Första natten..,

20120331-234733.jpg

20120331-234741.jpg

20120331-234749.jpg

Sängen är bäddad. Jag är nerbäddad och jag är trött. Grannarna har välkomnat oss med fina blommor och jag funderar på när solen går upp. En källare med ett helt bohag och ett sovrum med en säng. Första natten i huset och bubblorna i champagnen har avstannat i min kropp.

Jag är lyckligt lottad i ett hus som luktar målarfärg och tacksam för min uppfostran som vet att grannsamverkan lönar sig. Hälsa glatt med ett ordentligt handslag och säg hej, vi ska bo här nu. Sen är saken biff och bohaget i källaren ett osorterat kaos. Imorgon blir köket med kyl och frysväskan tom. Nu ska jag sova gott och tänka att det här med lägenhet bara är ett minne blott…

Ljust och fräscht, som sagt.

Sovrummet nu…Sovrummet innan…

Nu är det så ljust och fräscht i huset att solglasögon nästan är ett måste. Lindström och Schyffert skulle känna sig som hemma och kunna ha föreställning i vardagsrummet. För att inte tala om hur ljust och fräscht det är i lägenheten. Skoja min doja. Imorgon lämnar vi över nyckeln till de nya hyresgästerna och bor därmed också i huset. Galet. Bra galet.

Målat är det men städa är inget för målarna. Men så får det vara. För jädrar vad bra det blir. Det är bara lite kvar. Trappräcket ska målas, golvlister och vissa dörrar ska få en sista strykning sen så kan vi säga tack och hej leverpastej, bra jobbat Wadköpings Måleri.

Sen äntligen får jag börja inreda och möblera ut hjärnkontoret i rummen. Och vi kan börja städa och forma vårat hem. Gissa om jag är ivrig. Jag vill måla golv, måla om sänggaveln, inreda ett nytt kontor, fixa i köket, styra upp garderoberna, lägga rutig plastmatta i hallen och blaj, blaj, blaj, ni vet. Och ja, jag vet att jag inte kan göra allt på en gång och jag ska försöka fokusera på ett rum i taget. Sovrummet vore ju skönt att få hyfsat klart förstås.

Nåväl, jag säger hej då terrakotta, sjukhusgrön, ljusgul och pyjamasblå. Välkommen ljust och fräscht. Ha.


Moppepojkar

För inte alls så länge sen var en del av källaren i huset ett garage för ovanstående skönheter. Men med tanke på att jag hellre ville ha en tvättstuga och plats för eget bohag så fick de snällt förflytta sig till annat uppehälle.

Såhär i efterhand känns det som åtminstone en hade fått stanna kvar. För om jag inte har någon motorcykel så vore ju en gammal kvalitetsmoppe fungera minst lika bra på mitt AB körkort.

Tyvärr så ingick inte moppepojkarnas mopeder i köpet av huset, inte ens en endaste en, men väl en glutt på gamla godingar som framkallar minnen från det förflutna och berättelser från pappa Pohlman.

Mina berättelser gällande mopeder är nämligen få, närmare bestämt två. En gång körde jag in med en trampmoppe i en häck och likt en hund i koppel som springer tills den gör en volt, vänder sig om, skakar av sig och tittar så att ingen såg, tog jag mig tillbaka till ursprungsläget.

Den andra gången var midsommaren 1996 då jag prompt skulle köra flakmoppe med tillhörande bästa kompis på flaket. Bästa kompis till mig alltså, inte till moppen.

Jag gasade istället för att bromsa, körde ner i diket och in i en liten björk. Vi skrek lite först och sen skrattade vi så vi grät och jag kissade nog på mig en aning i mina gamla träningsoverallsbrallor. Och ja, jag skulle precis fylla 15 år.

Jag fick aldrig någon egen moped och lika bra var nog det. Och nu har jag alltså en tvättstuga istället för ett garage för gamla godingar. Och även det är nog lika bra…

Dagens flyttmode

Jag tänkte att jag tar på mig mina fulaste byxor och packar flyttlådor i lägenheten för att sedan frakta dem till huset och dammsuga ett överskitigt golv av slipdamm från spackel. Dammsugaren tänkte dock inte samma. Den började lukta bränt och blev därmed utvisad.

