Ironisk gnällkärring

Som idag när jag kom hem från jobbet, då hade det absolut inte varit lämpligt att hålla på med någon slags hittepå detox. Jag blev dagens gnällkärring av bara farten. Precis när jag skulle larma på, på jobbet och gå hem, kom jag på en viktig grej som jag var tvungen att åtgärda vilket inkluderade i att hänga tillbaka en liten nyckel på en spik. Och den där spiken sitter så högt upp att barnen aldrig någonsin kommer att nå nyckeln så länge de går på förskolan, möjligtvis når de upp när de kommer på besök och bara vill säga hej till sina fantastiska dagisfröknar tio år senare. Men då måste de hitta spiken först, för den är gömd i ett skåp ovanför kylskåpet.

Men nu sitter spiken så högt att jag inte når upp. Och då precis när jag hade tänkt gå hem så har jag inget tålamod kvar till att ta fram en stol och klättra på, istället svär jag och sträcker mig i rumpan för att jag försöker bli basketspelarlång. Det misslyckades och jag struntade sonika i att hänga upp nyckel.

Sen skulle jag handla mat på vägen hem. Grillad kyckling. Det fanns inte. Så då fick jag prata lite med mig själv och matvarorna på ICA innan vi kom fram till vad vi skulle laga för middag.

Väl hemma blev det god wook till mat som serveras framför TV:n, och där väljer vi, mannen och jag att titta på ”Äntligen hemma”, trots att jag får kväljningar av Lulu Carter som prompt måste ha en sådan klyfta att visa upp så att bröna nästan trillar ut på den där gamla kistan som hon så chickt målar om. Varför i helvete är det viktigt att visa tuttarna när man ändå är där för att inreda och pyssla, hon är ju duktig på det hon gör så tuttar och solglasögon är nog inget som ger fler tittare, eller?

Jag säger äsch och förvånas över min otroligt positiva tv-kväll. Herrägud. Skyl er kvinnor och gör det ni är bra på utan att tuttarna trillar ut för fasen!

Jag, jag går och lägger mig med en smärre irritation och en stor gnutta ironi. Fast jag menar det med båda mina bröst. Skyl er!

Detox med julmust…?

Jag är vansinnigt nyfiken på att göra en detoxkur. Nyfiken på om jag skulle klara av det och se vad som skulle hända med min kropp. Jag måste bara få min hjärna att gå med på det, för den tycker bäst om julmust, Ben & Jerry’s och mörk choklad. Och det tycks inte fungera. För om jag kommer överens med min hjärna och främst med min man så borde det finnas hopp. Kruxet är ju att jag blir så förbannat otålig och otrevlig när jag är sådär olidligt hungrig (det är o:et i poffet som gör det).

Jag skulle kunna gå in för det helhjärtat, men tappa tålamodet istället för slaggprodukter efter några dagar. Men om jag tänker efter och ”bara” skulle testa i en si så där 10 dagar så känns det ju inte så långt. Inte om jag tänker hur många andra dagar det finns efter de 10 där jag får bestämma att jag kan äta lite vad som igen.

Alltså bestämma, jag bestämmer ju hela tiden, men ni är nog med på vad jag menar. Jag tror att resultatet och känslan om jag lyckas skulle vara grym, vad tror ni och har någon av er testat någon detoxkur? Det kanske rent av finns en med julmust?

Böda Camping – Säsong 2

Den 3:e november kommer jag sitta med förväntansfull blick i soffan och se på premiäravsnittet av Böda Camping på kanal 5, andra säsongen.

Med tanke på att det inte precis var någon tittarsuccé förra säsongen så har jag sannerligen lite högre förväntningar nu. Det måste ju bli bättre. För många med mig tänker nog att det inte kan bli sämre och att det är klart som tusan att det måste bli bättre eftersom det ändå blir en säsong till.

Vad jag tycker, det får vi se efter den 3:e november. Om jag är med. Det visar sig och i sådant fall säger jag som sagt ”tjoflöjt”.

Joråsåatt. Tryck här för att se trailern.

Spontanbrottning

Foto: Emma Sandström

Det börjar bli en tradition med brottning eller annan fysisk aktivitet så fort vi kommer hem till Jockes mamma och Janne. Det har dock inte att göra med att jag försöker brotta ner svärmor för att bevisa min styrka, utan främst för att de har ett så stort vardagsrum där det går alldels utmärkt bra att brottas. Och det är roligt. Hittills är det bara Jocke och jag som har blivit svettiga och glidit omkring på parketten.

Dessvärre har vi inte haft någon fotograf med oss vid dessa matcher på parketten. Men dagen innan vi blev man och hustru så tog vi en rond på stranden. Vi brottades även lite under den så kallade brudvalsen, fast då spelade jag mest luftflöjt. Precis enligt planerna. Ha. Som om vi hade en plan.

Äsch, det jag vill säga är att man borde spontanbrottas lite oftare bara.

Veckans doppresent

Såhär blev den. Dock är bilden som ni ser manipulerad då barnets namn står på. Men förutom det så får ni ser hur den blev. Och inom en snar framtid ska jag göra tre små kids till. Lovely!

Visa mms

Foto: Rellme

Som sagt. Nej. Min iPhony har inte återuppstått från de döda, därför har jag sannerligen inte alla hästar hemma. Och därmed inga nummer inlagda på min nuvarande mobil, som är pappa Pohlmans. Den är funktionell för pensionärer. Den går att ringa med och den går att ringa till. Jag kan skriva och skicka sms men anstränger mig inte tillräckligt för att återgå till T9 och struntar därför i att svara. Osocialt ja. Och innan jag eventuellt svarar måste jag uppsöka en dator för att se vem det är som har skickat till mig…

Och det här med att skicka ett mms till mig, det har verkligen ingen omedelbar genomslagskraft. Nej och åter nej. Då får jag först ett sms från sändaren, sen från Telia där det står att jag har fått ett mms och att jag dessutom måste logga in på Telias hemsida, visa mms, för att kunna se det. Snacka om att gå bakåt i tiden. Haha.

