Sådärja!

20110815-082212.jpg

Sådärja. Bilen är hos bildoktorn och jag är på jobbet, med marginal. Hej då bilen, hoppas vi ses snart igen!

Jag ska ta på mig min gula piké och hoppas på att jag i fortsättningen bara behöver ha användning för den som pedagog och inte trafikpolis.

Joråsåatt. Ha en fin måndag mina vänner och tack pappa Pohlman för att du är min assistent när jag behöver det som bäst!

 

Offensiv och färgglad

Nu ska den här lite för offensiva och färgglada frun gå och lägga sig. Innan jag ska till mitt fantastiska arbete imorgon ska jag se till att utnyttja den där fria bärgningen, för silverpilen visar inga tecken på att starta. Den är allt annat än offensiv och färgglad.

Jag ska vakna med begagnande lockar och ett leende på läpparna, då tror jag nog bärgaren kommer se sitt första uppdrag på en måndagsmorgon som ett bra åk. Haha. Sov gott.

 

Jag hittade Jack Russel

Okej. Jag ljög lite där. För en gång så hittade jag en hund. Och nu vet jag vad det var för ras. Alltså kan jag lägga till en till hundras på mitt igenkänningsfält. Jack Russell. Fint namn. Såhär var det med det. När jag bodde hemma så hade jag haft en ledig dag och varit ute på stadens gator och på vägen hem när jag kom körande i bilen, Mercedes, även därifrån mitt andranamn är taget, från min första bil.

Nåväl, då ser jag en liten hund komma mot mig på vägen. På väg ut från samhället, han ska väl på utflykt där han går och inte viftar på svansen, för han hade ingen svans. Och även om poliserna vid senare tillfälle inte kunde fastställa kön så var jag övertygad om att det var en han. Så då tänkte jag, jaha, hej lille vän, var är du på väg? Han svarade inte, utan bara andades kraftigt i sommarvärmen med tungan ute. Hrm. Vad göra? Vad gör man när man hittar en hund.

Ringer polisen. Inte populärt att ringa 112, men det var vid det här tillfället det enda numret till polisen som jag kände till. Jag fick två alternativ, antingen behålla honom hemma eller komma in med rackaren till polishuset. Att komma hem med en hund till pappa Pohlman kändes inte som en bra utveckling för varken hunden eller mig. Så därför fick jag mota in honom på golvet på passagerarsidan och sedan säga att det ordnar sig, du ska bara få vara på polishuset ett tag… Stackaren.

Ungefär tre månader senare så får jag ett brev från polisen och en hittelön på 100 svenska riksdaler fördelade på skrynkliga tjugolappar. I brevet står bland annat vad som var upphittat; hund, det står antal; 1 och kön; oklart. Nu hittar jag inte lappen, men den finns sparat, likväl som de skrynkliga tjugolapparna. Och hunden, den kom till rätta, men jag vet inte om den bodde så länge som tre månader på polishuset, förhoppningsvis inte.

 

Kvarter 6 – hundarnas favoritkvarter

Nu kan jag i och för sig inte prata hundspråk och jag kan heller inte fler hundraser än tax, pudel, schäfer och engelsk bullterier och någon av dessa var det nog icke som jag hälsade på. Men hundarna som jag träffade verkade vara påtagligt nöjda med sin semester på Böda Sand. För att inte tala om deras matte och husse. Ulrika Chronholm och Mange Pauls som gästade Böda tillsammans med Cesar, den svarta och Tiger den bruna.

De besökte campingen för första gången och bor annars i Sävedalen utanför Göteborg.  Och de var helnöjda med sin semester, främst för att det var så bra för hundarna, de fick vara på stranden, hade nära till skogen och till hundgården. Dessutom kunde de använda hundduschen i servicehuset på kvarter 5. Och eftersom det är många andra med hundar på campingen så skapade det en gemenskap, med andra ord körde de helt enkelt hundtricket för att få ta del av den härliga Böda andan. Kanske hyrde de hund istället för husvagn?
Nej, så var det inte. De var en familj, Cesar, Tiger, Mange och Ulrika och jag hoppas att de vill bo hos oss igen.

Annars förstår ni, att kvarter 6 är det som ligger längst söder ut på området. Här finns platser av alla de slag du kan tänka dig. Dessutom är det här som villavagnarna numera är placerade, som i ett litet eget kvarter med sjöutsikt. Här finns också våra kärleksnästen, men de ska få ett eget inlägg. På kvarter 6 finns även campingens enda platser med kombinationen el och vatten/avlopp. Så vill man strunta i allt med tv och gärna föredrar vatten till sin vagn och vill ha el, så är det här platser att rekommendera. Men inte nog med det, det finns en liten lekplats för barnen och ett litet servicehus med dusch och toalett, samt ett separat för kök.
Så är det med det.

 

Löfbergs lila blomkål

I veckan när jag var och handlade och egentligen skulle köpa mjölk och frukt och lite annat ”bra-att-ha-hemma-mat”, så fick ja syn på två tjusiga blomkålshuvuden. De låg där i grönsaksdisken och ropade på mig, ”hallå, kolla på mig, jag är lila, fast jag är blomkål, på riktigt alltså” och den andra ”men jag då, titta på mig, jag är lika gul som din gula piké, kan jag få följa med dig hem?”. Självklart kära blomkålshuvuden får ni det.

