Blödig preggotant

20121014-233430.jpg
Vilken preggovecka. Tant spekulerar och jag sätter mina egna diagnoser. Resårskärpet är ett måste för att inte sponsra svordomsburken som skulle kunna finnas på jobbet. Jag drar åt så att fyra skinkor blir det senaste modet. Fager som få och tårar som skaver på insidan av ögonlocken. Falsk ischias är det nya att toppa listan på de redan irriterande gravidsymptomen. Joråsåatt.

Vaggar mig fram och stånkar och stönar precis som den lilla tant jag nu är. Och då är det tre månader kvar innan krabaten ska ut. Hej sjukgymnast, det ska bli trevlig att träffa dig.

Bergochdalbanan är ett faktum hos hormonerna och veckan har bestått av både fantastisk fika med bästa Elle och utskällning av snubbe som trängde sig före i kön på ICA. Skratt och tårar och frustration över att inte kontrollera graden av blödighet.

Väljer för en gångs skull att titta på tv istället för att studera, ser på Plus, gråter en skvätt till lättlurade damer som får rätt mot ännu mer korkade gubbar.

Preggotanten ler åt livets godsaker och gråter över ynkliga företeelser. Livet är härligt men kroppen är utom kontroll.

Bäst att toppa veckan med ett besök på Stockholmsmässan. Både barn, hem och villa, det borde min smärta för stunden stilla. Resårskärp på, hej å hå!

The Espinozaz

The Espinozaz lirar längst fram i kyrkan så att taket lyfter. Syskonen spelar sig svettiga på olika instrument och vi som gäster filmar med våra smartphones som om det vore en konsert med Elvis. Jag försöker dokumentera på avstånd, men med fel objektiv blir det inga bilder att publicera, men väl ett minne i mobilen med panflöjt och bolivianska takter.

Ett barndop utöver det vanliga. En gosse blir döpt till tonerna av en musicerande syskonskara. Fullsatta bänkrader och nyfikna barn som vänder huvudet upp mot taket, sjunger med så gott de går i psalmerna och är i sin egen värld. Jag ser fram emot smörgåstårtan och ytterligare nummer av The Espinozaz, för jesus vad de kan lira.

Panflöjten går på högvarv kan jag säga. Kolla bara in filmen, håll i hatten Gud, du kommer sakna dessa toner i ditt hus…

 [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=dRHsLx7VbmA&list=UU3yghVLg6u-JOgs-qOam43Q&index=1&feature=plcp[/youtube]

Sektmöte

Sektmöte på åkern. Nya medlemmar och värvningsbonus på sockerkaka och köttfärspaj. Gå på knäna och plocka potatis. Dokumentera potatisbönder och memorera sorter. Pedagogisk pappa Pohlman med koll på potäterna och mamma Ulla med mumsiga mackor och matpaj.

Grollen puttrar på och potatisen viner, rumporna i vädret och hinkarna fylls upp. Två ton potatis upp och ett ton daggmaskar ner. En fin höstdag och vintervindar på slätten. Almandine, Rooster och Cherie, kanske dags att starta ett potatisparti?

Go bananas

Egentligen skulle jag vilja gå helt banans i barnrummet/syrummet nu. Sy vimplar och kuddar av tjusiga tyger från w:form eller rama in tryck och dona med en tavelvägg full av tokiga djur. Men plikten som student kallar. Och en av uppgifterna är att göra en fotoessä, alltså sätta ihop ett gäng bilder för att berätta en historia. Nästan som ett blogginlägg alltså. Väldigt roligt.

Den här helgen har jag dels varit med om ett extraordinärt dop med boliviansk pompa och ståt och dels plockat upp potatis tillsammans med övriga medlemmar i potatissekten, visserligen kröp jag mest fram på knä och fyllde ungefär tre hinkar, eftersom det här med att böja sig ner inte längre är min kopp te så att säga. Men kanske att något att dessa storys ska berättas med bilder. Vad tycker ni?

Jag börjar böka lite med det nu i alla fall. Och förresten så blev jag godkänd på första uppgiften som handlade om att tvätta bilen, gött mos!

