Fläskpannkaka

Nog för att jag har varit förkyld och ynklig hela veckan, men äta bör man annars dör man. Och när Jocke har jobbat som en illbatting på taket med sina vänner har jag försökt att vara en god fru med mat på bordet. Två dagar i rad överraskade jag med ugnspannkaka. Mest överraskade jag nog mig själv.

Första dagen blev det utan fläsk och med bär i stället, andra dagen blev det med fläsk. Och det ska jag säga dig, det var ingen lätt match att steka fläsk, jag hade behövt en helkroppsmundering för att inte bli anfallen av steket. Hujedamig vad det sved på armarna. Men sen blev det gott sörrni. Recept på det hittar ni här. Det där med äpplen och ingefära var för avancerat eftersom jag redan var stekskadad från fläsket.

 

Ställningstagande

Inredning blir utredning som blir ett ställningstagande utan dess like. Precis när pryttlarna har kommit till mer eller mindre rätta i huset lastades ett pussel av pinnar och plankor av på ena sidan tomten och på andra sidan några pallar pannor, papp och läkt. Här ska med andra ord bytas tak. Roligt tänker ni, och gud vilken tur att inte vi behöver lägga om taket älskling, tänk vad jobbigt.

Ja, så må det vara, men när taket legat på sen husets taklagsfest 1923 och det droppar in lite på vinden så är det banne mig dags. Egentligen skulle det gjorts innan allting annat, men vi var inte jättesugna på att bo i huset så som det såg ut innan. Och att låta det gamla taket ligga kvar tre månader till, det gör nog varken till eller från på vattenmängden i hinkarna på vinden. Så nu är vi igång. Hittills bara Jocke då jag försökt vara en god fru och främst försökt kurera mig från den här enligt mig alldeles för långdragna förkylningen. Förstås.

Men snart så är jag med i matchen igen och plockar fram mina skills sen vi la tak på stugan. Och sen, sen när det blir höst, då ska jag njuta av att jag bo i hus. Njuta ordentligt. Vara frisk och lugn och mindre rastlös. Även om det sistnämnda förmodligen inte kommer ske, eventuellt om jag tar medicin för överaktivitet…

 

Från mig till dig!

Bilden har i och för sig inget med rubriken att göra. Lite som att personen i filmen har inget med brevet att göra, som i Bullen ni vet. Hur som helst så knåpade jag på en ny logga innan. Och eftersom pappa Pohlman har en dator som propsar på att göra alla ljusa färger obefintliga undrade han vad det var för något fult jag hade ritat. Happ. Tack för det. Därför visar jag upp hjortrackaren igen, på ett hörn sådär. Eller två hörn.

Och nu när vi äntligen har uppnått 303 fans, till och med 304 om man räknar med mig och det tycker jag i allra högsta grad att vi ska göra, hur skulle det annars se ut, så har jag dragit fyra lyckliga vinnare av varsitt porträtt av mig. Nej inte på mig förstås, men som jag ska måla. Och inte vet jag om de blir lyckliga av det, men jag ska minsann göra mitt bästa för att skänka lite kreativitet. Egentligen skulle det bli tre vinnare, men jag fyller ju bara år en gång om året så då är det lika bra att vara lite extra snäll.

De som vann har fått meddelande på sina facebooksidor. Grattis till er. Kanske lika bra att börja sträva mot 400 så att det blir en ny utlottning av någonting flott. En hjort eller så…

 

Grattis till mig!

YouTube Preview Image

Som ni inte kan ha undgått är jag förkyld. Fortfarande. Jag börjar bli rastlös nu. Mår alltså aningens bättre men producerar snor som om jag skulle ta ett nytt rekord för Guinness rekordbok, där är jag och min näsa inte riktigt överens, jag tycker det verkar onödigt med sådana fjantiga rekord.

Bäst på att rita loggor vore trevligare. Det har jag nämligen också försökt mig på såhär på födelsedagen. Här är ett förslag, vad tycks? Bör ju ge mig själv något tjusigt i present. Rita lite, snyta sig, vila lite.

Jag har även firat till det med ett Friscomål från Max, namnet borde verkligen göra lite nytta nu. Dock kan jag dela med mig av en annorlunda upptäckt, när du har ätit en Friscoburgare med öppen mun för att du inte kan andas genom näsan och tänker att du ska snyta dig för att få bättre överlevnadschanser, då snyter du ut smaker som om du hade en hel korvrök i näsan. Intressant. Och annorlunda. Mätt blev jag och andas med munnen jag gör fortfarande. Men ska ta nässpray och en powernap till efterrätt nu. Bara så ni vet.

Och som sagt, tack för alla grattis på fejan, en stor fet hjortkram skulle ni få, var och en av er!

 

 

Ältande dagslända

Efter nästan ett år som fröken på dagis trodde jag att mitt immunförsvar skulle palla trycket för klassiska förkylningar med rinnande näsa, lättare feber och ond hals. Men jag hade fel. Min immunitet för dagisbaciller blev förbrukad när jag blev utröstad för semester. Något som jag som sagt trodde kunde ses som en belöning. Semestern alltså och inte förkylningen. Jag är ynklig som få och en ältande dagslända i väntan på en telefontid hos vårdcentralen.

Likt torkad trasslig tång slingrar sig använda näsdukar längs soptunnas kanter och det förvånar mig ännu en gång att det kan produceras så mycket snor i en snok. Jag är krasslig som en rostig kedja som dragit upp sin sista båt.

Blåelden påminner om kliet i näsan tack vare namnet på denna ståtliga växt. Blåkulla skulle göra mig gott med häxkonster och vidskeplig kraft. Regnet smattrar mot stenarna och bildar figurer av droppar, jag springer huttrande till bilen och inser att en gnutta frisk luft inte kunde bota mig.

En skavd gom som skvallrar om förtroendet för halstabletternas lindrande funktion. Ömma näsvingar som tagit stryk av allt snytande, snytande som skulle kunna producera pappersmassa och nya näsdukar, kretsloppet skulle vara komplett om det inte vore för att musten har gått ur mig och jag åter ligger hemma i det gröna huset och hostar så att det skallrar i plåtskåpet.

Som det slitna repet är min energi en svag länk, och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk…

 

Sjuklingen rapporterar

20120624-113624.jpg

Nej och åter nej. Bacillerna ökade i takt med midsommarfirarnas invasion av ön. Typiskt tråkigt. Jag lyckades inte finta bort dem en millimeter snarare föll jag i deras fälla pladask. Sängliggande och orkeslös.

En bunt sandpapper som ligger och skaver ständigt i halsen som ett svidande brännmärke på knäskålen när man ramlat av cykeln som liten. Kittlande näsa och nysningar som skrämmer korna i hagen en bit bort. Jag ligger kvar i sängen och tycker synd om mig själv. Det var inte alls såhär jag skulle fira midsommar på min paradisö, frustande, frusen och förkyld. Och dessutom i goda vänners lag. Fy bubblan vilken tråkig värdinna.

Bäst jag somnar om och försöker bli frisk till ytterligare en vecka med godingar på dagis och kvällspass i huset…

Jag hoppas hur som helst att ni har haft en fantastisk midsommarhelg och sluppit undan elaka baciller som försöker svarva ljusstakar med grövsta sandpapperet i halsen, för tro mig det är inte ett dugg roande även om jag gillar handarbete.

 

Typiskt ironiskt

20120621-081420.jpg

Semester och förkyld. Slappna av är livsfarligt. Gör inte det även om du prompt måste, särskilt inte om du har haft vansinnigt mycket att göra den senaste tiden och tror att du kan belöna dig med lite skön ledighet runt midsommar, träffa goda vänner och bege sig till en paradisö, för då säger kroppen stopp i lagens namn! Den gubben går inte.

Du ska väl inte tro att det ska vara så lätt, nej och åter nej. Ska du slappna av ska du göra det ordentligt, inte som ovanstående beskrivning utan ORDENTLIGT. Du ska helst få ont i halsen, gärna täppt i näsan och orkeslös så att du måste ligga i sängen. Midsommarfirande i goda vänners lag, pyttsan säger bacillerna och ordinerar dig till sängliggande och hosta så att det ekar i hela plåtskåpet.

Joråsåatt. God morgon torsdag, slemhosta, halsont och snuva. Typiskt att du skulle besöka mig just nu, jag ska nog finta bort dig ska du se. När vi passerat bron räknar jag med att du och dina elaka baciller stannar på fastlandet och aldrig mer återkommer, för nu har jag ju för tusan semester!

 

Nyfikna kor och kvällssol

Träffar Erika för en slapp promenad i kvällssolen. Varsin kamera och snack om livet. Mygg som skulle kunna mätta alla svalor i världen och ett fantastisk ljus som skulle få en grottmänniska frälst.

Vi går och går, strosar omkring i det vackra landskapet som ligger ett stenkast från gatan där vi bor. Om man kan kasta som en OS-medaljör. Två timmars lunk i knottens rike.

Med naturen runt husknuten är det lätt att för stunden tro sig bli en fältbiolog med fokus på djur och växtlighet i motljus. Snacket stannar av och vi fotograferar i tysthet, bara myggornas surrande och fåglarnas kvällskvitter som samspelar med våra andetag. Möts av en flock nyfikna kor som inte riktigt törs hälsa, men väldigt gärna vill. En fräsande beskyddande svan och en maskros vars frön söker nya jaktmarker för nästa års skörd.

Nästan som på Öland men ändå så nära. Och kor, jag skulle kunna göra en egen bok om kor, dessa fina stora djur som lunkar på i sin takt, viftar flugor med svansen och idisslar gräs som om det inte vore någon morgondag.

Tack Erika för en fantastisk kvällspromenad, för snacket och tystnaden, för inspiration och visdom…

 

Photogenique


Foto: Karin Foberg
 

Bästa interiör- och matfotografen (läs Karin Foberg) tassar runt i huset och letar schyssta vinklar och gömmer sig i vrår. Dock kan jag inte bidra med några matbilder då jag helt hade glömt bort att köpa färsk frukt, gamla bananer med tillhörande bananflugor och rädisor fick rycka in för att fylla upp en och annan tjusig skål. Men hemmet däremot, jag säger det igen, håll i hatten vad fint det har blivit.  Dessutom fick jag finfina grejer av Karin, två tjusiga brickor, en skål och tre fiffiga keep cups. Tusen, tusen tack!

Jag är inte förvånad, jag kan det här med att sätta min prägel på hemmet. Möbleringen i hjärnan har flyttat ut och gör sig precis så bra som jag hade tänkt mig innan, om inte bättre. Ödmjuk, nej kanske inte, men jag är stolt över vårat hem och hur fint vi har fått det. Så strunt i den svenska blygsamheten för en stund, för fy fasen vad vi är bra!

Hur bilderna som Karin Foberg tog visar jag när det är dags, och i vilket glansigt magasin de kommer hamna i det kommer ni bli varse vilket år som helst. Till dess får ni hålla till godo med mina fotografier eller så klart besöka Karins hemsida och blogg. Hon kan sannerligen sin grej. På bloggen på Plaza kan ni dessutom se bilder från dagens arbete, lite bakom kulisserna så att säga.

 

 

Kaffemästaren

20120615-225330.jpg20120615-225524.jpg20120615-225622.jpg20120615-225645.jpg20120615-225658.jpg

Ni vet Bara Vara, det enda och bästa stället som jag dricker ”kaffe” ifrån, killen som äger det, Matteus, han och hans polare Markus har startat en fin liten butik som heter Kaffemästaren. Invigning för inbjudna var det i onsdags, givetvis gick Jocke och jag dit.

Jag har sagt det förr och säger det igen, om jag någonsin ska köpa en kaffebryggare är det när Matteus har designat en egen, det kanske dröjer så närmare än såhär kommer jag nog inte. Nu har han ju en hel butik med bryggare och kaffesorter. Ännu har jag inte köpt någon eftersom jag mest vill komma åt den varma chokladen men en touch av kaffe, men nu vet jag var jag ska köpa min bryggare.

Hos Kaffemästaren hittar du inte bara kaffemaskiner i prisklasser likt en mindre bil, de säljer även en massa goda tesorter, knapriga skorpor, kaffekoppar och förstås en herrans massa gott kaffe.

Så för er som dricker kaffe på riktigt, pallra er till Drottninggatan 7, där finns inte bara ett gott kaffe utan stans bästa expertis inom området samt en fantastisk god service. Och innan ni har pallrat er dit så tycker jag att ni ska kolla in deras hemsida. Det gör ni här. 

 
1 av 3123