Grå är också en färg…

Eftersom mina ben spelar mig ett spratt så var det direkt omöjligt att sätta sig ner vid datorn och försöka plugga. Benen var liksom redan på väg ut genom dörren tidigt i morse, som ni vet. Därför tog jag på mig snömannens kängor, min bästa vinterjacka och begav mig ut i det gråa landskapet. Med myrsteg och kamera. Jag gick så sakta att det helt plötsligt var dags för lunch.

Vid den tidpunkten hade jag förflyttat mig till Naturens Hus och mötte upp min man för en stadig matbit. Så passande, vilket mysigt hittepå och mätt som få. Jag åt fiskpaella och mannen åt kotlett med rotfruktsgratäng.

Nu är jag hemma igen och även om syftet med myrstegspromenaden i det gråa landskapet var att finta bort rastlösheten, så har jag inte lyckats, men jag hoppas ändå på en stödvila innan etapp två på denna torsdag startar…

Hoppas att ni har en fin dag!

 

Rim, ramsa och prosa

20121129-052344.jpg

Stödvila, stödstrumpa, lite ont i rumpa. Rastlöst ben och himmel utan månsken. Trött huvud och pigg vad, piggvar, plattfisk, jag vill ge benet smisk. Hoppa på ett ben runt huset eller ignorera RSL buset…gå upp och göra nytta eller ligga här med benet och hytta?

Som en discoarm höjer sig mot skyn och följer takten till SHM gör min fot liknande rörelser och komponerar en roman på morsesignaler. Tröttsamt irriterande och hyfsat varierande. Knäcka extra som tidningsbud eller ligga kvar och lyssna på vindens ljud… Kanske ta en pepparkaka ur en julburk och glögga en slurk…

I min animerade version av mig själv är jag en kvinnlig kommissarie Gadget med kroppsdelar funktionella för superhjälteuppdrag. Mitt rastlösa ben gör min omgivning knäsvag. Jag kan dansa som Lady Gaga och göra piruetter likt en isprinsessa. Jag fintar bort romanen till bokhyllan och gräver ner rastlösheten i myllan.

Om jag ändå kunde göra mig trött på rim, ramsa och prosa, då skulle jag så småningom kunna snooza…

 

Lektant med extra ost

Pep iväg några timmar på kvällskvisten och vaktade barn. Låter ju som om de var instängda och jag bara höll ögonen på dem. Så illa är det förstås inte. Det är ju världens bästa barn så egentligen är ju barnvakt fel ord. Lektant passar bättre. I vanlig ordning köpte jag med Max och sen stod pepparkakshusbygge på agendan.

Jag har aldrig tidigare satt ihop ett pepparkakshus. Jag har pyntat och jag har haft sönder sånna med hammare när jag var liten, men inte byggt ihop. Inte så konstig med tanke på att sockret som man fogar med är tokvarmt. Jag var dessutom rädd för det momentet innan, funderade på om det fanns något annat klister att använda sig av, typ Karlssons klister fast ätbart, vet ni nåt?

Men jag läste på förpackningen och höftade till med två deciliter socker i en skev stekpanna och sen gick det undan. Smälte på bra och jag snålade inte på fogarna. Det där kan man kalla allt annat än foglossning. Det sista som blev kvar hällde jag i skorstenen och sen var det bara till att pynta. Ska ju synas att det är hemmabygga, inte fuskbygge.

Syskonen dekorerade en sida var och jag försökte hejda dem från att inte äta upp garnityren. Det syns vilken sida vars dekoration hamnade i magen, om vi säger så. Men jädrar vad fint det blev. Och jag kan smälta socker utan att bränna mig. Så nu kan jag lägga till det på mitt CV som husmor. Ha. Gött mos.

Så var det med det och nu ska jag krypa ner i spjälsängen och titta upp i taket, eller bara gå och lägga mig på tempurmadrassen med en fantastisk man vid min sida och en späckhuggare mellan knäna.
Exempelvis.

Sov gott godingar!

 

Välkommen på cirkus!

Jag kunde inte låta bli. Efter konstant nederbörd och avsaknaden av dagsljus så tackar jag den blaskiga snön för ljuset. Därför var jag bara tvungen att fota barnrummet. Igen. Nu när jag har städat bort syateljén och dessutom satt fast en fin elefant från w:form på sniskan så var det dags för ännu ett fotomoment. Sen får det nog vara sluttjatat med barnrummet till lillen kommit ut. För jag förstår om ni tycker att jag tjatar nu. Nåväl.

Ni undrar säkert hur många elefanter man kan ha på en och samma cirkus, men ni förstår att det här är en elefantcirkus med inslag av andra glada djur och tokiga figurer. Så det så. Och så småningom kan lillen lära sig räkna bara genom att vi sjunger ”en elefant balanserade” och sen kan vi räkna oss trötta på elefanter som balanserar i det här rummet. Jomenvisst.

Den gula Billy som tidigare var full av tyger är nu ganska tom i väntan på leksaker och andra pryttlar som barn kan tänkas gilla, eller som jag tror att mitt barn kommer att gilla. Rättare sagt. Innan jag blir allt för orörlig kanske jag kan ta mig upp på mammas och pappas vind och göra fynd, eller i alla fall be Jocke kolla läget. För där vet jag att jag kommer hitta ett och annat bra att ha.

Och vet ni, Bobby, min kaninlampa, han har en flirt i huset bredvid, en likadan kanin står och lyser i fönstret precis mittemot, det tycker jag är roligt. Och den där sushin, det är mitt laptopfodral, gott va?

Ja, ni, jag skulle vilja sova i den där spjälsängen och ligga och titta på vimplarna, den tokiga byrån och alla elefanter och jag hoppas verkligen att vår bebis kommer gilla sitt rum lika mycket som jag gör. Men vet man inget annat så lär det här bli alldeles ypperligt, kanske så bra att barnet till och med kommer bli allergiskt mot shabby chic. Ha.

Förresten så var det tavlan med mitt alfabet som jag hade med till Flügger färg när jag valde färg till byrån, tavlan i hörnet ovanför spjälsängen alltså.

 

Späckhuggaren och jag


Stödvila med målarbyxa och späckhuggare…

Jo, tydligen är det bra att sova med en kudde mellan benen för att det liksom blir skönare då. När man är preggo alltså. Så jag har provat med vanliga sängkuddarna och piffkuddarna. Men de ligger inte precis kvar där hela natten. Dessutom har de inte så stor volym.

Så kom jag på att jag har en lång kudde i källaren, lite som en korv. Man kan även ha en amningskudde om man nu har en sån. Men det har jag inte. Jag vet att jag har en korvkudde i källaren. Men den har jag inte hittat.

Istället fick jag syn på en späckhuggare och tänkte att den borde fungera lika bra. Lite fet kanske. Men fungerar okej. Den simmar förstås iväg och återfinns på en strand längre ner vid fotänden framåt morgontimmarna. Men när jag somnar på vänstersida med en fena mellan bena så känns det ok.

Och som att en amningskudde är överskattat, går lika bra med en späckhuggare…

Så var det med det.

 

DIY – Vimplar

Ja, det är ju tydligen mode med vimplar. Även om jag egentligen tycker att det likt bokstäver har gått lite över styr i inredningen så tycker jag att det är väldigt fint. Lite som en cirkus, lekfullt och glatt liksom. Därför kunde jag inte låta bli att sy egna, nu när jag går all in i barnrummet. Med tanke på att jag har tyg som skulle räcka för en termin eller två på syslöjden så var det bara till att leta fram de tygerna jag ville ha.

 

Jag hittade en mall på internet som jag skrev ut och använde mig av. Den hittar ni här. Sen la jag till lite sömsmån på ungefär en halv centimeter. Och som den syfröken jag är så säger jag att det är viktigt att nåla. Sy runtom med raksöm och när du kommer till spetsen kan du sy två stygn rakt istället för att göra en spets, det blir bättre då när du vänder på vimpeln. Annars kan det bli svårt att få en fin spets.

