Som en filé mignon black & white vattnas det i munnen när rummen börjar få fin stekyta. Svart och vitt is da shit. Men det här med att göra klart ett rum i taget tycks inte vara vår melodi. När Jocke bygger in badkaret bygger jag bokhyllor, målar arkivskåp, skruvar upp rullgardiner och klappar på bänkskivan. Jajamensan. Idag kom den efterlängtade bänkskivan.
Men vi ska inte ropa hej än. Nej, nej. En liten felmätning och diskhon sitter 1,5 cm för mycket åt vänster. 1,5 centimeter är egentligen ingenting. Det är ju t.ex. bara en liten bit av en fingertopp, en skalbagge eller 1,5 centimeter av en skollinjal. Men. 1,5 centimeter gör skillnad. Därför blir det till att göra om och göra rätt.
Och som pappa Pohlman säger, kan man inte leva med 1,5 centimeter skillnad då kanske man bör fundera över vad som är viktigt här i livet. Och det är så sant som det är sagt. Men både Jocke och jag kommer reta oss till förtret på den där lilla snedpeken. Men förutom snedpeken är det fantastiskt fint och flott med svart granit, eller vad tycker ni, blir det bra?
Hoppas, hoppas att köket gör mig mer huslig när allt är klart sen. Det vore nåt det!
Och ja, jag vet att inga materiella ting egentligen har något värde och att jag hellre har en äkta man resten av livet än en hjort på väggen och en diskbänk på sniskan, men ni vet hur det kan vara med pryttlar. Och nu ska vi ju förhoppningsvis bo här till någon bär ut oss så då vill vi ju ändå få det så bra som det bara går.
Och till dess ska jag ta vara på de viktiga sakerna här i livet och krypa ner bredvid mannen och känna mig otroligt lyckligt lottad för allt jag har. Bara så ni vet.
Alltså. Dagens black & white.
God natt.
När jag tog ut en av mina första löner på företaget belönade jag mig med en sparkdräkt. Nu när jag ville belöna mig och mitt nya kontor för att bokföringen och deklarationen är gjord köpte jag en hjort.
En hjort i vinterpäls med ståtliga horn. Mamma och jag tog en tur över landsbygden, passerade hus som tagna ur en barnteckning för att så småningom komma till uppfödaren på Jakobssons möbler i Odensbacken. Jag var så glad över hjorten. Som om den vore levande. Det blev kärlek vid första ögonkastet där den låg på schäslongen i väntan på att få pryda väggen på kontoret. Jag fick till och med låna dess horn.
Och så kom ögonblicket när hornen skulle pryda hjortens huvud och platsen för ståtligt spejande skulle utses. Vad händer då tror ni?
Nej. Hjorten skenar inte iväg av egen fri vilja, äter upp kaninen Bobby eller skrämmer livet ur Wilma. Nej. Däremot spräcker Jocke skallen på hjorten. Svordom, sveda och värk. Min älskade man är så stark att hjorten blir av med ett öra, förlorar fästet för ena hornet och får en spricka i bakhuvudet. Ring 112. Eller åtminstone Jakobssons möbler där den är uppväxt.
Alltså. Det sägs att den redan var död, men för mig dog den på riktigt nu. I samma stund som lobotomeringen och den brutala misshandeln var ett faktum visste jag inte var jag skulle ta vägen. Min hjort är död och väggen lika kal som innan. Ett mord har begåtts och jag måste ut på ny hjortjakt…
Skrivet den 15 april 2012 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
När trekvartslisterna längs golven är målade och frukosten är intagen forsätter arbetet med att få huset hemtrevligt. Ärenden görs och en bänkskiva blir ett skrivbord. Bauhaus arbetar inte med service och det gör ont i min sociala kompetens. Wilma får utforska närområdet och jag tar ett break och byter till sommardäck med pappa Pohlman. Med sommardäcken på blir jag yr av overallklädda studenter i en rondell och förundras över grejen, är de i stället för rondellhundar? Rondellstudenter?
Min nya ateljé börjar ta form, hallen har fått plåtskåp och köksluckorna handtag. Och efter att på avstånd lyssnat på UFC, ultimate fighting championchip, blivit nervös, och hejat på en svensk Gustafsson i cykelbyxor så är det nu läggdags.
Men imorgon toppar vi helgen med att bära upp några fler lådor från källaren och bjuder därmed upp till en bildkavalkad. Om jag har tur blir ateljén med en hjort. Den som lever får se.
Sov gott eller god morgon!
Skrivet den 15 april 2012 i kategorin
Eva blandar och ger |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Mina mobilbilder gör verkligheten inte rättvis. Det gör däremot Maria Eremos recension från gårdagens konsert på Conventum med Laleh. Konserten var magisk. Och Eremo sätter ord på upplevelsen.
Läs recensionen här.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är kär i Laleh. Hon är en konstnär som berör mig. Och gårdagens konsert tillsammans med min älskade var den bästa fredagen den 13:e på länge. Jocke och jag var där tillsammans med Moder Tereza och hennes man. Vi startade kvällen med champagne och ostbågar. Sen sjöng jag med till nästintill varje låt och applåderade mig svettig.
Efter en sådan afton kan jag bara säga, I love Laleh!
Det är jobbigt att vara ivrig. Och det är jobbigt när mensen kommer hand i hand med det dåliga humöret likt en diktsamling skriven av Bodil Malmsten.
Och det är då det är extra skönt att få känna sig liten hemma hos mamma och pappa. Få ha utvecklingssamtal och bli bjuden på mat. Ta en varm dusch och låta pappa torka mitt hår med mammas hårtork, precis som när jag var liten. Få höra historien om när farfar var hos barberaren som var så nyfiken att han hade sin stol bredvid ett fönster mot gatan, vilket resulterade i att farfar bara blev klippt på ena sidan. Extra tydligt var det om de båda herrarna hade haft mycket att tala om, då fick farmor klippa andra sidan när farfar kommit hem.
Det är jobbigt att vara ivrig när källaren anfaller mig med flyttkartonger och när rummen ekar nästintill tomma.
Men det är skönt att vara liten när det finns nygräddade bullar från Ulla min Ulla och en nyblåst frisyr à la Ove…
Och det är skönt att det är fredag.
Hoppas att ni har en bra sådan!
Skrivet den 13 april 2012 i kategorin
Ego Eve |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Pulsen arbetar för högtryck i soffan och jag är överlycklig över att bredbandet fungerar. Det fungerade lagom till ovanstående auktion skulle budas hem på Tradera. Jag är dock inte lika överlycklig över slutsumman. Adrenalinkicken tog över mitt förstånd och jag bestämde mig att den där hyllan ska jag ha. Det bara är så.
Jocke mumlade vid sidan, tittade lite snett, men jag låtsades inte se eller höra, jag var fast besluten att kryddhyllan från Reda så småningom skulle sitta som handen i handsken i köket. Uppdatera. Vänta. Lägga bud. Två minuter kvar, nytt maxbud och hoppsan, auktionen är avslutad och lön från Deermountain Design får betalas ut för att betala vinsten.
Joråsåatt. Två lax senare och köket är grymt snyggt i mitt huvud. För nu är det såhär; samma röda färg som locken har på skepporna ska en otroligt stor Bumlinglampa lackas i som sedan ska hänga över köksbordet. Stolarna ska få nytt tyg och planschen med Mellanmjölk kommer ingå polygami med både Bumlingen och Reda. Håll i hatten vad fint det kommer bli.
Och för er som är starka fans av Antikrundan och vet att antika föremål icke skall överlackas eller förfinas för att de då förlorar sitt värde, det skiter jag i. En gigantsikt brun Bumling ovanför matbordet gör sig icke besvär. Men en röd. Giv mig styrka.
Så nu får pulsen lägga sig en aning och jag får hoppas på att stenskivan till köket kommer snart så att jag kan börja steka blodpudding.
