Mot lugnet…

Egentligen skulle jag så klart vara frisk idag. Jag skulle vara så frisk och pigg att jag och bästa Stål skulle dansat galet natten lång. Men fasen. Vi vet alla att det inte är så. Och det är synd. För jag hade verkligen sett framemot en svettig dansafton med grymmaste sällskapet. Men nu är jag så pass mogen att mitt förnuft har sagt åt mig att vara hemma och ta det lugnt, annars blir jag aldrig frisk. Aldrig och aldrig. Men med det här tålamodet känns ju en veckas förkylning som en evighet.

Nåväl. Eftersom jag inte är frisk och kände att jag behövde lugn och ro så tog jag med mig mannen, katten och slöfocken och åkte till stugan. Så nu är vi två slöfockar, en man och en katt. Höstens första brasa är tänd och på tv visas första filmen av Göta Kanal. Ja, vad ska man säga. Köp en pråm.

 

Mammas bästa

20110910-060334.jpg

Mammas mat är alltid bäst. I dag fick jag färskpasta med rökt sidfläsk och kantareller toppat med parmesan och basilika. Och nybakad ciabatta. Mamma kan hon. Så nu redan känns det lite bättre. Tusen tack bästa Ulla!

 

Överdos

Överdos av ingefära. Måttlig sup av hostmedicin. Sova gott med rastlösa ben. Dansa med John Blund. Andas genom munnen en stund. Snyta. Snora. Snöt. Brandlarmet tjöt. Hålla tal. Göra smygreklam. Visa upp en och annan naken dam. Ännu en vecka har gått. Tiden går fort. Förkylningen gör mig till en lort. Sova några dygn. Sy några stygn. Städa en avdelning från dagisdamm. En till och en till. Pimpa en lekhall. Fröken tall. Visa vilka som är bäst. Helst utan protest. Som en färgad kotte. Onaturligt grann. Sluta svamla. Börja dansa…

 

Ingefära i öronen

För att toppa denna händelserika dag köpte mannen och jag sushi från East West sushi. Och dom kan sina grejer. Jag är ingen sushiexpert. Men skoja min doja vad gott det är!
Det var väl inte för inte som vi förlovade oss på just den restaurangen. Även om jag just vid det tillfället inte hade någon aning om att det var i görningen. Den gången firade vi ett år som lovers och åt på restaurangen, idag beställde vi från sushionline. Smidigt som bara den.

I vanliga fall köper jag nästan bara bitar med avokado och lax, men idag var jag lite mer vågad. Vilket har att göra med att vi beställde från just East West, det är oförskämt gott. Därför hade jag bland annat bitar med räkor i chilimajonnäs och halstrad fjällröding. Som pricken över i:et beställde vi även sjögrässallad. Låter knasigt men är delicious.

Och inte minst all ingefära. Det är en ständig favorit. Jag bestämde att jag skulle äta upp allt för att motverka min förkylning. Ja, jag ska sluta tjata om den snart. Men nu är det som så att jag tror att ingefära har en snabbverkande effekt, för det sticker i öronen, precis som om det lättar på trycket i huvudet.

Äsch. Gott som bara den var det i alla fall.

 

Vilken dag…

Efter en välbehövlig sovmorgon trodde jag aldrig att jag skulle kunna prata utan att hosta eller tvärtom. Jösses Amalia. I går när jag gick och la mig med en sup hostmedicin i strupen så trodde jag på fullaste allvar att jag skulle känna mig bättre idag. Hade statusraden på Facebook gått att prata in hade både ni och jag förstått att så inte är fallet. Lika illa som igår alltså.

Trots det åkte jag till jobbet där jag fick ny energi och sattes på prov då brandlarmet brakade loss strax innan klockan 14. Joråsåatt. Upp med barnen som knappt vaknat från vilan, ut ur huset, kontrollera, räkna in. Som tur var ringde Securitas lika snabbt som larmet kom igång, jag hade telefonen och svarade först att jag tror att läget är okej. Men ack så fel jag hade.

På en annan avdelning hade rummet blivit rökfyllt. Satan i gatan! Där låg nämligen några papper som precis hade tagit eld på spisen. Av någon anledning blev jag lugn, ropade in kocken och vi löste situationen.

Då var läget under kontroll och inga brandmän behövde rycka ut, även om det hade varit finfin fredagsunderhållning för våra barn. Men vi behöver ju inte överdriva.

Summa summarum, det går vansinnigt fort när faran så att säga är framme och glöm för tusan inte att kontrollera spisen när det finns barn i närheten!

