Turkos Ben & Jerry’s

Tydligen kan man kalla sin första bröllopsdag för navelluddsbröllop. Roligt. Det firade vi i alla fall med sushi och en ny smak av Ben & Jerry’s. Fast jag köpte med en Phish Food också för säkerhets skull.

Men innan jag gick på glassen målade jag om en kökspall från IKEA. Jag tänkte att den skulle vara helt svart först, men fick för mig att turkost vore fint, som ett komplement till det röda i köket. Så nu är första lagret målat, benen ska däremot få svarta tassar. Imorgon ska pallen bli klar. Färgen köpte jag så klart på stans bästa färgbutik, Magnussons.

Så när myggen började komma på altanen där jag målade ansåg jag mig klar och gick in och började äta glass istället. Phish Fooden får jag spara, för jösses vad god den där var. Jag säger yummy, yummy, I got love in my tummy…

 

Bröllopsdag!


Foto: Emma Sandström

Oj vilken grej. Ha. Idag firar vi vår första bröllopsdag. Fint och kärleksfullt och fantastiskt. Gifta i ett år, det är inte illa. Fast det är som sagt som att fira lövbröllop eller vad det nu kan kallas, men ge oss 49 år till så firar vi guldbröllop med pompa och ståt sen.

Men idag är det alltså ett år sedan jag blev fru Hjortsberg, även om jag säger fröken på mitt mobilsvar. Men jag är ju fröken på arbetstid. Hur som helst. Grattis till oss!

 

Håll i hatten!

Här kommer en bildkavalkad värdig ett uppslag i ett flott magasin. Nu har vi verkligen ansträngt oss. Jag har spikat upp tavlor, plockat fram pryttlar, plockat bort bös, pimpat verandan och städat. Jocke har varit elektriker och satt lampor på plats.

Jösses vilket slit. Men nu är det fanimig så klart som det kan bli på 2,5 månad. Helt sjukt ju. Bra sjukt. Vi har alltså inte ens bott här i 3 månader. Arga Snickaren är sannerligen igen jag behöver oroa mig för längre. Han kanske behöver oroa sig för mig däremot…

Och klart att Pohlman hade puckar.
Så håll till godo. Här är vårat hem. Igen. Och igen…

 

Lite stök och dagens fynd

20120616-233505.jpg

20120616-233519.jpg

Idag har vi stökat och bökat för att styra upp hemmet för kalas. Jocke fyllde år i går och i morgon är det släktkalas. Fast mest gör vi oss till för en fotografering på onsdag. Men det berättar jag mer om sen. Ha. En cliffhanger.

Just nu ser det ut som ett smärre kaos och vi håller i vanlig ordning på med alla rum samtidigt. Jocke har fixat fönsterbrädor och golvlister (nu när jag skrev golvlister kom Volvostyrelsen som förslag, roligt). Han har även satt upp lampor i syrummet och en lampa i trappen. Jag har lekt hela havet stormar i källaren och försökt organisera lite, vilket betyder att det står två fulla flyttkartonger i vardagsrummet och sex i ateljén. De innehåller mest lull-lull som gör sig bra på bild och som ger hemmet en tydligare karaktär.

Och så en kavalkad av tavlor. Några satte jag upp idag på en tavellist, det visade sig bli med tema ugglor. Fint. Men fler ska upp lite här och där.

I sovrummet ligger en riktig pjäs och väntar på att bli upprest och ta plats mot väggen. Det är det toktunga gamla plåtskåpet från min farmor och farfars källare. Tur att Jocke har en så stark vän som alltid ställer upp, annars skulle inte sovrummet vara som jag önskade. Och det ligger fortfarande ner för att fötterna är så vassa, jag tänkte ge skåpet gummistövlar i barnstorlek men har inga på lager, kanske jag kan hitta fyra hockeypuckar istället, pappa Pohlman har du några?

Och dagens bästa, grannarna några kvarter bort hade loppis och jag fäste med en gång blicken på ovanstående vas. Endast 40 svenska riksdaler. Vilket fynd. Den kommer nog göra sig fin i köket.

Nej, nu ska jag försöka sova och samla kraft inför morgondagen, först måste jag förneka åskan som mullrar på avstånd eftersom det är min största skräck…

Nåväl. Sov gott eller god morgon!

 

Tävling!

Okej. Inom en snar framtid fyller jag år. Den 28:e juni närmare bestämt. Och för att bjuda på något vid det tillfället tänkte jag att det var dags för en tävling. Den går till på följande sätt, gå in på min Facebook, gilla den och dela vidare. Lätt som en plätt.

Målet med tävlingen är att jag önskar mig minst 300 fans och att jag tycker att det är dags att fler vet vad jag pysslar med.  Så kom igen! Gilla, dela.

Till alla som gillar min sida dras sedan tre lyckliga vinnare, och hör och häpna, de vinner varsitt porträtt i storleken A4 med valfritt motiv. Inte illa va?

Så nu kör vi, in och gilla och dela vidare. Lycka till!
När vi har passerat 300 fans och min födelsedag är förbi dras vinnarna.

 

Sommarfest

Idag hade vi lite sommarfest på jobbet med barnen och föräldrarna. Under tiden som Leader L och Player E styrde upp godsaker med några barn tog jag med mig en handfull gullungar ut i skogen med siktet inställt på blommor. Först fick alla barn varsin blomma att hålla i, sen fick de en till och då berättade jag att man kan kalla det för bukett. Det kanske är fel när det bara är en blomma och en kvist hundkex. Men nu säger vi att fler än en blomma är en bukett.

Såvida de håller blommorna i samma hand, jag fick nämligen frågan, ”var är min bukett då?”, när ett barn stod med en blomma i varje hand. De är ju så söta så. Sen sprang vi vidare i skogen, bort från myggen och mot fåren och kossorna.  För satan i gatan vad mygg det var. Så fort jag stod still hade jag fem i varje knäveck. Uschamig. Stackars barn.

Men de gick ingen nöd på dem. Vi mötte en katt, pratade om blommor och lät som kor. Jag kan säga att jag var vansinnigt snabb när ett barn närmade sig elstängslet för att kunna se korna bättre, då hoppade jag nästan ur stövlarna. Men ingen skada skedd och fortsatt tur med glada barn.

Sen på eftermiddagen dukade vi upp till fest. Godsakerna som mina bästa kollegor hade fixat var lite för goda. Leader L hade gjort en otroligt god jordgubbstårta, dessutom så stor att den skulle räcka till ett helt regemente. Med andra ord kan jag äta tårta till frukost imorgon. Vilken lycka. Till på köpet fick vi fröknar varsitt fint ljushus, eller vad det heter, men eftersom jag tog med en bit tårta hem så glömde jag min present. Kan ju inte tänka på allt.

Tack för idag bästa kollegor! Utan er vet jag inte hur det hade gått.

 

Spika lite mer fokuserat

Grejen med att åka till IKEA var inte att äta en barnmeny med makaroner och köttfärssås kl 11 på förmiddagen även om det blev inkluderat, utan det var att köpa en fet spegel och en tavelram till hallen. Så det gjorde vi. Så nu börjar hemmet ännu mer likna ett hem. Spegeln är på plats, bildbevis på det kommer senare när inte en massa verktyg och annat bös är i vägen för att fånga ett fint fotografi.

Den första hallen, eller vad man ska kalla den, där man kommer in, där har det kommit upp två filmaffischer av olika karaktär. Alice i underlandet är ju grym, den andra har jag inte sett men det är en fräsig affisch. I sovrummet har pappa Pohlmans tavla kommit upp över sängen och min urbaniserade trio sitter mittemot sängen. Fint att glutta på med ett öga sådär innan jag somnar.

Och kryddhyllan. Har jag visat er kryddhyllan? Jag glömmer så lätt. Den är i alla fall på plats nu, sitter som ett smäck över köksbänken och väntar bara på att fyllas med godsaker.

Och i vardagsrummet har den färgglada nakenfisen fått ett alldeles eget hörn. Och mer konst ska upp förstås, men det här med att få flera tavlor i rätt höjd är inte helt lätt, så det ska helt enkelt spikas lite mer. Och fokuserat. Det och de där rackarns fönsterbrädorna, sen så…

 

Operation dagsverke


Soffan innan.

I dag har vi styrt upp lite mer i hemmet. Först en tur till IKEA och sen hemmafix. Jag invigde syrummet och sydde ett överdrag till kökssoffan som vi köpte på Blocket för några veckor sen. Eftersom jag är en samlartant så hade jag stuvbitar i mitt tygskåp så att det både räckte och blev över när jag skulle välja sofftyg. Det är ju visserligen bara locket som har en klädsel, men ändå.

Och när vi köpte den där soffan så var det lite vemodigt på något vis. Det var ett äldre par som hade sålt sitt sommarställe som de hade haft i 30 år, där soffan hade varit med lika länge. Damen satt i soffan när vi kom och ville knappt går därifrån förrän vi bar in den i bilen. Lite sorgligt. Och jag tyckte synd om paret och särskilt om damen, som om jag snodde hennes soffa fast jag betalade. Och när vi åkte hem med soffan i bilen tänkte jag att det vore taskigt att måla den välavlutade soffan för att inte göra damen besviken.

Fast nej. Den skulle inte passat i vårat kök om den hade varit som den var när vi köpte den. Så därför målade vi om den svart och sen sydde jag alltså ett nytt överdrag av stuvbitar idag. Och jag är så förbannat nöjd, klappar mig på axeln och säger högt till Jocke, det här är tamigtusan den finaste kökssoffa jag har haft.

Jag har inte haft någon annan och vill nog inte ha någon annan i framtiden heller. Så förhoppningsvis kan den stå i köket hos oss nu i 30 år. Och gissa om jag längtar efter att få lägga mig där efter en god middag… Jomenvisst.

 

Från och till med F

20120610-080106.jpg

Från färgglad fröken en fredagskväll med fantastiska kollegor till en fasligt lång sovmorgon en lördag med färglös god frukost och frasigt magasin.

Från fredag till söndag i en rasande fart. Från lördagskväll med typiskt fredagsmys, tacos och fabulösa friends till söndagsmorgon och fint kli i kroppen av rastlöshet.

Från kärleksfull famn till fantasirik inredning. Här ska hemmet styras upp ytterligare och familjeangelägenheter så som färgglad konst ska sättas upp på väggarna. Så till den faktiskt goda frukosten från favoritsängen och ut på äventyr för att finna behövliga fabriksgjorda faciliteter…

God fabulös morgon på er fint folk!

 

Som skolavslutning

20120608-175931.jpg

20120608-175948.jpg

20120608-175957.jpg

20120608-180006.jpg

20120608-180014.jpg

Det var ett tag sen vi var på utflykt med barnen på jobbet så därför tog min cykelabstinens beslutet att cykla en runda i solskenet. Hur härligt som helst. Blek hud och mjölksyra i benen, glada tillrop från barnen och beskyddande svanar med fräsande ljud.

Vi som i Fröknarna Tall tog med oss tio barn, slog oss på låren likt Kajsa Bergkvist inför guldhopp och begav oss i väg i den svenska naturen, en idyll nästan bättre än en skolavslutning. Barnen ropade ”heja, heja!” när vi trampade på i nedförsbackarna och ”mera, mera!” när vi stod still i uppförsbackarna. Vi hälsade på fåren och korna, tittade på fåglarna och fick åskådare som blev alldeles till sig av våra utomordentligt bra cyklar.

Med andra ord en fantastisk dag på jobbet och nästan som en nostalgisk skolavslutning.