannes smörgåstårtaFarmor å FrankCheesecake

Bilderna till trots så hör det här inlägget till kategorin TMI. Too much information.
Beroende på vem man frågar förstås… läs om ni vill eller tänk på något annat. Det försöker jag med. Tänka på något annat mellan mjölkningarna…

Nu är jag där, där smärtan och gråten framkallas på grund av kroppens hokuspokus i produktionen av mjölk. Såriga bröstvårtor och hungrig liten älskling. Jomenvisst. Kroppen är som en påse mjöl och brösten är som säckar med färskpotatis. Jag är inte jätteroad. Men jag har en positiv grundsynd, det har jag.

Jocke åkte till Apoteket och kom hem med två Tupperwareburkar som numera sitter som uppsamlingsplatser på tuttarna. Vilket mest liknar ett halvtaskigt försköt för att få fram en trubbig variant av Madonnas utstyrsel till ”like a virgin”. Ge mig styrka.

Okej om vi bara skulle vara hemma, men vi har varit och firat farbror Rävs födelsedag. Jag fulgrät i takt med att tuttarna droppade mjölk samtidigt som jag försökte hitta kläder. Åh, skaplig hot mama.

Jag vet att det kan vara såhär nu, jag är inte helt förvånad, men jag tycker ändå att det borde räcka med att föda fram livet ur mig, att den smärtan skulle räcka. Men nej. Jag blir förbannad på Jocke för att människans evolution inte kommit längre, lite mjölk skulle han väl i alla fall kunna bjuda på. Och ja, Frank är bara fem dagar så jag borde väl träna tålamodet och hoppas på att det blir bättre, det måste bli bättre för jag vill verkligen amma.

Skickar i väg Jocke efter en bröstpump nu och hoppas på mirakel innan morgondagen. Tack Elle för att du hjälper en kvinna i nöd.
Önska mig lycka till. Och kom gärna med fler tips om ni vill.

Mamma amma, arma mamma…
By the way så är det Janne som gjort smörgåstårtan, är den inte fantastisk så säg?

Uppdatering; jag har bara drabbats av 5-dagars gråten ihop med en flock hormoner, det går över hälsar barnmorskestudenten Sofie. Det tackar vi för. God natt

 

Fixa och fira

Fira FrankFestDetaljerVila liteBekväm

Eftersom jag inte riktigt kan slita mig från mina syslöjdsskills så sydde jag ihop alla rutorna igår. Frank var förstås med mig i andra ringhörnan. Han fick prova att vila lite i sin säng på fällen som jag glatt fyndat på blocket. Vila LITE var i och för sig i underkant, jag tror att han sov tre timmar eller nåt. Och eftersom jag hör till den något bekväma generationen så tog jag tillfället i akt att prova babyvakten, trots att vi befann oss i samma rum. Men då behövde jag inte vända mig av oro för att se så att läget var under kontroll utan det var bara till att titta på skärmen och sy raksöm efter raksöm.

Sen har hemmets fyllts av tulpaner då både mormor och morfar och farmor och farfar har varit här, så nu är det pyntat värre. Och min farmor har även flyttat in i form av ett foto i en glasgrej, som pappa Pohlman har fixat. Så det går väl ingen nöd på oss här precis. Även om jag sitter här nu med sprängande tuttar och inser att jag måste till apoteket för att köpa upp hela sortimentet för lindring av ömma bröstvårtor. Fick tips på att lägga snäckskal i BH så att inte vårtorna fastnar i de där bomullsgrejorna som ska suga upp mjölken, hittade inga tyvärr, tänkte ta kapsyler, men det känns som om det bara blir värre, så mot apoteket.

På återseende gott folk. Hoppas att ni får en super söndag!

 

Förlöst, del 4

20130125-222234.jpg

När jag hör Christina säga att han är nog ute innan kl 12 så blir jag lite lättad. Bara en halvtimme kvar innan vi får träffa våran Frank. Om Frank nu inte är en Agnes. Men det skulle också gå alldeles utmärkt. Fasen vilken grej. Vårat barn. Och en halvtimme till av smärta i spridda skurar det kan jag stå ut med. Även om jag aldrig trodde att jag skulle vråla så här mycket. Rätt ut bara. Ronja Rövardotters vårskrik är ingenting mot det här.

När Christina yttrat denna mening så fattar jag att det där jag trodde var mitt livs moment i kategorin för eventuell halvoffentlig avföring i själva verket var just krystningsvärkar så tog jag i utav bara helvete när värken kom. Jag struntade i lustgasen och skrek rätt ut. Och tänkte hela tiden att nu går jag av på mitten, men det är det värt. Nu ska gossen ut. Jag kommer vilja vara en legogubbe som kan byta underkropp med någon sen, men det får det vara värt. Nu ska jag bli mamma. Så det så.

Åh jävlar vad det kändes. Jag kände mig som en häst som födde fram ett föl. Det sved och tryckte på som bara den. Tre krystningsvärkar senare var det liv i luckan. Bebisskrik och navelstäng och hej vad det går. Klockan 11.36 kom Frank till världen. 11.36 den 22 januari 2013. Ett magiskt klockslag och datum. Och nu blev jag nog lite religiös.

Franktastic!

Jag trodde att jag skulle böla av lycka, men var nog mest i chock och undrade om det var en pung på krabaten. Det var det. Frank var hos oss och jag var så jävla stolt över mig själv, jag var helt enkelt bäst. Även om jag sprack lite grann, men tro fan det när livet kommer ur en. När jag frågade Karolina och Christina om det såg ut som en aula down stairs så fick jag till svar att det mer var som en gäststuga, och det får väl vara bra nog…

Och känslorna efter den här förmiddagen och vad som hände sen…det får ni snart reda på. En sak är säker, att mössan gjorde lite av succé även om den var lite stor.

 
1 av 612345»»