Piffigt preggo

Hur fort kan en vecka gå när det är vila som den fylls med till största delen? Tydligen tillräckligt fort för att det redan ska vara fredagskväll och läggdags. Men den här veckan har jag i vanlig ordning tagit stödvilor, jag har dessutom målat ränder på byrån och bakat med världens bästa mamma. Sen har jag piffat till mig likt Grynet med lockar och läppstift, minglat med myrsteg på gala och applåderat åt talare på Pecha Kucha. Spridda skurar av kreativitet och inaktivitet. Precis lagom för ett preggo som mig.

Och fredagens bästa var att jag träffade en vän som utbildar sig till barnmorska, bra med en sådan vän som kan ge tips och råd och dela med sig av sin kunskap. Hon säger att jag ska se förlossningsrummet som en hinderbana och röra på mig mycket, äta och kissa. Och jag ska banne mig försöka göra min bästa sportsliga prestation på den där hinderbanan, men inte förrän i januari. Och det har jag och magen kommit överens om. Inte titta ut förrän i januari, lillen, hör du det?

Tack Sofie för dina tips. Nu känns det lite bättre även om jag fortfarande tycker att det är lite läskigt det där med att föda barn, men som sagt, kvinnokroppen är till för det och förhoppningsvis hinner jag få lite mer kunskap innan det är dags. Nu ska jag i alla fall sova på saken, sprattla lite med benen och lägga en späckhuggare mellan knäna. Joråsåatt.

Vad jag menar med det kan ni ju fundera på, jag yttrade nyss meningen; jag går och hämtar en späckhuggare i källaren…

Sov gott godingar!

Mamma och jag

Men i dag har jag inte målat, i dag har jag bakat med min mamma. Tema saffran. Jädrar vad vi har bakat. Och bakat. Jag gjorde klassiska lussekatter och saffrans biscotti och mamma frilansade loss med mandelmassa på olika sätt, det blev två längder, några knyten och bullar med den där smarriga mandelmassan.

Jag var förstås som en elev på högstadiet som frågade hela tiden hur jag skulle göra med degen, men nu var jag den där snälla och timida flickan som lyssnade på min lärare och inte förstörde stämningen i gruppen (fast jag under den perioden i högstadiet när jag fick etta, ni vet, ansåg att jag var stämningen i gruppen).

Nåväl. Vi hade väldigt roligt, mamma och jag. Jag tyckte att den första lussekatten jag snurrade ihop var så liten att den knappt syntes på plåten, men sen när de kom in i ugnen blev de ju svällande stora. Vi skrattade glatt och fick imma på glasögonen när ugnsluckan öppnades, samma visa varje gång.

Åh vad roligt det var att baka med min kära mor, kanske att jag också kan bli en bullmamma, hittills så ser det ju lovande ut. Och ja, jag är fortfarande förvånad.
På nästa lektion tror jag nog att det blir  julgodigs.
Mumsfillibabba!

Randiga intryck

Som sagt. Randigt. Och färgglatt. Förstås. Och jösses vad jag gör det här ordentligt och långsamt. Det har ju givetvis att göra med att jag måste vila mellan varven, men det är bra eftersom det krävs en viss torktid innan jag kan måla nästa lager.

Så kanske att det här är ett av mina första preggotips, måla om en byrå mellan stödvilorna, då kommer den förmodligen bli precis så som du hade tänkt dig. Särkilt om du i vanliga fall har snabbhet som en relativt god egenskap så kommer du förmodligen bli förvånad över att det blir bra även om det tar lite längre tid. Jag är lite förvånad att jag inte är klar än, men jag har ju inte så bråttom eftersom jag har sagt till lillen i magen att du inte kommer ut förrän i januari.

Hur som helst, så tar det sig och från den här vinkeln ser det förbannat bra ut, vad tror ni, stommen är svart och lådorna är som ni ser snart helt randiga, tror ni på allvar att vårat barn kommer bli matad med för mycket intryck eller är det lika bra att vänja knodden från början?

Föräldragrupp och Frode

Jajamensan. Idag gjorde vi debuten i en föräldragrupp. Magen, mannen och jag. Det gick ganska bra. I vanlig ordning var det väl jag som pratade mest och då sa jag inte ens särskilt mycket, mer än att jag gärna går en kurs som handlar om Försäkringskassans regler, vill veta det mesta om hur jag ska få ut ungen samt få koll på det här med amning.