Helstekt lamm och Ölandstokar

I kväll bestämde jag mig tydligen för en bloggafton och inget annat. Skönt. Nästan lika skönt som att gå bland korna och lukta på havet. För det hann vi ju också med en snabbis när vi var på Öland. Och förutom att vi spatserade på kostigar och tittade på havet så åt vi god lunch i Kåre hamn, något som har blivit en tradition för mannen och mig. Jag tror att en Fish n’ Chips smakar bättre ute i solljus, gott var det i alla fall.

Och sen blev vi bjudna på en hejdundrande grillfest med helstekt lamm. Som jag hoppas kommer bli en tradition, för kom igen vad gott det var. Lammet smälte i munnen och det var väl så rött så att livsmedelsverket skulle kunna sätta mig i finkan, men som sagt, dra mig baklänges. Erik Östman är en gourmetkock. Hela kvällen var fantastisk.

Avsaknaden av en bra deo gjorde sig påmind tidigt in i skrattsalvorna och jag fick träningsvärk i skrattet och önskade att ingen kände min lukt av köttbullar och svett. Ha. Det berättades knasiga men ack så sanna historier, nya men logiska djurläten växte fram och jag satt på ett hörn av bordet och fick imma på glasögonen för att jag skrattade mig så varm.

Omgiven av Ölandstokar och med en mästerkock i köket. Bästa lördagskvällen på länge. Och efterrätten, en fristylande äppelpaj med förbannat god glasstjofräs till. Exakt vad det var som kittlade dödskönt i kistan kan jag inte svara på, men jag säger det igen, Erik Östman är en gourmetkock! 

Goodwill

På tal om goodwill så gick Skördefestens andra uppdrag a là Deermountain Design ut på att skänka pengar till ett barnhem i Bolivia. Eller jag var ju inte där för att dra ihop pengar enkom för det ändamålet, men det blev lite så i slutändan.

Tavlan som jag målade tillsammans med barnen såldes senare på auktion och summan, som tyvärr inte blev så stor, 500 pix, skänktes till barnhemmet. Men eftersom jag har ett hyfsat stort hjärta så valde jag att den summan som jag egentligen skulle fakturera Böda Sand för mitt arbete istället skulle sättas över till barnhemmet, så nu hoppas jag att den digra konstnärslönen kommer att resultera i någonting gott.

Och själva arbetet med att måla med barnen var väldigt roligt, visserligen lite kyligt i vindarna från havet, men vad gör väl det när paletterna är fulla med färg och barnen målar hejvilt. Dessutom ska tavlan så småningom bli vykort, det ska bli roligt att se. Och i Ölandsbladet fanns både mitt namn och mitt företagsnamn med. Bra. Bra. Bra. Och tack Böda Sand för uppdraget!

Uppdatering, självklart var det fler barn än ovanstående konstnär som målade, men eftersom jag inte har kunnat fråga deras föräldrar om lov att publicera bilder på dem så har jag avstått.

Tunnan Hjortsberg

 Armbandet kommer från Lindex och kostar 100:-, 50 av de går till bröstcancerfonden. 

I går var jag inte ett dugg road över att vara gravid. Idag däremot försökte jag byta tankemönster och drog till med både smink och armband till jobbet. Lättlurad, svar ja. Jag är visserligen inte mer bekväm i min roll som preggo idag, men det känns lite bättre. Och i relation till vad armbandet ger för signaler, dvs. att jag stöttar bröstcancerfonden så är egentligen nedanstående graviddravel en piss i Mississippi. Med det är så jag känner mellan varven. I fall ni undrade.

Jag vill väldigt gärna ha barn och kommer att älska den lilla rackaren med hela mitt hjärta, men det här med att vara gravid, tack men nej tack. Jag känner mig som en tunna, en tunna med bly. Och det är ju inte så konstigt, jag har gått upp 13 kilo och det frestar på så att säga, men som sagt, hur skulle det vara om kroppen samarbetade lite med min goodwill eller ska jag säga höga arbetsmoral…?