Men desto roligare när jag väl tar mig tiden, loggar in och får syn på en fin Ölandsko skickat från min bästa Ölandstok.

Dessert med Rice

Lördagsmiddag med goda vänner i konferensrummet inklusive bastubad på kvällen är det senaste hos oss. Och det är oförskämt trevligt. Igår var Elle med familj på besök, samt Tereza och hennes sambo.

Trots att det givetvis blev stressigt för att den färska kycklingfilén som jag tog förgivet fanns på ICA, visade sig endast finnas som fryst, så blev det en mycket lyckad afton.

Eftersom temat för middagen blev enkelt men gott så slängde jag ihop en slags dessert i plastmuggarna. Då är det bara att ta blåbär, någon annan frukt, valfri smaksatt kesella och valfria kakor som går att smula sönder. Jag hade blåbär, kiwi, hallonkesella och kakor med chokladbitar i. Sen är det bara att varva det och smaska i sig. Lätt som en plätt och gott som en vinnarlott. Ha.

Tack goa vänner för att ni tog er ut till vår stuga och förgyllde vår lördag!

Riobrun Husqvarna

Kaminen är på plats. Den står och gömmer sig i ett hörn, den är liksom så liten och pimpinett att en mer upphöjande lösning bör ordnas, för att den ska få sin rätta bekräftelse. Men till dess får den sträcka på sig så gott det går där i hörnet och visa hur liten och fin den är. Och med ett stort ljus i blir den dessutom ännu bättre. För jag gillar den, men från sängen likt den i glampingtältet på Böda, så syns den nästan inte, bara skuggmönstret i taket som skvallrar om dess närvaro.

Hur som helst så har den verkligen sin charm. Och jag är väldigt glad för att vi fick den och det bästa av allt vore om Ölandsföräldrarna ville komma och hälsa på sin gamla pimpinätta Husqvarna, fast då får jag elda utav helvete så att inte Vailet fryser. Jag har nämligen myntat begreppet ”Vailetvärme”, och det är en när rumstemperaturen ständigt är över 24 grader. Varmt och skönt helt enkelt.

Nåväl. Kaminen lyste i alla fall fint när gårdagens middagsgäster checkade in, och till min stora förtjusning hade de köpt en liten fin Marimekkoskål av färgen Riobrun, den fick flytta in direkt i gäststugan och samspelar väl med sina nya kompisar, så nu är det så fint där att det nog är jag som sover där nästa gästnatt…

Limeliljor

Som fruktköttet i en lime strålar liljorna med sin syrlighet i vardagsrummet. De luktar ljuvligt i hela lägenheten och damråttorna är bortblåsta. Förmiddagen har ägnats åt discostädning i mockasiner och planering av kvällen. Nu ska jag minsann ta mitt pick och pack och katten och åka till stugan för att förbereda för ännu en middag med goda vänner. Livet leker och jag är lycklig…

Gäststugan och jag

Den här fina lilla stugan som vi har, mannen och jag. Den fick jag liksom på köpet när jag träffade mannen. Bra kap, jag vet. Och gäststugan har huserat som förråd till nu eftersom vi la ner allt krut på att bygga ett uterum under förra hösten och den här våren. Men som ni förstår har bilden av det fina gästrummet legat och gnagt i mitt huvud sen vårt första möte. Men jag måste säga att vägen hit har kantats av svordomar, önskan av mer tid och avveckling av en fantastisk rododendron, som mamma skulle uttrycka det.

Men för att ni ska få se utvecklingen så tänkte jag dela med mig av händelseförloppet. Först kom vi på att det vore fint med ett nytt stort fönster, så att lite ljus skulle kunna komma in trots den fantastiska rododendron. Observera det tjusiga plastgolvet. Men när fönstret var insatt lassade vi återigen in diverse bra att ha saker. Och någonstans där kände jag, skjut mig, hur kan det få plats så mycket skit, på låt mig säga, max 10 kvm.

Sen tyckte jag att det var på sin plats att riva bort det där plastgolvet, alltså ut med all skit, och det var ett slitgöra utöver det vanliga. Inte att få ut allt, men att få bort golvet. Tidigare ägare hade använt hela sin samling småspik för att få fast det. Joråsåatt.

Och innan jag viste ordet av hade den fantastiska rododendron fått vika hädan för en liten frukostveranda. Fint som snus och skruva trall i en hel helg. För att sedan sätta gips på innerväggarna, spackla i skarvarna och återigen skyffla in förrådsgrejerna innan nästa etapp.

Sen köpte jag alldeles för mycket färg till utemöblerna som målades om, vilket resulterade i att golvet fick bli svart som natten. Snygg som bara den och förmodligen en scen där dammet får mest uppmärksamhet, men vad fals, en gäststuga. Det är ju ändå mörkt när man ska sova. Observera min sitta-på-knä-med-fötterna-position.

Under tiden så gnuggade jag mina inredningsknölar med orange som accentfärg. Och så var vi där, där vi är nu. Där gästrummet är inrett, invigt och nästan klart. Idag åker vi dit med den urtjsuiga kaminen som vi fått av mina Ölandsföräldrar. Dock så får den bara agera vansinnigt snygg ljusstake till skorsten och annat viktigt är på plats.

Nästa års projekt blir att byta fasad, så att gäststugan inte förväxlas med Emils snickarboa. Bara så att ni vet.