Sen skulle vi göra en avslappningsövning. Det gav motsatt effekt. Jag vet inte vad jag gjorde som blev fel. Kanske var det, det där bäckenbältet som stramade åt så hårt runt höften att jag omöjligt kunde slappna av. Jag försökte. Jag andades med långa djupa andetag, slöt ögonen, satt så skönt som jag kunde och lyssnade på instruktionerna. Men jag blev alldels svettig, var tvungen att öppna ögonen, röra på benen och torka svetten från pannan. Jag ville slita av mig kläderna och springa naken därifrån med mina rastlösa ben, men så får man inte bete sig om man är på kurs. Så jag andades vidare och undrade vad det var frågan om.

Jösses vad jag skulle behöva avslappna mig, men kanske att metoderna som Cecilia Frode kör med i hennes enmansföreställning ”Ängelen” är en bättre början, än att spänna åt bäckenbältet och åka iväg på en föräldrakurs. Det kanske räcker med att bajsa på halmattan och så börjar man gråta lite. Sen släpper det.

Eller så tittar jag bara på hennes föreställning en gång till och nöjer mig med det. Om en vecka är det ju träff igen, då kanske jag är avslappnad nog. Och då handlar det dessutom om amning. Ja jädrar i min lilla låda vad bra det här kommer bli. Sen.

Kram so long, nu ska mamma Hjort måla lite byrå.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=GLxqnOs7QoQ[/youtube]

Bygga och fixa

Nu är det så rent och tjusigt på kontoret att jag minsann ska måla minst en tavla den här veckan. För bra länge sen gjorde jag ett presentkort till ett bröllopspar och det är sannerligen på tiden att de får sin tavla. Så med ett välstädat kontor finns inga mer ursäkter.

Dessutom börjar som sagt badrummet bli mer och mer klart. Jocke har satt taklister idag och satt upp en snygg lampa för att ge ljus åt oss och Jenny. Det bästa med lampan är att mamma och pappa så klart hade den hemma hos sig, så när jag frågade om pappa kunde hålla utkik efter en sådan så behövde han inte gå så långt för att hitta den, bara in i duschen. Perfekt. Sen har Jocke målat den svart för att få den att passa in bättre.

Den här veckan hoppas vi att både bänkskivan och glasväggen kommer. Annars får vi vänta en vecka till. Som ni ser är det föreberett för en glasskiva på badkaret, kommer bli så tjusigt så. Sen ska det till ett galler för hålet in under badkaret, även om Wilma av någon anledning ska krypa in där minst en gång om dagen så blir det bättre med ett galler.

Japp, så är det med det. Den tokfina trasmattan kommer från Lagerhaus och är vävd av återvunna tyger och finns att köpa för det ypperliga priset på 99 riksdaler, den är 70×190 cm. Då vet ni.

Bagaren rapporterar

Jädrar i min lilla låda vad här har bakats. Jag har för tusan bakat pepparkasksskorpor, hör ni det, skopor. Det är ju helt otroligt. Som sagt, min gamla lärare från lilla bagarskolan skulle till och med bli stolt. Hon skulle se mig nu när jag lägger upp gravidmagen på stenskivan och rör runt med träspaden i smeten så att den nästan går av. Ha. Jag är så sjukt nöjd.

Så vi kan säga att söndagsmiddagen bestod av turkisk yoghurt med bär och müsli till förrätt (som frukost alltså), smulpaj med äpplen och vaniljvisp till huvudrätt och julskorpor till efterrätt. Eller biscotti som det så flott heter på bagarspråk. Receptet är hämtat från arla.se.

Jag skulle i och för sig nöjt mig med att äta smeten till skorporna, helt plötsligt hade jag ju gjort som en pepparkaksdeg vilket jag inte riktigt förstod när jag rörde ihop ingefära, kanel och nejlikor. Livsfarligt god smet. Jag kan ju erkänna att jag tidigare har köpt pepparkaksdeg bara för att äta degen och inte baka, men i år tror jag till och med att jag slår till på att pepparkaksbak. Kanske kan bli ett hus också. Det här är på väg att gå över styr. Haha.

Ja, kanske att Leila kommer att få konkurrens, vem vet. Jag ska i alla fall ta en skorpa till och beundra det nystädade kontoret med roboten i hörnet, och badrummet som mer och mer blir klart…

Harva på sin Tarva

Den första etappen på byrån är avslutad. Tack vare er som röstade fram mig till finalist i tävlingen Sveriges charmigaste hem vann jag ett presentkort på Flügger färg vilket passade alldeles utmärkt för det här tillfället.