 

Evas Pecha Kucha

YouTube Preview Image

Jag har mest valt att lägga upp filmen för att pappa Pohlman ska kunna titta på något i morgon bitti när han vaknar och för att mamma Ulla ska kunna ta del av filmen några timmar senare, när pappa redan har berättat för henne att jag var duktig. Haha. Egentligen skulle de kommit och tittat live så klart, men eftersom jag var där i söndags med mina dagisbaciller så förstår ni säkert själva anledningen till varför de inte kunde närvara. Förkylning.

Men jag säger, här är jag och så här var det! Håll till godo!

Och god morgon eller god natt!

Jo just det, det var publikrekord och över hundra personer. Det ni. Vad skulle ni då sagt på 6 minuter och 40 sekunder?

 

Ego boost EVEning

Under tiden som filmen laddades upp på Youtube så passade jag på att ta lite kort. På mig själv. Givetvis. Utan glasögon med köttsoppa, axel med utkletad banan och med ett för omväxlingsskull sminkat ansikte. Jag gillart. Nähe?! Nu när jag ändå har en av mina största ego-moments så är det ju lika bra att rida ut vågen ordentligt. Så att säga. För imorgon återgår jag till att vara osminkat, ha banan eller annat klet där jag minst anar det och strunta i skorna med klackar…just so you know.

 

Köttsoppa på brillorna…

Nog för att jag är snabb, pratar lite för fort och hade köttsoppa på brillorna. Men jag var bra. Det gick bra. Jag berättade rätt och slätt om bilderna. En sammanfattning av några av mina porträtt. Jag tänkte säga att jag druckit whiskey under hela pausen eftersom min stämma är som den är. Men jag struntade i det. Jag klarade mig också från hostattacker och lyckades hosta mellan talarna eller när publiken höjdes till skratt.

Jag tänkte även säga det här; ”jag heter Eva Hjortsberg – är lärare och konstnär. Om vi säger såhär att jag har pysslat och donat, målat och byggt med lego, fantiserat och studerat ungefär hela mitt liv, då borde summan av kardemumman bli att jag är en kreatöringenjör.

Porträtt förstår ni, det behöver inte vara en fotografisk avbildning, nej, nej, enligt Nationalencyklopedin betyder porträtt; dra fram i ljuset, porträttkonst står för att avbilda en persons individuella drag.

Och det gör jag genom mitt företag, Deermountain Design, hemma i min ateljé. Jag hittar på karaktärer, förgyller befintliga och syr ihop andra vilket jag vill visa er idag. Deermountain är mitt efternamn som jag rätt och slätt översatt till engelska…”

Men jag sa inte riktigt så. Men det gör inget, för jag är nöjd med min presentation och det är huvudsaken. Snart får ni se hur det hela utspelade sig. Och även om ljudet ibland blev som på den där ljudboken, så är det inte så konstigt, rätt var det var så hade jag ju en mick i munnen.

Och de andra talarna, de var grymma. De berättar jag mer om imorgon.

 

Dagens lunch

I förrgår när jag hade slängt mig i soffan så fick jag syn på Maxreklam för en hamburgare med tre sorters ost. TRE SORTERS OST!? Är det möjligt. Jag som älskar ost. Då tog jag ton med min hesa stämma och sa rätt ut i luften, menat till mannen som stod i köket, ”åh jag vill ha hamburgare med tre sorters ost!”

Och mitt budskap gick fram, för idag mellan etapperna av städning och vila så kom min älskade man hem på lunchen, med mat från Max och med hamburgare med tre sorters ost. Vad det var för ost har jag ingen aning om. Men god var den. Och full av ost. Mumsfillibabba och tack älskade man för att du förstår mina förkylningsbehov, ost och glass.

Men imorgon blir det ordning på torpet, för då ska jag vara fröken igen. Som jag längtar!
Bäst att sova nu, öva på talet i sömnen och samla energi till solrosorna på jobbet.

Tack och god natt!

 

Örebroar’n

Jag vet att jag ska vara med i Örebroar’n snart, men att det skulle vara så snart som idag det visste jag inte. Fast jag hoppas verkligen att det blir ett reportage också. Nåväl. Det var min chef som uppmärksammade mig, hon är nämligen med på framsidan. Heja! Heja!

Om ni vill läsa hela tidningen kan ni göra det här. Och ett tips är att kolla extra noga den 21:a september, då har jag nämligen hört rykten om att jag ska vara med. Till dess, som sagt, för hundrade gången, kom på Pecha Kuchan imorgon!