Lucka 11 – Några framtidsdrömmar


Foto: Emma Sandström

Framtid. Nutid. Dåtid. Jag vill egentligen inte bli mamma. Helst pappa. Men har som sagt insett att jag är den som måste bli mamma. Dvs. bli tjock, föda ut ett barn ur vajajan och sedan bli av med gravidkilona. Men som ni förstår älskar jag barn och skulle gärna låna några på jobbet ibland. Så det är en dröm. Inte låna barn från dagis eller bli tjock. Men att bli mamma. Eller pappa.

Sen drömmer jag om ett hus, med knarrigt trägolv, öppen spis och trädgård. Och i det där huset ska vi ha ett tjusigt kök med rutigt golv där mannen kan laga mat åt mig, kanske baka lite i den gamla assistenten som vi fick från Karlsson catering igår.

Jag ska ha ett nytt kontor med gamla grejer. Jag ska helst vara ledig en dag i veckan eller kanske sluta tidigare någon dag för att jag ska måla fina tavlor och teckna fina teckningar. Jag ska bli känd som Sören och Anders för att bli med på Tvärsnytt och jag ska bli förknippad med färgglatt och finurligt och många kommer vilja köpa min konst. Man ska kunna köpa alster på min webshop och Deermountain Design kommer blomstra.

Alla nära och kära ska vara friska och vi ska åka till Öland även när det blir vinter. Och någon gång ska jag och mannen besöka landet over there.

Dåtid. Nutid. Framtid.

 

Två fina fröknar

Den här bilden kan jag också visa. Den gjorde jag klar igår och är min hittills största teckning/målning på akvarellpapper. 40 x 50 cm. Kunderna är nöjda och jag är supernöjd men för billig. Men jag lär mig som sagt och 2012 är året då jag börjar ta betalt för mitt arbete. Ordentligt.

 

Feminin energi

Till att börja med kan jag säga att lucka 10 inte skulle bli så intressant i min julkalender därför struntade jag helt sonika att öppna den. Så länge som det bara går försöker jag undvika att ha en väska. Inte för att jag inte tycker att det är tjusigt eller praktiskt utan mest för att det blir en grej mindre att tappa bort. När jag åker till jobbet har jag en egendesignad tygpåse främst för att hörlurarna inte får plats i någon ficka på jackan. Och om jag hade en väska för jämnan skulle den innehålla körkort, nycklar, iPhony och läppsyl. Så då vet ni det.

Annars har jag som ni säkert förstår fullt upp med beställningar vilket är så fantastiskt roligt och tidskrävande, eftersom tanken är att bilderna ska bli klara innan jul. Och det går sannerligen bra. Idag har jag tecknat, levererat, frankerat och fakturerat. Men nu får jag nog lov att använda det där ordet jag är lite dålig på, nu säger jag nej till fler beställningar innan jul, för jag kan tydligen inte förlita mig på posten och heller inte använda alla timmar på dygnet till arbete. Men jag tar mer än gärna emot beställningar som inte behöver vara klara till julafton. Men det tål att diskuteras.

Och för att palla med ytterligare timmar med pensel i hand har jag köpt en feminin energidryck. Vad är det för hittepå och varför måste allt som är kvinnligt vara rosa? Jag blev nyfiken trots det rosa och hoppas precis som det står på baksidan att jag ska få en ökad prestationsförmåga, om det nu är möjligt…

 

Mör konstnär

Jag är en mör konstnär. Stressat nöjd och på väg att lätta från kontorsstolen. Flyga in i sovrummet ner bland kronbladen. Bädda ner mig bland ståndare och pistiller. Känna mig fram och drömma mig bort. Förtränga snöslasket utanför fönstret och önska att våren kommer lika fort som vintern kom sent. Snurrande tankar och tunga ögonlock. En insekt på en krokus och en katt på täcket. En man med mustasch och en skyltdocka med hatt.

Nu är det faktiskt god natt.

 

Lucka 9 – en favoritlåt eller två eller tre…

YouTube Preview Image

Det här valet har inte att göra med att Laleh hörs och syns för jämnan numera utan det har att göra med att jag har gillat henne från första stund. Att jag dessutom lyssnade väldigt mycket på henne när mannen kom in i mitt liv gör att jag blir alldeles varm och bara vill sätta på någon av hennes skivor och åka bil länge och långt med Jocke.

Jag vill först lyssna högt på Bjurö Klubb för att sedan sjunga falskt till Snö. Jag har inte sett filmen Arn men älskar låten. Favoritlåten för dagens lucka är egentligen ”Snö”, men jag lyckas inte hitta någon bra video på den och bjuder därför på hennes första singel. Invisible. Men om ni vill läsa texten till Snö samt Lalehs tankar om arbetet med låten, så gör ni det på hennes hemsida.

Jag har gillat henne så mycket att jag blivit förtjust i den där tjejen. Jag skulle vilja måla tokiga tavlor med henne, spela in knasiga filmer och veta mer om henne. Så är det med det.