Så jag tog med mig en tavla med olika färger som sitter i lillens rum och sedan valde jag kulörer efter det. Med andra ord ska byrån bli randig. Med en svart stomme, i skrivandes stund lutar det åt att stommen målas i griffeltavelfärg, det känns väl som en bra och rolig idé, eller vad tror ni?

Och eftersom jag vill att det här ska bli bra, på riktigt bra, så har mannen och jag grundmålat byrån med en slags spärrfärg. Egentligen vill jag ju bara köra på med den andra färgen på en gång för att snabbt se resultat, men då skulle byrån förmodligen bli mer lik en bullig rokokomöbel än en barnsligt fin modernitet. Så nu håller jag mig till regelboken.

Fortsättning följer…

Gympanostalgi och keramik…

Ja, vad ska jag säga. Det var ju roligt att få besöka en så gammal charmig gympasal och visa upp lite färgglad konst. Två sällskap kom i alla fall dit för min skull, och det är jag väldigt glad för. Några affärer blev det förstås inte men jag delade ut några visitkort, så den som lever får se. Syns man inte så finns man inte, eller hur är det med det där?

Några som både syntes och sålde var två tjejer som drejat så det stått härliga till. Tur att de var där och drog till sig lite folk så att några av deras kunder även kunde le åt mina djur. Jag köpte en liten dalahäst som jag kan hänga i julgranen, annars tänker jag som de flesta andra gånger att det där kan jag göra själv. Nu är det ju lite att ta i eftersom jag varken har en drejskiva eller en ugn eller tålamod nog för att dreja, men jag kan å andra sidan dricka te ur muggarna som jag producerade 2001.

Så jag tittade glatt på deras fina saker och tänkte tillbaka på det där året på Kuben då lera mellan fingrarna var vardagsmat. Och skulle jag dessutom bli extra sugen så har Milla keramik prova-på-kvällar, så då är det ju bara att pipa dit. Är inte det bra så säg?

Men finast var nog gympasalen i sig. Den påminde mig dock om när vi spelade basket på lågstadiet och jag försökte göra mål i egen korg för att jag inte fattade åt vilket håll jag skulle spela. Populärt. Nej.

Aja. Nu ska jag äta lite ostbågar och dricka julmust. Så det så.

En robot och en räkmacka

Jag skulle skriva ut ett papper till den där vikväggen. Häromdagen var jag så stolt över min skrivare som jag haft sen 2004. I samma stund som jag uttalade min stolthet började utropstecknet blinka rött. På displayen stod det ”Kan inte rengöra”. Hepp. Typiskt.

Jag läste bruksanvisningen under fliken felsök men fick inget annat svar än att kontakta kundtjänst. Så det gjorde jag, där konstaterade servicekillen och jag i kör att det inte var någon vidare mening med att lämna in den på verkstan så att säga. Nej. Jag som precis hade tryckt i nya patroner och var redo för utmärkta utskrifter av bästa kvalité årgång 2004. Men se det gick inte.

Så nu står en robot på ritbordet bakom mig och rasslar till med jämna mellanrum. Jag köpte alltså en ny. Jag ska bara få bukt med det där med att utskriften inte ska hamna på sniskan, sen kanske jag till och med kan börja sälja prints med tokiga djur eller annat flott, vad tror ni om det?

Nåväl. Roligare att fotografera en smarrig räkmacka än en robot. Och räkmackan satt som ett smäck. Jag är mätt och belåten och laddar inför morgondagen. Lite skönhetssömn med rastlösa ben på det, sen ska nog den där lördagen bli prima…

Sov gott godingar!

Miniutställning

Likt en redovisning i skolan visar jag upp mina tre färgglada djur på en vikvägg i en charmig gammal gympasal tillsammans med andra kreativa själar. En miniutställning en lördag i Rynninges gamla skola. Omringad av väggar med ribbstollar samsas vi konstnärer, de som målar akvarell, vi som krämar på med färg, de som drejar fina keramiska bruksföremål och de som fotograferar tänkvärda ögonblick.

Imorgon står vi där med hopp om glada besökare. Gärna köpsugna. Jag står kanske inte så mycket, men jag är där, tillsammans med mina färgglada djur som längtar efter nya hem. Jag hoppas så klart att någon ska tycka att min ”konstredovisning” är den bästa i hela gympasalen och visa intresse för mina djur eller göra en beställning inför jul. Ett rim där ja.

Så känner ni för en utflykt till en charmig gympasal med konst på vikväggar högt och lågt så är ni hjärtligt välkomna till gamla skolan i Rynninge, Torsvägen 5, Örebro. Det är öppet mellan 10-14 som ni ser på den exceptionella posterns som landat i brevlådan…

Varmt välkomna!