Så kan det gå.
Det blir bättre och bättre dag för dag. Något sånt sjöng vi när jag spelade fotboll när jag gick på lågstadiet. Det var mest buffel och båg för inte blev det bättre där inte. Det var oftast 8-0 utan boll. Ungefär. Inte bra med tanke på att jag var målvakt. Och när vi skulle börja spela elvamanna slutade jag eftersom det blev så långt mellan stolparna och dessutom nådde jag inte upp till ribban. Så jag började med innebandy.
Hur som helst. Det blir otroligt bra i det här huset att jag inte kan tro att det är mitt, fast jag ser ju på alla pryttlar och på min älskade man att det är vi som bor här. Och idag har vi återigen varit definitionen av effektiva. Jo jag tackar ja. Rutigt golv i halva hallen. Joråsåatt. Trots att vi köpte hela mattan så räckte den rackaren inte till. Men halvan som är klar är förstås klockren.
Sideboardet har flyttat från källaren till vardagsrummet och dessutom fått en jordglob. Eller den fick jag av mannen idag när vi var på bästa butiken i Laxå, Linne och Lump. Tackar, tackar.
Kommoden som jag prutade ner förgyller numera badrummet och passar in som ett smäck!
Sovrummet har tack vare ett presentkort på IKEA fått förvaring i form av två byråer vid namn ODDA. Dessa fick sedan toppas med den dundertunga betongskivan. Men snyggt. Sen har även klädställningen TURBO tagit plats och Ann har ställt sig i ett hörn.
Och nu snarkar Wilma i sin bur. Ja hon sover där frivilligt, det är där hon känner sig trygg så det är inget konstigt. Jag ska nynna vidare på ”det blir bättre och bättre dag för dag” (men hur går den sen?) till jag alldeles strax somnar bredvid min äkta hälft och imorgon är åter från semester av olika slag.
Så. Sov gott.
I vanlig ordning firas påsken på Öland med familjen. Det är där den grillade korven blir som godast. Det är där Wilma kan springa ute och åma sig för myntan utan minsta tillstymmelse för fara. Det är där havet dundrar fram som en vältrafikerad motorväg och förändrar landskapet. Det är där lugnet lägger sig som ett snötäcke över naturen för att lika snabbt övergå till isande soliga mornar.
Det är där vi har laddat batterierna för att fullfölja renoveringen.
Och nu är golvet målat igen så att ångorna ligger täta i hemmet. Öland är många mil bort och jag är hemma i det mintgröna huset. Och ja, plastfilmen på frysen är kvar för om jag eventuellt skulle sölat färg…
Men det gjorde jag inte. God natt.
Skrivet den 8 april 2012 i kategorin
Öland,
Renovera mera |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Nu har vi lite välbehövlig semester. Mannen och jag. Vi grillar korv och bara tar det lugnt, laddar om batterierna och ligger på varsin soffa och läser eller tar en lur. Äter ägg och dricker påskmust, insuper frisk luft och fryser om fötterna…
Och ja, jag har aldrig längtat så mycket efter en bänkskiva som nu. Visste inte ens att det var möjligt, men förhoppningsvis kommer den nästa vecka och det här med korvgrillning bara kommer vara precis vad det är, en god familjeangelägenhet och inte bli ett nödvändigt ont för att inta föda i kyliga vårvindar. Det är ju gott med grillat men kallt om fingrarna…
Nej. Lite ny energi och ett funktionellt kök vore inte så dumt. Därför loggar jag ut för några dagar och önskar er en fantastisk skön påskhelg.
Och kom ihåg att även pappa Pohlman kan ha fel, även om det händer sällan. Men alltså. Klä på er ordentligt, kör försiktigt men stanna helst inne för det kommer vara fulväder fram till på söndag ungefär. Bara så ni vet.
På återseende påskherrar och påskkärringar!
Skrivet den 6 april 2012 i kategorin
Eva blandar och ger |
1 Kommentar
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