Och bara för att de var så tjusiga så slank de ner i korgen och jag handlade i stort sett bara två färgglada blomkålshuvuden. Blev distraherad av deras skönhet. Köpte minsann ingen mjölk. Men så fina de var. Och idag fick de bli gratinerade Löfbergs lila blomkål. Smaskens.
Ville bara säga det. Ha.

 

Kärlek, skratt och dans…

Magiskt är ordet. Prästen använder magiskt som om det vore inskrivet i psalmboken. Hur det än är med den saken så är Gunilla så rackarns vacker att jag vill äta upp henne från topp till tå, Micke är inte så pjåkig han heller, men ser ni Gunilla? Vilken donna!

Igår var jag alltså på bröllop tillsammans med bästa Pernilla, tillika mamma till de härliga kidsen som jag är nanny åt i spridda skurar. Jag hade på mig mammas gamla plisserade klänning som jag har klippt av och tagit bort ärmarna på. Finemang.

Vigseln var alltså mellan Gunilla och Micke. Gunilla lärde jag känna när jag arbetade på IKEA och sen dess ser jag henne som en av mina förebilder och mentorer. Micke känner jag inte så väl, men precis som prästen sa, så förstår jag att de båda har gjort varsitt fynd. Ett magiskt fyndande helt enkelt och jag är så himla glad att jag fick vara med och dela den här dagen med dem.

Den kyrkliga vigseln var magisk med en fantastisk präst. Herrgården som middagen och festen hölls på var även den magisk, för att inte tala om vädret. En sensommardag i sitt esse. Varmt i solen och en ljuvlig kväll. Maten var smaskens, desserten var så fräsch och läskande att jag trodde att jag skulle få dåndimpen. Talen var tänkvärda, roliga och lagom många. Hela bröllopet var grymt, jag dansade så att jag fick skoskav och plåster med sagoprinsessor på. Frukosten som serverades idag var även den sagolikt god.

Jag tycker banne mig att det var ett perfekt bröllop, kärlek, skratt och dans upphöjt i tio och som sagt, tack Gunilla och Micke för att jag fick vara med och kom ihåg att ni har en bröllopspresent att hämta ut efter överenskommelse.

Och tack för att jag fick träffa nya intressanta personer som redan inspirerar mig!

 

Makarna Kanrell

20110813-040542.jpg

Just married!

Snyggaste paret, Gunilla är vacker som den sommardag det är, jag blir lite kär!
Ris i håret och varma kramar, fotografier tas till kommande ramar.

Nu blir det välkomstdrink, middag och klackarna i taket! Tjoflöjt!

 

Fit for wedding

20110813-024705.jpg

Om 10 minuter kommer brudparet. Jag är lite bajsnödigt nervös och vet att jag kommer böla. Gjorde inte det på mitt eget bröllop men nu är jag beredd, fast får torka tårarna i klänningen för så rutinerad att jag har näsdukar med mig är jag inte. Min respektive för aftonen är min partner med stort P, min man är som bekant på festival.

Nej, nu ska jag andas lugnt och lägga allt fokus på bröllopet. Heja Gunilla och Micke, nu kör vi!

 

Augustitugg…

Rappa snabba meningar. Inget tjafs. Ska dock uppfattas som gjort i ett nafs.
Inneskor. Barnsnor. Foppatoffel. Frökenschmoffel.
Sandaler. Som vandaler för min fräsighet. Lite av det värsta jag vet.
Praktiskt, faktiskt.
Funderar på lugg.
Bloggen är nedskrivna reflektioner formade till tugg.
Gamla fotografier, skapar melodier av historia, vad sägs om en gloria?
Dags för bröllop. Fixa lockigt hår. Gillar inte nylontäckta lår.
Inte frysa. Snygg och rosa…

 

Cosmo & Ben Hogan

Efter stoppet på bilen så träffade jag Nina, vi åt på den nya Italienska restaurangen Costa Nostra precis bredvid Rosalis på Järntorget. Efter en lång dag på jobbet med en service och käckhet som skulle överträffa vilken Friskis & Svettis ledare som helst så var det skönt att sätta sig vid ett bord och bli serverad mat.

Men innan jag avnjöt maten fick jag lov att varva ner med en Cosmopolitan. Fint som bara den. Sen valde jag samma som Nina, jag var inte helt kapabel till att ta beslut just då, men det vi åt var ljuvligt gott. Någon slags snitsel och jag säger tjenare italienare vad jag redan gillar den restaurangen. Tidig hemgång och vatten till maten. Ett utdelat visitkort och en dålig presentation, men äsch, jag gav mitt visitkort till en Örebroprofil, och man vet aldrig vad det kan leda till.

Och idag hade vi en så kallad ”get together evening” för lilla tallen. Eget hittepå och makalöst trevligt. Vi var på Pitchers, mina nya kollegor och jag. En Ben Hogan senare och vi börjar bli mer bekanta med varandra. Skratt så att tårarna rinner och korta berättelser från livet. Dessert och ännu en tidig kväll. Jag säger tack chefen för att du satte ihop just oss till lilla tallen och du, vi satte upp notan på samma avdelning.

Nej, det där var ett skoj. Nu hoppas jag att den första förälskelsefasen håller i sig och att vi kommer göra om det här fler gånger! High five för lilla tallen! Haha.