Men alltså, dessa fula jeans med medvetet tokhög midja blev helt plötsligt jädrigt bra. Fortfarande ganska fula. Men eftersom jag köpte dem när de satt som ett smäck så trodde jag fortfarande att de skulle sitta hyfsat tight. Men se den gubben gick inte. För jag har ju för tusan gått ner några kilo smör sen de inhandlades. Och tänkte först att de skulle kunna bli ett par tokiga shorts till sommaren.

Men sen insåg jag att jag kunde dra ner dem på höften, få en normalhög midja och häng på jeansen i samma veva.  Hoppsan. Nya sköna jeans. Dagens flyttmode och tips, köp ett par för stora brallor med hög midja, sätt dem på höften och du får ett par brallor med häng, men behöver varken visa halva röven när du böjer dig ner eller frysa om ryggen, var inte det fiffigt så säg?

Komprimerat

I går sommarvärme, ståtliga krokusar och falafel med bröd på farstukvisten. Kladd runt munnen och stark sås i mungipan. Sida vid sida med min man. Njutandes vid huset. Blommor på en pinne (ja, jag vet att det heter Tibast) och handtag, famntag, klapp eller kyss till luckorna i köket…

I dag nederbörd som doftar vårregn, mannen äter middag på Ågatan och en pommes under skrivbordet som skvallrar om mitt snabbmatsintag och ett stycke kreativitet. En porträttbeställning i flyttkaoset och vitmålade väggar till element med gulsot i huset.

En arbetsdag kvar innan sängen och dess invånare byter adress till döden skiljer oss åt. Ett kök i vardagsrummet och en Ramlösa granatäpple med sugrör på kontoret. Nyputsade fönster i lägenheten och aldrig har det väl varit ett sådan brett synfält ut…

Nej. Nu får det vara komprimerat och slut.
Slut för idag. Tack för idag.

Det där programmet…

Kommer ni ihåg att det gick något program på tv för länge sen som handlade om familjer som dels arbetade heltid och sen efter jobbet renoverade de på ett hus, det var någon slags tävling inblandad och så? Nej. Inte det. Jag minns det knappt heller. Men.

Äsch. Jag har ingen aning om vad det hette och förstår att det kanske inte blev någon vidare succé, för vem arbetar inte heltid och renoverar hus, det kan ju inte vara någon skräll precis. Det jag vill komma till är att jag snart kommer att vinna första pris, nämligen det där huset som vi renoverar. Jaha tänker ni. Det är ju det du skriver om mest hela tiden så det är väl inte så konstigt.

Men jag måste erkänna att jag är i något slags chocktillstånd, för jag förstår inte riktigt att det är sant. Att köket vi bygger är till oss själva. Att hela huset blir ommålat invändigt vitt. Att trädgården med gamla ståtliga frukträd är det som kommer skörda frukt till oss. Och att det här med att bo i lägenhet inte kommer att ske mer.  Att jag snart har en ny adress och att jag redan har bekantat mig med våra nya grannar.

Det är uppenbarligen något särskilt med hus. Och med mässingsvred på gamla element. Till exempel.

Flitens lampa

Om ni tyckte att det var ovanligt soligt i Örebro idag så var det inte bara tack vare vårsolen. Nej, för som mamma skulle sagt, flitens lampa lyser. Och oj så flitiga Jocke och jag har varit idag.

Tack vare egnahemsföreningens förmån att kunna hyra en släpkärra för 20 kronor så har vi flyttat nästan alla stora möbler. Tack vare och tack vare, det var ju vi som lyfte alla grejer inklusive ett åbäke till soffa och en betongskiva på minst 100 kg. Men kärran och solen underlättade det hela. Så nu är jag allt lite matt. Men väldigt nöjd över att det har gått så bra och att jag är så stark. Ha.