Givetvis ska du inte sy runtom hela utan spara en öppning högst upp så att du kan vända på vimpeln. Öppningen göms sedan när du syr fast vimplarna på ett band. Jag köpte en bred snedremsa, det är en remsa som man kan vika runt en kant, som jag sedan sydde fast alla vimplarna i. Min remsa var sex meter lång och jag gjorde 30 vimplar. Det finns smalare snedremsor också men jag tyckte att den här passade bra ihop med mina vimplar. 

När jag hade sytt alla vimplar vände jag dem ut och in och strök dem med strykjärnet för att pressa ut sömmen och få dem raka och fina. För att pilla ut spetsen använde jag en virknål, går bra med lite vad som bara det inte är för vasst så att tyget går sönder.

Sen plockade jag i ordning vimplarna så som jag ville ha dem och bestämde att jag ville ha ett mellanrum på ungefär fyra centimeter mellan varje. Sen nålade jag fast dem i remsan och sydde så det stod härliga till. Jag sparade ca 30 cm längst ut så att jag skulle kunna knyta fast dem om jag till exempel vill ha de på verandan i sommar eller nåt.

Nu har jag satt fast de med spik i taket och föreställningen kan börja, vad tycks?

 

 

DIY – Randig byrå

Först grundmålades byrån med en spärrfärg eftersom den var helt obehandlad. Denna färg förhindrar även att kvistarna i träet lyser igenom, för säkerhetsskull målade vi två gånger. Även knopparna målades förstås. Sen mätte jag ut var jag ville ha ränderna. Använde mig av vattenpass för att få ränderna helt raka. Sen var det bara till att tejpa. Viktigt, köp en bra tejp och bespara tålamodet. Fråga på färgbutiken och säg att du ska göra ränder.

Innan jag tejpade tog jag ett kort, gjorde en skiss i datorn och sedan började jag måla, vi kan säga att jag gjorde varannan rand först eftersom det annars inte hade blivit som jag velat, med tanke på tejpen, är ni med? Sen blev det inte riktigt som på skissen, men då kunde jag se på ett ungefär var jag ville ha vilken färg.

För att få skarpa linjer målade jag först med spärrfärgen på tejpen, då är det den färgen som kryper under tejpen och därmed förhindrar den slutliga färgen att krypa under vilket gör att det bli en rak linje.

Jag målade varje rand tre gånger. Färgerna som jag hade från början var svart, röd, rosa, turkos, gul och mörkturkos. Till det blandade jag lila, grön och orange. Alla färger är halvblanka. Jag målade stommen i svart färg två gånger, innan jag gjorde en ruta med griffeltavelfärg på varje sida. Den har jag dock inte provat med krita än. Annars är det en matt svart som ger en annan effekt om jag nu inte vill skriva på den.

För att sedan göra resten av ränderna tejpade jag precis på färgens kant och den färg som jag tejpade på, det var även den som jag målade med först innan jag kunde lägga på nästa färg. Detta för att få den skarpa linjen. Men eftersom jag inte ville att den färgen skulle lysa igenom på nästa lager färg målade jag även där med spärrfärg.

Ex; om jag skulle ha en turkos rand bredvid den röda och den röda randen var klar tejpade jag precis där den röda färgen slutade, målade över tejpkanten med rött, lät det torka och sedan målade jag över det röda med vitt för att sedan kunna måla turkost. Snurrigt eller förstått?

Kanske inte världens bästa beskrivning, men vill ni veta hur man gör en randig byrå så kan jag berätta i tal, bara att höra av sig. Varför knopparna till vänster är svarta, för att det passade sig. Observera även att insidan av benen fått olika färg.

Det var det.

 

Randig TARVA

Som sagt, det tog lite tid. Men jädrar vad nöjd jag är. Babygym är inget som lär behövas i det här hemmet. Om vi säger så.

Nu är byrån på plats, den ska bara sättas fast i väggen och justeras lite så att den står rakt på det 90 år gamla golvet. I lådorna ligger små klädesplagg och ovanpå samsas fina pryttlar med illustrationer. Om ni vill veta hur jag gjorde kommer ett eget inlägg på det, annars blir det inte bättre än så här på min TARVA. Heja mig!

Kram so long – Nöjd mamma Hjort!

 

åTerVunNet

På designmarknaden ställde en barndomskompis till mig och hennes kompanjon ut sina fantastiska barnkläder av gamla tyger, som de förstås syr. Och även om det kommer dröja bra länge innan lillen kan ha dessa hängselbyxor så kunde inte pappa Jocke låta dem vara. Och jag var förstås inte sen med att tycka att det var otroligt fina. Så nu hänger de där, på väggen, i väntan på att få sällskap av ett barn. Kanske att de passar perfekt till nästa jul. Eller nåt.

Hur som helst så syr de, Alexandra och Jessika, finfina kläder, vimplar och bollar. Bland annat. De går under namnen BiNte DEsiGn och BeA DEsiGn och ni hittar deras färgglada blogg här. Är det så att ni också vill handla barnkläder med tyg från en gammal gardin eller vimplar av retrotyger så tycker jag att ni ska besöka julmarknaden i Wadköping på söndag, då står de nämligen där med sina plagg. Annars kan man bergis beställa genom deras blogg.

Bars så ni vet. På tal om vimplar, kanske går jag banans med symaskinen snart…

(Och ja, det blir inte jättebra bilder när solen aldrig tittar fram,
men nu kommer ju snön så lite ljusare ska det väl bli ändå).

 

Retro, konst och allsång

20121125-115618.jpg20121125-115634.jpg20121125-115642.jpg20121125-115654.jpg20121125-115715.jpg20121125-115722.jpg

Jag vet inte om vi kan kalla det för tradition än, men i spridda skurar och gärna på lördagar så tar mannen och jag en tur på stan. Mest för att det är mysigt att gå med myrsteg och titta i butikerna, pipa in på Kaffemästaren och dricka utsökt kaffe och ta en lunch på Paolos. Där är ingredienserna för att det är tradition. Visserligen måste jag påminna Jocke hela tiden att jag inte kan gå så fort, och det gäller att vara snabb med den påminnelsen annars är jag förlorad. Ha.

Hur som helst så gick vi på stan igår med. Främst för att besöka designmarknaden på café deed och utställningen hos Konstmäklaren. Vi fick även sällskap av Jockes kusin, Jockes mamma och Janne. Mycket trevligt. Gårdagens roligaste kommer nu. Är ni med?

Precis innan vi skulle äta lunch på Paolos går kusinen och sjunger på Lasse Berghagens låt, ”han tog av sig sin kavaj”, oklart varför, men alltid kul med en melodi på läpparna. Så svänger vi in på lunchstället, sätter oss vid ett bord och precis då får kusinen syn på Lasse Berghagen som sitter två bord längre bort. Hur stor är chansen? Okej, ganska så stor eftersom han är med i artistskaran för Julgalan som spelats på Conventum i helgen.

Nåväl. Kusinen måste förstås berätta detta, vilket han gör, han sjunger lite på låten och sen återgår vi till ordningen. Men innan Lasse ska gå kommer han fram till vårat bord och berättar hur det brukar vara när han ska sjunga den där låten, att han knappt hinner börja förrän publiken har sjungit upp till allsång. Så även vi. Vi sjunger allsång med Lasse Berghagen på Paolos innan maten serveras och vi förundras över varför det inte togs någon idolbild.

Men är inte det roligt så säg? Jag tycker att det var en fantastisk liten stund på en lördag och vi kommer skratta glatt åt sammanträffandet framöver.

Nu ska jag sjunga vidare på den där klassikern och fortsätta med byrån. Nu är det nämligen inte mycket kvar. Sen kommer det roligaste, boa in byrån i barnrummet och fylla lådorna med små, små babykläder. Som sagt, snacka om ett färgglatt rum, här behövs inget babygym inte.

 
1 av 41234