Lucka 3 – min bästa vän

Jag träffade henne första gången på dagis. Jag kan inte säga att det var kärlek vid första ögonkastet för det minns jag inte. Men jag minns så himla mycket annat som vi varit med om. Från dagis till skolan, högstadiet, gymnasiet, livet. Hon finns där som min ständiga socionom. Vi har de bästa kvartsamtalen och de roligaste tillställningarna. Hon får mig att skratta och fundera, reflektera och bli motiverad. Hon är vacker som en sommardag och handlingskraftig som ett helt företag. Hon är en fena på att inreda och har en fantastisk smak. Hon skulle kunna ge smaklösa människor råd på löpande band och jag älskar att hon är min vän.

Kokerskan

Igår var det alltså dags igen att hoppa in i köket eftersom mästerkocken var ledig. Till mitt förfogande hade jag en blyg och snäll praoelev. Han fick avancera från att skala till att krydda. Därför skalade jag potatis i en oändlighet. Jag fick skav i skalfingret och fann nya kompisar i potatissäcken. Potatisfigurerna är nästan värda en berättelse. Nu står de i köksfönstret och iakttar kokerskan. För jag ska nämligen vara i köket på måndag med.

Då ska jag minsann avancera. Ambitionen är att laga köttfärslimpa med champinjonsås och potatis. Kanske att jag slår till på ugnsstekt potatis i stället för kokt. Men jag ska inte ta mig vatten över huvudet. Målet är förstås att barnen ska få god mat. Och att jag för första gången in mitt liv ska göra köttfärslimpa.

I går fick de chiliconcarne vilket alltid är lite av en succé. Men eftersom mästerkocken förberett så mycket innan kan jag inte ta åt mig äran. Och gott blev det. Den här gången kokade jag inte 12 liter ris vilket inträffade en gång under min restaurangutbildning…

Lucka 2 – om min stad

Örebro är min stad. Och jag gillar den. Den är lagom liten eller lagom stor, beror på hur man ser det. Innan jag träffade mannen i mitt liv var Örebro för litet för min charm. Haha. Men nu passar Örebro mig perfekt. Jag finns där mina föräldrar finns och bor där min kärlek bor. Även om jag drömmer om livet på Öland så är och förblir Örebro mitt hem.

Örebro växer så att det knakar. Det byggs hus på hus på hus. Barn föds till höger och vänster och förra året hade Örebro 135 460 invånare, ett antal som beräknas öka. Joråsåatt. Örebroare är dåliga på att blinka i trafiken och släpper absolut inte in en om man kommer och behöver tränga sig in i samma fil. När man möter en Örebroare tittar de hellre ner i gatan än ler som en hälsning. Överlag är det lite bajsnödigt grinigt.

Men det bästa med Örebro är nog ändå att mina föräldrar och jag finns på samma ställe. Och så klart att mannen är precis här där jag är. Och att mina vänner inte alls är gnälliga och inte alls pratar med en besvärlig dialekt samt att de flesta faktiskt bor här.

Från Örebro är det hyfsat nära till Stockholm och Göteborg. Långt till Öland och längre till Malmö. Mitt i staden ligger slottet. Det vackra slottet. Det är lätt att bli hemmablind. Men Örebro är väldigt vackert.

Det roligaste dansstället tycker jag är Strömpis. Den godaste maten finns på Ågatan och den bästa sushin på East West. Den bästa butiken för konstnärsmaterial är Magnussons färg och den trevligaste och finaste modebutiken är Radiodays. Den finaste pryttelbutiken var Finrummet, men den gick i konkurs. Bästa galleriet ligger utanför Örebro i Kumla men Örebro konsthall är inte dåligt det heller.

Örebro har lila stadsbussar och 019 som riktnummer. Örebro har en egen julkalender i rådhuset där en konstnär står för varje verk bakom en lucka. Jag borde varit med. Men glömde.

Sen har Örebro säkert fler goda ting. Men det räcker för mig just nu. Räcker det för dig?

Kasta tegel

Tur att jag redan är vaken. Annars hade den här morgonen också blivit en i skräck och smärre chock. På huset bredvid kastas det nämligen tegelpannor i ett rör så att det låter som om det vore skottlossning och gangsteruppgörelse. För det vet jag ju hur det låter. Nej. Men det väsnas så inåthelvete att morgonlugnet förstördes på ett ryck.

