Lyxig lillördag

I går var vi på middag hos två nyfunna vänner. Det var så fantastiskt på alla sätt och vis att jag vill äta där minst en gång i veckan. Det var vardagslyx utöver det vanliga. Skoja min doja så fint Tereza hade gjort. Som att äta på restaurang fast bättre.

Vad det var exakt vet jag inte men jag vet att det var makalöst gott och att det var mycket chili och vitlök. Perfekt för min dagissnuva. Dessutom fick jag mig ett glas champagne vilket inte hör till vanligheterna.

Huvudrätten var i alla fall kycklingfilé på en bädd av bönor och linser, tror jag, med en grymt god sås gjord på creme fraiche med en touch av chili, krutonger även dem stekta i lite chili. Till efterrätt var det skivad frukt med riven choklad och en dipp gjord på honung, citron och lite sött och salt. Och säker mer ingredienser än så.

Som sagt jag äter gärna på den restaurangen igen och som tack för att jag fick komma styrde jag upp en liten teckning på paret. Och. Både mina ögon och min mage med mätta och belåtna.

Pedagogisk kock

Imorgon ska jag se till så att kidsen får mat på dagis. Mästerkocken är ledig och jag kände att jag fick lov att ta mitt ansvar som restaurangutbildad. Och återigen, det är inget särskilt att skryta med mer än att jag har utbildningen och kommer ihåg ett och annat. Som kanske inte har med mat att göra. Men anyway.

Därför åkte jag hem till mor och far för att få fatt i min kockrock. Jag vill ju ändå göra rätt för mig. Men då när den där garderoben stod öppen med mina gamla kläder gick det inte att få hejd på mig. Jag provade gamla jeans sen gymnasiet och försökte se om jag fick godkänd rumpa. Hyfsat. Jag fick ju ändå på mig brallorna utan att de sprack. Sen blev jag glad över att jag hittade tröjan med Ove som liten, fyndade en och annan kavaj och övervägde vilken ylletröja samt kappa som eventuellt skulle få följa med hem.

Jag hittade dessutom kläder som jag kan använda till min förskolläraruniform när kylan börjar krypa på och jag ska krypa runt i kommande snö. Och det bästa av allt var att jag fick en middag från Karlsson catering. Vi skulle även kunna kalla det för Karlssons matkasse.

Inte illa. Vad det blir för mat i morgon? Jag ska ge mig på att koka makaroner och värma köttbullar i ugn. Borde vara easypeasy. But, you never know med en pedagogisk kock…

Stockhammar

Okej. Precis innan Askersund om man kommer söder ifrån finns sannerligen något mer värt att se. Stockhammar. Men det är liksom lite ett stycke för sig. Jag är mest imponerad av huset och frågar mig varje gång varför de som har butiken inte bor där och så konstaterar Jocke och jag att ja, här kan vi absolut bo. Och sen så berättar jag var min ateljé skulle vara, sovrum, vardagsrum osv. Det skulle bli fint och flott.

Och det är precis vad det redan är. Fint och flott. Många pryttlar faller mig dock inte i smaken men vissa får mig att längta till ett eget hus. Och ja, det är en inredningsbutik där fokus ligger på tjusiga, klassiska kökslösningar. De har nämligen ett koncept där ”vanliga” IKEA kök kan få piffas till med välpassande lister och dylikt. Om det är av intresse så hittar ni hemsidan här.

Jag föll förstås mest för de färglada överkastet och kuddarna. Men något handlat blev det icke. Vi var mest ute på flukt. Och för att få drömma vidare om ett eget hus. Dock slogs jag av tanken på att välja vilket framtida kök jag vill ha. Jösses det känns som en utmaning.

Till dess kan man även besöka stockhammar.se för att få se än mer av det fina huset samt av dess fina produkter.

Madame Nature

Det är den tjusiga lilla delikatessbutiken i Askersund där man bland annat kan köpa tryffelbrieost. Vi handlade mer än så, som ni vet till fars dag och jag rekommenderar verkligen ett besök. Förutom olika sorters ost fanns där massor med olivolja, marmelader, kex och kryddor. Och det mesta av produkterna kommer från Frankrike. De försöker att ta hem ekologiska produkter till ett rimligt pris. Jag säger bra jobbat och kommer gärna tillbaka och handlar något mer gott en annan gång.

Ni hittar butiken på Storgatan 15 i Askersund och de har öppet fredag 13-18 och lördagar 10-14. Och jag måste säga att förutom att Askersund är en fin liten ort så är det inte mycket mer än så, men nu när jag ”hittade” den här butiken steg helt plötsligt rankingen för fina och goda orter…eller ostar. Och det var inte bara för att innehavaren tyckte att jag hade fina stövlar.

Jag är en klantgömma

Kom igen Eva Hjortsberg. Tro inte att du är så fiffig. Fiffigt glömsk. Ja. Efter det förgrymmade inbrottet så gömmer jag diverse saker för säkerhets skull. Och ibland går säkerheten före klokheten. För jag kommer ju för bövelen inte ihåg var jag gömmer vissa pryttlar. Ge mig stryka.

Men jag litar på min kvinnliga intuition och min gen som jag fått av Saida och hoppas på att jag kan drömma fram rätt plats. Alltså så att drömmen berättar om var jag har lagt prylen. För så var det nämligen en gång när min bror hade tappat sin klocka på bion. Svårt att veta var den var när han tappade den på bion tänker ni.

Men då var det som så att han var där och letade två dagar i rad utan lycka. Och så drömde jag att den låg kvar under stolen där han suttit. Och mycket riktigt. Där var klockan. Är inte det lite scary så säg?

Så. Summa summarum. Jag är en klantgömma. Och nu ska jag sova och vakna som fiffigt smart istället för fiffigt glömsk. Bara så ni vet.

Sov gott.

Evas höstflora

Av bara farten blev jag en florafotograf. Nästan som en festis. Jag är en festis. En florafotograf. Det är som att det satt i stövlarna. Att jag var tvungen att föreviga de stackras blommorna som blivit lurade av naturen. Smultron stod i blom. Rosorna sträckte sig mot skyn och gräsmattan var sprudlande av Bellis.

Nej, jag vet väl inte vad de heter egentligen, men mamma, min mamma hon kan hon. Det är i alla fall sådana små som ser ut som prästkragar, fast typ dvärgprästkragar. Som växer i gräsmattan och sträcker sig bara lite, lite högre än grästråna för att få fatt i höstsolen. Bellis alltså.

Och de är så vackra och oförstående där de står och huttrar i hösten. Med hopp om våren och sommaren. En tydlig längtan om att ge blanka fan i vintern och bara blomma för att snart är det vår. Men förlåt fina blommor, jag måste göra er besvikna. Det bli inte vår nu. Jag vill det minst lika mycket som ni, men tyvärr. Det kommer bli kallt som bara den. Ni kommer huttra av från stjälken och önska att ni aldrig blev till en knopp den där varma hösten 2011.

Därför har jag räddat er. Ni fick samsas i en vacker bukett till min kära far och dessutom ställa upp som modeller. Det är nog ändå få förunnat den 12 november. Och jag tycker synd om er, men bedömde att ni skulle få ett lyckligare slut tillsammans med min mamma och pappa…

Sko dig…

God morgon!
Snart ska jag återigen gå till jobbet. Nu när det är ljust på morgonen och jag kan få skjuts hem från jobbet, det vill säga inte behöva gå på oupplysta plaster i mörkret trots att klockan bara är runt 18. Så är det verkligen skönt med en frisk promenad. Då kan det bland annat se ut som på bilden.

Och det där med att kasta upp skor på en ledning har många betydelser och det är nog bara den som kastat upp skorna som vet vad det står för. Kanske är det en kul grej, kanske kommer ägaren av skorna från Scottland och då kan det betyda att någon har dött och att skorna ska hamna så nära himlen som möjligt så att den döde kan gå bekvämt i himlen. Ungefär. Eller som i USA där det ofta är en symbolik med droger.

Jag tycker att det är en kul grej och en fin detalj i min promenad till jobbet.
Så glöm inte sko dig för tusan.
Och kom ihåg, du skall icke frysa om fötterna.

Himmel och pannkaka

Jag har en ny vision om mitt välmående. Jag ska som sagt gå en runda i skogen på min rast istället för att krypa ihop till fosterställning under en filt i soffan på personalrummet. Jag ska ta tillvara på min rast och inhalera frisk luft. För det här med migrän vill jag aldrig mer uppleva. Dessutom ska jag försöka få någon slags rutin på min träning, typ som i somras. Sen ska jag lägga mig tidigare och prioritera min tid. Däremellan ska jag träna på att säga nej.

Himmel och pannkaka vad bra det kommer bli.

Och till visionen har blivit verklighet mer än en dag så gläds jag åt det fantastiska skådespelet som himlen bjuder på när jag jobbar sent. Sent och sent, så sent att solen går ner. Vilket numera är ganska tidigt. Och då försöker jag peka mot skyn och visa de små liven att det är en väldigt fin himmel. Jag tror att de är med på vad jag menar, även om ett barn sa båt och pekade på himlen. Molnen kanske såg ut som en båt, eller vad tycker ni?

Ny taktik

Från powernap till powerwalk. Ny taktik. Raska steg i 3 km. Varma fötter och discotakt. Frisk luft och ny energi.
Bra rastat fröken Tall.

Kyligt Askersund

I helgen tog vi alltså en tripp till Askersund. Mest för att vi var för rastlösa till att endast sova och äta. Och det var en snabbvisit i mina nya gummistövlar. Vinterjackan på och kyliga vindar mot min kind.

Vi var inne i två butiker där båda expediterna gav mig och mina stövlar komplimanger. Bra köp alltså. Och den ena butiken som vi var inne i var den där lilla fina delikatessbutiken som minsann förtjänar ett eget inlägg, till dess får ni en dos av ett kyligt Askersund.