Imorgon får ni veta vad som finns i min väska. Om jag ens vet…

 

Fyrkantiga ögon

Jocke tror att jag kommer få fyrkantiga ögon. Jag frågar om han kommer älska mig i alla fall. Det kommer han. Men jag vill egentligen inte ha fyrkantiga ögon och kutig rygg. Men jag vill måla klart alla beställningar och göra mina kunder nöjda, jag vill ha fler timmar på dygnet och fortfarande minst en assistent.

Men det är svårt att sitta ergonomiskt korrekt när underkroppen är rastlös och huvudet är fullt av koncentration på hög nivå.

Bilderna blir superfina enligt undertecknad och jag skulle behöva massage. Men för att inte få fyrkantiga ögon så ska jag sova nu. Bredvid mannen som älskar mig ändå…

 

Dagens landskap

Jag hade på mig mina Graningekängor sen jag pluggade natur och skapande på universitetet. Benvärmare, dunväst, vantar, buff. Jag trodde som vanligt att jag skulle gå en runda i spåret på 3 km. Med raska steg, disco i öronen och solsken i blick. Ja, ni vet, det vanliga. Men så fick jag syn på landskapet till höger om motionsspåret. Det påminde om en akvarell av Ted Ström. Jag kunde inte motstå lockelsen att vika av från min dagliga rutt. Jag tänkte först att jag inte skulle bli lockad av utsikten och bara fortsätta in genom skogen.

Men nej, det blev en helomvändning, ner i diket, sidbyte och upp ur ett annat dike för att få vandra in i landskapet med kyliga moln och varm sol. Med ett flygplan som flög förbi, gnistrande snö och markerade fotspår. Graffitimålade avdankade militärförråd och slingrande stigar.

Dagens rastpromenad blev inte som vanligt, den blev utöver det vanliga och trots frusna fingrar av allt fotograferande från min iPhonny så gav promenaden mig mer energi än väntat. Jag är så glad över att jag arbetar nära naturen och att jag kan få mig en dos på 30 minuter varje dag för mig själv med skön musik och glada tillrop för att naturen är precis där jag är…

 

Lucka 8 – ett favoritplagg

Det är inte ett av mina favoritplagg för att jag använder det mest hela tiden eller för att det är det snyggaste utan det är för att det är så himla skönt. Det är skönt att ha sparkdräkt. Jag tycker att det är så skönt att jag nästan skulle kunna gå i bräschen för att få sparkdräkt som uniform. Jag har nog sagt det förr och jag säger det igen, en sparkdräkt borde vara det ultimata plagget för en dagisfröken. Dock inte just i min size kanske för jag har ju häng så att det räcker och blir över. Och det skulle förmodligen bli aningen bylsigt när man ska ta på sig sina överdragsbyxor och krypa omkring i sandlådan eller i skogen. Men när jag inte behöver krypa omkring med överdragsbyxor eller känna mig hållkäftensnygg så är min Onepice ett mycket bra alternativ. I alla fall hemma i ateljén och särskilt på Öland.

Förresten så kom jag på att jag hade sparkdräkt när jag var liten. Nähe, är det sant. Japp. Jag hade en sådan pyjamas när jag gick i åk 6. Det var väl lite annorlunda. Kanske. Nu är det ju bra skönt och tokigt att vuxna människor går runt i sparkdräkt titt som tätt. Men vad fals. Det är ett av mina favoritplagg och jag gillar det starkt.

Förresten så gör Wenche en variant av en sparkdräkt, fast mycket mer stiligare. Kolla in det här.

 

Brunett Bruno

Jag blev Brunett Bruno. Och det känns förbannat bra. Jag är ju egentligen mer mörkhårig än ljushårig och med den här färgen får vi hoppas att utväxten inte kommer göra sig lika påmind som när jag är ljus. Jag hade kanske inte riktigt tänkt att hela håret skulle bli likt en Alladinask när jag stegade in på Trash, lite upprörd över att det här med att köra i rondeller tycks vara ett problem för Örebroare.

Jag har heller inte förankrat det hos mannen, att jag kan liknas vid en chokladdoppad konstnär. Men han lär ju märka det när han kommer hem.

Och han måste älska det för det är ju mitt hår. Ha. Jag älskar det redan. Jag har å andra sidan aldrig gått missnöjd från Anna N på Trash. Det finns inte. Kanske har något att göra med att jag började klippa mig hos henne när jag var liten och satt på bräda på Näbbtorgssalongen. Eller att jag för det mesta tänker att det är ju bara lite hår. Men framför allt för att jag litar på att min frisör kan sitt jobb och för att jag ser det som ett konstverk.

Så tack Anna för att du alltid gör mig så fin i håret, även om jag inte besöker dig så ofta.

 

Blötsnö

Dagens rastpromme är inte helt otippat täckt av blötsnö. Det droppar från träden på låren så att byxorna får ett nytt mönster. Dropparna på luvan påminner om att sova i tält och vakna av ett lätt sommarregn. Skogen får en struktur av vita små kullar och jag går med koncentrerade steg för att inte halka.

Imorgon blir det överdragsbyxor och Graningekängor när jag möter den skraltiga damen i blå träningsoverall.