Bara för att jag böjer mig ner och per automatik får ont av bara den rörelsen så behöver väl inte halsbrännan ge mig sympatismärta i samma moment likt en form av vulkanutbrott… Men jo då. Jag knaprar Novalucol som om det inte fanns en morgondag och har gett Gaviscon en chans. Smakar skit men lindrar i en timme ungefär innan nästa härliga halsbränna gör sig påmind och karriären som eldslukare inte känns allt för långt bort.

Hormonerna spelar mig ett spratt och inga andra brallor än preggopants går att använda. Förstås. Och visst är det med en gnutta ironi jag skriver det här, för det är inte självklart att man kan bli gravid och få barn, jag ser det som en slags gåva, absolut, men jag är inte helt tillfreds med vad processen gör med mitt annars så glada och energirika humör. Och egentligen är det ju inte så illa, men det är klart att det känns. Och det är ovant.

Och det här med att plocka upp leksaker efter 16 glada barn på dagis, det blir snabbt många vulkanutbrott och en överdosering av Novalucol. Att sedan lyfta samma skara och byta blöja gör inte att jag känner mig tyngdlyftarstark och stolt tar på mig träningskläderna och pallar mig i väg till ÖKK, sneglar lite extra på snyggingen i spegeln och tänker, jädrar vad stark jag är. Nej och åter nej. Jag gravidbölar en skvätt och längtar till våren då lillen i magen och jag inte längre är samma person…

För den i magen tycks må alldeles förträffligt bra och dansar magdans med mig dagarna i ända, jag köper stora mammakläder och små babybodys, vad var det som hände?

Den där utställningen

Det blev ju inte precis någon försäljningssuccé på min utställning. Och jag skulle väl ha lyssnat på pappa Pohlman som tydligen vet att pensionärer som besöker Öland en murrig helg i september inte är på jakt efter färgglada tokiga djur, särskilt inte när de gömmer sig i utkanten av en annan utställning där det dessutom är mörkt.

Men jag står ändå fast vid att det var roligt att få visa godingarna och att få leverera flodhästen till Kalk. Och bara vetskapen om att jag kan måla åtta tavlor på en helg är en bra erfarenhet inför framtiden, även om jag helst hade gjort det på några fler timmar.

Men med andra ord finns ju alla tavlorna kvar till försäljning. Inte grodan dock, den har redan fått ett nytt hem, men inte på Öland. Den sålde jag redan innan, men han var benägen att följa med sina polare till Kalk så, så fick det bli. Men nu är Evas zoologiska hemma på farmen igen och alltså till salu. Kanske en bra julklapp?

Tavlorna som är 50×50 cm kostar 1500:- och de som är 70×50 cm kostar 1800:- och det måste jag säga är ett sjuhelvetes bra pris, så först till kvarn! Och innan ni har pallrat er till kvarn, vilket jag kan tänka mig kommer ta ett tag, så hinner jag säkert göra en tavelvägg här hemma som jag kan visa er inom en hyfsat snar framtid. För titta mina damer och herrar, det är gratis!

Bröllop och bokomslag…

Igår kom vi hem till Örebro igen. Innan jag ”skrev ut” mina studier som jag hade förberett i hjärnkontoret så hann jag med en stödvila och sen var det full fart fram till midnatt. Men efter den här helgen är min plan att få lite rim och reson på min tillvaro med studier, jobb och konstnärskap. Tror ni jag kommer lyckas?

På tal om konstnärskap så blev ingen tavla såld, med andra ord är det fritt fram att köpa ett färgglatt djur. Tavlorna som är 70×50 cm kostar 1800:- och de som är 50×50 cm kostar 1500:-, en bra julklapp kanske?

Och ovanstående bilder var alltså gårdagskvällens studier. Den ena uppgiften var att utforma ett bokomslag och den andra var att göra en bröllopsinbjudan. Bokomslaget hoppas jag talar för sig själv men bröllopsinbjudan bör skvallra om Italien, Toscana, rött vin, gamla borgar och lite filmstjärnestatus a la Dolce Vita. Skulle ni vilja komma på det bröllopet, blir ni nyfikna?

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier