En sommarfläkt…

Under tiden som jag gjorde det här, styrde min magiska man upp köket. Otroligt fint. Elen fungerar över diskbänken, lamporna lyser och fläkten likaså. Diskmaskinen gör sitt jobb med ett rött sken som ett tecken på att den arbetar, nu är frågan om skenet blir grönt när den är klar.

Alltså. Hur fint blir det inte? Jag bor liksom i det här huset. Jag tror inte att jag förstår det riktigt än. Dessutom var maten fixad och klar när jag kom hem från träningen. L.O.V.E.L.Y.

Lite fler ljuskällor i köket sen är vi sannerligen i mål. Plus lite lull-lull förstås. Men snart kan vi nog även kicka igång induktionshällen så att Karlssons catering inte behöver laga våfflor på vår veranda eller leverera matlådor med bravur. Även om det är fantastiskt uppskattat och gott.

Och ja, fler bilder på fläkten och köket kommer när det är dagsljus och inte natta. Så är det med det. Och därmed också god natt!

Rosenröd rosé

Karlssons catering levererar med klass. Rosenröd rosé och rökt fläskfilé.  Ytterdörren står på glänt och sommaren tycks inte stå på vänt.

Bäst att passa på innan kylan åter vill passa in.  Prognosen blir en diagnos och maj tycks ha gått ut för hårt. Jag är redo för vilket som, men föredrar rosenröd rosé och rökt fläskfilé.

Hemmet i majskrud…

Eftersom maj visat sig från sin bästa sida med sommarvärme så var vi mest ute igår. Wilma börjar känna sig hemmastadd, för att inte tala om hur vi känner det. Det är fantastiskt att bo i hus. Fortfarande lite overkligt att jag bor här. Men ack så fantastiskt!

Sparksockeln i köket är på plats. Som ni kanske ser är det en liten springa under diskhon där inget silikon är draget och det är för att om det någon gång skulle börja läcka vatten, då ser vi ifall det rinner ut där. Är inte det fiffigt så säg. Alltså, min man är magisk. Ha.

Sen har diskmaskinen fått sin sköld och snart, snart ska vi förhoppningsvis kunna inviga den. Nu är det bara fläkten som ligger och väntar på bättre tider. Det blir bättre och bättre dag för dag. Som sagt.

Hoppas att ni får en fin onsdag!

Tjusig tisdag

Maj visar sig från sin bästa sida. Tre sköna bönor och jag har picknick på ett gammalt lakan i trädgården. Elle, Eremo och Erika. Rabarberpaj bakad av mamma på trädgårdens första rabarber. Utsökt gott. Jordgubbar och vaniljsås. En blombukett och en burk med kakor, jo jag tackar ja. Livet leker. Solvarm ryggtavla och fågelkvitter. Trägårdsarbete och klippa träd. Cykeltur i närområdet och blicka ut över naturens skönhet. Insupa vårluft och fotografera det härliga.

Snacka om en tjusig tisdag!

Sköna maj – välkommen!

Nu sjunger duvorna upp till sköna maj utanför fönstret. Solen värmer min rygg där jag sitter på kontoret och sommaren känns inte allt för långt borta. En morgonpromenad i Astrid Lindgrens värld borde verkligen vara på sin plats.

I går invigde vi köket i den måna graden att ugnen fick ställas in på pizzaläge och vi bakade pizza på deg från Karlssons catering. Det var dukat i köket och jag kände att det kommer bli så himla bra det där köket. För att inte tala om pizzorna, de var ljuvliga!

Nu kan vi alltså avveckla diskningen i handfatet och använda den fina blandaren i köket. Jocke har fogat båda väggarna och den svarta väggen blev, som ni ser, grym. Han har även börja sätta dit kontakter och strömbrytare så det finns hopp om ljuskällor och fungerande eluttag. Induktionshällen gifter sig så förbannat bra med stenskivan att man skulle kunna tro att de hade gjort upp det här innan. Peugeotkvarnarna smälter in i hörnet och det är bara diskmaskinen som ropar på sin sköld för att inte känna sig så naken. Sparksocklar och fläkt ska sättas på sina rätta ställen och sen får vi ändå säga att köket är klart.

Och efter att ha bott en månad i huset så måste jag medge att vi är häpnadsväckande effektiva. Heja Evakim och välkommen sköna maj!

Om det är så att ni är nyfikna på var produkterna i köket kommer ifrån, så styr jag upp en faktaruta senare….

Sicken middag!

Familjen på Siken bjöd in till middag i lördags. Vi tackade ja på stört och var hungriga som vargar när de utsökta Wallenbergarna på hjortfärs serverades med rårörda lingon, potatismos och skirat smör. Eller hur, det vattnas i munnen bara man tänker på det.

Vi var ett sällskap på 12 personer, alla lika kvicka att slänga kommentarer och alla lika nära till skratt. Inte så konstigt när bordsherren bredvid mig höll låda så att mina kinder fick träningsvärk av höjda leenden och skrattsalvor och åter skrattsalvor. Det var länge sen jag skrattade så mycket.

En fantastisk trevlig tillställning med Wallenbergare som smekte min tunga och dessert som kittlade sötsuget. Och den där tatuerade armen då, hur fin är inte den? Tatueringen körde battle med solnedgångens rosa sken. Armens golden wings vann mot himlens skimrande rosa i mina ögon och jag är väldigt glad att jag var bjuden på denna fest.

Tusen tack familjen Kanrell, kanske vi ses hos oss här näst…