Paketöppning…

Eftersom E i Eva står för både effektiv och energisk så fick jag till slut ihop både julklapparna och julrimmen till mamma, pappa och Per. Jocke blev dock utan, men han har ju mig och vi får byta julklappar en annan dag.
Bror fick ett paket med följande rim…

Snygga glas kom jag ihåg,
att det vore bra om de under granen låg
och till min stora lycka
sex stycken jag han rycka
som den medlem jag är
säger jag god jul och skål Per!
Som den streetcity boy du är
hoppas jag att du dessa håller kär…

Mamma har en överfull bokhylla med kokböcker men jag kunde ändå inte motstå att köpa ännu en bok, samt en prenumeration på tidningen ”Mat & Vänner” som jag hoppas kommer falla henne i smaken…

Ännu en bok till din hylla
lika näringsrik som en mylla
Du bakar som en gudinna
och vårt mathjärta du alltid vinna
Kanske Austaralien kan ge dig nya tips
om hur man bakar surdeg på en slips…

Pappa ville ha hans ständiga doft, Aramis, vilket han också fick. Plus en flaska Wisby julakvavit…

Nästan som endorfiner,
en doft av pappa viner
förbi likt lukten från Frövi
bättre för blommor och bi
Istället för pengar och sulfatfabrik
pondus och en trogen tik
dutta på lite ibland
och du ror mamma i land

Och jag fick också finfina klappar. Bland annat en tjusig tekopp, en rolig bok om supertanten, skriven av Elin Ek aka Grynet, som jag älskade när hon var på tv och så ett pussel av brorsan, om jag någonsin skulle vara alldeles för rastlös och uttråkad. Då ska jag pussla. Och pussla.

Jag hoppas att ni också fick fina klappar och att ni hade en skön julafton. Nu ska jag bläddra i supertanten…

Äntligen

Äntligen kan jag visa några av mina julklappsbeställningar. Och jag hoppas verkligen att de blev lyckade julklappar till de som fick dem. Jag är givetvis glad över varje bild som jag omsorgsfullt har arbetat med och hoppas så klart att ni som fick dem blev överraskade och glada.

Jag kommer inte visa alla här men är ni extra nyfikna går det alldeles utmärkt bra att klicka sig fram till min sida med teckningar, för att se hur de blev.

Och vill ni göra en egen beställning till födelsedagspresent, dop eller bara för att de är fränt att ha en teckning som jag har gjort så kontaktar ni mig i en kommentar eller under fliken kontakt.

Julafton

Sen jag blev vi med mannen så ser julafton lite annorlunda ut. Inte som i att det är negativt utan bara att det är annorlunda. Och det är klart att det blir så. Från att ha smugit omkring hos mamma och pappa i mjukiskläder med brorsan till att piffa till sig för andra familjesammansättningar på olika ställen.

Och det är förstås fint att fira jul tre gånger på samma dag, men det som blir lite tokigt är att det inte får plats så mycket god mat som jag önskar. Julbord till frukost och till lunch och helst till middag. Men det var omöjligt med mer mat efter den goda lunchen. Det fick bara plats några bitar ost och två glas julmust, sen höll klänningen på att spricka och jag längtade hem till sparkdräkten.

Men innan vi åkte hem och jag fick hoppa i sparkdräkten fick jag dela ut julklappar med klassiska Eva Hjortsberg rim…

Lucka 24 – fem fina i december

Det började med att jag tog ordentlig rast på jobbet. Istället för att ligga i fosterställning i 18 minuter, somna och undra var jag var när jag vaknade gick jag ut och insöp frisk luft. Jag började med att gå en runda i spåret precis utanför arbetet, 3 km. Det började jag i och för sig med redan i november, men i december har jag gått varje dag och det har gett resultat. Inte bara att jag har blivit piggare och känt mig frisk jag har även trollat bort ett kilo eller två bara genom att gå, gå, gå. Och det är fint för mitt välmående.

Det var även där som julbeställningarna började trilla in. Jag svarade på mail när jag gick mitt varv i skogen, blev fylld av fjärilar och ivrig för att börja producera julklappar. Sedan var verkstaden igång och det var otroligt fint för mitt företag.

Sen blev det lucia och vi var förväntansfulla fröknar. Jag fällde nästan tårar när tomte efter tomte kom in på dagis. Så fina och små och ivriga och lugna. Och det var väldigt fint att få se alla härliga ungar, deras första lucia på dagis och mitt första som fröken.

Sen kom Eremo på den briljanta idén att jag kunde måla en bild till förmån för hennes insamling. Och självklart gjorde jag det. Den gick för 950 kronor på Tradera och det var väldigt fint för välgörenheten.

Sen slog det mig att det blev julkort av tackkorten från bröllopet. Även om jag skämtade om det först. Men tiden går som ni vet lite för fort ibland. Och det var inte jätteroligt att sätta ihop alla bilderna men det blev banne mig fint. Det blev lite stökigt och bökigt och adresserna och sigillet fixades i sista stund innan jag fick tränga ner dem i julkortspåsen och äntligen lägga det bakom mig, bakom mig som i att nu var det klart. Nu kan jag bara vara mallig för att jag är gift och för att gästerna har fått det de förväntat sig fast lite bättre.

Och det, det blev fint för julfriden.

GOD JUL

Såhär blev jul- och tackkorten. Och nu hoppas jag att posten har gjort sitt bästa och att den där rackarns julpåsen fyllde sin funktion så att alla som uppvaktade oss under vår dag har fått ovanstående kort eller liknande i brevlådan. Annars får ni glutta på det här. Hur det än är så önskar jag er alla en fantastisk jul. Var rädda om er och ta hand om varandra.

Stor julkram från frugan!

Lucka 23 – fina julminnen

Jag öppnar de luckorna med godast choklad i. I gårdagens lucka var det inte så gott. Det handlade om vad jag är beroende av. Och choklad är väl en grej, en annan kan vara internet. Men jag tyckte att den biten kunde vika hädan och istället så öppnar jag dagens lucka med omsorg och försiktighet för att minnas tillbaka till jularna när jag var liten…

På den tiden då tomten fortfarande fanns och den stora gråmelerade hörnsoffan i plysch tog upp ett helt rum utanför våra rum, brorsans och mitt. I den soffan satt vi uppkrupna och förväntansfulla. Precis innan hade vi om möjligt vilat lite i soffan efter maten och efter Kalle. Ibland tittade vi på Kalle samtidigt som vi åt, då var det bara att lyfta upp den lilla men ack så tunga tv:n på bänken. Men det var alltid viktigt att se Kalla och resten. Och det tycker jag fortfarande.

När jag var en si så där 7 år och farmor Agnes fortfarande var med oss så var det mysigt att krypa upp mot hennes famn och titta ut över åkrarna i mörkret och leta efter tomtens lykta.

Han kom där pulsandes i snön, ja, för då var det så rackarns mycket snö att vi kunde åka pulka på trottoarerna av plogbilens vallar…

Tomten var ett mysterium. Vem var tomten? Mamma satt bredvid och pappa var också där. Farmor satt ännu närmare och brorsan var inte alls långt ifrån. Alla var på plats och ändå kom det en tomte. Fantasiskt.

Men redan innan tomten kom och hälsade på fick jag små julklappar i strumpan. För av någon anledning hade tomten redan varit hos brorsan och mig på natten och hängt fast en stumpa i fotänden på sängen, klämt fast den under madrassen liksom.

Och jag minns jularna med glädje och kärlek. Det finns alltid fantastisk god mat, fina små tomtar lite här och var i hemmet och en ståtlig gran med pynt som alla i familjen någon gång har gjort i skolan…

Och om vi får barn då ska det sannerligen vara nästan lika. Så att de kan minnas. Sen.

Lite tom…

Efter tre veckor med två heltidsjobb känner jag mig nu lite tom. I går gick jag sista rastpromenaden för det här året. Snöflingor som lösögonfransar och sladdande steg i snötäckt gegga. En veckas semester väntar och jag vill ha sovmorgon.

Idag är snön borta och den så kallade julkänslan lyser med sin frånvaro. Jag är i och för sig ingen som söker efter den och pyntar heller inte hemmet särskilt mycket. Men jag tycker ändå att det är vackert med snö runt jul, men för mig räcker det med snö bara då. Sen kan det få bli vår.

Det enda tecknet på att det är jul och att jag har haft tre hektiska veckor är att hela hemmet ser ut som ett kreativt kaos. Det är endast katten som smidigt tar sig fram över klädhögar, penselburkar, julklappar och dammråttor. Jag gömmer mig i en luvtröja och inbillar mig att tomheten ska gå över till sprudlande energi innehållande en gnutta städkärring. Och kanske fungerar det med en discodanslista och mockasiner. För jag måste råda bot på detta innan det blir julafton på riktigt.

Och på tal om julklappar. Mannen och jag överraskade igår med en effektivitet utöver det vanliga. Ge os en timme på Marieberg, sen är saken biff. Och så blev det. Tur att mina närmsta går att räkna på en hand, annars hade vi nog behövt en timme till.

Så. Nu skärper jag till mig och bäddar sängen, plockar in kläder i garderoben och dammsuger hela härligheten. Istället för att sitta här och leka med ytliga omslag fyllda av ironi. Ha.

På återseende och god jul!

Lucka 21 – att älska…

Om jag skulle hålla mig till den tänkta kalendern så skulle dagens lucka innehålla en berättelse om någon som jag älskar. Och då skulle jag skriva om min man. Vilket är väldigt uppenbart. Alltså att jag älskar honom för att han är min man. Men jag tänker inte riktigt hålla mig till det. Jag tänker bara dela med mig av mina bilder. Bilder som jag älskar och som ger mig goda minnen och en stark längtan till Öland och sommaren. En sommar som jag får spendera med världens bästa snubbe och på en plats som ger mig gåshud. Jag vill som sagt springa ner till havet, cykla genom kohagar och över ängar, äta lunch i en hamn och dricka en drink på Kalk.

Att drömma kan vara att älska…

Kylig prosa

En kylig promenad efter lunch. Kameran hängandes runt halsen och musik i hörlurarna. Ett hjärta på en pinne och ett ICA Maxikvitto på en stig. En hund nosar förbi med sin husse och dimman rullar in över Rynningeviken. Kylan biter tag i låren och jag får ny energi av naturen. Trots ilningar i kroppen av vintern. Pulsar genom snårig skog med tunga kängor. Sätter mig på huk och letar vintermotiv. Detaljer i naturen. Växter som fått ett täcke av snö och ett landskap som täckts av älvor. Blir blöt i rumpan av hukande fotografering. Skyndar mig tillbaka med risk för att jag glömt tiden. Blivit fångad av älvorna. Frusna fingrar och nyvakna barn. Från lugnet i det vita till energin i all färg. En kylig prosa med taggiga tistlar som står stadigt i vinterlandskapet och är uppkäftiga mot snötäcket…

Lucka 20 – det här med julklappar

På lördag är det julafton. Nehe. Säger du det? Jo, det är faktiskt sant. Och egentligen är det väl ingen big deal men jag brukar i alla fall köpa några julklappar till mina nära och kära. Men i år har det inte hänt någonting på den fronten. Fantasin för uppskattade julklappar har gått förlorad. Och egentligen gör det nog inget för ingen i min familj behöver något särskilt. Egentligen ingenting alls.

Men jag älskar ju som sagt att ge. Men nu har jag inget bra på gång och jag är inte ett dugg sugen på att gå på stan tillsammans med stressade föräldrar som inte hunnit köpa alla klappar. Mitt tålamod räcker inte riktigt till.

Själv önskar jag mig eventuellt ett par nya jeans som sitter som ett smäck och som inte töjs ut efter en tvätt. Det skulle vara det då. Men annars så önskar jag att alla ska få vara friska och må bra och att pengarna som jag skänkte till Musikhjälpen kan ge några flickor möjligheten att gå i skolan…