När jag flyttade till Jocke i lägenheten var det ett smärre helvete att få in min soffa, men idag när den skulle ut blev det knappt någon svordom och det gick oförskämt bra. Däremot var det tungt att bära in den i huset och då fick jag lov att lägga mig ner och vila lite innan nästa kraftprövning på minst 100 kg. Men det klarade vi. Dock gav jag upp när betongskivan skulle upp på övervåningen och då fick det tillkallas förstärkning. Jag smet iväg och köpte pizza istället för att få nya krafter till att fortsätta med köket.

Så är det med det. Våffeldagen har passerat mig utan våfflor, men Karlssons catering satt som ett smäck i solen på verandan. Istället för våfflor fick jag tre nya skålar till samlingen. Vilken lycka. Tusen tack pappa Pohlman och mamma Ulla.

Huset har blivit påfyllt med möbler och köket börjar verkligen ta form. Pappa Pohlman varnar för dåligt väder till nästa helg och jag är som i chock över att jag snart bor i det där mintgröna huset och att lägenheten börjar eka tom. Sommartiden har tagit mig med storm och nu måste jag verkligen sova.

En jädrigt bra söndag alltså. Hoppas att ni har njutit av solen eller flitens lampa och att ni får en härlig start på en ny vecka. Sov gott eller god morgon.

 

 

 

 

 

 

TamTam Heros

Som bekant så följer jag en del bloggar och en av dem som jag tittar in på då och då heter Jane the pain, författaren till den är även hon en Örebrodonna och som sannerligen har koll på det här med inredning och roliga prylar. Dessutom har hon en egen butik på nätet där man kan beställa fina prylar och tjusiga posters. Kolla in den här.

Inte nog med det så har hon just nu en tävling där fem personer kan vinna en pall av ovanstående sort. Och idag är sista dagen för tävling. Därför tänkte jag passa på och prova lyckan på en lott, för en pall med en seriefigur på vore sannerligen inte så dumt (det finns även enfärgade pallar för de som inte är lika offensiva och färgglada som mig till sättet).

Vill ni också tävla så kika in på hennes blogg, men gör det fort för tävlingen slutar som sagt idag. Jag säger heja mig och lycka till. Om varken ni eller jag vinner så kan man köpa pallarna i hennes shop eller titta på andra produkter av TamTam här.

So far so good

Från måndag till fredag i ett nafs. Sågspån och huslån. Slipa golv. Läsa en dagbok sen jag var tolv. Barnvakt. Hålla tillvaron i jämn takt. Glada barn på jobbet och en släng av solsting light. Montera köket känns som en lätt fight. Marbodal är som Mac och IKEA är som PC. Prova själva från ni se. Energidryck. Snart är köket färdigt på ett knyck. Barnkalas hos Matplatsen och en massa gott för kalorisatsen. Fantastisk himmel och ytterligare lite veckovimmel…

So far so good.

Svart eller vitt?


Bilder: Hemnet

Förhoppningsvis ska köket sättas på plats i helgen. Och som sagt, ett Marbodalkök är inte platta paket. Till och med luckorna sitter på redan. Det tackar vi för. Och det ska bli så otroligt spännande att se hur det kommer bli. Vi har dock ett litet problem. Problem och problem. Ett val. Det här med kakel. Det finns väl förmodligen lika många kakelsorter som det finns stjärnor.

Okej, nu tog jag i lite, men det är nog inte lång ifrån.

Men vi har begränsat oss till svart eller vitt. Allt är inte svart eller vitt. Blaj, blaj. Blaj. Jo, nu är det svart eller vitt. Och just nu lutar det åt svart. Därför att det kommer bli så rackarns vitt annars. Och det här med tokvitt är som bekant inte riktigt min melodi. Och det är inte så hiskeligt mycket som ska kaklas. Det är ovanför diskbänken och på väggen där fläkten ska sitta. Annars är det som sagt vita väggar, vitt golv, vita luckor och vitt tak. Det är svart stenskiva, svart blandare och svart diskho, så vad tror ni blir bäst?

Jag gillar det svarta stavarna på andra bilden ovanifrån, och då gärna med vit fog. Synpunkter och råd på det mottages tacksamt.

 

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier