Everlasting traditional tattoo

Jag följde med tjusiga Stina till tatueraren. Och jag måste bara säga att en mer omtänksam och trevlig tatuerare får man nog leta efter. Hon blev gaddad av Sonny på Everlasting traditional tatto. Jag följde med så att hon hade en hand att hålla i. Men mest fläkte jag ut mig i de där rackarns sköna gula fåtöljerna.

Grejen var den att när vi kom dit och Stina visade upp sin text som hon skulle ha skriven på revbenen så rynkade tatueraren lite på näsan och sa ”det där är inte rätt, sådär kan man inte säga om det ska vara på engelska, känner ni ingen engelsman som kan hjälpa er?”.

Jag tänkte att min internationella bror kunde hjälpa till, han var dock upptagen vid tillfället, däremot hade tatueraren en kompis som hade en kompis i London och som ringde dit och frågade vilket ord det skulle vara. Ordet i sammanhanget blev alldeles för mycket skolbok och kändes inte bra. Damn it. När vi väl hade kommit på hur det kunde vara, var det liksom inte bara att skriva dit texten på hennes torso. Nej, för stilen skulle vara hennes mammas. Alltså fick vi åka till hennes mamma för att texten skulle bli än mer korrekt. Detta betydde att den tillmötesgående och omtänksamme tatueraren fick vänta på oss i en smärre evighet. Den där Sony var verkligen rar.

Så vi cyklade fram och tillbaka med dålig luft i bakdäcken och med handsvett på styret. Väl tillbaka inser vi att ett ord är felstavat, men det ordnade upp sig och när min hand var söndertryckt av Stinas inre smärta så var hon nöjd som bara den och hade fått sin efterlängtade text precis där hon ville ha den. Och det blev superfint.

Jag tänker såhär, att en annan tatuerare kanske bara hade sagt att nu kör vi och struntat i hur och vad det stod, men han brydde sig verkligen och kunde dessutom vänta på oss trots vårat bök. Med andra ord jävligt bra service på det där stället. Så ska ni tatuera er tycker jag verkligen att ni ska gå dit. Så det så. Ni hittar studion på Änggatan 21, Örebro.

Vaggad av vinden

När pappa Pohlman tyder vädergudarna för att ge mig stoff och goda råd till svenskens ständiga samtalsämne så gläder det mig verkligen när prognoserna stämmer. När sommarvärmen äntligen är här och när julikvällen spenderas i hängmattan med kvällssol.

Jag blir vaggad till sömns av vindens lätta påtryckningar. Gräsklippare på avstånd och tre snickare på taket. Snillen spekulerar och Wilma smyger omkring och åmar sig i trädgården. Jag har serverat grillade hamburgare och avslutat måltiden med lite Ben & Jerry’s. Jag har fått kärleksfulla gåvor av glada barn och omtänksamma föräldrar och semestern kryper sig allt närmare.

Kvällar som denna gör mig gott. Och jag tror banne mig att hängmattan är ett av mina bästa köp. Den är förresten köpt på Indiska om jag inte sagt det innan.

Jag är vaggad av vinden och oförskämt mätt. Det är som sagt bra nu.

Nu är det bra!

Nu är det bra.

Zink, stup och rör

Som ni förstår är det inte bara att lägga ett tak, trolla med knäna och så hoppsan Kerstin så sitter nya stuprör på plats och teglet ligger flott i raka rader. Nej, nej. Även om jag inte gör mycket i just det här projektet så kör jag ju som sagt den där tegeltransportören och drömmer om hur fint det kommer bli sen, sen när det är klart. Då ska jag nämligen spegla mig i stuprören. Nästan.

Jag drar vridet till ett och tar emot pannor på löpnade band som sedan staplas på hög för eventuella framtida byggen som kräver just tak och då gärna med tegelpannor på. De pannor som är extra fula slängs på tippen så igår morse innan jobbet möttes pappa Pohlman och jag på tippen och som sagt kastade ett stort lass historia. Kärran var rätt tung när jag begav mig och skåpbilen full av gammal läkt. Läkt är för er som inte riktigt har koll (jag har heller inte så jävla mycket koll på takläggning), pinnarna som ligger under pannorna och som såldes pannorna ligger på. Man kan ju liksom inte bara lägga pannorna på pappen…

Det jag egentligen vill komma till är att det görs val även när ett tak ska renoveras. Det ska väljas färg på stuprör, om det ska vara plåttak någonstans och vilka pannor som blir bäst. Som sagt. Sjukt moget med hus. Vi har valt tegelpannor och zinkstuprör. Först funderade jag på hur det kommer bli med kromade husknutar, men sen tänkte jag att det kommer bli fint som snus. Både Wilma och jag kommer kunna stryka oss runt knuten och nästan spegla oss i rören. Vad tror ni om det? De stuprör som fanns innan och som nu ligger kors och tvärs på gräsmattan var blygsamma och försökte gömma sig i fasaden. Klart att stuprören vill vara stuprör och inte gömma sig i fasaden, aluzink it is.

Och nu behöver vi inte prata mer om tegel, zink, stup och rör förrän taket är klart och jag kan visa bilder på hur jävla bra det blev.

Foto: Ekenäs gård

En liten paus

Sådärja. En liten paus. Halvlek mittemellan två jobb kan man säga. Vi kan oxå säga att jag som av en händelse firar att det är sista dagen på jobbet med livliga, glada barn. Nästa gång jag byter bajsblöjor och torkar små näsor är om fem veckor. På måndag. Jag ska förstås arbeta veckan ut, men resten av veckan går åt till att städa avdelningen, fixa inför höstterminen och därmed planera med världens bästa kollegor. Bara en sån sak är ju värd att fira.

Sen ska ni förstås inte tro att jag ska vila mig i fem veckor, bara ligga i hängmattan och äta glass, även om det kanske är det jag behöver mest. Men kom igen. Vad blir det med kölistorna på Böda Sand om jag inte försöker styra upp de med ett leende på läpparna under två veckor?

Förmodligen skulle de bli avbockade av någon annan solstråle, men det skulle inte bli någon blogg som rapporterar om Svantedanska eller damernas förvirring över den borttappade undulaten som visade sig vara en grönfink med solsting. Och förutom dessa två veckor av cirkuskonster så ska jag även måla en förbannat stor vägg i Kalmar. Men det berättar jag mer om sen.

Snart ska jag på nya äventyr innan hushållsarbetet sätts igång. Tegel, tegel på taket där, säg vem som bästa pannan är…?

Man kan griiiillaaaaa!

Nu undrar pappa Pohlman varför jag har stavat grilla så konstigt i rubriken. Jo det är ett medvetet val då jag hör replikerna i Hassans sketch ”Grilla”. Och en ständigt återkommande kommentar vid diverse måltider på högstadiet. Såhär i efterhand när man lyssnar på sketchen så är den inte alls särskilt kul, men på högstadiet när de fräsiga killarna sa allt som oftast, ”man kan griiiillaaaaa!” så var det fnittrigt roligt på behagligt avstånd.

Joråsåatt. Jag har grillat. Invigt inflyttningspresenten från nära och kära. Jocke brassade korv häromdagen men då var jag inte med i matchen så idag ville jag prova själv. Korv kändes lite för enkelt för en korvinna så därför blev det foliepaket med diverse innehåll. Men se det måste jag träna lite mer på, jag måste våga krydda. Mer krydda för tusan.

Fast det är klart att det blev gott. Och jädrar vilken snabb grill. Hur bra som helst. Så snart få ni som finansierat den rackaren komma över på grillning.

Under tiden som jag styrde upp paketen så lyssnade jag på Anja Pärsons sommarprogram, jag hörde vissa delar på midsommardagen men nu ville jag lyssna ordentligt. Så samtidigt som jag var husa stod jag och log och blev rörd till tårar av hennes kärleksresa. Vilken grej. Har ni heller inte hört på den grejen innan gör ni det här.

Förresten så har tydligen Jocke kört någon slags byteshandel, kanelbulle blir tomater, eller nåt. För nu står två stora tomatplantor på altanen och glänser i kvällssolen.  Så himla vuxet det här med hus. Ni vet. Ha.

Högt iso och P1

Så igår när det hände att jag inte behövde ta nässpray förrän när jag skulle sova och redan hade bestämt mig för att jag var frisk. Idag är jag nämligen på jobbet. En jobbvecka innan den riktiga semestern. Och då ska jag minsann inte bli mer sjuk. Så det så.

Nåväl. Igår i alla fall gjorde jag lite nytta. För det första tog jag min cykel och mitt flås och cyklade till bästa Stål för lite förmiddagsfunderingar och häng i trädgården. Sen flåsade jag hem. Blev lite lat. Vilade lite, andades ur en näsborre och var glad över att jag mådde bättre. Sen hjälpte jag mannen lite med taket, körde tegeltransportör och forslade ner alla gamla pannor. Åkte till tippen och kastade lite historia.

Och om ni inte vet hur en tegeltransportör fungerar så är det inget svårt att ”köra” en sån, man sätter bara på knappen och sen åker den av sig själv, man måste bara vara beredd på att ta emot pannorna när det kommer, så att det inte blir kras.

Sen när kvällssolen letade sig in i köket fick jag ny energi och började städa. Jag tryckte på Klara Zimmergrens sommarprat och gnodde loss. Men hur mycket kan man gno på en stenskiva för att inte få ränder, snart har jag väl gjort en skulprut av den där graniten. Eller en inbyggd fruktskål. Och har ni förresten inte lyssnat på Klars sommarprat så tycker jag att ni kan göra det, tänkvärt och fint. Programmet hittar ni här.

Så med risk för att bli tjatig så får ni ta del av ett nystädat kök och vardagsrum. En hund och en bukett som upprepar sig och ett högt iso…

Blommylicious garden

I igår tog alltså pappa Pohlman och jag en tur till stugan, första stoppet innan vi kom fram var hos Linne och Lump i Laxå. De har ju så mycket fina saker. Jag köpte en fin blomkruka och en texacokanna. Men det får ni se en annan gång. Och gillar ni nostalgiprylar och 50-talet och lite där runtomkring så tycker jag absolut att ni ska åka till den urtjusiga butiken. Kolla in deras hemsida här.

Pappa kom och hämtade mig och jag tog på mig mina blommiga stövlar. Det tyckte han var konstigt. Väldigt konstigt eftersom det skulle bli så varmt och fint. Ja det kan man ju tycka, men jag tycker att stövlarna är fina, dessutom hade det ju regnat som bara den på natten. Blött i gräset alltså. Sen sa jag, att på andra ställen där går folk runt med små jävla shorts och gummistövlar, så det här är inte så konstigt.

Hur som helst så hade vi fikapaus vid stugan och botaniserade i vår blommiga trädgård. Jösses vad det blommade där. Fint som bara den. Synd att jag var så täppt i näsan att jag bara anade dofterna. Men ni ser ju själva, vilken jädra blommylicious garden. 

Veckans instagram

Den här veckan har varit långtråkigt ynklig. Wilma och jag har vilat, och vilat. Jag har kliat henne på magen och hon har tryckt sig mot mig. Hon har fått springa fritt bland husen dagarna i enda när jag har snörvlat i sängen. Jag har snytigt ut så mycket snor som jag inte trodde var möjligt och jag har fått skavsår i gommen av alla halstabletter som har passerat. Jag har blivit ompysslad av bästa familjen Widholm som kom med ett överlevnadskit med glansiga modemagasin, somrigt te och gott godis.

Jag har fyllt år och jag har blivit lite äldre. På födelsedagen fick jag jordgubbar till frukost av Karlsson catering, Maxmat till lunch av mig själv och Ben & Jerry’s av svärmor. Mannen och jag fick även en mycket god födelsedagsmiddag och jag fick syn på basilikan i köket som har fått blommor. Det trodde jag aldrig.

Jag bestämde att jag skulle vara frisk igår och firade det med en loppisrunda med pappa, lite stughäng, finkalas hos bästa fotografen och slutligen plockmat med mannen. En havskräfta som såg ut som en hummer och en flicknäve färska räkor.

Och nu är det söndag och jag har inte tagit nässpray på hela dagen. Plötsligt händer det. Men innan läggdags blir det ett sprut, för sova med öppen mun och vakna i en insjö av dregel på kudden är inget jag håller på med. Bara så ni vet.