Jag som laddar för ännu en dag i köket på jobbet. Idag ska jag ge mig på chiliconcarne. Det ska bli högst intressant. Som tur är har jag en liten prao till mitt förfogande, han kan säkert ett och annat. Hur som helst så hade jag en ledig dag igår, ledig från att vara pedagog. Som sagt. Och istället tecknade jag, ramade tavlor, skrev kvitton, gjorde i ordning stora kuvert som jag är tveksam på om de ens får plats i den gula lådan och började på nya bilder. Dessutom gjorde jag bilden till auktionen för Eremos insamling. Men den får ni se imorgon när auktionen startar.

Så länge får ni glutta på en fin mandarin. Den var så fin att jag bar den enskilt i handen från ICA som om jag hade hittat en liten groda. En mandarin med blad. Färdig att målas av. Den får stå på hedersplats bredvid fruktskålen för att inte förlora sin akilleshäl. Bladet. Ha. Konstigt ja. Men fint.

Nej nu ska jag styra upp den här morgonen och trolla fram pondusen i kockrocken och lägga oljudet från att kasta tegel i ett rör bakom mig. Fast dom lägger ju redan skiten i ett rör.

Äsch. Ha en fin fredag!

Lucka 1 – om mig

Än behöver jag inte öppna lucka två utan att jag öppnat denna. Så nu ska jag berätta om mig själv. Kreativ så att det förslår. Osminkad för jämnan med undantag för att jag ibland vill piffa till min tillvaro och känna mig hållkäftensnygg. Förskolelärare och pysselpedagog. Ambition om träning och välmående. Skulle vilja ha en diet där brieost, Ben & Jerrys och choklad var de viktigaste näringsämnena. Är gift med en fantastisk man. Fick en kattrackare på köpet när jag träffade mannen. Älskar alla färger och är lite för offensiv och färgglad till min natur. Bor i Örebro men drömmer nästan alltid om mitt andra hem på Öland.

Jag skulle kunna berätta en jädra massa mer om mig själv, men eftersom John Blund hoppar på mina ögonlock av iver för att få mig i säng så får det duga så. Första luckan är öppnad och om det skulle vara så att ni undrar något så föreslår jag en frågestund i kommentarsfältet. Annars så säger jag god natt och välkommen december!

Dags för ännu en julkalender

Det är ju för tusan redan 1:a december och jag har inte förberett någon julkalender. Britts systerson (eller vem det nu är som frustar, blåser och gråter) smattrar på fönsterbläcket så det är lätt at bli vilse i pannkakan.

Förra året gjorde jag en julkalender med mina alster. Den kan man se under kategorin ”Evas julkalender”. Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska få till det. Jag funderade på fotografier. Att jag skulle ta ett foto varje dag och skriva något om det. Men äsch. Känns sådär. Även om jag säkert skulle lyckas så är utbudet av min vardag inte alltid fotogenique.

Jag tror jag banne mig kör på en lista. Jag gör en listdebut lagom till jul och jag snor listan rakt av från en donna som bloggar på Damernas Värld. Japp, så får det bli. Hur jag hamnade där. Fråga fröken Ileby.
Så tack Emily för det tipset. Snart kommer min första lucka öppnas i ”berätta-om-kalendern”.

Och det här kommer jag berätta om…

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Vad tror ni om det?

Varför vänta?

Jag är inte så mycket för det här med att vänta. Jag är ingen väntare. Pappa Pohlman säger som sagt att mitt ordspråk är ”allt genast” och det har ingenting att göra med att jag vill ha allt. Utan att jag vill genast. Varför vänta om jag inte måste. Jag vill till exempel inte vänta på att ge bort en present om den inte måste väntas på till ett särskilt tillfälle. Jag är ivrig och ser mig mer som effektiv än lite för ivrig. Varför vänta på att göra någon annan glad?

Fast det är klart. Jag kan vara väldigt bra på att vänta till sista stund med saker och ting. Förklaring till det bör vara att jag inte vill vänta med andra saker som dyker upp under tiden och som jag uppenbarligen tycker är mer viktiga att genomföra just då, allt genast alltså. Men det är egentligen ingen bra taktik. Jag får kanske försöka fördela om mina väntetider så att de blir mer i balans med resten. Resten av min vardag. Min planering.

Anyway. I dag gav jag bort en present. Jag vill hellre ge än få. Och då vill jag gärna ge bort något som jag gjort för att visa min uppskattning. Och igår när bilden var klar bestämde jag mig för att jag inte behövde vänta till något särskilt datum. Och så var det med det. Därför kan jag visa er ovanstående bild. För den har nu kommit hem till sitt riktiga hem. Jag hade den bara till låns så länge som bilden fanns i mina fingrar och mitt huvud. Nu har den ju kommit ut på papperet och flugit sin kos.